Låten och inspirationen

Dead Man’s Curve

Jan and Dean I 1964

Well - the last thing I remember, Doc, I started to swerve And then I saw the Jag slide into the curve … 

Ingen låt i pophistorien är omgärdad av så mycket mytbildning som “Dead Man’s Curve”. En envis vandringssägen gör gällande att Jan Berry, den ena medlemmen i duon Jan and Dean själv krockade på samma plats som han beskrev i sången. Men det är inte helt sant.

I början av 60-talet skördade Surfpopduon Jan and Dean stora framgångar i USA med låtar som “Surf City“ och “Drag City“. De följde i The Beach Boys kölvatten och skrev sorglösa sånger om att ha kul på stranden, ragga high-school tjejer och köra hot rod. För att följa upp framgångarna kontaktade duon dj:n och låtskrivaren Roger Christian under sommaren 1963.

Roger Christian hade tidigare samarbetat med Beach Boys egensinnige geni Brian Wilson och bland annat skrivit “Little Deuce Coup” tillsammans med honom. Christian föreslog för Jan Berry att de tillsammans skulle skriva en låt om ett dragracing lopp.

Illegal dragracing var vid den här tidpunkten en vanligt förekommande förströelse bland den amerikanska ungdomen. På nätterna genljöd ljudet av skrikande däck i var och varannan stad. Både Berry och Christian var själva hängivna entusiaster. Berry har i senare intervjuer uppgivit att han tävlat längs med Sunset Boulevard minst ett hundratal gånger. Ämnet för låten föll sig helt enkelt naturligt.

Nu hör det till saken att det finns flera skarpa kurvor längs med den oändliga Sunset Boulevard som benämns död mans kurva. Exakt var man hittar den värsta har under många år varit föremål för debatt. Men den allmänna uppfattningen är att den ligger i den skarpa svängen i närheten av Bel-Air Estates vid UCLA:s Drake Stadium. Den här kurvan är speciellt lurig om man kör österut. Den föregås av en lång nedförsbacke vilket gör att bilisterna gärna gasar på. Mängder med dödsolyckor har skördats här under årens lopp.

Berry och Christian ville dock att även personer som inte var bosatta i LA skulle kunna hänga med i geografin, därför förlade de loppet längre österut, utmed ett flertal kända turistattraktioner. Racet börjar i korsningen Sunset och Vine vid Capitol Records-tornet. Berättarjaget kör en Stingray medan hans medtävlare kör en Jaguar XKE. Förarna kör sedan västerut utmed den berömda boulevarden. Susar förbi Schwabs drugstore där en lång rad Hollywoodstjärnor druckit läsk. Några kilometer senare; antingen vid den skarpa kurvan vid North Whittier Drive eller Delfem Drive går dock tävlingen överstyr. Sångens huvudperson ser hur hans medtävlare missar kurvan och dör hjältedöden.

“Dead Man’s Curve” blev en stor hit när den kom och gick in på amerikanska tio-i-topp-listan. Vid den här tiden var så kallade “Death Disc“, sånger om fatala dödsolyckor omåttligt populära. De handlade om hjärtskärande trafikolyckor, drunkningstillbud eller flygkrascher.“Dead Man’s Curve” blev en av genrens flaggskepp. Antagligen skulle väl låten med tiden försvunnit in i glömskan om det inte var för en märklig omständighet.

Två år senare, den 12 april 1966, krockar den 25-årige Jan Berry själv i närheten av Sunset Boulevard. Med sin Stingray kör han rakt in i en stillastående lastbil. Berry fick skäras ut ur bilen, till att börja med trodde man att han var död. Men han levde och fördes i ilfart till sjukhuset. Han låg flera veckor i koma med svåra hjärnskador. Jan Berry överlevde till slut kraschen men hjärnskadorna gjorde att hans högra sida delvis blev förlamad och att fick talsvårigheter. Karriären i Jan and Dean var över. Först 1978 hade han tillfrisknad så pass att han hjälpligt kunde uppträda med sin forna partner som förband till Beach Boys.

Med åren har det uppstått en populär vandringssägen om att olyckan egentligen skedde på samma ställe som beskrevs i sången. Men det är inte sant. Kraschen skedde förvisso nära, bara någon kilometer ifrån, men på en parallellgata strax söder om Sunset Boulevard. Men det finns en anmärkningsvärd detalj.

Roger Christian ville inte att låten skulle bli en katastrofsång. Han ville inte att “Dead Man’s Curve” skulle få en dödlig utgång utan att loppet skulle sluta oavgjort. Men texten fick sin slutliga utformning efter att Jan Berry insisterat på att den ena föraren skulle förolyckas.