Låten och inspirationen

Nebraska

Bruce Springsteen I 1982

 Me and her went for a ride sir

and ten innocent people died

Det finns en berömd bild av Charlie Starkweather precis efter att han har blivit gripen. Han är fotograferad i äkta Hollywoodstil: Blodig och rufsig i håret med en cigarett hängande i mungipan. Klädd i svart motorcykeljacka, tajta svarta jeans och cowboyboots stirrar han trotsigt in i kameran.

 Charlie Starkweathers största idol var James Dean. Precis som sin hjälte ville han bli något. Han ville komma bort från fattigdomen och jobbet som sopåkare. Framförallt ville han komma bort från småstaden Lincoln i Nebraska där han för evigt var stämplad som en loser. Tidigt hade han börjat fantisera om att det enda sättet att komma någon vart i tillvaron var att begå brott. Råna en bank, göra ett inbrott, vadsomhelst. Även om Starkweather till det yttre var så långt från James Dean man kunde komma, gjorde han allt för att likna sin idol. Men Charlie Starkweather var bara en dålig imitation.

 Hemma i Lincoln betraktades han som något av en enstöring. Knappast något löfte för framtiden. 1956 hade han träffat Caril Fugate. Charlie var 19 år. Caril 13 år. Vid den här tidpunkten försörjde sig Charlie som sopåkare i Lincolns mer välbärgade stadsdelar. Han hade blivit utkastad från sina föräldrar och hyrde ett rum. Han ville gifta sig med Caril och lämna Lincoln.

 Den 1 december 1957 försökte Starkweather köpa ett kramdjur åt Caril på kredit i en liten bensinmack just utanför staden. Mannen bakom kassan, den 21-årige Robert Colvert, nekade. Vredgad lämnade Charlie macken. Några timmar senare kom han tillbaka och sköt ihjäl Colvert samtidigt som han stal mackens dagskassa; 100 dollar i mynt.

 Nu började den bisarra mordturné vilket för evigt skulle placera Charlie Starkweather och Caril Fugate i historieböckerna. Charlie berättade för Caril om dödsskjutningen. Hon verkade inte misstycka eller klandra honom. Vid det här laget hade Charlies enstöringsfasoner bidragit till att han blivit avskedad från jobbet. Samtidigt hotades han av vräkning. Läget var desperat.

 Några veckor senare gjorde Starkweather ett besök hos familjen Fugate. Medan Caril såg på, mördade han hennes mamma och pappa samt tvååriga lillasyster. Liken gömde paret i ett uthus på tomten samtidigt som de städade hela huset så att blodspåren inte skulle märkas.

 Massakern verkade inte bekomma dem. Charlie och Caril stannade i huset i närmare två veckor. De tillbringade dagarna med att titta på teve, äta chips och dricka läsk. På ytterdörren hade de satt upp en skylt; ”Stay a way Every Body is sick with the Flue”. Men det dröjde inte länge förrän folk började fråga efter hennes föräldrar. När polisens närvaro började bli allt för besvärande flydde de huset och gav sig ut på sin resa.

Vansinnesfärden gick över Nebraskas och Wyomings frostbitna vidder i den skoningslösa vinterblåsten. Under några veckor i januari 1958 mördade Charlie Starkweather och hans flickvän Caril Fugate i princip allt som kom i deras väg. Särskilt långt från Lincoln åkte de aldrig. Först mördade de en gammal bekant till Charlie som de tillfälligt övernattat hos. Nästa mordoffer blev ett par som de fått lift av. Efteråt begav de sig tillbaka till Lincoln. Men när de såg polisbilar parkerade vid uppfarten till Caril Fugates föräldrahem, lämnade de snabbt platsen.

Istället åkte de till Lincolns överklassområden, där Starkweather arbetat som sopåkare. De valde ut huset till C. Lauer Ward, ägare till ett stålföretag och nära vän med Nebraskas guvernör, bröt sig in och tog hela hushållet som gisslan. Under några timmar tvingade de Ward, hans hustru och deras hemhjälp att serva dem med mat och andra tjänster innan de kallblodigt avrättade dem allesammans.

Nu var C. Lauer Ward som sagt var inte vem som helst. Morden innebar bokstavligt talat att helvetet brakade löst i hela Nebraska. När guvernören fick reda på mordet på Ward kallade han in nationalgardet. Lincoln var som en krigszon. Hela staden var totalt avspärrad. Bestyckade jeepar patrullerade gatorna. Panikslagna föräldrar beväpnade sig och hämtade sina barn ur skolan. FBI finkammade stadens gator kvarter för kvarter på jakt efter misstänkta. Flygvapnets plan sändes upp för att leta efter familjen Wards Packard som Charlie och Caril antogs befinna sig i. En belöning på 1000 dollar utfästes till de som kunde ge tips om paret.

Charlie och Caril var nu förstasidesstoff i landets medier. I teves nyhetsprogram kunde man i direktsändning följa jakten på landets, vid det här laget, mest berömda mördare. Charlie njöt av uppmärksamheten. Att äntligen ha blivit något. I det konformistiska och präktiga Eisenhowers USA förfärades allmänheten av rebeller som James Dean eller Elvis Presley, som ungdomarna av någon märklig anledning verkade ta till sina hjärtan. Charlie och Caril var av samma skrot och korn. Rebeller som satte sig upp mot etablissemanget. Men till skillnad från Dean eller Presley, lämnade de ett spår av blod efter sig.

Charlie och Caril lyckades rymma från Lincoln och tog sig över gränsen till Wyoming. Här mördade de ytterligare en person som de stött på. Men polisen var dem på spåren. Några dagar senare lämnade Caril över sig till myndigheterna. Starkweather å sin sida vägrade ge upp. Det var först efter en våldsam biljakt på en motorväg i Wyoming som polisen till slut lyckades gripa honom.

Allt som allt mördade paret elva personer under de dryga två månader turnén pågick. Nu återstår frågan: Varför? Varför mördade Charlie och Caril alla dessa oskyldiga människor? Ära och berömmelse? Ren pur galenskap? Ingen vet med säkerhet. Under förhören gav både Starkweather och Fugate motstridiga svar. Ingen av dem kunde motivera sina gärningar.

Charlie skyllde mest i från sig. Han hävdade att de flesta morden begåtts i självförvar, ibland av Caril. Carils roll i mordorgien är omstridd. Hur många mördade hon egentligen? Var hon så oskyldig som hon påstod? Ingen vet. I samtliga fall var paret de enda vittnena till händelserna. I förhören hävdade Caril att hon varit Charlies gisslan och att han hotat med att hennes föräldrar skulle råka illa ut om hon inte följde med. Ett påstående som faller ganska platt med tanke på att Carils föräldrar var några av de första att mördas.

Starkweather och Fugate är unika i så motto att de var USA:s första massmördare som kunde följas i direktsändning. Medierna gjorde dem till superkändisar. Mängder av böcker har skrivits om mordparet. Charlie och Caril inspirerade även till en lång rad Hollywoodfilmer. Allra mest berömd är Terence Mallicks Badlands med en ung Martin Sheen och Sissy Spacek i huvudrollerna. Men även filmer som Oliver Stones Natural Born Killer, David Lynchs Wild At Heart eller Quentin Tarantinos True Romance är direkt eller indirekt inspirerade av morden i Nebraska.

I början av 80-talet hade Bruce Springsteen blivit allt mer politiskt intresserad. Han läste Woody Guthries självbiografi A Life, Steinbecks Vredens Druvor och andra böcker om Amerikas historia. Mycket av det han läst influerade honom när han började att spela in låtarna till det som skulle bli Nebraska. Han hade isolerat sig i ett hus på landet med en fyra kanalers hemmastudio. Låtarna tog bara några dagar att spela in. De var starkt inspirerade av Woody Guthrie, Hank Williams och amerikansk folkmusik.

På många sätt skilde sig Nebraska starkt från Bruce tidigare album som spirat av optimism. Borta var den sorglöse ynglingen från album som Born To Run och The Innocent, Wild and The E-Street Shuffle. Här skildrades den amerikanska drömmens baksida med karaktärer som på något sätt svikit familjen, isolerats från vännerna, jobbet och samhället. Nebraska var ett album om misslyckanden, tillkortakommanden, spruckna drömmar och förlorat hopp. Albumet kom som ett förebud om Reagans USA med ökade klassklyftor och social utslagning.

Inspirationen till låten ”Nebraska” fick Bruce efter att ha sett Badlands på teve. Han blev så gripen av filmen och dess huvudperson att han omedelbart köpte Caril, Ninette Beavers biografi om de två massmördarna. Efteråt ringde han upp författarinnan (som inte hade en aning om vem Springsteen var). De talade i en halvtimme om Starkweather innan Bruce tackade för sig. I "Nebraska" ikläder sig Springsteen rollen som Starkweather. I låtens slutvers försöker han ge en förklaring till dåden:

They wanted to know why I did what I did, well,

sir, guess there's just a meanness in this world.

Verkligheten var emellertid en annan (något som den väl påläste Springsteen kände till). Psykologiska tester visade att Starkweather var en fullblodspsykopat. Han saknade all form av empatiförmåga och visade ingen som helst ånger för de dåd han begått.

Både Caril och Charlie dömdes 1959 av en enig jury som skyldiga för samtliga elva mord. På grund av sin låga ålder klarade Caril Fugate livhanken. Hon kom undan med livstids fängelse. Caril benådades sedermera 1976 och har efter det levt ett liv i det fria. Charlie Starkweather däremot, och hans dröm om en bättre tillvaro, slutade i den elektriska stolen i avrättningsrummet på Nebraskas statsfängelse.

 

 

Fler låtar om massmördare:

Rolling Stones Midnight Rambler

 Om David “Son of Sam” Berkowitz

 Rolling Stones “Too Much Blood”

Om Issei Sagawa

Jane’s Addiction “C’mon Ted, Just admit It”

 Om Ted Bundy

 Violent Femme “Dahmer is Dead”

 Om Jeffrey Dahmer

 Siouxsie And The Banshees ”Night Shift”

 Om Peter "the Yorkshire Ripper” Sutcliffe

 Nick Cave & The Bad Seeds ”Jack Shadow”

Om Henry Jack Abbot