Låten och inspirationen

The Ballad of Ira Hayes

Johnny Cash I 1964

He won't answer anymore
Not the whiskey drinkin' Indian
Nor the Marine that went to war

Det finns många myter om "The Man in Black". Två av de mest seglivade är att Johnny Cash har suttit i fängelse samt att han skulle vara halvblodsindian. Så låt oss redan från början avliva de här myterna. Johnny Cash har aldrig suttit i fängelse. Och han har troligtvis inget indianblod i sig. Inte en droppe. Däremot hade han ett enormt engagemang för Amerikas ursprungsbefolkning. Ett stort och äkta engagemang. Allt började med låten ”The Ballad of Ira Hayes”.

Det finns en känd bild från slaget vid Iwo Jima. Hur några amerikanska soldater reser USA:s flagga på toppen Mount Suribachi. Ett foto som kom att symbolisera de allierades seger mot japanerna. En av soldaterna på bilden var Ira Hayes. Han var nästan den ende från sin pluton som hade överlevt.

Ira Hayes var en pimaindian som växte upp på ett av USA:s flertal indianreservat. Redan i barnsben förutspådde hans far att han skulle bli en stor och ärorik krigare. Spådomen skulle visa sig slå in. Hayes tog värvning i marinkåren innan han ens hade varit utanför sitt eget reservat. I det militära gjorde han sig ett namn som en dedikerad och duktig soldat. Så småningom hamnade han med marinkåren den lilla ön Iwo Jima i Stilla Havet.

Iwo Jima blev ett av andra världskrigets mest kända och blodiga slag. En symbol för den segrande amerikanska krigsmakten men också en symbol för krigets meningslöshet och fasor. Iwo Jima är en bara några kilometer stor ö mitt i Stilla havet. Dess strategiska värde var omtvistat. Men USA satte ändå in alla krafter för att erövra ön från japanerna. Framförallt gällde striden att ta herraväldet över den högsta toppen på ön; Mount Suribachi. Slaget utkämpades med stor intensitet under flera dagar. Tusentals soldater stupade på bägge sidor. På den amerikanska sidan dödades 7 000 soldater medan närmare 25 000 skadades. Den japanska styrkan på 22 000 man i det närmaste utraderades.

Allt efter tiden gick så har kortet från Iwo Jima blivit en av de mest kända från andra världskriget. Fotot har återgetts i mängder av sammanhang. Allt från frimärken till det berömda krigsmonumentet mitt i Washington. Mycket på grund av den här bilden betraktades Ira Hayes som en krigshjälte efter krigsslutet. Vid hemkomsten till Amerika blev han mottagen av president Eisenhower i vita huset. Överallt hyllades han som en sann hjälte.

Men precis som många andra krigsveteraner hade Ira Hayes problem med att anpassa sig till ett civilt liv. Han återvände till reservatet. Men det blev snabbt känt bland turister att han bodde där och han fick finna sig i att bli en levande turistattraktion. Myndigheterna försökte även använda Ira Hayes i andra syften. Han blev en omslagspojke för den segerrika amerikanska krigsmaskinen. Han var ofta gäst vid militära ceremonier och han användes även i en kampanj för att sälja krigsobligationer.

Under tiden hade Ira Hayes gått allt djupare ner i depressioner och alkoholmissbruk. Han drogs ständigt med skuldkänslor över de vänner som dött på Iwo Jima medan han själv överlevt och på kuppen blivit en hjälte. 1955 hittades Ira Hayes drunknad i ett grunt dike efter att han varit på fyllan under några dygn. Han blev 32 år.

Ira Hayes öde fångade en viss Peter LaFarge intresse. Peter LaFarge var Hopiindian, låtskrivare och son till den Pulitzervinnande författaren Oliver LaFarge. 1963 hade han träffat Johnny Cash backstage efter en konsert. De båda männen hade genast blivit vänner och LaFarge hade informerat Cash om många av de infödda indianernas vedermödor. Vid ett senare tillfälle visade han Johnny Cash en låt hans skrivit: ”The Ballad of Ira Hayes.”

Låten kom ut som singel i juni 1964 och möttes omedelbart av en hel del motstånd. ”The Ballad of Ira Hayes” var en emotionell och svavelosande uppgörelse med den amerikanska regeringen och deras behandling av indianer. Men även en skildring av de amerikanska soldaternas hjältemodiga insats under andra världskriget. Tiden var helt enkelt inte mogen för en låt som tog upp frågor om amerikanernas illdåd mot sin egen ursprungsbefolkning.

Nu måste man ha i åtanke att USA vid den här tiden upplevde en enorm högkonjunktur. John Wayne var på höjden av sin popularitet. På varje biograf visades västern där de vita vann över de lömska indianerna. Behandlingen av den amerikanska ursprungsbefolkningen var ett stinkande om än väl bandagerat sår. Nu klippte Johnny Cash upp bandaget och lät såret komma i öppen dager. Genom att ta upp massmorden, deporteringarna och diskrimineringen av indianerna ifrågasatte även Johnny Cash det amerikanska samhället och den amerikanska livsstilen. Det föll inte i god jord.

Johnny Cash lyckades reta upp countryetablissemanget ordentligt. Många radio-dj:s vägrade spela sången. Trots det lyckades ”The Ballad of Ira Hayes” nå en tredjeplats på countrylistan. På poplistan hade den ingen framgång.

Countryetablissemangets kallsinniga och avoga respons gentemot låten gjorde Cash rosenrasande. Johnny Cash betraktade sig själv som en sann patriot och ”The Ballad of Ira Hayes” som patriotisk. I rent vredesmod bekostade han en helsidesannons i tidningen Billboard:

”DJs, station managers, owners, etc., where are your guts? I’m not afraid to sing the hard bitter lines that the son of Oliver LaFarge wrote ... Classify me, categorise me – STIFLE me, but it won’t work ... I am fighting no particular cause. If I did it would soon make me a sluggard. For as time changes, I change. You’re right! Teenage girls and beatle-record buyers don’t want to hear this sad story of Ira Hayes – but who cries more easily, and who always go to sad movies to cry??? Teenage girls. Some of you ’Top 40’ DJs went all out for this at first. Thanks anyway. Maybe the program director or station manager will reconsider. This ad (go ahead and call it that) costs like hell. Would you, or those pulling the strings for you, go to the mike with a new approach? That is, listen again to the record?

Regardless of the trade charts – the categorising, classifying and restrictions of airplay, this is not a country song, not as it is being sold. It is a fine reason though for the gutless to give it thumbs down. ’Ballad of Ira Hayes’ is strong medicin. So is Rochester – Harlem – Birmingham and Vietnam ... I’ve blown my horn now; just this once, then no more. Since I’ve said these things now, I find myself not caring if the record is programmed or not. I won’t ask you to cram it down their throats. But ... I had to fight back when I realised that so many stations are afraid of ’Ira Hayes’ Just one question: WHY???.”

Om responsen från countrybranschen var kylig gentemot ”The Ballad of Ira Hayes”, så var det inget mot vad den blev mot annonsen. Det pratades om Johnny Cash som en svikare. Att han var för intellektuell och för sofistikerad för vanligt folk. Och att han borde uteslutas ur Country Music Association. Det skulle dröja många år innan Johnny Cash fick sin revansch och numera betraktas han kanske som den främste inom sin genre.

”The Ballad of Ira Hayes” kom med på albumet Bitter Tears – Ballads of the American Indian som släpptes den hösten. Albumet består av åtta låtar som alla tar upp frågor rörande ursprungsbefolkningen. Peter LaFarge skrev fem av dem medan Johnny Cash skrev två. På omslaget beskrivs Johnny Cash som: ”The first angry man of Country and Westerns music”. Albumet sålde 100 000 exemplar när den släpptes. En hyfsad summa men anmärkningsvärt lågt för att vara Johnny Cash.

Peter LaFarge dog året efter under mystiska omständigheter. Enligt den officiella dödsorsaken avled han av stroke. Envisa rykten hävdar dock att det egentligen handlade om självmord. Peter LaFarge blev 34 år.

Nu tillbaka till frågan om Johnny Cash börd. Cash själv påstod under många år att han var en fjärdedels cherokeeindian. Hans mormor skulle varit indian (under perioder har han även hävdat att han skulle ha irländskt blod i sig, även detta något som de flesta betvivlar). Detta var en nyhet som överraskade många inte minst Cash egen familj. Hans bror Tommy påpekade kyligt att: ”Ju mer påtänd han var, desto mer sannolikt var det att skulle säga att han var en kvarts cherokee. Men när han var nykter var det bara en åttondel eller mindre.

Men "The Man in Black" fortsatte ändå envist att hävda släktskapet. I en intervju med brittisk press i mitten av 60-talet fick han frågan om han hade något indianblod i sig. Svaret kom snabbt: ”I believe I’ve still got some if the beer hasn’t drained it all away.”

Det enda man vet säkert är att Johnny Cash på fädernet kommer från en gammal skotsk släkt och att hans förfäder var bland de första nybyggarna som bosatte sig i Amerika på 1600-talet.

Johnny Cash ville gärna skapa sig en image av en outsider. Nu är det viktigt att ta med i sammanhanget hans engagemang för människor i marginalen som narkomaner, fångar eller indianer var äkta och få artister har betytt så mycket för de här grupperna som Johnny Cash. Förutom att donera pengar, mycket pengar, talade han även i den amerikanska kongressen för internernas sak.

Johnny Cash engagemang för indianer var ömsesidigt. Cash gillade indianer och indianerna gillade Cash. "The Man in Black" ställde upp på flera stödgalor för ursprungsbefolkningen. Samtidigt hjälpte de honom när han själv hamnat i bekymmer.

Som till exempel i mitten av 60-talet när Johnny Cash av en olyckshändelse råkade starta en gräsbrand i nationalparken Los Padres i Kalifornien. Stora delar av nationalparken (som var hem för ett stort antal utrotningshotade fåglar bland annat den nordamerikanska kondoren) brann ner medan Cash istället för att ringa brandkåren satte sig och fiskade. När Cash sedermera dömdes till ett skadestånd på 125 000 dollar för branden trädde minst en indianorganisation in och lovade att hjälpa Cash. The Man in Black betalade dock själv sina böter.

På senare tid tog Cash helt avstånd från påståendet att han skulle vara en cherokeeindian. Och egentligen är det ju inte så viktigt vilket blod man har i ådrorna. Eller som han sa på en stödgala för siouxindianer i South Dakota: ”I’ve got very little indian blood in me myself, except in my heart I’ve got 100 per cent for you tonight.”