The Last of the International Famous Playboys

Morrissey I 1990 

In our lifetime those who kill
The newsworld hands them stardom

Tvillingarna Kray var en lika viktig del av Swinging Londoneran som The Beatles, Rolling Stones, Twiggy eller Mary Quant. Men till skillnad från de andra var bröderna Kray fullblodspsykopater som sysslade med allt från utpressning till mord. Genom sin ”firma” styrde de en stor del av Londons kriminella värld.

Ronald och Reginald Kray föddes med bara tio minuters mellanrum den 27 oktober 1933. De växte upp i Londons fattiga East End. Redan under barndomen var bröderna oskiljaktiga. De var alltid tillsammans och skulle så vara under resten av sina liv. 

Deras kriminella bana började tidigt. Båda bröderna var framgångsrika amatörboxare och kunde blivit proffs. Men då hade de redan hamnat i klammeri med lagen. Bröderna hade gjort sig ett namn inom Londons undre värld som bråkmakare. De sysslade med allt från utpressning, kapning, väpnat rån och mordbrand. Polisen var mer än väl medvetna om deras aktiviteter men deras grundmurade rykte som våldsmän gjorde att ingen vågade vittna mot dem.

Framförallt sysslade tvillingarna med beskyddarverksamhet. De kallade sitt kriminella gäng ”firman”. Ronnie var hjärnan bakom deras rörelse. Han hade ett utpräglat sinne för organisation och utvecklade firman till ett kriminellt nätverk med hundratals informatörer och medhjälpare. Ronnies sinne för disciplin och detaljer gjorde att han snabbt fick smeknamnet ”Översten”. 

Ronnie hade en vision. Han ville att firman skulle bli den ledande brottsliga ligan i hela England. Navet i den kriminella undre världen med ett nätverk av andra ligor som arbetade för dem. Men Ronnie hade också andra sidor. Hans homosexualitet var en illa dold hemlighet i den undre världen. Han hade smak för dyra, flashiga ”gangsterkläder”. Ronnie gjorde inget för att dölja sin flamboyanta livstil. Han syntes överallt i East Ends innekretsar.

De första tecknen på oenighet mellan bröderna uppstod 1956. I samband med att de skulle inkassera pengar från en person som stod under deras ”beskydd” sköt Ronnie mannen. Vad värre var; han skröt vitt och brett om dådet. Reggie var lite mer försiktig än sin färgstarke bror. När Ronnie några månader senare dömdes till tre års fängelse för en misshandel som de utfört gemensamt, tog Reggie över kontrollen över firman.

Reggie utnyttjade sin tid som överhuvud för firman till att styra verksamheten mot mer legala verksamheter. Han startade en lång rad nattklubbar och spelhålor som lockade till sig en flera av den tidens kändisar. Men de kriminella aktiviteterna hade inte upphört trots att Ronnie satt i fängelse.

Under anstaltstiden hade Ronnie uppvisat de första tecknen på tilltagande psykisk ohälsa. 1957 fick han diagnosen paranoid schizofreni. Två år senare var han en fri man igen och tog på nytt kontrollen av firman.

Köpet av en exklusiv nattklubb i Londons fashionabla Knightsbridge skulle visa sig bli en vändpunkt i brödernas liv. Klubbens inkomster överträffade deras kriminella verksamhet och tvillingarna gjorde över en natt entré i den flashiga och glamorösa Swinging Londonscenen. Ronnie lämnade sina East End rötter och flyttade in i en lyxig lägenhet i Chelsea. Han levde ut i sin roll som "gay-playboy-gangster". Nattklubben medförde att bröderna fick ett enormt och vittförgrenat kontaktnät med den tidens kändisar; skådespelare, företagare, rockartister och politiker. Bröderna stod nu på höjden av sin karriär och inkomsterna flödade in.

Men playboylivet började samtidigt ta ut sin tribut på Ronnie. Det eviga festande innebar att Ronnie sjönk allt djupare ner i drogmissbruk. Och med drogmissbruket försämrades hans psykiska hälsa. Han lämnade sin flashiga bostad i Chelsea och flyttade tillbaka till East End. Till en husvagn parkerad på en ödetomt.

Samtidigt hade polisen en gång för alla bestämt sig för att krossa firman. Hittills hade åklagarna bara lyckats binda dem vid enstaka småbrott medan det stora kriminella maskineriet verkade i ostördhet. Polisen problem var att ingen fortfarande vågade vittna mot bröderna. Deras rykte i den undre världen skrämde upp de flesta. Det var först 1967 som polisen till slut såg en ljusning.

Början till slutet för firman blev ett misslyckat mordförsök. En av bröderna Krays närmaste män inom firman, Lesley Payne, stod åtalad för en lång rad brott. Tvillingarna misstänkte att Payne skulle tjalla på dem för att på så sätt få straffsänkning. Bröderna beslöt att ta det säkra för det osäkra och röja Payne ur vägen. Men mordförsöket gick snett och när den lejde mördaren vägrade betala tillbaka pengarna han fått för jobbet; knivhögg Reggie Kray honom till döds.

Under tiden förstod Lesley Payne att han stod på brödernas dödslista och valde att berätta allt för polisen. Payne var en högt uppsatt medarbetare inom firman och hade inblick i hela verksamheten. Hans vittnesmål omfattar hela 200 maskinskrivna sidor. Nu rasade hela den kriminella organisationen ihop som ett korthus. Men trots att ett flertal av Krays före detta förbundna vittnade mot bröderna kunde åklagaren bara binda dem till två mord. Den 8 mars 1969 dömdes de till livstids fängelse för dessa.

Till att börja med sattes de på olika anstalter men sedan deras mor överklagat beslutet, förenades bröderna på det ökända Parkhurstfängelset på Isle of Wight. Återigen försämrades Ronnies mentala hälsa. På grund av hans sjukdom blev bröderna tvungna att separera några år senare.

Allt efter tiden har gått har myten om tvillingarna Kray och deras verksamhet frodats. Deras liv har glamoriserats i medierna. Det har skrivits en lång rad böcker och artiklar om Ronnie och Reggie. 1990 gjordes en långfilm om tvillingarna, The Krays, med Martin och Gary Kemp från Spandau Ballet i huvudrollerna som Ronnie och Reggie (royalties från filmen gav bröderna Kray omfattande inkomster).

Morrissey har i många låtar skildrat brittiska kändisar från hans uppväxttid på 50- och 60-talen. ”The Last of the Famous International Playboys” från samlingsalbumet Bona Drag kom samma år som filmen, när tvillingarna fortfarande satt inspärrade. I låten tar Morrissey upp brödernas öde. Hur det i många fall är medierna som gör brottslingen. Hur de ger allmänheten en romantiserad och uppblåst bild av en solkig verklighet. Gör gangsters till bisarra superstjärnor i en depraverad värld. För myten om bröderna växer sig bara större.

In our lifetime those who kill
The news world hands them stardom
And these are the ways
On which I was raised 

Men låten fick ljummen kritik. Framförallt var kritikerna griniga för att de ansåg att Morrissey själv glamoriserade bröderna Kray. Men hur var det egentligen, hyllade Smithsstjärnan Krays?

När Morrissey släppte sin självbiografi Autobiography 2013 svarade han kritikerna. Morrissey ansåg att tvillinggangstrarna var en måltavla för makthavarna på grund av att de var: "working class and far too formidable".

Anledningen till att myndigheterna jagade dem var inte för att de hade drivit ett brottsyndikat utan för att “deras imperium inte hade generat några skatteintäkter till staten”. De var, som han uttryckte det: “Orättvis inlåsta för resten av sina liv”.

Så var det med den saken.

”The Last of the Famous International Playboys” är intressant ur en annan synvinkel. För första gången på flera år återförenades Morrissey med sina bandkompisar från The Smiths; Andy Rourke och Mike Joyce. Det var endast Marrs som fattades. Så det är nästan som att lyssna till en Smithslåt. 

Trots att de var psykopater, mördare och kriminella – var the Krays älskade av vanligt folk. Britterna höll av sina gangsters. En lång rad kampanjer landsattes för att få bröderna frigivna från fängelset. 1993 lämnades en protestlista med över 10 000 namn in till den brittiska regeringen. Men myndigheterna var fast beslutna att inte ge bröderna nåd trots att de sedan länge spelat ut sin roll. Livstid skulle förbli livstid.

1995 dog Ronnie Kray av en hjärtattack. Han återfick aldrig friheten. Hans begravning följdes av tusentals britter. Reggie blev tillfälligt frigiven för att närvara vid broderns jordfästning. Många menar att Reggie aldrig blev sig lik efter tvillingens död. Några år senare, i augusti 2000, fick Reggie diagnosen obotlig cancer i urinblåsan. Han fick besked att han bara hade några veckor kvar att leva. I det här läget valde Storbritanniens dåvarande inrikesminister Jack Straw att benåda Reggie.

Han fick två månader i frihet innan även han dog. Över hundratusen (!) britter stod uppradade längs med kortegevägen för att följa hans sista resa. Reggie lades i samma grav som Ronnie. De hade varit oskiljaktiga under hela sitt liv, nu följdes de åt även i döden.

Lyssna på låten här: