Interlude: Runaway Train
När det var dags att producera videon spånade man om olika teman utan att komma på något. Både videons regissör och medlemmarna i Soul Asylum var dock eniga om att man ville undvika de vanliga klyschorna. De var i det läget regissören Tony Kaye (som senare bland annat gjort American History X) kom på idén att efterlysa försvunna barn. Att använda en rockvideo som någon form av samhällsinformation. Blanda nytta med nöje.
Sagt och gjort. Videon spelades in och visade olika situationer med trasiga familjer och barn på rymmen. I refrängen dök det upp efterlysningar på verkliga barn och tonåringar som försvunnit. Man gjorde dessutom olika versioner för USA, Kanada och Storbritannien, så videon fick lokal anknytning. I slutet tittade Pirner rakt in i kameran och sa: "If you've seen one of these kids, or you are one of them, please call this number".
Resultatet blev över förväntan. Hela 21 barn som var anmälda försvunna återfanns. I de flesta fallen handlade det om tonåringar som var på rymmen och medvetet höll sig borta. När de såg bilder på sig själva på teve hörde de av sig till sina familjer. I biografin Back on Track berättar bandets gitarrist Dan Murphy han att under turné träffade en tjej vars efterlysning var med i videon: ”Hennes reaktion var: ’Du har förstört mitt liv’. Det visade sig att hon tvingats tillbaka till den familj som hon rymde från och tillbaka till rena familjemisären.” Men i flera fall återfanns aldrig barnen och det skulle senare visa sig att de hade blivit mördade.
Lyssna på låten här:
