Låten och inspirationen

Jerusalem

Emerson, Lake & Palmer I 1973 

And did those feet in ancient time,
Walk upon England's mountains green?

Jesus Kristus åstadkom mycket under sin korta livstid. Han fick lama att kunna gå igen. Uppväckte döda till de levande. Förvandlade vatten till vin (inte att förglömma). Skapade en helt ny världsreligion. Dessutom hann Jesus med en kort semestertripp till England. Eller?

”Jerusalem” betraktas av många som Englands alternativa nationalsång. Man hör den på puben, på fotbollsarenan, vid Last Night at the Proms. När Skottland var på väg att lämna unionen var det till och med tal om att ”Jerusalem” skulle bli Englands nya nationalsång.

Låten skevs av sir Hubert Parry 1916. Som text använde han poeten och konstnären William Blakes poem Prelude to Milton. När man läser texten får man intrycket av att det handlar om en psalm. Hur kristendomens influerat och gjort sitt segertåg i gamla Albion. Men Blake, som blandade vision med galenskap i sina verk, talade inte i allmänna ordalag. Han refererade till en gammal och envis legend som fortfarande lever kvar på de brittiska öarna. Nämligen den om att Jesus från Nasaret gjorde ett kort besök i England.

Det är textraden: And did those feet in ancient time, Walk upon England's mountains green? Som refererar till Jesus. Men England? Varför i hela friden skulle Jesus besöka England? I synnerhet som han hade fullt upp med sina egna angelägenheter?

Enligt myten så följde Jesus med sin farbror Josef av Arimatia, som var sjöman och handelsman, till de brittiska öarna. I åratal har det forskats om legenden för att försöka hitta några ledtrådar till sanning i myten. Vissa forskare har försökt rättfärdiga historien med att Josef kanske skulle köpa tenn i gruvorna i Cornwall. Men ska man hårdra det så finns det egentligen inga som helst bevis för att Jesus någonsin skulle ha beträtt brittisk jord.

Historien om att Jesus skulle ha vandrat på Englands gröna kullar är mer kopplad till den medeltida Kung Arthur legenden. Enligt den här myten så efter Jesus hade blivit korsfäst, så tog Josef av Arimatia med sig den heliga graalen till England. Och närmare bestämt Glastonbury. Där han grundade konungarikets första kyrka.

Men det var inte allt han lämnade efter sig.

Han passade dessutom på att sprida sin vildhavre bland albions blekfeta kvinnor och enligt 1300-tals munken John av Glastonbury var han farfarsfarfarsfar till kung Arthur. Därmed var Storbritanniens största hjälte genom alla tider, Kung Arthur, släkt med självaste Jesus.

En av de mest kända legenderna om Josef av Arimatias tid i Glastonbury berättar att han under en kväll la sig att vila ute i det fria. Han stötte ner sin vandrarstav i marken och somnande. När han vaknande upptäckte han att en hagtornsbuske mirakulöst hade växt upp där staven och stod. Den heliga hagtornsbusken levde kvar i Glastonbury i hundratals år innan Oliver Cromwells puritanska rundhuvuden, nojiga över det kristna minnesmärket kunde vara hedniskt, helt sonika högg ner det under inbördeskriget. I efterhand ersatte man den gamla hagtornsbusken med en ny och den levde kvar i all välmåga till dags dato innan någon på kommunen för några år sedan råkade såga ner den med motorsåg. Så mycket för legender.

Åter till William Blake. Nog för att han var nipprig och pendlade mellan genialitet och galenskap men Jesus Kristus i England? Varför fick Blake för sig att spinna vidare på den gamla myten? Många menar att Prelude to Milton egentligen är en allegori över tillståndet i det dåtida Storbritannien. Blake hade med fasa sett industrialiseringen. När fabriker, eller ”dark satanic mills” som Blake kallade dem, dök upp som svampar ur jorden. Fabriker som verkade sluka den brittiska befolkningen – bara för att spotta ut dem som utmärglade spöken av sina forna jag. En jättelik kvarn som malde ner unga människor. Blake var en idealist och han såg tillbaka på Englands storhetstid när en religiös figur som Jesus kunde vandra barfota omkring i ”England’s green and pleasant land”.

Emerson Lake & Palmer framstår som själva sinnebilden för symfonirocken. De blandade klassisk musik med rock. Många gånger med en svår slagsida mot det pretentiösa. Bandet gjorde inte bara sina versioner av Bach, Dvorak och andra klassiska kompositörer, utan även ett helt album på Mussorgskys Tavlor på en utställning.

Trion var dock enormt populär i början av 70-talet. Gregs Lakes akustiska ballader toppade listorna samtidigt som Emersons keyboardexcesser stod för det pretentiösa. De var även kända för sina spektakulära för att inte säga bombastiska scenshower som förutom den vanliga röken och pyrotekniken även innehöll Emerson sittande vid en flygel som roterade runt sin egen axel samt Palmers 25 000 dollars trumset med attiraljer för en hel symfoniorkester. De var helt enkelt ”over the top”.

Några år senare kom punken och plötsligt betraktades de som mossiga och hopplöst ute.

Naturligtvis var Huberts Parrys ”Jerusalem” en mumsbit för bandet. Ett bra sätt för ELP att hedra sina brittiska rötter. Låten kom med på albumet Brain Salad Surgery. För första gången i världshistorien användes en Moog Apollo, marknadens första polyfoniska synthesizer. För dåtidens publik måste skivan ha låtit mycket futuristisk med ett spännande sound. Bandet gav ut ”Jerusalem” som singel och räknade med stora framgångar. Men så blev det inte. Fansen ratade låten, kanske på grund av att BBC stoppade den från att spelas på radio. BBC ansåg att bandet vanhelgade en fin gammal psalm.

Nåväl. Gillar man inte Emerson, Lake and Palmers version kan man alltid lyssna på postpunkbandet The Falls version. Den är briljant.

Nu är William Blake inte den enda poeten som tagit upp den gamla legenden om Jesus besök i England för att beskriva ett utopiskt England. Även den nordirländske rockern Van Morrison tar upp den i sin låt ”Summertime in England” i raderna: Did you ever hear about jesus walkin’ / Jesus walkin’ down by Avalon?

Nu återstår frågan: är myten sann? Finns det någon koppling mellan Cornwall och Guds son? När BBC för en tid sedan valde att fördjupa sig i historien kallade in en av Storbritanniens främsta experter på området, Diarmaid MacCulloch, professor i religionshistoria på Universitetet i Oxford. Hans svar om legenden var kortfattad: ”Totalt osannolik”. Eller som han uttryckte det: "It obviously didn't happen. Why should a carpenter's son from the eastern Mediterranean even think of coming here. It's just silly English self-promotion. Nothing more to it than that."

Så mycket för den legenden.

Nåväl.  MacCullochs egen teori var att Blake var en mystiker och med sin poesi ville han förmedla att Gud finns överallt – även i Cornwall.

Och på sätt och vis har han ju rätt. Jesus finns överallt. Och framförallt i våra hjärtan. Och när allt kommer omkring är det inte så viktigt om han har varit i England eller ej. Det viktigaste är hans budskap. Framförallt att älska sin nästa och helga vilodagen.

God Jul önskar Låten och Inspirationen.

Lyssna på låten här: