Låten och inspirationen

God Part II 

U2 I 1988 

Instant karma's going to get him
If I don't get him first ...

Det finns troligtvis inte någon som är så hatad i rockkretsar som Albert Goldman. Då han med sina biografier fullständigt tagit heder och ära de kanske största gudarna på rockhimlen, Elvis och John Lennon, väckte han fansens vrede. En av dem som hatade Goldman mest var Bono. Men Bono skulle få sin revansch ...

Den klassisk skolade Goldman började sin karriär som musikkritiker på Time och Life. Han skrev essäer om The Beatles och drogkulturen för en vuxenpublik som ville hålla sig a jour med vad ungdomarna höll på med. Men det var när Goldman började skriva biografier han verkligen hittade sin nisch i tillvaron. 

Han började i blygsam skala med en biografi om Lenny Bruce, och sedan en om Richard Wagner. Men det var först med boken om Elvis Presley som omvärlden fick upp ögonen för Goldman. I biografin skildras Elvis som en mumlande, osammanhängande idiot. Boken väckte naturligtvis ont blod bland alla Elvisfans världen över.

Nu hade Goldman också hittat sitt modus operandi. Han kryddade sina biografier med sensationella avslöjande. Avslöjande som i många fall var både omstridda och ifrågasatta. Men Presleybiografin blev en riktigt storsäljare världen över. Faktum är att hela genren fick ett ordentligt lyft av Goldmans böcker. Succén med Presley följdes upp med en biografi om Lennon som var om än ännu värre i fråga om snaskigheter. Men nu hade Goldman blivit en känd författare och boken blev även den en bästsäljare. 

Problemet med Goldmans biografier var att uppgifterna i dem i många fall var osanna. Hans arbetsmetoder var milt sagt kontroversiella. Det visade sig att flera av de personer Goldman intervjuat för sina biografier – hade erbjudits pengar eller del av intäkterna på den färdiga boken. En form av “paycheck journalism”. Pengar kan naturligtvis få den mest lojale vän, kompanjon eller partner att avslöja passande saker. Och personen i fråga, som anklagades för sakerna, kunde ju inte besvara beskyllningarna. För de som Goldman hade skrivit biografier om, var i hundra procent av fallen döda.

Bono hade med blandade (för att inte säga motstridiga) känslor läst Presleybiografin. Trots att han hatade den redan från början kunde han inte sluta läsa den. Elvis var en stor förebild, inte bara för Bono, utan för hela rock’n’roll generationen. Inspirerad av boken skrev han texten till “Elvis Presley and America” från The Unforgettable Fire.

Låten, som improviserades fram i studion,  handlar om när Elvis var i slutet av karriären. Trots att han var allmänt nergången och drogpåverkad drog han ändå fulla hus och var älskad av den stora massan. “Elvis Presley and America” är den kanske mest anonyma låten på The Unforgettable Fire och U2 brukar sällan spela den live.

Droppen som fick bägaren att rinna över var emellertid när Goldman utkom med biografin om John Lennon. Bono läste den med sjudande ursinne. I boken framställs även han som en knarkälskande, osammanhängande idiot. Nu hade Bono fått nog.

Bonos svar till Goldman blev ”God Part II”. Låten är tillägnad John Lennon. Den är också en slags naturlig fortsättning på Lennons existentiella sång ”God” från hans kritikerrosade Plastic Ono Band album, där ex-beatlen listar upp vad han tror och inte tror på i tillvaron. ”God Part II” är dock en furiös, svavelosande, uppgörelse med mycket av klyschorna i samhället. Goldman har fått sin egen vers:

Nu var det här inte första gången Bono och U2 var missnöjda med rockskribenter. Journalisten Everett True på Melody Maker fick till exempel en yxa (!) hemskickad med posten som en hälsning från bandet efter en mindre uppskattad artikel.

Vad Albert Goldman gillade ”God part II” är inte känt. Han dog 1994 av en hjärtattack mitt under en flygresa på väg till en teveintervju i London. Vilket kanske var tur för medlemmarna i U2. Annars finns det nog en risk att deras eftermäle kunde ha genomgått vissa förändringar av den sensationslystne författaren.

För du vet väl vad som är den enda goda nyheten en rockstjärna kan höra efter sin död?

Att Goldman dog fem minuter innan honom själv.