Låten och inspirationen

He Hit Me (And It Felt Like a Kiss)

The Crystals I 1962 

He hit me
And I knew he loved me

I början av 1962 svämmade listorna över av larviga för att inte säga absurda ”dance craze songs”. Mest känd av dessa var Chubby Checkers monsterhit från 1960 ”The Twist”, vilken skapade en flodvåg av hundratals kopior som försökte upprepa succén. I Brill building skapade det här rena manin och dess kompositörer arbetade som galningar, dag och natt, för att snickra ihop nästa dansfluga-hit.

Brill Building, som ligger i korsningen av Broadway och 49th street i New York, i ett område som kallades Tin Pan Alley, var en musikfabrik. Här tillverkades hits. Vid den här tidpunkten var rock’n’roll i en svacka. Istället var det Brill Building som tagit över. De såg som sin affärsidé att spotta ut menlösa poplåtar till den allt mer växande tonårsmarknaden. Ofta skrivna av medelålders män som var dubbelt så gamla som de som köpte låtarna. Artisterna var ofta dagsländor som fick en hit och sedan försvann in i glömskan. Texterna var medvetet skrivna för att vara lättsmälta och med samma kärlekstema som dyker upp gång på gång; Pojke möter flicka med kärlek eller kärlekstrubbel som resultat. Skapade endast i syfte att säljas och konsumeras av en hungrig tonårspublik. En produkt som vilken annan.

Melodierna kunde dock vara häpnadsväckande komplexa. Ett flertal av låtarna är idag moderna klassiker. Och bland låtskrivarna fanns odödliga kompositörer som: Burt Bacharach och Hal David, Jerry Lieber och Mike Stoller, Neil Diamond, Barry Mann, Doc Pomus samt Mort Schuman.

Här jobbade även det unga paret Gerry Goffin och Carole King som vid sidan av sina ordinarie jobb, labbassistent samt sekreterare, extraknäckte på musikfabriken under sin lediga tid. Dee Dee Sharp hade precis haft en hit med en ”Twist”-klon kallad ”Mashed Potato Time” och med den som förlaga arbetade makarna nu med en uppföljare.

Paret hade två små barn och för att klara hemarbetet hade de anställt en barnflicka. Hon hette Eva Narcissus Boyd och var 16 år. Eva hade precis flyttat till New York från North Carolina för att söka lyckan och var kompis till medlemmarna i tjejgruppen The Cookies som King och Goffin precis skrivit en hit åt. På så sätt kom hon i kontakt med låtskrivarparet. Nu fick hon 35 dollar i veckan som barnflicka. Dessutom, skulle det visa sig, kunde hon sjunga.

Medan Carole King och hennes make arbetade febrilt i ena änden av lägenheten för att skapa en bra hit, arbetade Eva Boyd i andra änden med att damma, putsa och städa samtidigt som hon sjöng med till parets små stycken. Ibland lärde hon sig texten nästan innan låtskrivarna hade hunnit skriva ner dem. Och hon hade en fantastisk sångröst.

Nu arbetade de febrilt med nästa ”dance craze-låt” som förlaget hade beställt. Medan Carole King slog fram ackorden började lilla Eva sjunga och dansa till den. ”What you’re doing reminds me of a locomotive!” utropade den 22-årige Gerry Goffin medan han såg hur Eva utvecklade sina dansmoves. Och abracadabra! I ett moln av rök (Gerry Goffin var kedjerökare av rang så det lär ha varit rökigt) fanns den bara där. Deras nya hit: ”The Loco-Motion”.

Eftersom Eva hade varit med om att skapa låten lät de henne spela in den. Hon blev nu Little Eva och man lät kompisarna i The Cookies kompa henne under inspelningarna. Paret skapade ett arrangemang som skulle få lyssnarna att tänka på tåg och tågtrafik. De fick blåssektionen att låta som pannan på ett lokomotiv och trummorna lät som rälsen. Och inte nog med att de skapat en hit. De hade dessutom skapat en ny dans. "We invented the song and the concept that it would be a train-like movement, but she invented the dance,"förklarar King i en intervju med NPR: "She just did what she thought was the right movement and that became the Loco-Motion."

”The Loco-Motion” gick direkt upp på förstaplatsen på den amerikanska billboardlistan*. Sången blev det unga paret Goffin/Kings tredje listetta. Little Evas första. Men trots succén fortsatte Eva Boyd Narcissus som barnflicka hos låtskrivarparet.

En kväll kom Eva Boyd tillbaka hem till Goffin/King efter att ha tillbringat helgen med sin pojkvän. Hon var svårt misshandlad, alldeles blåslagen, med blåmärken överallt. Det bekymrade paret frågade Eva vad som hade hänt, vad pojkvännen gjort med henne. Men Eva Boyd tonade bara ner händelsen eller som Carole King skrev i sina memoarer från 2012: "she sort of smiled before she went to her room, and she said, 'He really loves me.” Hon tillade dessutom att hon och pojkvännen planerade att gifta sig.

Både Gerry Goffin och Carole King kände sig obehagliga till mods av det som hade sett. De var på samma gång både mållösa och upprörda. De hade svårt att släppa det som de hade bevittnat, som var något som man vid den här tiden vare sig pratade om eller hade något namn. För att få ur sig alla känslor bestämde sig Gerry Goffin för att skriva en text om det. I en intervju med NPR berättar Carole King: "He was like, 'Really?' It wasn't speaking for me, but it was something that Gerry wanted to write because he felt the same and [this] was his way of getting it out there. Maybe he had a little irony going in his mind because he was really intelligent. … So maybe that's why it got written." 

Låten som paret skrev fick titeln: ”He Hit Me (and it felt like a kiss)”. Carole King hade blandade känslor för projektet. Hon förstod inte riktigt poängen med det. Men hon slöt ändå lojalt upp vid sin man och skrev en melodi till hans text. Som en ödets makabra ironi skulle de bli den blivande mördaren Phil Spector som skulle producera den. Och han insisterade att hans tjejband The Crystals, som precis legat på listorna med ”Uptown” och ”There’s No Other (Than My baby)”, skulle spela in den.

Medlemmarna i The Crystals var dock inte alls med på noterna. De förstod inte tanken med låten och de hade svårt, som Spector krävde, att lägga någon inlevelse i den. De kände sig bara obekväma: "That was weird for us," bekräftar La La Brooks i en intervju 2011 med Mojo. "We were thrown aback by the song. I'm a teenager at the time. [Crystals sångerska] Barbara [Alston] was a little uneasy doing it. And I was trying to figure out the song and why Phil would record something like this. Barbara was so turned off because she was singing the lyrics and can't feel anything. So in the studio Phil was telling her, 'Don't be so relaxed on it.”

Resultatet blev en av världshistoriens mest märkliga poplåtar. Texten berättar historien om en ung kvinna som avslöjar för sin pojkvän att hon varit otrogen. Upprörd över vad hon berättat misshandlar han henne. Vilket bara gör henne lycklig. För att inte säga tacksam. För då förstår hon att han älskar henne och att han bryr sig.

If he didn't care for me
I could have never made him mad
But he hit me,
And I was glad

Vad menade Gerry Goffin? Vad det ironi eller menade han verkligen allvar med det han skrev? Rättfärdigar han överfallet? Är det en lovsång för kvinnomisshandel? Fortfarande, närmare 60 år efter den skrevs, lämnar låten en hel värld förbryllad. För ingen förstår tanken med den. Allra minst Carole King.

Om det nu var ironi som Gerry Goffin hade tänkt sig, så försvann den helt i Phil Spectors spöklika arrangemang. ”He Hit Me” är en kuslig sång, som inger lyssnaren en känsla av obehag. Detta förstärks av Barbara Alston ensamma röst bland giftiga stråkar och ödsliga begravningstrummor. ”He Hit Me” skulle kunnat ha klarat sig undan som någon form av satir. Men Phil Spector visade inga som helst tecken på att det handlade om satir.

”He Hit Me” blev en flopp när den lanserades i juli 1962. En ordentlig flopp. Nästan inga köpte singeln och när radiokanalarena spelade låten ringde upprörda lyssnare in och klagade. Tonårspubliken tyckte ”He Hit Me” var obehaglig. Och de gjorde nog de flesta andra också. Phil Spector var känd för att aldrig dra tillbaka en singel – men i det här fallet gjorde han det. Även som skivspår på The Crystals album från 1963 He’s A Rebel skulle den fortsätta att vara kontroversiell.

52 år senare släppte Lana Del Rey singeln ”Ultraviolence” på albumet med samma namn. En typisk Lana del Rey sång, en torch song, där hon med en lakonisk stämma berättar om en kärleksrelation som gått snett med brustet hjärta och blåtiror. I texten refererar del Rey till The Crystals och deras sång.

I can hear sirens, sirens
He hit me and it felt like a kiss
I can hear violins, violins
Give me all of that ultraviolence

”Ultraviolence” är precis lika dubbeltydig som ”He Hit Me”. Och precis som föregångaren blev den snabbt anklagad av pressen för att glorifiera och romantisera mäns våld mot kvinnor. Så vad var syftet med låten? Och budskapet? Lana del Rey avslöjade, som vanligt, ingenting.  

Hur gick det sen?

The Crystals skulle snabbt glömma fiaskot med ”He Hit Me” och istället få superframgångar med låtar som ”Da Doo Ron Ron” och ”Then He kissed Me”. Sedan skulle de försvinna in i glömskan som så många av Phil Spectors artister.

Gerry Goffin och Carole King skulle snabbt komma över det här nederlaget och fortsätta skriva odödliga hits för en mängd artister som The Monkees, Donny Osmond och The Drifters. Carole King skulle under 70-talet gå vidare som soloartist. Med det mästerliga albumet Tapestry från 1971 skulle hon bli något av en feministisk talesperson och ikon för hela kvinnorörelsen. Carole King har i flera intervjuer sagt att hon ångrar djupt att hon skrev musiken till ”He Hit Me (and it felt like a kiss)”.

Eva Boyd var en dagslända. Hon fick några smärre hits men försvann snabbt ut ur pophistorien. Året efter ”He Hit Me” gifte Eva Boyd sig med den beryktade pojkvännen. Men hur äktenskapet artade sig förtäljer inte historien.