Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Ett snyggare sätt att säga adjö

Publicerad 2022-09-11 11:05:05 i Allmänt,

I Will Always Love You

Dolly Parton I 1974

Good-bye, please don't cry
'Cause we both know that I'm not
What you need

Många påstår att det svåraste som finns är att skiljas. Men det stämmer inte. Det svåraste som finns är att säga adjö. Och framför allt att få den man pratar med att förstå vad man menar. Dolly Parton gjorde avskedet till en konstart.

När nu sändningen slutade och ljusen släcktes ner på Grand Ole Opry förstod Porter Wagoner att det var henne han ville ha. Hon hade precis släppt sitt debutalbum Hello, I’m Dolly och gästat hans program. Hon var bara 21 år och hennes namn var Dolly Parton.

Porter Wagoner har aldrig räknats bland de riktigt stora inom countryn. Han var ingen Hank Williams, Waylon Jennings eller Willie Nelson. Men han var trots det en av de mest kända namnen inom genren. Och han hade sin beskärda del av hits. Wagoner stod för en ganska konservativ, lite gammaldags, strömning inom countryn. Och han snarare reciterade än sjöng låtarna.

Ett annat kännetecken var de spektakulära kläderna. Han var en stor fan av Nudie Cohns glittriga kostymer. 1953 köpte Porter Wagoner sin första Nudiekreation. Den var persikofärgad med vagnshjul och han betalade 350 dollar för den. Porter älskade den. Mot slutet av livet ägde han inte mindre än 50 Nudiekostymer som han hade betalat mellan 8 000 och 15 000 dollar styck för. Han personifierade det som countryfansen kallade ”Hillbilly Deluxe”. De blev en del av hans outfit tillsammans med det stora blonda uppkammade hårsvallet.

Wagoner hade countryn i blodet. Han var liksom den äkta varan. Han föddes i den fattiga Ozarkregionen i Missouri. Han växte upp i en tid när det inte ens fanns traktorer i trakten utan en mula fick dra plogen. Redan som barn tjänande han ihop till sin första gitarr genom att sälja pälsen från kaniner han skjutit. Sedan var framtiden utstakad. Bara några år senare lämnade han Missouri för de stora scenerna.

1960 körde han i gång sin egen teveshow; The Porter Wagoner Show, som sändes live från Grand Ole Opry i Nashville. Programmet var sponsrat av ett företag i Chattanooga som tillverkade ett populärt laxermedel. Showen hade ett vinnande koncept. Upplägget var att Wagoner tillsammans med sin kvinnliga sidekick, countrysångerska Norma Jean, samt en speciellt inbjuden gäst sjöng och spelade countrylåtar inför publik. Stämningen var avslappnad och trevlig. Allt var inte styrt efter manus utan Porter Wagoner brukade på ett lättsamt sätt prata med både publiken och gästerna.

Varenda countryartist värd namnet medverkade i hans program. Men Porter Wagoner var ingen fundamentalist. Vid ett tillfälle hade han James Brown som gästartist. Mr Dynamite gjorde stor succé när han sjöng kända countrysånger. Men när han avslutningsvis sjöng sin egen ”Papas got a brand new bag” skickade tittarna hatbrev.

I över 21 år var Porter Wagoner programledare för The Porter Wagoner Show. Varje vecka hade det i genomsnitt 3,5 miljoner tittare. För många amerikaner var showen deras första kontakt med country.

1967 beslöt sig helt plötsligt Norma Jean att lämna programmet. Det var här Dolly Parton kom in i bilden. Hundratals countrysångerskor kom på audition för det lediga jobbet. Men Porter Wagoner visste att det var den blonda sångerskan från Little Pigeon River han ville ha. Det påstås att det var Porter Wagoner som upptäckte Dolly Parton. Men det stämmer inte. Parton var redan en etablerad artist när hon blev erbjuden jobbet som Wagoners sidekick i Porter Wagoner Show.

Precis som Porter visste Dolly Parton tidigt vad hon ville bli. Samma dag som hon slutade High school flyttade hon till Nashville för att bli countryartist. Med sig i bagage hade hon en bunt med låtar hon själv skrivit. Skivbolagsbossarna var dock tveksamma. Förvisso var hon både snygg och begåvad men hade hon karisman? Under några år verkade Dolly Parton som låtskrivare till andra countryartister innan hon fick chansen själv.

 När hon nu tackade ja till jobbet som programledare började en ny era inom countryn. Parton och Wagoner tillsammans skapade någon slags katalysatoreffekt. De var båda bra för sina respektive karriärer. De spelade tillsammans in ett flertal skivor och hade en lång rad hits med sina duetter. Men efter några år började samarbetet att knaka i fogarna.

Dolly Parton ville gå vidare i karriären. Samtidigt hade Wagoner blivit alltmer ägande och kontrollerande. Han ville inte att Parton skulle samarbeta med några andra artister än honom. Dolly försökte gång på gång meddela honom att hon tänkte lämna showen. Men Wagoner verkade inte ta in det.

"We both believed that we knew what was best for us. Well, he believed he knew what was best for me, too, and I believed that I knew more what was best for me at that time," berättar Dolly Parton i en intervju för CMT och fortsätter: "So, needless to say, there was a lot of grief and heartache there, and he just wasn't listening to my reasoning for my going." 

Det var i det här läget Dolly Parton skrev ”I will always love you” till Porter Wagoner. En låt för att få honom att förstå att nu var det tack för allt och adjö. Eller som Dolly själv förklarade det:

"It's saying, 'Just because I'm going don't mean I won't love you. I appreciate you, and I hope you do great, and I appreciate everything you've done, but I'm out of here,'" Hon fortsätter: “[That's] basically what I was saying. And I took it in the next morning. I said, 'Sit down, Porter. I've written this song, and I want you to hear it.' So I did sing it. And he was crying. He said, 'That's the prettiest song I ever heard. And you can go, providing I get to produce that record.' And he did, and the rest is history."

Kanske bestod den plötsliga melankolin inte bara av självömkan. I den här stunden blev det smärtsamt uppenbart för Wagoner: Porter behövde Dolly men Dolly behövde inte längre Porter. Countryveteranens adept, hans sidekick, var nu populärare än han själv.

Men tårarna torkade snabbt. När Wagoner insett situationen stämde han Dolly Parton för kontraktsbrott. Domstolsprocesserna skulle pågå i över sju år, och var mycket bittra och infekterade, innan parterna till slut nådde en förlikning. Pressen frossade i de bägge kollegornas osämja. En tabloid rapporterade att Porter Wagoners fru hade ertappat honom och Dolly Parton i sängen och att frun skjutit dem båda. “There wasn’t nothing to that,” kommenterade Mr. Wagoner för The Tennessean in 2000 med en blinkning “She didn’t even hit Dolly.” 

Under tiden de bråkade i rätten levde ”I will always love you”* sitt eget liv. Mycket av bevakningen kring Dolly Parton har fokuserats på hennes utseende, hennes peruker, hennes byst. Men faktum är att Dolly Parton är en av countryns stora. En oerhört skicklig artist och driven låtskrivare med otaliga hits på CV: t.  

Låten tog sig till förstaplatsen på countrylistan och är numera en given klassiker. Ännu större framgång fick Whitney Houstons version tolv år senare som hon spelade in till filmen Bodyguard. Den låg etta på billboardlistan i inte mindre än 14 veckor och sålde ofattbara 20 miljoner exemplar. Vilket fortfarande är rekordet för en kvinnlig artist. Som kuriosa kan nämnas att Elvis Presley älskade sången. Han ville göra en cover på den i en duett med Dolly. Men hela projektet föll på att Colonel Parker krävde att Dolly skulle skriva över hälften av låtens rättigheter på Elvis. Dolly vägrade.

Porter Wagoner hade humor. Han kunde bjuda på sig själv och var på många sätt opretentiös. Mot slutet av sitt liv samarbetade han med The White Stripes och gästspelade flera gånger på deras konserter. Vid ett annat tillfälle blev han intervjuad av Borat som informerade Porter om att hans syster var: ”number two or three prostitute in Kazakhstan”. Wagoner svarade: 'That's wonderful, that's great. Because that's a talent too.'

Porter Wagoner dog 2007. Han hade obotlig lungcancer. När han låg för det yttersta försonades han med sin forna kollega. Dolly Parton besökte honom på det hospice han var inlagd. Vid dödsbädden hade hon med sig gitarren och sjöng några låtar för honom. Hon höll hans hand och de bad tillsammans. Några timmar senare hade han lämnat jordelivet. I efterhand kommenterade Dolly: "It felt good that I had the opportunity to say goodbye properly."

Döden skulle skilja dem åt. Men Dolly Parton hann ta adjö. Till slut.

“No, she sang with me.”
Porter Wagoners svar på frågan, som han ofta fick, om han sjöng med Dolly Parton.
 
 
 

*Som kuriosa kan nämnas att Dolly skrev ”I will always love you” samma dag som hon komponerade en annan klassiker: ”Jolene”.

 

Lyssna på låten här:

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela