Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Den stora bananbluffen

Publicerad 2018-12-30 12:57:00 i Allmänt,

Mellow Yellow

Donovan I 1966 

Electrical banana

Is gonna be a sudden craze

I Anarkistens Kokbok och andra obskyra skrifter går det att hitta recept på "bananjointar". I boken beskrivs hur man ska tillaga det. Det sägs vidare att man kan bli hög på anrättningen och att det ger ett behagligt rus. På den tiden jag gick på gymnasiet kände jag till studenter som testade receptet. Hur försöken slog ut är okänt. Killarna var mycket förtegna om sina experiment. Men några fler "bananjointar" hörde jag inte talas om. Först på senare år blev jag varse om att historien om bananers hallucinogena egenskaper är en av jordens mest envisa vandringssägner.

Allt tar sin början för 50 år sedan. För de allra flesta är sommaren 1967 mest känd som ”the summer of love”, få känner till att det året även är känt för den ”stora bananbluffen”. Mitt under den blomstrande hippieyran uppstod ett rykte som nästan skakade den amerikanska nationen. Det största fiaskot i den moderna popkulturens historia.

Under våren 1967 hade medlemmarna i det San Fransiscobaserade psykedeliska bandet Country Joe and The Fish börjat diskutera möjligheten av att det skulle kunna finnas hallucinogena ämnen i bananskal. Någon hade hört något, av någon, någonstans (Haight-Ashbury var detta år en plats med mycket rykten i omlopp) och Country Joe McDonald och hans bandkamrater bestämde sig helt enkelt för att testa.

De skalade av fruktköttet på insidan av bananskalen, rostade dem försiktigt i en ugn innan innan de blandade det med tobak och rullade några jointar. Resultatet blev ett fantastiskt rus. Bandmedlemmarna fick tidernas skönaste trip. Var de dock inte tänkte på var att de tagit LSD samtidigt.

Vid den här tidpunkten var Haight-Ashbury alternativkulturens epicentrum nummer ett. Invånarna i stadsdelen var på det klara med att de var delaktiga i något stort. Här skapades historia – i realtid. Haight-Ashbury bokstavligt talat bubblade av nya innovationer och idéer. Ryktet att man skulle kunna röka bananer mottogs därför som något alldeles seriöst. Precis på samma sätt som medeltidens alkemister ansåg det fullkomligt logiskt att man kunde förvandla bly till guld.

Country Joe and the Fish var inte heller sena med att berätta för omvärlden om sina upptäckter. Vid en stor konsert i California Hall i San Francisco i mars delade bandet ut 500 bananjointar till den extatiska publiken. Country Joe skrek ut från scenen: ”It’s banana, it gets you high.”

I intervjuer på senare tid har Country Joe McDonald berättat att två dagar senare, när han skulle handla frukost i en närbelägen livsmedelsbutik, upptäckte han att alla bananer var slutsålda. Han åkte till en annan affär. Samma sak där. Över hela San Francisco var varenda banan slutsåld. På vägen hem köpte Country Joe den ansedda dagstidningen San Francisco Chronicle. På förstasidan stod det med stora rubriker: BANANA TURN ON, NEW HIPPIE CRAZE

Det Country Joe inte kände till var att bara någon dag tidigare hade studenttidningen The Berkeley Barb gått ut med nyheten om att en ny psykedelisk drog hade upptäckts. Dessutom, eftersom den enda ingrediensen var torkade bananer var den lätt för alla att införskaffa. I en lång artikel gav tidningen råd hur läsarna skulle tillaga anrättningen. Ruset var, enligt en kännare som citerades i artikeln, jämförbart med opium med nyanser av psilocybin. Från artikeln i The Barb spred sig nyheten via Nordamerikas nyhetsbyråer med vindens hastighet över kontinenten. Inom loppet av något dygn var sensationen känd över hela USA.

Nu skulle ryktet om bananers hallucinogena egenskaper kanske ha självdött när kunderna själva fick ta del av resultaten, om det inte vore för att den trendkänslige brittiske hippiefolksångaren Donovan samma månad släppte sin stora hit ”Mellow Yellow”. Låttexten är mest mumbo jumbo men i sista versen kommer Donovan med ett häpnadsväckande antagande: 

Electrical banana

Is gonna be a sudden craze

Electrical banana

Is bound to be the very next phase

Det som en gång började som ett rykte på Haight-Ashbury hade nu utvecklats sig till rena hysterin. Ungdomar runt om i USA skrapade, kokade, bakade, rostade och framförallt - rökte bananer. Bananförsäljningen i vissa delar av nationen nådde rekordresultat den här våren och priserna steg.

I undergroundpressen publicerades recept på ”bananadine powder”. Antropologer diskuterade om den urgamla traditionens ursprung, kemister tvistade om kemiska formler. På den amerikanska västkusten dök det upp företag som sålde rostade bananskal på postorder. Och på de flesta stora Love-Ins och andra massevenemang kunde man se bananförsäljare som tog tio cent bananen. Lämnade man tillbaka skalet fick man tre cent i pant.

Både Time och Newsweek skrev artiklar om hysterin. Och i New York släppte The Velvet Underground sin debutplatta med en (ja, just det ...) banan på omslaget, designat av ingen mindre än Andy Warhol.

Det gick så långt att kongressmannen Frank Thompson jr från New Jersey, halvt på allvar, halvt på skämt, föreslog i två motioner, the Banana Labeling Act of 1967 och Banana and Other Odd Fruit Disclosure and Reporting Act 1967, att alla bananer som såldes i affärerna skulle förses en varningstext: Caution: Banana Peel Smoking May be Injurious to your health.

Allmänheten drog på smilbanden. Men alla skrattade inte. Myndigheternas oro var inte helt taget ur luften. Bara några år tidigare hade de blivit tagna på sängen när ungdomar runt om i landet började tömma butikernas lager på Morning Glory-frön, en ört inom familjen vindeväxter, när det visade att den hade psykedeliska effekter. Om en växt som snarast var att betrakta som ett ogräs kunde ge sådana resultat, var det då verkligen osannolikt att även bananer skulle kunna göra det? När nu finniga, gängliga tonåringar började fylla sina varukorgar med den gula frukten spred sig paniken bland beslutsfattarna.

Några som definitivt inte skrattade var det multinationella bolaget United Fruit. Trots att de levt rövare i tredje världen och störtat demokratiskt valda regimer efter eget behag, kände de nu att marken skakade under deras fötter. För dem var ryktet om bananruset blodigt allvar. Om nyheten skulle visa sig vara sann var deras största marknad vara hotad. Det var på grund av United Fruits påtryckningar som det amerikanska livsmedelsverket Food and Drug Administration (FDA) satte igång en snabbutredning för att kartlägga bananers drogverkan. Bara någon månad senare var de färdiga. Försöken hade dock gett magra resultat.

I ett pressmeddelande den 26 maj, 1967 slår FDA fast att de vetenskapliga analyserna av ”bananhopkok” inte hade kunnat påvisa några ”detectable quantities of known hallucinogenics”. I en intervju förklarade en luttrad FDA tjänsteman:

We took thirty pounds of bananas into the lab, cooked, scraped, and did everything else to them that the underground papers told us to do. But it was a put-on.”

Ryktet om bananens hallucinogena egenskaper var en fejk. En bluff. Under hela sommaren 1967 åt amerikanska ungdomar och hippies mängder med bananer vilket antagligen bara gjorde dem gott. Drogruset, om de kände något, fanns endast i deras fantasi. Trots det lever sägnen om bananskals droginnehåll fortfarande kvar i våra dagar. Vilket mina skolkompisar fick erfara.

Den här historien kan i förstone framstå som lättsam och harmlös men det finns ett stråk av allvar. Framförallt väcker den en hel del frågor om mediernas rapportering och ansvar i den här och liknande situationer. Skapade medierna en trend som egentligen inte fanns? Den väcker även frågor om artistelitens roll som opinionsbildare.

Donovan för sin del har fram till idag ihärdigt förnekat sin del i den moderna popkulturens största praktfiasko. Han påstår att han varit helt ovetande om Country Joes upptäckter och ”Mellow Yellow” handlar om helt andra saker*. Så låt oss nu en gång för alla slå fast: Man kan inte bli hög av att röka rostade bananskal. Däremot finns det en lång rad vitaminer i bananer. Och det är inte så lite det.

 

 

* På senare år har Donovan avslöjat att ”Mellow Yellow” egentligen refererar till en bananformad, elektrisk dildo (!).

 

 
"That night for our last set we started with "Not So Sweet Martha Lorraine" but just could not seem to stop playing it. We played a forty-five minute version of that song that night to our amazement. After the set we ran across the street to the Psychedelic Shop and into the back room and started smoking those banana joints saying, "Man this shit really works, I am so high I can’t believe it."
På sin hemsida redogör Country Joe McDonald för första gången han 
och bandet testade att röka bananskal. 
Det som de inte tänkte på var att de samtidigt druckit vatten spetsat med LSD.
 
 "It's about being cool, laid-back, and also the electrical bananas that were appearing on the scene - which were ladies' vibrators."

I en intervju med NME 2011 avslöjade Donovan

vad ”Mellow Yellow” egentligen handlar om.

 

Lyssna på låter här:

https://www.youtube.com/watch?v=IQNBQI3UDag

 

 

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela