Låten och inspirationen

Disease of Conceit

Bob Dylan I 1989 

Ain’t nothing too discreet
About the disease of Conceit …

Högfärdssjukan är farlig. Den gör en dryg och uppblåst. För att inte säga korkad. Den kan drabba alla och envar. Fattiga som rika. Unga som gamla. Till och med teveevangelister.

Det kom som en blixt från en klar himmel i februari 1988. I direktsändning, inför miljoner tevetittare över hela världen, mitt under mässan framför 7 000 förstummade församlingsmedlemmar i Baton Rouge, Louisiana, avslöjade pingstkyrkopastorn Jimmy Swaggart att han hade syndat.

Inför sina chockade åhörare förklarade Swaggart att det han hade gjort - kunde inte göras ogjort. Sedan vände han sig mot sin fru Frances, medan tårarna rann nedför hans kinder, och bad även henne om förlåtelse. Utan att egentligen gå in i detalj på vilket sätt han hade syndat höll Swaggart sitt berömda ”I have sinned”-tal där han mer eller mindre bad hela världen om förlåtelse för sina tillkortakommanden.

Vid den här tidpunkten stod Jimmy Swaggart på toppen av sin karriär. Swaggart, som kom från fattiga förhållande, var uppväxt i den lilla staden Ferriday i Louisiana. Han var kusin med Jerry Lee Lewis. Men där hans vilda släkting valde rock’n’roll-banan – valde Swaggart den smala vägen. Han blev predikant inom pingstkyrkan. Dessutom en framgångsrik sådan. Han arbetade sakta med säkert upp sin ryktbarhet under 50 och 60-talet. 

I mitten av -70 talet blev han en av pionjärerna inom tevemediet. Varje vecka sände Swaggart sina populära teveprogram där han både predikade och undervisade i bibliska frågor. I början av 80-talet var han med råge USA:s populäraste tevepredikant med miljoner tittare över hela världen och vars teveprogram årligen drog in 150 miljoner dollar i donationer som tittarna ringde in och skänkte. Teveevangelism var och är en lukrativ bransch.

Men nu stod Swaggart där vid podiet och grät. Förklaringen var att han hade ertappats med den prostituerade kvinnan Debra Murphree på ett sunkigt motorvägsmotell utanför New Orleans. Och nu började Swaggarts ”fall from grace”.

Hur han ertappades är en historia i sig. Jimmy Swaggart var känd för att inte lägga fingrarna emellan i sexualmoraliska frågor. Han var en hårdnackad motståndare till alla former av utsvävningar. Swaggart höll stenhårt på inget sex innan äktenskapet*. Och utomäktenskapliga förbindelser betraktade han som en dödssynd.

Några månader tidigare hade han fått sin konkurrent, tevepastorn Jim Bakker, utesluten ur det amerikanska pingstkyrkosamfundet sedan det uppdagats att han hade haft en affär med sin sekreterare. Bakker förlorade på kuppen sin mångmiljoninbringande ”Praise the Lord”-tevestation. I svavelosande predikningar fördömde Swaggart Bakker för hans omoraliska beteende.

Det här var inte första gången. Två år tidigare hade lyckats få en annan känd tevepredikant, Marvin Gorman, utesluten ur den amerikanska pingstkyrkan, efter det kommit fram att han hade haft flera otrohetsaffärer. För Gormans del innebar det här en katastrof. Han förlorade sitt jobb som tevepredikant och var i dubbel bemärkelse ute i kylan.

Det var just denne Gorman som beslutat sig för att hämnas på Swaggart. Gorman visste att Swaggart var kund hos prostituerade och han hade bestämt sig för att sätta dit Louisianapastorn. Tillsammans med några kompanjoner hade han gillrat en fälla. De hade monterat upp en kamera med teleobjektiv på ett rum på motellet. Och när Swaggart anlände till motellet för att träffa den prostituerade, dokumenterade Gorman allt med sin kamera. Resten är historia.

Det här blev en skandal av enorma dimensioner. Nyheten valsade runt i all världens medier, och klippet med Swaggarts tårfyllda bekännelser kördes om och om igen på de amerikanska tevekanalerna. Kyrkan är en maktfaktor i den amerikanska politiken och skandalen fick även efterverkningar på politisk nivå.

Reaktionen från kyrkan kom snabbt. Till att börja med blev Swaggart suspenderad under tre månader av pingstkyrkosamfundet och beordrad att inte hålla några tevepredikningar. Men Swaggart kunde helt enkelt avhålla sig från sitt teveprogram och bara några dagar senare var han tillbaka ute i etern. Det medförde att kyrkan valde att utesluta honom ur samfundet.

Då valde Swaggart att bli en oberoende predikant, fristående från alla samfund. Men skadan var redan skedd. Tittarsiffrorna gick ner, donationerna minskade drastiskt. Även om Swaggart fortfarande når miljoner tittare världen över med sina teveutsändningar och sina klipp på Youtube är han långt ifrån lika popular som han var på 80-talet.

I sin självbiografi Chronicles tar Bob Dylan upp den här episoden. Dylan beskriver hur ”chockad” han blev när han fick höra nyheten om Swaggart på teve. I ett långt resonemang beskriver Dylan sina funderingar kring den kände tevepredikantens snedsprång. I ena stunden är han lätt skadeglad, i andra stunden mer försonlig. Dylan konstaterar att den här skandalen handlar lika mycket om Swaggart - som vår västerländska syn på sex och moral.

“Jag blev inte klok på historien. Bibeln är full av såna här saker. Flera av de där gamla kungarna och hövdingarna hade många fruar och älskarinnor. Profeten Hosea var till och med gift med en prostituerad, vilket inte hindrade honom från att bli betraktad som en helig man.”

Chronicles är för övrigt en rätt underhållande läsning. I sin självbiografi lyckas Dylan med konststycket att säga en hel del – utan att egentligen avslöja någonting. Biografin är full med Dylans tankar och funderingar och små vardagliga anekdoter. Men han berättar ingenting om de stora händelserna eller skeendena i hans liv; kvinnorna, förhållandena, drogerna, privatlivet, skapandet, låtarna. Et cetera. Det som de allra flesta Dylanfans skulle vilja veta någonting om.

De här illustreras ganska bra i två avsnitt av boken. I Chronicles berättar Dylan i detalj om tillkomsten av två album. Dels den medelmåttiga New Morning från 1970, dels den betydligt bättre Oh Mercy från 1989, dock knappast någon av hans mest epokgörande album. Det är i kapitlet om inspelningen av Oh Mercy som Dylan kommer in på Swaggart. I boken beskriver han kryptiskt att nyheten om Swaggart kan ha triggat inspirationen till en sång:”Again, events might trigger a song – sometimes they might start the motor.”

Utan att bekräfta att så är fallet, ger han sig istället in i ett långdraget resonemang om högfärd egentligen inte bör definieras som en sjukdom utan snarare som en mänsklig svaghet. Och att en högfärdig person är ganska lätt att sätta dit eftersom han vandrar omkring i tillvaron med falsk självförtroende och en uppblåst åsikt om sig själv. Låter det som Swaggart? Kanske …

”Disease of Conceit” är hursomhelst en liten pärla i Dylans produktion. Och en av de bästa låtarna på Oh Mercy. Med stillsam humor beskriver Dylan sjukdomen, högfärdssjukan, som sprider sig som en epidemi över världen. Och drabbar var och en som inte är på sin vakt. En text som manar till eftertanke.

Swaggart själv höll inte sitt löfte till sin fru och sina församlingsmedlemmar. Endast tre år efter den första incidenten var det dags för nästa skandal. Även den här gången ertappades Swaggart i sällskap med en prostituerad. Trafikpolisen stoppade honom på en motorväg i Kalifornien när han körde på fel sida av vägen. I passagerarsätet satt den prostituerade Rosemary Garcia som utan omsvep erkände att Swaggart köpt sex av henne.

Den här gången blev det inget tevesänt tal till nationen. Eller för den skull någon offentlig ursäkt. Eller avbön. Istället meddelade Swaggart det inträffade under en högmässa för församlingsmedlemmarna med den korta kommentaren: "The Lord told me it's flat none of your business.”

Och ska man hårdra det så är väl det i de här två fallen knappast högfärd Swaggart gjort sig skyldig till – utan snarare en rejäl dos hyckleri.

 

Fler låtar om Jimmy Swaggart och andra teveevangelister: