Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Levande död i änglarnas stad

Publicerad 2020-09-13 16:55:00 i Allmänt,

Monty Got A Raw Deal 

R.E.M. I 1992 

I saw the ocean meet the man
I saw you buried in the sand

Vanställd, alkoholiserad och desillusionerad dog Montgomery Clift, den 23 juli 1966, endast 45 år gammal. De sista åren hade han genomlevt ett långt fall från toppen. Från att ha varit en av Hollywoods starkast lysande stjärnor, hyllad av miljoner, tog han sakta men säkert kål på sig i vad som kallas ”det mest utdragna självmordet i nöjesbranschens historia”.

Efter en middagsbjudning hemma hos Elizabeth Taylor i maj 1956 tog Montgomery Clift bilen hem. Han och Elizabeth Taylor jobbade vid tillfället med inspelningarna av filmen Raintree County (Regnträdets Land som den kallade vid den svenska premiären), där de bägge hade huvudrollerna. Montgomery Clift stod på toppen av sin karriär. Han var en av Hollywoods största namn och framtiden verkade utstakad.

Men efter bara någon kilometer somnade Clift vid ratten och kraschade med sin Chevrolet Bel Air in i en telefonstolpe. Skådespelarkollegan Kevin McCarthy hade lämnat festen samtidigt som Montgomery Clift och körde framför honom. När han såg olyckan i backspegeln vände han snabbt på bilen och körde tillbaka till Elizabeth Taylors hus för att ringa ambulans. Därefter återvände han till olycksplatsen tillsammans med Elizabeth Taylor och Rock Hudson som också hade varit med på bjudningen.

Montgomery Clift var svårt tilltygad. Framme vid bilvraket slet Elizabeth Taylor upp bildörren för att rädda den skadade Hollywoodstjärnan. Clift var medvetslös och han blödde kraftigt från munnen. Hans tänder hade slagits ut och fastnat i halsen men Taylor lyckades med en kraftansträngning få ut tänderna ur luftstrupen och räddade på så sätt Clift från att kvävas. Hon la hans huvud i sitt knä samtidigt som hon snyftade och grät och vädjade till honom att han inte skulle dö.

Efter räddningstjänsten klippt ur Montgomery från vraket kördes han i ilfart till Cedars of Lebanonsjukhuset i Los Angeles. Han fördes direkt till operationsbordet där läkarna gjorde allt för att rädda det som räddas kunde. Ansiktet var totalt demolerat med svåra skärskador på den vänstra sidan av ansiktet. Kraniet hade spräckts, näsan knäckts, käken krossats, flera tänder slagits ut och överläppen hade kluvits. Plastikkirurgerna lyckades något så när lappa ihop Clift men inte helt.

Det skulle ta månaderna innan han blev utskriven från sjukhuset. Och då var han inte längre samma person. Elizabeth Taylor hade räddat Montgomery Clifts liv. Men livet skulle aldrig mer bli detsamma för den vackre skådespelaren. Montgomery Clift var för evigt vanställd.

Montgomery Clift hade blivit en stjärna över en natt i samband filmen Det Dagas (1948). Filmen, Clifts första, var en debut som heter duga. Han oscarsnominerades för sin starka rollinsats. Men även om Det Dagas var hans första avtryck på celluloid, så hade Montgomery Clift lång erfarenhet som aktör.

Han började sin karriär som barnskådespelare. Redan som 13-åring debuterade han i en Broadwaypjäs. Han skulle sedan vara teatern trogen i över tio år innan han lockades över till Hollywood. Framgången med Det Dagas följdes upp med en roll som John Waynes rebelliske son i westernfilmen Red River.

Montgomery Clift förkroppsligade en ny typ av skådespelare på filmduken. Han hade ett mycket fördelaktigt utseende och i filmerna fick han så gott som alltid spela en vacker, sensuell och känslig man. Den typen av man som kvinnor bara vill trycka till barmen. Men Clift appellerade både till män och kvinnor. Dessutom var han utan tvekan en skicklig skådis. Till skillnad från många av sina kollegor vid den här tiden gjorde Clift alltid en noggrann research över de roller han skulle spela. Inte nog med att han hade utseende, Clift var dessutom kapabel att spela psykologiskt komplexa roller.

Karriären fortsatte med En Plats i Solen (1951) där han spelade mot Elizabeth Taylor. Än en gång oscarsnominerade Clift. Han tredje nominering (sammanlagt skulle han oscarsnomineras vid fyra tillfällen) kom efter hans roll som en känslig soldat i Härifrån Till Evigheten (1953).

Montgomery Clift stod nu på höjden av sin karriär. Han ansågs allmänt som Hollywoods hetaste stjärna, beundrad av miljoner. Den ende manlige skådespelare som kunde konkurrera med Clifts popularitet vid den här tiden var Marlon Brando. I Hollywood kallades de två lite skämtsamt för ”the golddust twins” för deras snabba karriär inom filmvärlden.

Utåt sett var Montgomery Clift sinnebilden av den lyckade skådespelaren. Harmonisk. Lycklig. Framgångsrik. I skvallerpressen syntes han alltid med nya vackra kvinnor. Men bilden ljög. Mongomery Clifts privatliv var ett totalt kaos.

Till att börja med var Montgomery Clift en ganska bräcklig person. Han led av psykiska problem och var en återkommande kund inom psykiatrin. Lägg därtill ett tilltagande missbruk av alkohol och piller. Dessutom var Clift gay. En väl dold hemlighet i Hollywood. Han plågades ständigt av skuld och skamkänslor över sin homosexualitet.

Trots den svåra kraschen återupptog Clift skådespelarkarriären och spelade in ett flertal bra filmer bland annat Det Fördolda och Dom i Nürnberg. Många menade att det vanställda ansiktet bara gav en ny dimension till Clifts skådespeleri och ökade hans karisma. En direkt konsekvens av olyckan var att varenda gång man skulle ta en närbild av Clifts ansikte var man tvungen att ta det i högerprofil, eftersom den vänstra ansiktshalvan var värst drabbad.

Det verkade som om Clift hade sina personliga demoner under kontroll – men så var det inte. Montgomerys morfin- och alkoholmissbruk hade accelererat till svindlande höjder. Och nu gick det inte längre att dölja. I Hollywood gick skvallret att Clift var på dekis. Något som var helt korrekt. Även Clifts psykiska problem tilltog och återigen var han stamkund hos psykiatrikerna.

Clift medverkade bland annat i den otursförföljda filmen De Missanpassade med Clark Gable och Marilyn Monroe. Det sägs att Marilyn Monroe, som själv hade ett mer än trassligt privatliv, beskrev Clift som ”the only person I know who is in worse shape than I am.” Under inspelningen av Det Fördolda var Clifts missbruk och psykiska hälsa ett sådant problem att filmbolaget valde att stämma honom för alla kostnader som orsakats av förseningar.

Montgomery Clift har efter sin död mer eller mindre blivit kultförklarad. Det har skrivits biografier och gjorts filmer om den sköre skådespelaren. Det är många som har fascinerats av hans öde. På R.E.M:s storsäljare Automatic For the People finns bland annat den mjuka, delvis akustiska ”Monty Got a Raw Deal”. I biografin REM / Fiction berättar Mike Mills att Stipe hade träffat en fotograf som var med under inspelningarna av De Missanpassade och visat honom stillbilder på Clift från platsen. Inspirerad av bilderna skrev Stipe sången.

Monty, this seems strange to me
The movies had that movie thing
But nonsense has a welcome ring
And heroes don't come easy

”Monty Got a Raw Deal” är en av de mer anonyma låtarna på Automatic For the People men det är ändå något speciellt med den. Sången är en ömsint skildring av den drabbade skådespelaren där Stipe samtidigt gör jämförelser med sitt eget liv. I texten framgår det hur Stipe sympatiserar med Clift och hans öde.

Michael Stipes texter är i regel ganska mångtydiga och gåtfulla. Han är som alltid mycket förtegen vad han menar med dem. Så även i det här fallet. Vad var det för ”hård deal” Clift fick? Kom den från samhället eller nöjesbranschen? Det finns onekligen vissa likheter mellan Clift och Stipe. Båda två är homosexuella och båda två har fått känna av offentlighetens obarmhärtiga ljus.

I bjärt kontrast till ”Monty Got a Raw Deal” står The Clash ”The Right Profile” från albumet London Calling. Där R.E.M:s låt är ömsint, är ”The Right Profile” direkt elak. Medlemmarna i The Clash raljerar friskt över Montgomery Clifts öde. Låten är en indirekt en hyllning till demonproducenten Guy Stevens (Läs: All Good rock’n’roll speeds up) som producerade London Calling. Stevens bar alltid ett tummat exemplar av Clifts biografi i bröstfickan.

Det blev inget lyckligt slut för Montgomery Clift. Hans skönhet var borta och han hade hela tiden smärtor. Beroende av smärtstillande och alkohol isolerade han sig allt mer. Många beskrev honom under den här perioden som en zombie. Mer död än levande. Efter 1962 lämnade Montgomery Clift helt det offentliga ljuset. Åren som följde spelade han bara in en film till, som avslutades precis innan hans död. 1966 dog han i sin lägenhet i New York av drogrelaterade orsaker.

Det sägs att de gudarna älskar, dör unga. Och nog älskade gudarna Montgomery Clift eftersom de gav honom både talang och utseende som är få förunnat. Montgomery Clifts förtidiga död innebar slutet på en karriär som kunde ha blivit hur framgångsrik som helst. Precis som många andra geniförklarade konstnärer levde Montgomery ett oerhört självdestruktivt liv. Han brände, som man brukar säga, ljuset i bägge ändar.

The only person I know who is in worse shape than I am.”
Marilyn Monroe om Montgomery Clift
 
 
Fler låtar om skådespelare det har gått åt helvete för:

 The Thrills “What Happened to Corey Haim?”

>Kultskådisen från The Lost Boys dog 2010 i sviterna av ett långvarigt narkotikamissbruk

Alice Cooper “The Ballad of Dwight Fry”

>Hårdrockarnas hyllning till den gamle skräckskådisen

Elton John “Candle in the wind”

>Kommentarer överflödiga om denna elegi till Marilyn Monroe

Eagles “James Dean”

>Jimmy körde ihjäl sig med sin sportbil “Little Bastard”

Nirvana “Frances Farmer Will Have Her Revenge on Seattle"

>Kurt Cobains gåtfulla låt om Frances Farmer (Läs: Hollywoods original bad girl)

 

Lyssna på låten här:

 

 

 

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela