Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Det underbara lilla pillret

Publicerad 2020-11-22 16:56:00 i Allmänt,

The Pill

Loretta Lynn I 1975 

You've set this chicken your last time
'Cause now I've got the pill

Det har anklagats för mord. Och för att förstöra äktenskap. Men det har även räddat liv. Det lilla pillret som kom på 60-talet skapade en sensation. Och miljoner människor har fått ett bättre liv av det. Men trots det är det fortfarande kontroversiellt. Fråga bara en sexbarnsmamma från Kentucky.

I år är det 60-års sedan p-pillret introducerades på marknaden. Sex decennier av kontroverser men även av fri och obunden sex. Den har tveklöst också varit en del av kvinnornas frigörelse. När det kom ut på marknaden 1960 var det inget mindre än en revolution. I samband med 50-års jubiléet intervjuades modedesignern Mary Quant, en av swinging Londons ikoner, av The Guardian. Hon prisade det lilla pillret:

"Young women don't realise what hell it was [before the arrival of the pill]. The perpetual anxiety. It was a real revolution."

Var hon tidigt ute med att testa det?

"Oh yes, it was quite wonderful. Of course it was hellishly difficult to get hold of at first. There was a lot of pretending one was married when one went to the doctor, and a minor disadvantage was that the early pills made one put on a couple of pounds. But that was nothing! Who cared? The other forms of contraception were so hellish."

Hon kvider av skratt vid minnet när hon fick läkaren att skriva ut ett pessar: "I remember going to a doctor in Chelsea for a Dutch cap. 'It's quite easy,' she said. 'When you dress for dinner, just pop this in!'" 

Idag tar man det lilla pillret för givet. En stor andel unga tjejer tar preventivmedlet lika obekymrat som när de kollar instagram eller chattar med pojkvännen på mobilen. Men så har det inte alltid varit. Det krävdes åratal av kamp bara för att få utveckla p-pillret. Historien om p-pillret har berättats många gånger. Men den tål att berättas igen. Att några enskilda personer lyckades trotsa både myndigheterna, kyrkan och den allmänna opinionen och skapa pillret är inget annat än ett mirakel. I sin bok Sexual Chemistry berättar Lara V Marks om p-pillrets historia. Allt började med en viss Gregory Pincus.

Gregory Pincus var forskare i Massachusetts. En biolog som länge hade forskat på hormoner. Han hade länge närt en dröm om att skapa ett preparat som skulle skjuta upp ägglossningen. Men att vi den här tiden forska på preventivmedel var hart när omöjligt. Pincus hade mäktiga motståndare. Framförallt den katolska kyrkan – då som nu ståndaktiga motståndare till allt vad preventivmedel heter. Men även dåtidens politiska etablissemang. I McCarthys USA betraktades preventivmedel som en del av den kommunistiska konspirationen. Inte heller lagstiftningen var på Pincus sida. I staten Massachusetts, där han arbetade, riskerade den som bara befattade sig med preventivmedel fängelsestraff – en lag som fanns kvar ända till 1972.

Pincus största problem var dock pengar. Finansieringen av forskningen. Läkemedelsbolagen ansåg att forskning på preventivmedel vara en alltför riskfylld investering. Dessutom var de oroliga för att få opinionen emot sig genom att understödja den här kontroversiella forskningen.

Men genom en slump råkade Gregory Pincus 1950 stöta på en viss Margaret Sanger. Margaret Sanger var en amerikansk kvinnorättsaktivist, som höll i sexualundervisningar och sålde preventivmedel i smyg. Margaret Sanger, själv katolik, menade att kvinnans frigörelse endast skulle kunna bli verklighet om kvinnorna själva fick kontroll över reproduktionen och tyckte därför att Pincus forskning var väldigt intressant. 

Och hon hade fog för sin övertygelse. Margaret Sangers egen mamma hade dött vid endast 50 års ålder efter att ha haft 18 graviditeter. Vid jordfästningen väste hon över kistan till sin far: "You caused this. Mother is dead from having too many children."

Efter att ha utbildat sig till sjuksköterska började Sanger drömma om att skapa ett magiskt piller som skulle kunna förhindra graviditeter och hon var den första att 1914 mynta uttrycket ”födelsekontroll”. Nu måste man ha i åtanke att bli med barn vid den här tiden var farligt. Tusentals och åter tusentals kvinnor dog i barnsäng och andra åkommor av graviditeten.

Tre år senare, på ett suffragettemöte, stötte hon på aristokraten Katharine McCormick, vid den tiden endast den andra kvinnan som hade tagit examen från MIT. McCormick var en helhjärtad feminist. Och hon var rik. Snuskigt rik. McCormick var gift med arvtagaren till jordbruksmaskintillverkaren International Harvesters förmögenhet. Och när han av rätten blev omyndigförklarad (han led av schizofreni) var det Katherine som tog över hans tillgångar. Och hon ägnade all sin tid och sina pengar åt ett sätt att hjälpa kvinnor med födelsekontroll, med eller utan deras makars stöd.

När nu Margaret Sanger hade fått ta del av Gregory Pincus forskning föreslog hon till McCormick att hon skulle finansiera Pincus forskning. McCormick tackade ja utan att blinka. Under de kommande åren pumpade hon in mer än 12 miljoner dollar i dagens värde i projektet.

Vid tiden för mötet med Sanger hade Pincus gjort sig ett namn som med sitt arbete att skapa ”faderlösa kaniner” (han hade lyckats skapat ett kaninembryo i en petriskål). Vid den här tidpunkten, 1951, hade forskare gjort en betydande upptäckt. Från rötterna av en viss typ av mexikansk vildjams hade man lyckats utvinna ett intressant ämne. Substansen visade sig fungera som det kvinnliga hormonet progesteron som hindrar ägglossning. Sporrad av Sanger började Pincus nu med att studera effekterna av att ge det syntetiskt framställda hormonet till djur.

Resultaten från de här testerna var positiva och utfallet visade att det var möjligt att skapa en ett preventivmedel för människor som man tog via munnen. Det var det här Katherine McCormick, vid det här laget 76 år gammal, ville höra. Och hon gav Pincus tummen upp att fortsätta projektet. Hon flyttade dessutom från varma Kalifornien till den amerikanska östkusten för att på närmare håll kunna följa hur projektet utvecklades. ”Freezing in Boston for the pill”, skrev hon i ett brev 1953.

Men för att kunna börja testa att ge kvinnor progesteron krävdes det någon med klinisk erfarenhet på området. Pincus anlitade gynekologen John Rock som vid den här tidpunkten var ansedd som en av USA ledande forskare på infertilitet. Rock var dessutom en hängiven katolik med fem barn och 19 barnbarn men det verkade inte hindra honom.

Dr John Rock var som sagt infertilitetsexpert och han hade experimenterat med Progesteron som ett medel för kvinnor att bli gravida. Progesteronet användes då för att skjuta upp ägglossningen under fyra månader. När man sedan plötsligt satte ut det skapades den motsatta effekten. Att använda hormonet som ett preventivmedel fungerade enligt samma princip. Progesteronet förhindrade ägglossning, men i det här fallet användes det under en längre period.

Många av de kliniska testerna utfördes i fattiga länder som Costa Rica och Haiti. Det var kontroversiellt då och är fortfarande kontroversiellt. Det skulle visa sig vara ett komplext uppdrag. En stor andel av kvinnorna som användes i studien var analfabeter och hade aldrig gått i någon skola. För att bättre få dem att förstå instruktionerna, och att de skulle veta när de skulle ta pillren, fick de radband som de skulle förflytta en pärla på bandet varje dag de tagit ett piller Men det visade sig att många av kvinnorna trodde att det var radbandet som gav dem skydd mot graviditet. Hursomhelst, för de kvinnor som följde instruktionerna och tog pillret som de skulle, visade sig pillret vara ett effektivt. Preventivmedlet fungerade!

1957 godkändes p-pillret av FDA (det amerikanska läkemedelsverket). Dock inte som preventivmedel utan för behandling av ”Female disorders”, det vill säga svåra menstruationsbesvär. Födelsekontroll var fortfarande förbjudet i 30 av USA:s delstater. På biverkningslistan stod det: ”Varning! Detta läkemedel förhindrar ägglossning”. På bara två år hade plötsligt mer än en halv miljon amerikanska kvinnor ”svåra menstruationsbesvär”. Det var tydligt att det fanns en stor marknad för pillrets biverkningar. 

Den 9 maj 1960 godkände till slut FDA pillret som preventivmedel. Efter att läkemedelsbolaget Searle ansökt hos amerikanska läkemedelsverket om att få sälja ett läkemedel kallat Enovid som skulle förhindra graviditeter – det här pillret innehöll dessutom en liten mängd östrogen som skulle förhindra blödningar.

Kvinnor världen över jublade. De struntade i att pillret hade biverkningar eller att de gick rykten om att de hade allvarliga effekter på kvinnornas hälsa. Under arbetets gång hade Pincus mottagit brev från hundratals kvinnor som vädjade till dem att fortsätta arbetet: ("I am 30 years old. Have six children, oldest little over seven… My health don't seem to make it possible to go on this way…"). Nu hade de olyckliga breven bytts ut mot tackbrev. En kvinna i Storbritannien likställde p-pillret med en lottovinst.

Den första versionen av p-pillret var ett trubbigt instrument. Det hade biverkningar som huvudvärk, illamående, yrsel, viktuppgång med mera. I början länkades det med cancer och blodproppar. Men sakta men säkert har p-pillret blivit allt bättre. Allteftersom hormonnivåerna har finjusterats. Dagens piller innehåller bara en tredjedel av den ursprungliga östrogennivån och en tiondel av progesteronnivån. Men dagens kvinnosakskämpar tvistar fortfarande om pillret har hjälpt eller bara har gjort livet svårare kvinnor.

Det sägs att countryn handlar om ”Three Chords and the truth”. I Kentucky hade sexbarnsmamma Loretta Lynn fått höra talas om pillret. För Loretta Lynn, kolgruvedotter med en fattig men kärleksfull barndom, född och uppvuxen i den lilla byn Butcher Holler, i en liten stuga utan rinnande vatten och el, hade egen erfarenhet av barnafödande. Redan vid 19 års ålder hade hon fått tre småttingar.

Loretta Lynn har varit en förebild för många andra kvinnliga artister. Och redan vid den här tiden var hon kontroversiell inom countryvärlden med sitt rättframma sätt. I sina låttexter utgick hon från erfarenheter gjorda av kvinnor som hon själv. Inkluderat hennes eget stormiga äktenskap. 1966 släppte hon ”Don’t come A-drinkin (with lovin on your mind)”, om en äkta make som på fyllan vill ha sex med sin fru

”Man skriver inte om fantasier, utan om verkliga livet och vardagen. Så gjorde jag. Det är livet. Låtarna handlar helt enkelt om livet. Sådant jag sett eller varit med om. Jag sa aldrig till min man vilketdera …”, berättar Loretta Lynn i dokumentärserien Countrymusikens historia.

Än mer kontroversiell var låten om en maka som känner sig som en värphöna – dömd att föda det ena barnet efter det andra. När Loretta Lynn spelade in ”The Pill” hade p-pillret funnits på den amerikanska marknaden i över ett decennium. ”Om p-piller funnits när jag fick barn, hade jag käkat dem som popcorn. Om jag hade haft råd. Jag kanske hade måst stjäla dem”, fortsätter Loretta Lynn.

Men Decca var oroade av temat för låten som sjöngs av en sexbarnsmor. ”The Pill” spelades in redan 1972 men utgivningen av singeln sköts upp i tre år. När den väl kom ut vägrade flera countrykanaler att spela låten tills publicitet om bojkotten och krav från fansen gjorde att den nådde en femteplats på countrylistan och tog sig in på poplistan.

”Det hände alla men ingen skrev om det. Bolaget trodde att folk skulle ta anstöt. Men jag tänkte inte på det, för folk levde på det viset. När jag släppte ”The Pill” tyckte alla att det var ännu en snuskig låt. Men den var inte snuskig. Alla köpte skivan”, kommenterar Loretta Lynn i Countrymusikens Historia.

The Pill hade ett kontroversiellt budskap: Det fanns mer för kvinnor i livet än att bara stå vid spisen och föda barn. För den stockkonservativa countryscenen var det här naturligtvis rena dynamiten. Den var inte redo för en sång som hyllade användandet av preventivmedel.

”The Pill” är skriven av ett team av låtskrivare; Lorene Allen, Don McHan, T. D: Bayliss. Huruvida även Loretta Lynn medverkade som kompositör är oklart. Det finns lite olika uppgifter på det beroende på vilken källa man använder. Men helt klart är att ingen kunde framföra ”The Pill” som Loretta Lynn. Hon om någon gav den autenticitet.

Låten fick även en oväntad effekt. På den isolerade amerikanska landsbygden spred sig nyheten om p-pillret genom Loretta Lynn. Och i efterhand har hon blivit hyllad av flera läkare för att gjort mer för att upplysa om preventivmedel än de amerikanska myndigheterna lyckats med.

P-pillret används dagligen av över 50 miljoner kvinnor världen över och av en halv miljon kvinnor bara i Sverige. Tiderna har förändrats; Idag är svårigheten för västvärldens kvinnor snarare att få en tid till IVF-kliniken än att få tag på preventivmedel. Pillret har för evigt förändrat synen på att sex endast skulle vara till för fortplantning. För många av dagens motståndare till p-pillret är argumentet att det tar liv. Men för pionjärerna som kämpade för rätten att använda preventivmedel handlade det om att rädda liv. Man måste inse att preventivmedel handlade lika mycket om kvinnors hälsa. Att kunna ha sex utan att dö. Eller att hamna i armod. Att det dessutom kunde ge ett bättre sexliv var bara en bonus.

"If I'd had the pill back when I was havin' babies I'd have taken 'em like popcorn. The pill is good for people. I wouldn't trade my kids for anyone's. But I wouldn't necessarily have had six and I sure would have spaced 'em better."
I en intervju med magasinet People kommenterar Loretta Lynn p-pillret
 
 
 

 Lyssna på låten här:

 

 

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela