Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Desperados i lösskägg möter sin skapare

Publicerad 2020-02-23 16:59:00 i Allmänt,

Doolin-Dalton

Eagles I 1973 

Go down, Bill Dalton, it must be God's will,
Two brothers lyin' dead in Coffeyville

Det skulle bli den klassiska “sista stöten”. Ett sista rån för att kunna få ihop tillräckligt med pengar för att börja ett nytt liv - och sedan lägga av. Den senaste tiden hade myndigheterna ständigt varit Daltongänget på spåret. Nu var tiden mogen för bröderna Dalton och deras kumpaner att fly landet.

Planen var djärv. Genom att råna två banker i samma stad - samtidigt - skulle komma åt en stor summa pengar. De skulle också gå till historiens genom att göra något som vid den tiden aldrig hade gjorts av någon av vilda västerns beryktade banditgäng. Ett dubbelrån. Den perfekta kuppen. Men det fanns också ärelystnad med i bilden. Det var allmänt känt att Bob Dalton ville överträffa Jesse James (en avlägsen släkting till bröderna Dalton) och gå till historien som vilda västerns värsta desperado. 

Den tilltänkta platsen för rånet var den lilla staden Coffeyville i Kansas. På ömse sidor av huvudgatan, mitt emot varandra, låg CM Condon & Co Bank samt First National Bank. Det fanns bara en hake med planen; just den lilla detaljen att Coffeyville var brödernas hemstad. Vid det här laget var de efterlysta överallt och sannolikheten var stor att de skulle bli igenkända innan de hann råna bankerna. För att de skulle kunna passera obemärkta var de därför iförda lösskägg den här dagen, den 5 oktober 1892, när de långsamt red in i staden.

Daltongänget bestod av bröderna Emmet, Grat, Bob och periodvis Bill. Bröderna växte upp  någonstans mellan Oklahoma och Kansas, i det dåvarande Indianterritoriet. Familjen Dalton beskrivs som hårt arbetande och hederlig. Den bestod av femton barn. Till att börja med arbetade de fyra bröderna på rätt sida om lagen.

När den äldre brodern Frank, som var en så kallad Deputy US Marshal, blev dödad i en eldstrid med ett skurkgäng, beslöt sig Bob, Emmet och Grat att följa i hans spår och också bli lagmän. Men poliskarriären gick inget vidare. Bob beskrivs som den vildaste av bröderna. Det dåliga fröet. Redan som 19-åring dödade han för första gången en annan människa, då som lagman. Men det var många märkliga omständigheter kring dödsskjutningen i synnerhet som det visade sig att offret haft en affär med Bob Daltons kvinna.

I mars 1890 åtalades Bob Dalton för att ha försökt sälja alkohol i Indianterritoriet. Han dök dock aldrig upp till rättegången. Samtidigt anklagades de tre bröderna för att ha stulit hästar (något som det var dödsstraff på vid den här tiden) i Indianterritoriet och sålt dem i Kansas. De blev avsatta som lagmän och flydde till Kalifornien. Det var nu som deras karriär som laglösa började. 

Bröderna var snart tillbaka i sina hemtrakter. Innan de blev lagmän hade de arbetat som cowboys och skaffat sig ett stort nätverk av vänner och kollegor. Nu rekryterade de personer till sitt banditgäng bland regionens cowboys. Under åren 1890- 1892 specialiserade sig Dalton-gänget på tågrån, den tidens värdetransporter. Utöver de tre bröderna bestod gruppen även av George “Bitter Creek” Newcomb, Bill McElhanie och “Blackfaced” Charley Bryant. Lite senare anslöt sig även Dick Broadwell, Bill Powers och Bill Doolin.

Bill Doolin var precis som de andra cowboys. Han hade till och med varit lite av en bas på den ranchen han arbetade för. På nationaldagen, 4 juli 1891, hade han och några andra cowboys valt att fira högtiden med en tunna öl inne i Coffeyville. Problemet var bara att Kansas var en torrlagd stat och alkoholförtäring högst förbjuden. I samband med att polisen försökte beslagta tunnan följde en eldstrid. Två lagmän sårades svårt och från den dagen var Bill Doolin en laglös

Daltongänget var mycket framgångsrika. Tågrånen på den här tiden gick till på ungefär samma sätt som de skildras i västernfilmerna. Medan två män under vapenhot vaktade lokföraren och eldaren. Gick de andra i genom tågvagnarna och rånade passagerarna på deras värdesaker; kontanter, klockor och juveler. När det var klart övergick de till att plundra bagagevagnen. Det fanns bara en hake med tågrån. Utdelningen blev allt som oftast ganska blygsam. I många av tågen fanns det ett kassaskåp, fylld med pengar och obligationer, men inte alla. Bytet blev mestadels bara några hundra dollar. Samtidigt som det var en farlig operation. Beväpnade vakter var legio och eldstrider vanligt förekommande.         

Trots det magra bytet hade Daltongänget vid den här tiden blivit ett av vilda västerns mest beryktade brottslingar, något som inte vill säga lite. Vid ett flertal tillfällen hade någon eller några av gängmedlemmarna blivit gripna av polisen. Men vid varje tillfälle hade de lyckats fly. Men US Marshals var dem ständigt i hälarna och nu fanns det ingen annan utsikt än att fly till Mexico - om det inte ville dingla i galgen eller tillbringa resten av sina liv bakom galler det vill säga.

Man kan föreställa sig hur det kliade bakom lösskäggen när de långsamt red in i Coffeyville. Hur kallsvetten rann ner för nacken. De hade valt att utföra rånet mitt på blanka dagen. Klockan var strax över nio på morgonen när de band fast sina hästar vid en bakgård och sakta vandrade ner för huvudgatan. Med den här dagen var Bob, Grat och Emmet Dalton samt Dick Broadwell och Bill Powers. Medan Grat, Powers och Broadwell skulle råna Condon, tog sig Bob och Emmet an First National Bank. 

Det var mycket folk i rörelse i Coffeyville den här morgonen. I ögonvrån kunde de se stadsbornas blickar. Hur många förbipasserande stannade upp och stirrade. Pekade mot dem. Brödernas farhågor hade visat sig vara riktiga. Det dröjde inte många minuter förrän de var identifierade av stadsborna. Men nu var det för sent att backa ur.

För Bob och Emmet gick allt enligt planerna. Rånet mot First National genomfördes snabbt och effektiv. Efter de hade tömt kassaskåpet samlade de ihop bankpersonalen för att använda dem som mänskliga sköldar när de skulle fly ut ur staden. Men de fick lov att vänta. Det gick sämre för Grat och hans kumpaner. Bankkassören hade lurat de tre männen att kassaskåpet hade ett tidlås och att de var tvungna att vänta i tio minuter innan han kunde få upp det. Under tiden hade stadsborna beväpnat sig med vapen från järnaffären och satt sig i position längs med huvudgatan.

När Daltongänget skulle fly utbröt skottlossning. Eldstriden varade i tio minuter. I infernot som följde dödades åtta personer; fyra stadsbor (bland annat sheriffen) och fyra banditer. Daltongänget mer eller mindre utraderades den här dagen. Den enda som klarade sig var Emmet Dalton som trots 23 (!) kulor i kroppen faktiskt överlevde rånet.  Efteråt radade stadsborna upp de fyra döda rånarna och tog en bild av dem. Ett foto som sedermera skulle gå till historien.

Men sagan om Dalton-gänget slutar inte här. Det sägs att det var en sjätte rånare med under kuppen. Som fanns kvar vid hästarna. Det här skulle ha varit Bill Doolin. Även om det aldrig blev klarlagt att han verkligen var med - finns det mycket som tyder på det.

Bill Doolin slog sig nu samman med Bill Dalton, rekryterade några laglösa, och bildade sitt eget banditgäng, The Wild Bunch*. De tog vid där Daltongänget slutade och fortsatte framgångsrikt att råna tåg, diligenser och banker i trakterna av Oklahoma, Arkansas och Kansas. 

The Wild Bunch blev till och med ännu mer framgångsrika än sin förlaga. Men nu hade myndigheterna beslutat sig för att en gång för alla få slut på otyget. Motståndet ökade mot banditgänget. Vid var och vartannat dåd dödades någon av medlemmarna. Och när myndigheterna satte till sitt effektivaste vapen, att sätta ett pris på deras huvuden om 5 000 dollar var, innebar det början till slutet för The Wild Bunch. Nu hade de inte bara lagmän mot sig, utan även profithungriga prisjägare. En efter en strök banditerna med. Bill Dalton sköts ihjäl 1894. Bill Doolin försökte in i det längsta att, via sina advokater, försöka nå en uppgörelse med myndigheterna. Han var villig att ge upp och lämna över sig frivilligt mot ett sänkt straff - men myndigheterna vägrade. 

Till slut mötte Bill Doolin även sin skapare. Efter en lång tids jakt hade den 5 juli 1896 ett uppbåd lett av US Marshal Heck Thomas lagt sig i bakhåll för den ökände desperadon. Han sköts ihjäl omedelbart. Något år senare dödades den siste överlevande medlemmen av The Wild Bunch. Då stod ett nytt sekel vid dörren. Över hela mellanvästern växte nya städer upp. I Texas och Kalifornien härjade oljeboomen. Hästar började ersättas av bilar. Både cowboys och laglösa hade sedan länge börjat bli otidsenliga och ersättas av andra brottsformer. 

I slutet av 60-talet skapade Gram Parson en helt ny genre med sina epokgörande album med the Byrds samt sina två egna soloinsatser. Den nya genren kallades lite lojt för countryrock. I Kalifornien bildade fyra studiomusiker ett band som skulle bli det främsta inom genren - de kallade sig Eagles. Med sin polerade variant av countryrocken blev de oerhört populära och sålde miljontals album. 

Bandet kanske bästa album är Desperado från 1973. Med avslappnade twanggitarrer och tillbakalutade låtar återvänder The Eagles till en annan tid. Westerntemat går igen på hela plattan med sånger “Tequila Sunrise“, den lysande “Desperado” och inte minst “Doolin-Dalton“. 

“Doolin-Dalton” återberättar historien om Daltongänget och Bill Doolin. Den utspelar sig efter Coffeyville. Man för möta de bägge revolvermännen Bill Dalton och hans namne Doolin efter de bildat ett nytt gäng och sakta men säkert är på väg mot undergången. 

Endast en av medlemmarna av Daltongänget och the Wild Bunch överlevde. Efter 14 år i fängelse benådades Emmet Dalton. Han flyttade till Kalifornien där han arbetade som fastighetsmäklare, författare och skådespelare. 1937 dog han odramatiskt vid en ålder av 66 år. Om någon undrar så är det Daltongänget som står som förebild för de fyra bröderna Dalton i Lucky Lukealbumen. Men där serievärldens Daltons är klantiga och korkade, var verklighetens ett av de mest beryktade banditgängen i vilda västern. 

Fler låtar om vilda västern legender:

The Pogues “Jesse James”

Cher “Just like Jesse James”

Van Morrison “The Ballad Of Jesse James”

Bob Dylan “John Wesley Harding”

Billy Joel ”The Ballad of Billy The Kid” 

Volbeat "Black Bart"

 

* Det finns två kriminella gäng  med namnet “The Wild Bunch” i vilda västern historien. Den mest kända av de bägge kom efter Doolins gäng var upplöst. Det leddes av Butch Cassidy och The Sundance Kid och blev precis som förlagan ryktbar för tågrån.    

 
Lyssna på låten här:

 

 

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela