Låten och inspirationen

Sixteen Tons

Merle Travis I 1947

Saint Peter don't you call me 'cause I can't go
I owe my soul to the company store

Appalacherna är inte bara countrymusikens vagga, här finns även det svarta guldet - kolet. Trots rikedomen på naturtillgångar har Appalacherna av tradition alltid varit USA:s fattigaste region. Idag kan det vara svårt att föreställa sig den otroliga misär och de omänskliga förhållanden som kolgruvearbetarna i Appalacherna levde under i början av det förra seklet. Jobbet var skitigt, farligt och hårt och lönerna låga - om de ens fick några löner. Arbetarna i kolgruvorna förkroppsligade uttrycket working poor. Ju mer de arbetade och slet, ju fattigare blev de.

 De flesta gruvarbetare levde under något som bäst kan beskrivas som livegenskap. I stället för lön så fick de kuponger som endast gick att använda i gruvbolagets egna affärer. Bolaget kunde därmed sätta sina egna priser. Gruvarbetarna bodde i dormitorier eller lägenheter som även de ägdes av företaget och hyran drogs direkt från lönen. Många gånger hamnade arbetarna i skuld till företaget och var tvungna att betala av på lönen med sitt eget arbete.

 Countryartisten Merle Travis växte upp i Muhlenberg County i västra Kentucky. Ett av USA:s mest kolrika områden. Både hans pappa och hans bröder arbetade i kolgruvan. I augusti 1946 föreslog hans skivbolag Capitol att han skulle göra en skiva med gamla folksånger. De hade med avund sett Burl Ives framgångar inom genren och hoppades på att kunna upprepa dem med Travis. Problemet var bara att Ives hade dammsugit marknaden på nästan varenda folksång som fanns. Capitol föreslog istället att Travis skulle skriva några nya visor som skulle låta som traditionella folksånger. Samma natt skrev Merle Travis tre låtar som beskrev hans uppväxt i Muhlenberg och kolgruvorna; En var “Dark as a Dungeon”, en annan “Sixteen Tons”.

Med några få rader och en bitande ironi lyckades Merle Travis skildra arbetarnas villkor och de tröstlösa förhållandena vid kolgruvorna. Sångens refräng kom från ett brev Travis hade fått av sin bror John 1945. Den stora nyhetshändelsen vid tidpunkten var krigsjournalisten Ernie Pyles död medan han bevakade kriget i Stilla havet. I brevet jämförde John den kände reporterns bortgång med sin egen tillvaro: It’s like working in the coalmines. You load sixteen tons and what do you get? Another day older and deeper in debt. Merle Travis mindes också vad hans gamla far brukade svara grannarna när de frågade honom hur läget var: I can’t afford to die. I owe my soul to the company store.

“Sixteen Tons” släpptes på albumet Folk Songs from the Hills. Låten skapade genast mycket kontrovers, som senare skulle ge Merle Travis stora problem. Det här var under kalla krigets dagar och flera i regeringen ansåg låten vara subversiv. Överhuvudtaget alla låtar som tog upp arbetarnas villkor ansågs vid den här tiden som kommunistiska. Ett flertal kända amerikanska radio dj:s har vittnat om att de fått besök på sina arbetsplatser av FBI-agenter när de spelat singeln.

Det skulle dröja fram till 1955, när skivbolagskollegan Tennessee Ernie Ford gjorde en cover på låten, som “Sixteen Tons” fick sitt stora genombrott. Från början spelade man in den som en b-sida till Fords singel “You Don’t Have To Be Baby To Cry”. På Capitol var de säkra på att “Baby” skulle bli deras största framgång någonsin. Men till deras stora förvåning spelade radiostationerna istället b-sidan.

Bara elva dagar att singeln släppts hade “Sixteen Tons” nått förstaplatsen på Billboardlistan och sålt 400 000 exemplar. Två månader senare hade den sålt två miljoner ex. En enorm summa på den tiden. Efterfrågan var så stark att Capitol var tvungen att använda samtliga sina fabriker i USA för att pressa singeln. Idag räknas “Sixteen Tons” som en av de främsta countrysångerna någonsin.

Nu är Merle Travis inte den ende som skildrat förhållandena i Kentuckys kolgruvor. Även klassiker som John Prines “Paradise” tar upp tillvaron i just Muhlenberg.

Det går inte att skriva om “Sixteen Tons” utan att också nämna några ord om Merle Travis. Travis beskrivs i många avseenden som ett geni. Han hade många strängar på sin lyra. Förutom att skriva countrysånger var han även författare, cartoonist, urmakare och djurkonservator. Men hela hans karriär överskuggades av hans alkoholmissbruk. Han hade otaliga stormiga äktenskap och blev vid ett flertal tillfällen dömd för kvinnomisshandel.

Framförallt är det för “Sixteen Tons” som man minns Merle Travis. Redan under sin livstid fick han en staty i sin hemstad Ebeneezer i Kentucky. Och det sägs att när han mot slutet av sin karriär framförde “Sixteen Tons” ändrade han den välkända slutklämmen i refrängen till: I owe my soul … to Tennesse Ernie Ford.