Låten och inspirationen

Rubber Bullets

10cc I 1973 

We all got balls and brains
But some's got balls and chains

Fångupproret på Attica Statefängelset, några mil söder om Buffalo i staten New York, den 9 september 1971, skulle bli den blodigaste striden på amerikansk mark sedan inbördeskriget. Den värsta revolten som någonsin skådats. När krutröken hade skingrats låg 39 människor döda på anstaltsgården varav tio av dem fångvaktare.

Attica låg i en isolerad del av staten New York, långt ut på landsbygden. Det paradoxala var att anstalten låg betydligt närmare Detroit än metropolen New York, där de flesta fångarna kom från. Konflikten hade sitt upphov i de dåliga levnadsförhållandena på Attica. Fängelset var mer än överfullt. Det var byggt för 1 200 men inhyste 2 225 interner.

Även de sanitära förhållandena väckte anstöt. Fångarna var bara tillåtna en dusch i veckan och en toarulle per månad (en perforerad bit om dagen, som man sa på fängelset). Delstaten hade dessutom valt att endast lägga ut 63 cent per fånge och dag i matkostnader. Vilket fick till följd att internerna dagligen gick till sängs hungriga.

Attica State var också känd för sina etniska motsättningar. Nästan två tredjedelar av fångarna var svarta eller puertoricaner medan samtliga fångvaktare var vita. Puertoricanerna hade det svårt och drabbades av en speciell form av diskriminering. All inkommande och utgående post var censurerad. Men eftersom inte fängelsepersonalen kunde spanska, kastade de bara breven i soporna.

Men värst var det för de svarta intagna. De blev systematiskt trakasserade. Fängelsevakterna var öppet rasistiska och övergrepp var vanligt förekommande. De brukade misshandla internerna med sina batonger som de döpt till “nigger sticks”.

Upproret hade föregåtts av oroligheter. Under en längre period hade fångarna försökt övertala representanter från kriminalvården att undersöka förhållandena på Attica. Vid den här tidpunkten stod även Black Panther-rörelsen på sin höjdpunkt och ett flertal av dess aktivister hade blivit överförda till Attica. Att den kände Black Panther ledaren George Jackson dessutom mördats några dagar tidigare av vita plitar på San Quentin gjorde inte saken bättre.

Det finns inget som indikerar på att upproret skulle varit planerat i förväg. Tvärtom verkar det ha varit en rent spontan händelse. Den här torsdagsmorgonen gick rykten på fängelset att en av fångarna skulle torteras. En liten grupp på fem fångar lyckades forcera en av Atticas centralt belägna portar och på så sätt slogs stora delar av det elektroniska låssystemet ut. Beväpnade med rör, kedjor och basebollträn rusade fångarna genom anstalten och tog över avdelning efter avdelning medan de släppte ut sina medfångar. 38 fångvaktare togs som gisslan och misshandlades svårt (en vakt dog senare av sina skador). Allt var över på några minuter. Sammanlagt deltog 1 000 fångar i upproret och ockuperade närmare hälften av anstalten. Gisslan samlade de ihop på en av fängelset innergårdar.

Efter några timmar av blodigt kaos trädde en grupp fångledare fram för att försöka återvinna ordningen. En av de första offentliga uttalande kom från en av dessa ledare, en fånge vid namn L.D. Barkley. Hans ord skulle bli det årets slogan på många affischer: “We are men. We are not beast, and we do not intend to be beaten or driven as such.”

I det här läget satte fångarna igång förhandlingar med myndigheterna. De hade en lång lista på krav, närmare bestämt 33 stycken, som de ville få gehör för. De flesta avsåg de dåliga förhållandena på anstalten. Man önskade: Bättre utbildningsinsatser, mindre censurering av posten, mer religiös tolerans, rättvisare disciplinpåföljder, enklare regler för permission och, det som var mest kontroversiellt, amnesti för brott som begåtts under upproret.

Men efter några dagar bröt samtalen samman. Både förhandlarna och fångarna vädjade till staten New Yorks dåvarande guvernör, republikanen Nelson Rockefeller, att han skulle komma till Attica och tala med fångarna - men Rockefeller vägrade. För Nelson Rockefeller kom upproret olägligt. Han var själv i full färd att förbereda sin presidentvalskampanj. Att förhandla med kriminella skulle kunna få honom att framstå som “vek”. Istället beordrade han The State troopers, delstatspolisen, att storma fängelset.

Klockan halv tio på måndagsmorgonen den 13 september, satte polisen igång med sin raid. En helikopter bombade innergården med tårgas, sedan öppnade mannarna eld från taket. Beväpnade med automatgevär och kulsprutor sköt de på allt som rörde sig. Både interner och gisslan strök med. En av de värsta massakrerna sedan indiankrigen på 1800-talet var ett faktum. Efteråt tog fångvaktarna en gruvlig hämnd på de överlevande fångarna genom att tortera dem samt tvinga dem att krypa nakna över fängelsegården.

Men polisens insats väckte en hel del frågor. I synnerhet detaljen att tio oskyldiga fängelseanställda också hade skjutits var lite svårare att förklara. Direkt efter fritagningsaktionen gick polisen och fängelseledningen ut med ett pressmeddelande att fångarna hade skurit halsen av gisslan - vilket var alltigenom en lögn. Fångupproret på Attica State medförde det goda att medierna fick upp ögonen för de ohyggliga förhållandena på många av landets fängelser. Raiden fick även ett rättsligt efterspel. Det tog 30 år av domstolsförhandlingar att avgöra skuldfrågan och reglera alla skadeståndsanspråk.

Upproret på Attica var en händelse som skulle ligga kvar i det allmänna medvetandet för många år. Man kan hitta otaliga referenser om revolten i filmer, litteratur och musik. Många band tog med händelsen i sina låtar. Bland dem det brittiska bandet 10cc.

10cc var några av 70-talets allra skickligaste låtsnickrare. “Rubber Bullets” var inte bara bandets första hit utan skulle sedermera även bli en av deras största. Låten är skriven av Kevin Godley tillsammans med Graham Gouldman och Lol Creme och handlar om upproret på Attica State. I ärlighetens namn är “Rubber Bullets” mer än lovligt juvenil. Istället för att skildra tragedin gjorde britterna en lättsam parodi av den.

Vid den här tidpunkten hade den brittiska regeringen fullt upp med Nordirlandkonflikten där man använde gummikulor (på Attica state använde inget annat än skarp ammunition) och naturligtvis uppfattade de flesta att “Rubber Bullets” handlade om Ulster. Följden blev att ett stort antal radiostationer vägrade spela den. Trots det lyckades singeln nå en förstaplats på den engelska listan och var en av de mest spelade låtarna under 70-talet. Passade nog användes även sången för några år sedan som signaturmelodi till pilotavsnittet av den tecknade amerikanska serien Superjail.

Upproret på Attica state kommer att gå till historien som fångupprorens uppror. Det värsta sedan Spartacus dagar. Men egentligen handlade in grund och botten om en enda sak: mänsklig värdighet. En liten grupp fångar hade helt enkelt tröttnat på att inte bli behandlade som människor. Men de dog inte förgäves. Revolten var början till en förändring även om det fortfarande återstår mycket att göra. Glöm inte deras ord: “We are not beast”.

”I was amazed, but pleased that the BBC never banned the track, although they limited its airplay, because they thought it was about the ongoing Northern Ireland conflicts. In fact, it was about an Attica State Prison riot like the ones in the old James Cagney films."

10cc:s Eric Stewart om kontroversen kring ”Rubber Bullets”.

 

 

 

 

Fler låtar om upproret på Attica State:

 

John Lennon “Attica State”

Judy Collins “The Hostage”

Charles Mingus “Remember Rockefeller at Attica”

 

Lyssna på låten här: