Låten och inspirationen

The Midnight Special

Leadbelly I 1935

Let the midnight special

shine a light on me

Varje kväll, några minuter efter klockan elva, avgick The Midnight Special, Southern Pacifics tåg från Houston till San Antonio. Det rullade västerut jämsides med Highway 90. Efter någon timme, runt midnatt, passerade tåget Fort Bend County och korsade Brazo Rivers floddal. Den ökända fängelset Sugarlands byggnader gränsade mot floddalen och varje gång tåget tuffade förbi, ekade dess tågvissla över anstaltsområdet och fasaden lystes upp av tågets strålkastare.

Sugarland, en arbetsanstalt som låg några mil väster om Houston, beskrivs av många som helvetet på jorden. Officiellt hette fängelset Central State Prison Farm. I folkmun kallades det för Fort Bend eller Brazo Bottoms. Men allra mest känt var det som Sugarland. Namnet kom sig av den stora sockerfabriken Imperial Sugar Company Refinery som låg i närheten. Hit fraktades alla sockerrör som odlades i trakten.

Även på Sugarland odlades sockerrör. I ändlösa rader låg odlingar av sockerrör, majs och bomull. Fångarnas uppgift var att sköta om plantagen från tidiga morgon till sena kväll. Arbetet var hårt och monotont. Det gjorde inte saken bättre att anstalten låg i River Brazos träskiga lågland. När solen låg på under dagarna kunde temperaturen stiga upp mot 40 grader. Värmen var tryckande och luften dålig. Fångarna var kedjade och vid varje rad stod en arbetsledare som inte tvekade att använda piskan om han tyckte de slappade. Många av internerna strök med på grund av de hårda förhållandena.

Här satt Leadbelly, eller Huddie Ledbetter, som var hans riktiga namn. Han hade mördat en man vid namn Will Stafford den 17 december 1917. Ett rent svartsjukedåd. Männen hade varit osams om en kvinna vid namn Chammie Jones och Leadbelly hade skjutit ihjäl honom på väg till en dans.

Leadbelly var 32 år när han anlände till Sugarlands portar. Det var inte första gången han hade mördat någon. Leadbelly hade varit på kant med rättvisan sedan tidiga tonåren trots att han kom från en god och välbärgad familj. Den svarte bluessångaren hade ett eldfängt humör och drog sig inte för att hamna i slagsmål. Han hade inte bara avverkat en lång rad anstalter innan Sugarland, han hade dessutom lyckats rymma från några av dem. Men nu satt han alltså på Central State Prison Farm för att avtjäna långt straff. Det var antagligen den värsta anstalt han dittills hade fått erfara.

Det ska sägas med en gång; det är inte Leadbelly som har komponerat ”The Midnight Special”. Det är en gammal folksång som har framförts av generationer av fångar på Sugarland. Men det är Leadbelly som har gett låten den form och det arrangemang som den har idag.

För fångarna fick Southern Pacifics tåg, The Midnight Special, en nästan mytisk innebörd. Tåget var en grym och pinande påminnelse om livet utanför fängelsemurarna. Och om deras egen situation i ett av söderns hårdaste fängelser. Samtidigt sa legenden att om ljuskäglan från tågets strålkastare skulle träffa rätt och lysa upp en cell, så betydde det att frihet snart väntade för fången i just den cellen. Varje natt när tåget passerade väntade fångarna nervöst på ett tecken.

Det har under årens lopp gjorts mängder med versioner av ”The Midnight Special”. Den är närmast en stapelvara bland alla pubtrubadurer. De mest kända versionerna torde troligtvis Creedence Clearwater Revival och Van Morrison vara. Men deras, moderna, variant är betydligt kortare och mer anonym än ursprunget.

I Leadbellys version (som har betydligt fler verser) figurerar en lång rad personer som existerat i verkligheten och som varit en del av fångarnas dagliga liv. Som till exempel i raderna:

Bason and Brock will arrest you

Payton and Boone will take you down

You can bet your bottom dollar

That you’re Sugarland bound.

A.W. Brock var polischef i Houston under en period och Payton och Boone var ett par citykonstaplar som hade specialiserat sig på att arbeta i stadens svarta stadsdelar. Leadbelly hade själv knappt satt sin fot i Houston innan han hamnade på anstalten, så man kan dra slutsatsen att de här personerna har funnits med sedan en tidigare version av låten.

Däremot hade Leadbelly fått erfara en annan karaktär som flimrar förbi i en vers; Bud Russel. Russel var känd i hela Texas som ”The Transfer Man”. Det var han som transporterade fångarna från olika häkten och lokala anstalter till de stora delstatsfängelserna. Bland den svarta lokalbefolkningen ansågs han som en ond man som kidnappade god män till slaveri.

Bud Russel var känd som en ensling. Han gillade att arbeta ensam och tog sällan med sig någon medhjälpare när han fraktade fångarna. Han var också känd som en mycket brutal person. Beväpnad endast med en stor kniv föredrog han att kedja fast fångarna i långa linjer, så kallade ”chain gangs”. Vid ett tillfälle hade han kedjat fast 64 fångar i en enda lång kedja och marscherade med dem genom Houston.

1920 lärde Leadbelly känna honom personligen. Det var Bud Russel som dök upp när Leadbelly skulle transporteras till Sugarland. Bud Russel satte en stor kedja runt Leadbellys hals och släpade honom med sig.

Sugarland var som sagt inte den första fängelset för Leadbelly – och inte den sista heller för den delen. För Leadbelly väntade flera år på anstalter, även efter han hade avtjänat sitt straff på Sugarland. Det var på ett annat ökänt fängelse, Angola, som den kände folkloristen John Lomax upptäckte Leadbelly och hans speciella sångrepertoar. Leadbellys version av ”The Midnight Special” spelades för första gången in 1935 och blev snabbt en av de mest kända låtarna i hans sångkatalog.

Vem vet. Kanske strålkastarljuset från the Midnight Special lyste upp Leadbellys torftiga cell på Sugarland någongång när han satt där under 20-talet. För han fick till slut sin frihet och levde de sista åren av sitt liv som en fri man.