Låten och inspirationen

Buffalo Soldier

Bob Marley & The Wailers I 1983

Stolen from Africa, brought to America,
Fighting on arrival, fighting for survival

I de gamla westernfilmerna kommer alltid kavalleriet till undsättning när nybyggarna hotas av indianer eller andra lömska faror. Vita kavallerister kan tilläggas. Det var inte ofta svarta var hjältar i filmerna. Men den här bilden är inte helt sann. Många gånger var det svarta soldater som krigade mot indianerna. Vissa påstår till och med att det var ”The Buffalo Soldiers” som erövrade mellanvästern åt amerikanarna.

Redan under frihetskriget hade svarta soldater ingått i George Washingtons armé. Även en liten kontingent färgade tjänade Andrew Jackson vid slaget i New Orleans 1815. Men svarta soldater ansågs lite som en säkerhetsrisk. Att låta slavar kämpa sida vid sida med vita amerikaner var något statsledningen var tveksam till.

När inbördeskriget rasade som värst såg nordstatssidan dock ingen annan utväg än att låta svarta soldater medverka i kriget. 1861 grundades det första amerikanska regementet, ”South Carolina Volunteers”, med enbart färgade rekryter. Det skulle bli fler. Över 180 000 svarta deltog i det amerikanska inbördeskriget och fler än 33 000 stupade.

När kriget var slut 1866 var politikerna oense om framtiden för de svarta rekryterna. Skulle USA ha färgade i sin armé eller ej? Till slut beslutade kongressen att bilda fyra regementen bara bestående av svarta - men med vita befälhavare. Det blev det 9:e och 10:e kavalleriregementet och 24:e och 25:e infanteriregementet.

I hela 20 år under slutet av 1800-talet verkade de här trupperna i den amerikanska mellanvästern. Från Montana till Texas, längs med Rio Grande i New Mexico, Arizona, Colorado och Dakota. Kort sagt, det som vi idag kallar för Vilda Västern. Det var ingen hemlighet att de fyra svarta regementen fick de farligaste uppdragen i dåtidens USA. De ansågs vara bland de tappraste i hela den amerikanska armén. Deras uppdrag var bland annat att hålla ordning på indianer, mexikanska frihetskämpar och skjutglada revolvermän.

De stred mot cheyenner, comancher, apacher och siouxindianer bara för att nämna några stammar. Bland deras motståndare kan nämnas Geronimo, Sitting Bull, Victorio, Lone Wolf, Billy The Kid och Pancho Villa (det är nästan som att läsa innantill i ”Who’s Who” i Vilda Västern). Deras tapperhet lämnade avtryck hos motståndarna. Det var av cheyenne- och comancheindianerna de svarta krigarna fick sitt smeknamn Buffalo Soldiers. Att bli associerad med krigarsjälen hos indianernas heliga buffel var ett mått på respekt.*

Få känner till att de även gjorde stora insatser på det civila området. Utan The Buffalo Soldiers hade det knappast gått så snabbt att ”civilisera” vildmarken. De byggde fort, kring vilka framtida städer senare skulle växa upp. De byggde vägar. De satte upp tusentals mil med telegraftråd. Skyddade järnvägsrallare, eskorterade diligenser och tåg, övervakade och undsatte bosättare och deras boskapshjordar. Men deras kanske viktigaste insats var att de utforskade och kartlade stora delar av mellanvästern. Detta gigantiska område hade fram till dess varit en vit fläck på den amerikanska kartan.

Ett stort antal av "Buffelsoldaterna" blev belönade med kongressens ”Medal of honor”, den kanske finaste utmärkelsen man kan få i USA. Faktum är att de ursprungliga fyra färgade regementena belönades med fler tapperhetsmedaljer än något annat förband i den amerikanska historien.

Nu kan man lätt tro att The Buffalo Soldiers var uppskattade av nybyggarna. Eller för den skull sina kollegor i de andra regementen. Men så var inte fallet. Buffalo Soldiers var ett kontroversiellt inslag bland de vita på prärien. Ofta var rasistiska tillmälen den enda tacken de fick. Det rapporteras också om en hel del sammanstötningar mellan vita och svarta förband på grund av etniska motsättningar.

Bland många unga svarta i både USA och Jamaica fick The Buffalo Soldiers närmast ikonstatus. De identifierade sig med de färgade soldaterna. Modiga, ärbara män som med mod och tapperhet erövrade den amerikanska kontinenten. Inte nog med det. Trots fördomar och rasism gjorde de sig ett namn inom ett område som varit förbehållen vita. I en tid av fattigdom och segregation personifierade The Buffalo Soldiers den ”lyckade” svarta medborgaren.

Även Bob Marley fascinerades av de mytomspunna svarta soldaterna. ”Buffalo Soldier” blev en av de sista låtarna reggaestjärnan skrev. Den är komponerad tillsammans med hans parhäst King Sporty. Marley var svårt sjuk i cancer när låten spelades in till albumet Confrontation. När albumet kom ut var han redan död.

I ”Buffalo Soldier” drar Bob Marley paralleller med den svarta befolkningen på Jamaica. För låten är inte bara Tuff Gongs hyllning till sina svarta bröder, utan även djup kritik mot kolonialismen. Bob Marley såg kongressens hedersmedaljer som blodspengar, som ett pr-trick för att legitimera och glorifiera det folkmord som hade begåtts mot den amerikanska ursprungsbefolkningen. Han genomskådade cynismen och den grymma ironin att makthavarna i Washington använde en förtryckt minoritetsgrupp för att bekämpa en annan.

The Buffalo Soldiers fanns kvar som företeelse ända in på 50-talet. Helsvarta förband slogs både i första och andra världskriget. Så sent som under Koreakriget var 24:e infanteriregementet ett av de stridande förbanden. Men vid det här laget hade segregerade förband börjat bli otidsenliga. Man slogs alla för samma sak, dog under samma flagg, varför skulle inte vita och svarta då kunna strida tillsammans?

Genom sitt kurage och hårda slit bidrog the Buffalo Soldiers till att påskynda integrationen i det amerikanska samhället. Och de stod som förebild för tusentals svarta ungdomar. För man får inte glömma att det var The Buffalo Soldiers som vann mellanvästern åt amerikanarna.

 * Av spanjorerna fick de smeknamnet ”smoked yankees”.