Låten och inspirationen

Polly

Nirvana I 1991

She caught me off my guard
Amazes me, the will of instinct

I juni 1987 kunde Seattleborna läsa om ett kusligt dåd i de lokala tidningarna. En 14-årig flicka, på rymmen hemifrån, hade under vapenhot blivit kidnappad efter att hon hade bevistat en punkkonsert på Community World Theater i Tacoma. Gärningsmannen, 49-årige Gerald Friend, hade erbjudit flickan lift. När hon försökte fly hade han tvingat på henne handbojor och tryckt en kniv mot hennes hals. Friend tog flickan till den husvagn han hade som bostad. Där hängde han henne upp och ner i en ställning som var fäst i taket. Han våldtog flickan upprepade gånger samtidigt som han torterade henne med en läderpiska, rakblad, hett vax och en blåslampa.

Men fallet med "Polly" slutade lyckligt. Genom att vara så medgörlig som möjligt lyckades flickan efter några dagar undkomma sin kidnappare. Gerald Friend fick efter hand ett så stort förtroende för flickan att han tog med henne ut på stan för att göra några ärenden. Vid en bensinstation kunde hon fly från honom.

Gerald Friend kunde senare gripas och åtalas. Det här var inte första gången Gerald Friend våldtagit någon. 27 år tidigare hade han blivit dömd för en nästan identiskt övergrepp. Även i det fallet hade den unga kvinnan blivit misshandlad under tortyrliknande former i en våldtäkt som pågick under flera dagar. Rätten såg såpass allvarligt på hans dåd att han sedermera dömdes till livstids fängelse.

Nu var tidningarnas rappprtering om kidnappningen och våldtäkten inte helt korrekt. Gerald Friend hade inte träffat den 14-åriga flickan på en punkkonsert utan vid ett av Tacomas sunkiga prostitutionsstråk. Under flera veckor hade flickan, som helt riktigt var på rymmen hemifrån, bott hos olika kompisar. När hon nu erbjöds lift av Gerald Friend uppfattade hon honom som trevlig och hjälpsam. Han körde flickan till en närbelägen Frisko Freeze där han bjöd på en hamburgare innan han kidnappade henne.

Det var inte heller genom att spela medgörlig som hon lyckade rymma. Efter några dagar i hans våld band Guest fast hennes händer med silvertejp och ett läderbälte, slängde in henne i bagageluckan på bilen och tog henne på vad som troligtvis skulle bli hennes sista resa. När han var tvungen att stanna och tanka längs en enslig väg lyckades hon fly in på stationen och gömde sig bakom en anställds ben. Men det här är naturligtvis bara detaljer som inte förtar det fruktansvärda i historien. Det här förstod Kurt Cobain också.

Det är något förrädiskt över ”Polly”. Dess avslappnade, akustiska arrangemang står i skarp kontrast till dess verkliga tema. Den invaggar publiken i en känsla av lugn. Vid en första lyssning kan man tro att det är ett husdjur Kurt Cobain sjunger om. Istället handlar låten om sadism, övergrepp och ren skär ondska.

”Polly” skrevs redan under inspelningen av Bleach. Kurt Cobain hade läst om händelsen i de lokala tidningarna. Den ursprungliga titeln var ”Hitchhiker” men sången genomgick sedan flera transformationer innan den fick sitt slutgiltiga arrangemang som kan höras på Nevermind.

Polly är skriven från våldtäktsmannens synvinkel. Kurt Cobain träder in i rollen som Gerald Friend och redogör för tankarna i hans sjuka huvud. I senare intervjuer har Kurt berättat att han fascinerades av hur ”Polly” kunde undfly våldtäktsmannen genom att lura honom att hon verkligen gillade vad han utsatte henne för.

”Polly” är en av de starkaste låtarna på Nevermind – ett av rockhistoriens mest banbrytande album. Med sin melodiska postpunk banade Nevermind vägen för hela den grungevåg som skulle dominera stora delar av 90-talet. Många menar att grungen var den perfekta korsningen av punk, heavy metal och flanellskjortor men när den dök i början av 90-talet, ivrigt påhejad av den brittiska musikpressen, var det definitivt något nytt och upproriskt som utmanade den uppblåsta arenarocken och den ytliga heavy metal dominansen.

När Nevermind släpptes var Kurt Cobain bokstavligt talat hemlös. Han bodde i sin bil under mycket knappa omständigheter. Nevermind förändrade hans liv på många sätt. Få insåg vilken försäljningssuccé albumet skulle bli, allra minst Kurt Cobain. Inte heller skivbolaget, DGC, som bara hade tryckt upp 50 000 exemplar. Första upplagan sålde slut på nolltid påeldad av den suggestiva videon till ”Smells Like Teen Spirit” som rullade dag som natt på MTV.

Ändå tog det några månader innan albumet nådde förstaplatsen på den amerikanska billboardlistan. Under mellandagarna petade den ner Michael Jacksons Dangerous från toppen. Musikbranschen bevittnade här ett märkligt fenomen. Bara under veckan efter jul sålde Nevermind i 373 520 exemplar i USA. Vanligtvis brukar skivförsäljning nå sin topp inför julen. Här nådde albumet toppen efter helgen.

Förklaringen visade sig vara alla tonåringar som bytte sina julklapps cd de fått av sina föräldrar mot Nirvanas Nevermind eller använde sina julklappspengar till att köpa albumet. Nevermind är troligtvis det enda rockalbumet som hamnat på billboards förstaplats genom byten. Vid Kurt Cobains död hade albumet sålt i närmare tio miljoner exemplar.

Kurt Cobain var i många avseenden en manlig feminist lång innan det blev populärt bland manliga politiker att kalla sig så. Kurt och hans bandmedlemmar i Nirvana engagerade sig i många kvinnofrågor. Bland annat ställde upp i konserter för rätten till abort och för att samla in pengar till våldtäktsoffer. Många tror felaktigt att även Nirvanalåten ”Rape Me” också handlar om våldtäkt. Men det är fel. Låten är istället en allegori över nöjesindustrin och hur unga människor gång på gång exploateras och utnyttjas för pengarnas skull.

 ”Polly” var Bob Dylans (!) favorit bland alla Nirvanas låtar. Efter att ha sett dem spela live konstaterade han att”Polly” var bandets mest modiga låt och tillade samtidigt att Kurt Cobain har hjärtat på rätta stället.

Lyssna på låten här: