Låten och inspirationen

Kid Charlemagne

Steely Dan I 1976

Just by chance you crossed the diamond with the pearl
You turned it on the world

Augustus Stanley Owsley III, även kallad "The Bear", såg dagens ljus den 19 januari 1935. Föga anade hans omgivning vid det här tillfället att det lilla barnet skulle bli något stort. Att han skulle få tusentals människor att utvidga sina sinnen. Att se färger de aldrig sett förut. Att hitta skrymslen i sina inre universum de inte trodde fanns. Owsley skulle bli rockens främste kemist.

The Bear föddes in i en rik och välbärgad familj. Owsley var sonson till en berömd senator och guvernör i Kentucky med samma namn. Hans pappa var en statlig byråkrat med alkoholproblem som bokstavligt talat söp bort familjen.

Owsley var ett intelligent barn, med talang för teknik, men han hade svårt för disciplinen i skolan. Efter dåliga betyg i grundskolan, (han fick bland annat ett D i fysik efter att ha påpekat för läraren att han motsade läroboken) sökte han sig till tekniska högskolan i Virginia. Där upptäckte han att ingenjörsyrket i grund och botten är en ganska oglamorös sysselsättning, på den här tiden satt ingenjörerna mest bakom ett skrivbord med en penna och linjal.

Owsley ville upptäcka saker; skapa något. Han hoppade av skolan och började ta lite ströjobb runt omkring USA. Bland annat som tekniker på olika företag, radion och lokala tevestationer. Han tog kurser i balett, ryska och många andra saker som för tillfället fångade hans intresse. Han försökte sig även på en karriär inom armén men lämnade även det jobbet när det visade sig att han hade svårt att ta order.

1963 flyttade han till Berkeley för att börja plugga på universitetet igen. Det var här han kom i kontakt med droger. När en klasskompis bjöd honom på LSD upptäckte han det som skulle bli hans livsuppgift: att tillverka LSD. Efter den första trippen ville han bara ha mer. Eftersom LSD var svårt att få tag på insåg han att det enda sättet att säkra tillgången var att börja producera det själv.

Här stannar vi ett tag. LSD, eller Lysergsyredietylamid, upptäcktes för första gången 1938 av den schweiziske kemisten Albert Hofmann. Hofmann arbetade på läkemedelsjätten Sandoz med att på syntetiskt väg försöka framställa olika molekyler som finns naturligt i mjöldryga; en svamp som i naturen växer på råg. Tanken var att hitta ett effektivt läkemedel mot migrän.

Men arbetet gick trögt och efter ett tag la Hofmann ner försöken. Det dröjde fram till 1943 innan Hofmann efter ett plötsligt infall tog upp experimenten med att syntetisera mjöldryga igen. Historien är klassisk hur Hofmann av misstag råkade spilla en droppe av ämnet på sin hand och därmed blev en av de första att få uppleva en psykedelisk upplevelse.

Till att börja med trodde man att LSD:ns främsta användningsområde skulle vara inom psykiatrin. Bland annat testade man syra i samband med psykoterapi. Eller för att bota depressioner, fobier eller andra psykiska problem – ofta med ett ganska lyckat resultat.

Men även andra organisationer hade fått upp intresset för LSD. Under många år under 50- och 60-talet testade den amerikanska armén och CIA substansen på tusentals olika försökspersoner i det ökända projektet ”MK-Ultra”. Motiven var knappast fredliga. CIA var intresserad av LSD:ns potential inom förhörsområdet. Man trodde att man skulle kunna använda LSD som en form av sanningsserum eller till och med för att hjärntvätta personer. Utfallet av experimenten är till stora delar okända då CIA förstörde nästan allt material. Även brittiska MI-6 gjorde omfattande experiment med LSD av samma syfte.

Det var i samband med alla dessa försök som LSD spred sig bland ungdomar. Många universitetsstudenter hade deltagit i de olika testerna och kunde förmedla för sina kompisar om de fantastiska upplevelser de varit med om. Ett flertal av de psykologer och läkare som varit inblandade i experimenten började även själva att använda LSD. Och snart spred sig även drogen till kulturkretsarna.

Vid den här tidpunkten var LSD fortfarande tillåtet. Man måste ha i åtanke att på 1960-talet var doseringarna nästan dubbelt så stora som idag. Då kunde en tripp uppgå till nästan 300 mikrogram. Medan en normal dos idag ligger på mellan 100 och 150 mikrogram. På de amerikanska universiteten började allt fler och fler använda LSD. Det fanns en enorm efterfrågan på drogen.

Owsley blev snabbt den främste LSD tillverkaren i hela Kalifornien, för att inte säga hela världen. Mellan 1965 till 1967 uppskattas det att han tillverkade cirka 450 gram* rent LSD. Ett gram producerar 3 600 ganska starka (250 mg) doser så totalsumman landar på cirka 1 250 000 tripper under den här tiden. Hälften av produktionen uppges han ha skänkt bort.

Från sin lilla lägenhet i San Francisco tillverkade han tusen och åter tusen LSD-doser i form av tabletter och kapslar. Samtliga hade olika emblem på sig för att markera styrkan. Hans mest populära produkt var ”Owsley’s Blues”, en kapsel med Batman på.

Ett kännetecken på Owsleys syra var den höga standarden. Den LSD han tillverkade överträffade till och med den syra som tillverkades av de stora läkemedelstillverkarna som Sandoz i fråga om renhet och kvalité. The Bears piller exporterades över hela världen. Hans produkter ansågs som status bland användarna och det var Owsleys syra både Stones och Beatles använde. Det sägs att det var Owsley som introducerade Fleetwood Macs olycksalige ledare Peter Green för LSD. Och att han därmed fick en trip som aldrig skulle hämta sig från. Ja, till och med den amerikanska armén använde hans kemikalier i sina berömda försök.

I mitten av sextiotalet var LSD fortfarande lagligt i Kalifornien. (Det skulle dröja fram tills oktober 1966 innan det förbjöds). Runt om på västkusten turnerade författaren Ken Kesey och hans Merry Prankster och lät folk delta i hans ”Acid test”. Vid den här tidpunkten hade det bildats olika ”inriktningar” för LSD-användning. På östkusten propagerade de före detta Harvardpsykologerna Timothy Leary och Richard Alpert för LSD som ett verktyg för andlig tillväxt. Ett viktigt instrument i människors utveckling som skulle användas under strikt reglerade former och miljöer.

Ken Kesey å sin sida såg mer LSD som århundrades partydrog som skulle användas av alla, närsomhelst, varsomhelst. Kesey samarbetade med Owsley. Allmänheten fick helt enkelt pröva på LSD under hans ökända syratester (som naturligtvis var tillverkat av Owsley), och dessutom partaja loss ordentligt under den efterföljande festen. Inte allt för sällan spetsade de dessutom bålen med LSD vilket kunde skapa ordentligt totalt kaos på stan när det blev dags för festdeltagarna att gå hem.

Husband under de här turnéerna var The Grateful Dead. Owsley fungerade som bandets ljudtekniker och hade dessutom bekostat hela dess ljudanläggning som vid den här tidpunkten var den kraftfullaste och mest avancerade på inom hela rockvärlden**.

Av vänner och bekanta kallades Owsley ”The Bear” ett smeknamn han fått på grund av sin håriga bringa. Han själv beskrivs ofta som en person som kombinerade genialitet och karisma med ett socialt handikapp. Owsley var en pedant och perfektionist men samtidigt en obotlig besserwisser som plågade sin omgivning med att hela tiden vara den som visste bäst. Han var besatt av hela tiden överträffa sig själv. Vad han än gav sig in på, vare sig det var kemikalier eller ljudanläggningar, skulle han till varje pris få fram det ultimata. Bättre än någon annan tidigare hade gjort. I många avseenden var han en social idiot som hade svårt i umgänget med andra människor. Bob Weir i Grateful Dead karaktäriserar honom som en person som kunde: ”abuse a waitress like no one else in the world.”

Det vore enkelt att avfärda Owsley som vilken knarklangare som helst. Men det var han inte. Owsleys roll i popkulturen får inte underskattas. Utan Owsleys storproduktion av LSD hade den psykedeliska eran aldrig uppstått. Owsley var rockens kemist. Han tillverkade substansen som fungerade som en katalysator för hela processen. I mångt och mycket var hela kulturen genomsyrad av drogen. Både på gott och ont. Fusionen mellan rock och LSD påverkade mode, konst och politik. Men även sociala attityder till allt från sex till skolundervisning.

På acid-testerna var drogerna en integrerad del av musiken och vice versa. The Deads låtar kunde ofta överstiga 30 minuter, mycket beroende på att både bandet och publiken var höga som tiovåningshus, så ingen visste riktigt när den ena låten slutade och när den andra började. Även om den nya kulturen hade fått ett starkt fäste som kulminerade i "The Summer of Love" var Owsley’s dagar var räknade. Redan 1966 greps Owsley för första gången***. När väl LSD förbjöds återstod det bara för Owsley att gå under jorden. 

Clean this mess up else we’ll all end up in jail

Those test tubes and the scale

Just get them all out of here

Is there gas in the car?

Steely Dan var ett av 70-talets mest populära grupper i USA trots sitt otidsenliga sound. Bandet, som i princip bestod av duon Donald Fagen och Walter Brecker, kombinerade medryckande poprefränger, jazziga harmonier, ironiska, intelligenta texter och lyckades på så sätt producera ett flertal av 70-talets stora hits. 1976 släppte de albumet The Royal Scam. En av singlarna på albumet var funkjazziga ”Kid Charlemagne” som blev en mindre hit på de amerikanska listorna.

Under många år spekulerades det om vem som Steely Dan syftade på i ”Kid Charlemagne”; Ken Kesey? Timothy Leary? Allen Ginsburg? Under en intervju med BBC förklarade Walter Becker:

- I would say it was very loosely inspired by a character named Owsley. His name was actually Augustus Stanley Owsley. He was a well-known psychedelic chef of the day. Later a sound man for the Grateful Dead. I believe he's still alive.

Jodå, helt fel hade inte Becker. 1967 hamnade Owsley på nytt i fängelse och avtjänade ett långt straff. Efter han kom ut från fängelset blev han anställd av The Grateful Dead och därefter Jefferson Starship som deras ljudtekniker under 70- och 80-talet. 1996 emigerade The Bear till Australien dit hade börjat vistats allt mer frekvent. 2011 dog han i en bilolycka Down Under. Owsley fortsatte att avnjuta en tripp då och då ända fram till slutet. Turn on, tune in, drop out ...