Låten och inspirationen

Stagger Lee

Nick Cave and The Bad Seeds I 1996

Billy dropped down and slobbered on his head
And Stag filled him full of lead

Kärt barn har många namn. För de flesta är han känd som Stagger Lee, somliga benämner honom Stack-a-lee och ibland kallas han Stagolee eller Stacker Lee. Stagger Lee var emellertid inget kärt barn - utan en ond människa.

Stagger Lee mördade Billy Lyons. Någonstans, någongång. Orsaken? Vissa påstår att han slog Stagger i kortspel alternativt tärning. Andra menar att han kom på Stagger med att fuska och var korkad nog att påpeka det. I vissa versioner handlade grälet endast om en femdollars Stetsonhatt.

Trots att Billy Lyons bad på sina bara knän att Stagger Lee inte skulle skjuta honom, han hade ju fru och två barn hemma, visade Stagger Lee ingen nåd utan sköt honom när han låg ner på golvet, så att kulan rikoschetterade och slog sönder ett glas i bartenderns hand; Enbart för njutningen av att se honom dö.

Händelsen utspelar sig ibland i Memphis, någon gång vid det förra sekelskiftet. I andra versioner begås mordet i New Orleans på 20-talet eller St Louis på 1880-talet.

Nu skiljer sig inte Stagger Lee nämnvärt från andra revolvermän, desperadoes och mördare som härjade på den amerikanska kontinenten vid den här tiden. Utbölingar som Billy The Kid, Jesse James eller John Wesley Hardin. Om det inte vore för en liten detalj: Stagger Lee var svart.

Legenden om Stagger Lee har frodats bland Amerikas svarta befolkning det senaste seklet. Historien börja dyka upp i folksånger i början av 1900-talet. Folkloristen John Lomax var den första som dokumenterade sången 1910. Medan de vita hade sina westernhistorier, vårdade de svarta myten om Stagger Lee. För Stagger Lee var en svart folkhjälte. Han var lång, snygg - och ond. Han älskade med sina motståndares kvinnor och ingen vit sheriff hade modet att gripa honom för hans illgärningar. Framförallt var Stagger Lee en vinnare. Eller som rockskribenten Greil Marcus uttrycker det: ”Nobody’s fool, nobody’s man, tougher than the devil and out of God’s reach – to those who followed his story and thus became a part of it, Stack-o-Lee was ultimately a stone-tough image of a free man.”

I de flesta av folksångerna slipper han undan rättvisan. Och i de versioner där han åker fast, hängs han och hamnar i helvetet; bara för att för att konkurrera ut djävulen, ta över stället och göra det till den svarte mannens paradis.

Stagger Lee dök upp i den amerikanska folkloristiken samtidigt med ”semilegendariska” figurer som Tom Dooley och John Henry. ”Semilegendariska” i den bemärkelsen att det finns en kärna av sanning bakom karaktärerna.

1866 mördade till exempel sydstatsveteranen Tom Dula sin älskarinna Laura Foster i Wilkes County, North Carolina. Han dömdes till döden för dådet och hängdes. Av händelsen uppstod folksången "Tom Dooley".

Även "John Henry" har verklighetsbakgrund. Det sägs att händelsen utspelade sig i Alabama 1887. Låten går på temat människa vs maskin. Henry var en bergsborrare under järnvägsbyggartiden. När en ångmaskin skulle ta över hans arbetsuppgifter, utmanade han maskinen på en tävling om vem som kunde slå in en borr längst i berget. John Henry lyckades till slut vinna över ångborren men dog av utmattning när tävlingen var över. Men där forskare har kunnat spåra Tom Dooley och John Henry - är Stagger Lee fortfarande ett mysterium.

Arvet efter Stagger Lee går emellertid igen i det svarta Amerikas kultur. Temat om den onde svarte mannen som gör som han vill och slutligen ändå avgår med segern återkommer i böcker, sånger och filmer. Det finns mängder med svarta rock- och blueslåtar på temat. Även till Jamaica har Stagger Lee myten spridit sig och historien går igen i reggaen. Men det är inom filmen som arvet syns tydligast. Hela blaxplotationgenren bokstavligt talat svämmar över av Stagger Lees. Var och varannan hjälte i filmerna påminner om Billy Lyons mördare. Gång, på gång, på gång uppfinner de svarta Stagger Lee. Namnet ändras över tiden men karaktären är densamma.

Ett stort antal artister har spelat in folksången om ”Stagger Lee”. Bluesartisten Mississippi John Hurt kom med den första kända. Sedan har även Duke Ellington, The Grateful Dead, Woody Guthrie och The Isley Brothers spelat in sina versioner. Till och med The Clash har gjort sin egen variant med låten ”Wrong ’Em Boyo” (egentligen en cover av den jamaicanska rocksteadygruppen The Rulers) från albumet London Calling.

Nick Cave är som sagt bara en i raden av artister som fastnat för Stagger Lee legenden. Myten om den onde men charmerande hjälten. I Nick Caves version härjar Stagger Lee i 30-talets USA. Och är om än ännu lömskare, brutalare och ogudaktig än vanligt.

"I'll stay here till Billy comes in, till time comes to pass
And furthermore I'll fuck Billy in his motherfucking ass."
Said Stagger Lee

"I'm a bad motherfucker, don't you know?
And I'll crawl over fifty good pussies just to get one fat boy's asshole, "
Said Stagger Lee

Nick Cave har alltid haft en fascination för våldtäktsmän, rånare, mördare och ond bråd död. Ända sedan slog i genom i The Birthday Party i början av 80-talet har han lämnat ett spår av lemlästade, ihjälslagna och andra subtilt mördade personer i sina sånger. Han har också skildrat verkliga mördare som Henry Jack Abbot (i låten ”Jack Shadow”) på sina album.

"Stagger Lee" kom med på Nick Caves nionde album, Murder Ballads. Murder Ballads skiljer sig inte från hans tidigare album. Tvärtom skulle det visa sig vara hans allra blodigaste. Murder Ballads är ett konceptalbum där i stort sett alla låtar på något sätt är mordgåtor eller tar upp dödsfall. Albumtiteln syftar på den gamla brittiska musikgenren mordballader. En form av berättartradition där allehanda dödsfall, allt från svartsjukedåd till dråp, spred sig i folkdikten.

Någon har räknat ut att det sammanlagt förekommer 66 lik på Murder Ballads, mördade av sju män och tre kvinnor. Bland offren medverkar även en liten olycklig terrier som har blivit fastspikad på en dörr. Albumets stora singel var annars ”Where The Wild Roses Grow”, där Cave i videon har ihjäl ingen mindre än popikonen Kylie Minogue. Och vad kan vara bättre att välja som cover på ett album som Murder Ballads än Bob Dylans ”Death Is Not The End”.

Den stora frågan återstår dock; har Stagger Lee existerat? Forskarna är osäkra. Vissa påstår att Stagger Lee bara är ett uttryck för en lång och gänglig person. Man har lyckats spåra minst två Stagger Lees som levde i Memphis i slutet på 1800-talet men å andra sidan har man inte lyckats koppla dem till vare sig någon Billy Lyons eller något mord.

Nu måste man ha i åtanke att i Memphis vid den här tiden hade den högsta mordstatistiken i världen. Det sägs att man på lördagskvällarna placerade en vagn i ena änden av Beale Street där man sedan staplade liken efter de svarta krogbesökarna. Med tanke på att det var så många dödsfall är det lätt hänt att någon eller några försvinner i statistiken.

Men häromåret kom ett genombrott. I ett gammalt nummer av St Louis tidningen Globe-Democrat från 1895 hittade man en artikel om en viss droskförare vid namn Lee Sheldon som hade mördat en dammbyggare med namnet William Lyons. Det hade börjat som ett krogbråk men urartat när William Lyons tog Lee Sheldons hatt – Lee Sheldon sköt då följaktligen ihjäl sin antagonist. Artikeln avslutas med att lakoniskt tillkännage att Lee Sheldon även kallas ”Stag” Lee.

Man får tro vad man vill. Trots att Stagger Lees existens är höljd i dunkel, så lever han envist kvar i sångerna, historierna, filmerna och myterna.

Lyssna på låten här: