Ynglingen som lärde Madonna att dansa
Vogue
Madonna I 1990
Strike a pose ...
På en klubb i Manhattan fann Madonna det hon sökte. Moves som skulle skapa en trend. En dans som skulle revolutionera världen. På köpet fick hon två skickliga dansare och en hit som före evigt skulle skriva in henne i historieböckerna.
Ballroomscenen uppstod på grund av att den behövdes. Den var nödvändig. I början av 80-talet, i Ronald Reagans USA, fanns det få möjligheter om några, om man var färgad gay eller latino att få träffas och uttrycka sig. Kort sagt vara sig själv.
Den började som en undergroundrörelse djupt rotad i det svarta Harlem och det fattiga Lower East side. Till att börja med var det en grupp om cirka 100 personer som började träffas och dansa. Men gruppen skulle stadigt växa.
Det som svetsade samman deltagarna var den diskriminering de ständigt blev utsatta för. Här kunde de träffas; gay, transar, HBTQ-personer, svarta som vita utan att vara rädda. Här kunde klä sig i sina djärvaste outfits, visa sin kärlek och känna sig trygg. Och framförallt: här kunde de dansa.
Hur den här rörelsen uppstod finns beskrivet i Jennie Livingstones prisbelönta dokumentär Paris is burning från 1990. Snart övergick helgdanserna till rena tävlingar. Träffarna kallades ”Balls” och det bildades olika ”houses”. Man tävlade för at visa upp sina kunskaper. Det var i den är vevan som vogue (eller voguing som det kallas ibland) uppstod.
Voguing var inspirerad från estetiken från modemagasin som Vouge samt antika egyptiska muralmålningar, där dansaren kombinerar klassiska modellposer med raka linjer och skarpa vinklar, samt hårda ben-, arm-, och kroppsrörelser. Vouge var inget nytt. De hade förekommit på de svarta klubbarna i Harlem sedan 60-talet. Vid den här tiden kallades dansen “presentation” och senare “performance”. Men det var under 80-talet tekniken och estetiken utvecklades ytterligare med allt mer avancerade rörelser och poser. Det var nu den började kallas “vogue”. Och det var nu Madonna hörde talas om dansflugan.
Under flera år hade det ryktats i Alphabet City (som numera kallas Lower East side) att den blonderade popstjärnan från Michigan norpade idéer och influenser från området. Alphabet City var (och är) en av New Yorks mer fattiga områden med en övervägande puertoricansk befolkning. Madonna lånade helt enkelt den svarta och puertoricanska kulturen i området för sin egen image. Hon använde samma stil på sminket, kläderna och smyckena som de puertoricanska tonårstjejerna i området gjorde. Och samma flytande dansstil som dansades av både killar och tjejer.
Nu hade Madonna fått nys om Vouge. En kväll bad hon sina livvakter köra henne till en klubb, The Sound Factory, på Manhattan som hon hade hört talas om. Via gemensamma bekanta hade hon fått veta att en yngling från Dominica vid namn José var den rätte mannen att visa henne. José Gutiérrez och hans vän Luis Camacho utgjorde duon House of Xtravaganza. Bägge två var otroligt skickliga Voguedansare.
Klockan var långt efter midnatt när Madonna dök upp och hon letade med en gång upp José och frågade honom: “Can I see you do this vouge thing I keep hearing about?” Nu hör det till saken att José var uppklädd i sina allra finaste och dyrbaraste kläder och inte alls upplagd för att köra en svettig dansuppvisning. Han tvekade. Madonna synade honom uppifrån och ner. Hon förstod: “It’s your pants right?”
Istället beordrade Madonna sin livvakt att han skulle låna José sina byxor. Eller som José berättade i en intervju: “We went to the bathroom and changed. Wearing this stranger’s pants I did what I usually do, I danced my ass off. Then as more people found out that she was there everyone began to show their moves. It was a wild scene. I sat with Madonna and pointed out the best of what I saw.”
Det ögonblicket förändrades 18-årige José Gutiérrez liv för evigt. Från att ha varit en fattig tonåring från Alphabet City blev han nu anställd av självaste Madonna som en av sju dansare som fick följa med henne på hennes beryktade Blond Ambition turné.
Det inte Madonna kände till var att José Gutiérrez var en klassiskt skolad dansare. Han hade precis fått ett stipendium att studera vidare. Hans dröm i livet var att bli medlem i något modernt danskompani och kunna leva på sina kunskaper. Men att ge sig ut på vägarna med Madonna var mer än han någonsin vågat drömma om: “I didn’t know where the arts would take me; I was so young but I knew I wanted to express myself through dance,” säger han och fortsätter: “I just went on a journey with Madonna, it was never about the money, it was about dance and self expression on the stage.”
Några månader senare släppte Madonna sin stilbildande hit “Vogue”. En pulserande danslåt med en ”deep house groove”. Madonna skrev låten tillsammans med sin producent Shep Pettibone. Eller för att vara exakt; Pettibone gjorde musiken och Madonna skrev texten. Låten blev en supersuccé. Bara inom loppet av några dagar gick den upp på förstaplatsen i över 30 länder. ”Vogue” blev också det årets bäst säljande singel med två miljoner sålda exemplar och till dags dato har den sålt i närmare sex miljoner ex.
”Vogue” var inspirerad av det Madonna fått se på Sound Factory. Av José Gutiérrez och Luis Camachos dansuppvisning. Och låtens budskap var väldigt enkelt: Att ha kul på dansgolvet oavsett vem man är, vilken hudfärg eller sexuell läggning man råkar ha. Lev livet nu. Ha kul. Kan det bli enklare?
I mitten av låten, som en brygga, hade Madonna lagt in en ”rap”, där hon listar en massa skådespelare från Hollywoods golden age, som: Greta Garbo, Marilyn Monroe, Marlene Dietrich, Joe DiMaggio, Marlon Brando, James Dean, Grace Kelly, Jean Harlow, Gene Kelly Fred Astaire, Ginger Rogers, Rita Hayworth, Lauren Bacall, Katharine Hepburn, Lana Turner, Bette Davis och några till.
Singeln fick ordentligt draghjälp av den ikoniska videon till ”Vouge” gjord av ingen mindre än David Fincher som sedermera skulle gå vidare och regissera filmer som Seven och Fight Club. Videon var gjord i svartvitt och Fincher hade hämtat inspiration från fotografier av modeller tagna på 40-talet av den kände modefotografen Horst P. Horst.
Men det var José Gutiérrez som stod för koreografin och han blev nominerad för en MTV-award för det. Videon blev hyperkontroversiell när den kom. Främsta orsaken till det var att Madonna uppträdde i en transparent blues som visade hennes behag.
Det var Madonna som gjorde voguing känt för den stora allmänheten. Från att ha varit en undergroundrörelse blev det nu en del av den allmänna danskulturen. Den har på senare tid fått en stor revival och artister som Rihanna och Ariana Grande säger sig vara inspirerade av dansen.
José Gutiérrez gjorde en resa från Lower east side till rampljuset. För några år sedan gjordes en dokumentär, Strike a pose, om honom och Luis Camacho och de andra dansarna som Madonna hade med sig på Blonde ambition-turnén. För många av dem gick det inte så bra. Karriären slutade i droger och misär. Luis Camacho bland annat hamnade i drogträsket och var under många år hemlös. En annan jobbade som kypare. Men samtliga hade fortsatt att dansa. Numera försörjer sig José Gutiérrez som danslärare och lär ungdomar från hela världen sina ”moves”. I dokumentären framgår att José inte längre har någon kontakt med Madonna men han är inte bitter: ”It was a moment in time, a good moment”, säger han. Han var trots allt ynglingen som lärde Madonna att dansa vogue.
Lyssna på låten här:
