Piss Factory 

Patti Smith I 1974 

I'm gonna be so bad I'm gonna be a big star and I will never return,

Never return, no, never return, to burn out in this piss factory

Föga anade Patti Smith att hennes första sommarjobb på leksaksfabriken skulle sluta i kaos. Problemen började när hennes kollegor misstänkte att Patti var en kommunistisk spion, efter de ertappat henne med att läsa fransk lyrik. Sedan ballade allt ur - fullständigt.

Patti tog examen från High School våren 1964. Hon såg med tillförsikt an mot hösten då hon skulle börja på college. Sommaren skulle hon tillbringa med att arbeta. Hon hade fått sommarjobb på Dennis Mitchell Toy Factory i Pitman, New Jersey. 

Företaget hade specialiserat sig på att tillverka leksaker och festartiklar av olika slag. Fabriken hade i huvudsak kvinnliga anställda. Arbetet var monotont och slitsamt. Patti trivdes vare sig med arbetsuppgifterna eller kollegorna:

Sixteen and time to pay off

I got this job in a piss factory inspecting pipe

Forty hours thirty-six dollars a week

But it's a paycheck, Jack.

It's so hot in here, hot like Sahara

You could faint in the heat

But these bitches are just too lame to understand

Too goddamned grateful to get this job

To know they're getting screwed up the ass

All these women they got no teeth or gum or cranium

And the way they suck hot sausage

But me well I wasn't sayin' too much neither

I was moral school girl hard-working asshole

I figured I was speedo motorcycle

I had to earn my dough, had to earn my dough

Men bara efter några dagar började det skära sig mellan den blivande punkrebellen och hennes arbetskamrater. Det hela började med att Patti en dag, i besvikelsen av att inte fanns något gott att äta, istället gick och köpte en bok på lunchrasten. I en närbelägen bokhandel hittade hon Illuminations av den franske 1800-tals poeten Arthur Rimbaud. Patti hade aldrig tidigare hört talas om Rimbaud men bokomslaget tilltalade henne (Rimbaud har sedermera blivit en av Pattis främsta inspirationskällor och husgudar. Ett flertal av hennes kompositioner är influerade och i vissa fall tillägnade den franske poeten).

Boken var en billig pocketupplaga med den franska originaltexten på ena sidan och den engelska översättningen på den andra. Patti satte sig i lunchmatsalen och började läsa boken med stort intresse. Vid den här tidpunkten hade Patti två speciella plågoandar på fabriken vid namn Stella och Dotty. När de nu fick syn på att Patti läste något utländskt blev det liv i luckan.

Dotty frågade henne varför hon läste utländska böcker? Patti Smith svarade att boken inte var utländsk. Men hon lyckades knappast övertyga sina kollegor. Istället utropade Dotty att allt utländskt var kommunistiskt. Och nu utbröt totalt kaos.

I kommunistskräckens USA sågs minsta lilla avsteg från det normala som ett tecken på en röd konspiration. Man måste ha i åtanke att det här var vid tiden för McCarthys utrensningar, Bay of Pigs, U2 planens spionflygningar. Myndigheterna gjorde allt för att spä på skräcken för den röda faran.

När Pattis Smiths arbetskompisar fick se att hon läste en misstänkt kommunistisk bok var tumultet ett faktum. Ett flertal kvinnor grabbade tag i Patti och släpade med henne till toaletten där de doppade hennes huvud i toalettskålen som var preparerad med urin. En omskakande upplevelse för en ung poet.

Som ni säkert förstår blev inte Patti Smith kvar på ”pissfabriken”. Istället blev hon konstnär. Och när hon tröttnade på konsten övergick hon istället till att skriva lyrik. Och efter att hon börjat tonsätta sina poem, blev hon över en natt rockstjärna. Tio år efter händelsen i leksaksfabriken i Pitman skrev Patti Smith en av sina mest betydelsefulla låtar: ”Piss Factory”. 

Även om hon inte tar upp händelsen i detalj – skildrar hon de undertryckta konflikterna och den klaustrofobiska känslan av att arbeta på fabriken. Och framförallt – hur hon längtar därifrån.

I juni 1974 lånade fotografen Robert Mapplethorpe, som på den tiden var sambo med Patti, henne en liten summa pengar för att spela in en singel. Vid den här tidpunkten hade Patti börjat få lokal uppmärksamhet för sina konserter men hon hade inte spelat in någonting. Tillsammans med sin trofaste gitarrist Lenny Kaye och Televisiongitarristen Tom Verlaine gick hon in i Jimi Hendrix gamla studio, Electric Ladyland, i New York och spelade in en singel.

På A-sidan gjorde hon en cover på Dino Valentis gamla song ”Hey Joe” (som Hendrix hade en stor hit med). ”Hey Joe” inleds med ett lång tal av Patti där hon drar upp historien om den kidnappade miljonärskan Patti Hearst. En handling som var dömd att skapa uppmärksamhet. På B-sidan spelade hon in ”Piss Factory” 

”Piss Factory” är ett bra  exempel på Patti Smiths teknik. Hon tog en av sina dikter och tonsatte den med ett två-treackords gitarrkomp. På konserterna började hon med att improvisera för att sedan övergå till en klassisk rocksång. På Pattis repertoar på den här tiden fanns The Whos ”My Generation”, Van Morrisons ”Gloria” och Rollings Stones ”As Tears Goes By” bara för att nämna några.

”Piss Factory” anses vara den första riktiga punksingeln i hård konkurrens med Richard Hell and the Voidoids ” Blank Generation”. Redan 1977 hade singeln fått kultstatus och det stora bolaget Sire tryckte en nyutgåva som den här gången distribuerades över hela världen. 

Vissa påstår att 1 000 exemplar trycktes upp av singeln, andra 1 500 på det lilla indiebolaget Mer. Inga försök gjorde att distribuera låten via de stora bolagen.  Istället gick singeln att beställa på postorder eller också kunde skivnördarna hitta den i mindre skivaffärer eller bokaffärer runt om i New York. De flesta exemplaren hade Patti Smiths namnteckning på omslaget.

”Piss Factory” var en viktig låt i den gryende punkvågen. Framförallt en inspirationskälla för många unga tonårstjejer. Patti Smith visade att det med enkla medel gick att förverkliga sina rockambitioner även om man var tjej. Originalutgåvan av ”Piss Factory” är numera en samlarklenod som inbringar mycket pengar vid auktioner runt om i världen. 

När Patti började på sommarjobbet anade hon nog inte att upplevelserna från fabriken skulle ge upphov till hennes första rocksingel. Patti själv har berättat att ”Piss Factory” är den mest uppriktiga låt hon någonsin har skrivit. Direkt självupplevd. Eller som hon själv har kommenterat den: ”The truth was stronger than the poem.”