Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Ungdomsläger i Skarpnäck skapar moralpanik i pressen

Publicerad 2020-11-01 17:00:00 i Allmänt,

Hog Farm

Pugh Rogefeldt I 1974 

Hog farm, hog farm, hog farm
Där satt de allihop och tände på

1972 var året då Richard Nixon träffade Mao Zedong i Peking, då den brittiska armén dödade 14 fredliga demonstranter i Derry under Bloody Sunday, då Emerson Fittipaldi blev världsmästare i formel ett och Rolling Stones släppte Exile on main St. Det var också året då Hog Farm besökte Skarpnäck.

I mitten av juni 1972 arrangerade FN för första gången i historien en miljökonferens. Konferensen var ett initiativ av den svenska regeringen. Det var något stort, något nytt. Miljörörelsen var ännu i sin linda och miljöfrågor stod inte överst på den politiska dagordningen men saker och ting höll på att förändras. Konferensen samlade deltagare från 113 länder och hade mottot: ”Only One Earth”.

Som vanligt under sådana här tillställningar så dök det också upp massa frivilligorganisationer, lobbyister, aktivister och annat löst folk. Det här utspelade sig under brinnande Vietnamkrig. Och arrangörerna oroade sig för att fokus skulle hamna på demonstrationer mot USA istället för på miljöfrågorna. Det gick rykten och att det skulle komma hundratusentals ungdomar och invadera Stockholm.

Amerikanska miljögrupper hade redan året innan kontaktat de svenska myndigheterna om möjligheten att arrangera ett tältläger och musikfest i samband med miljökonferensen. I förstone var de styrande i Stockholm skeptiska. Men ställda mot det illavarslande ryktet om att tusentals ungdomar skulle löpa amok på huvudstadens gator och skapa tumult gav de klartecken till arrangemanget.

Tältlägret förlades en bra bit utanför centrum, på Skarpnäcks gamla nerlagda flygfält. Stockholm stad ordnade fram militärkök, toaletter, sophämtning, ved och ett antal tält som skulle kunna härbärgera 2 000 personer. Röda Korset och socialförvaltningen lovade att bidra med personal. Och i slutet av maj anlände amerikanarna i två flygplan till Stockholm. En grupp som kallade sig Life Forum och en annan som gick under namnet Hog Farm.

Hog Farm är mer eller mindre synonymt med sin grundare Wavy Gravy. De allra flesta här i Sverige känner till Wavy Gravy (eller Hugh Romney som är hans riktiga namn) efter den Ben & Jerry-glass som är uppkallad efter honom, men hippieclownen har en lång karriär. Redan i början av 60-talet uppträdde han som poet och estradör på The Gaslight i New York tillsammans med Bob Dylan* och Lenny Bruce. Lenny Bruce var för övrigt hans manager vi den här tiden.

Redan tidigt blev Wavy Gravy ett språkrör för motkulturen och antietablissemanget. Han deltog ofta i fredsdemonstrationer och manifestationer. Anledningen till att han började styra ut sig i clownkostym var på grund av att han blev gripen av polisen så ofta. Att misshandla en clown skulle ge poliskåren dålig publicitet, resonerade han.  Men det hjälpte inte alla gånger. Vid ett tillfälle, under en antikärnvapendemonstration, var han utklädd till jultomten. Men han hamnade ändå i häktet tillsammans med Jackson Brown.

Wavy Gravy omfamnades av hippiekulturen när den kom i mitten av 60-talet. Han tog LSD med Ken Kesey, följde med The Merry Prankster på deras irrfärder, verkade för ”Love Peace and Laughter”. Wavy Gravy har alltid varit hippieidealen trogen även om han slutat med drogerna för länge sedan. I mitten av 60-talet bildade han hippiekollektivet, eller kommunen Hog Farm i Kalifornien. Namnet tog det efter den övergivna grisfarm där de slog sig ner. När de inte var på farmen och flummade, reste Hog Farm runt i sina bussar och var enligt sina egna ord en "mobile, hallucination-extended family". De stod för allt det som flower power-generationen var kända (eller ökända) för.

Hog Farm var hippies i ordets bemärkelse. Mest berömda är de för sin medverkan i Woodstock. Kollektivet hade blivit inbjudna till festivalen och de var inte sena att tacka ja. På festivalen ordnade de med ett ”LSD-rehabiliteringstält” samt gratis käk för hungriga hippies. Hugh Romneys kommentar under festivalen har blivit bevingat: “What we had in mind was breakfast in bed for 400,000!” När kollektivet nu dök upp i Sverige (men utan sin ledare Wavy Gravy) var förväntningarna skyhöga både på Hog Farm och konferensen. I sin roman Jack skriver bland annat Ulf Lundell:

30 maj.

50 000 proffsdemonstranter lär vara på väg mot Stockholm med anledning av den stora Miljökonferensen. Tältstad är upprest på Skarpnäck av amerikanare som kallar sig Hog Farm.

Det kan bli en vild sommar

Jag tror jag ringer upp Elizabeth Taylor och säger att jag genast kommer över och knullar henne, bara hon pröjsar resan. Hon kan inte vägra.

Hog Farm skulle som sagt arrangera tältlägret i Skarpnäck. Men alla var inte glada. Istället väckte amerikanarna skepsis och tvivel. Från den svenska alternativrörelsen fick de inget som helst stöd. De misstänkte snarare att dessa glada hippies var i konspiration med CIA för att vända uppmärksamheten från kriget i Sydostasien.

Många hade nog trott att Hog Farms läger ute i Skarpnäck skulle bli ett nytt Woodstock. Men så blev det inte riktigt. Eftersom amerikanarna inte fick någon hjälp utan snarare blev bojkottade av den svenska alternativrörelsen, blev de ungdomar från de näraliggande områdena Bagarmossen, Farsta och Hökarängen som hjälpte till att resa tält och bygga scen.

Det var ett gigantiskt pow wow. På dagarna hölls workshops och utställningar. På kvällarna var det party. En afton hölls det en fest för valar. Man dansade ringdans, åt vegetabilisk, ekodynamisk mat. En annan kväll åkte man ner till city och arrangerade en fest för livet. Det mest exotiska inslaget var en massa indianer från åtta olika stammar som höll i ceremonier för att komma i kontakt med den store anden.

Sedan var det dags för den stora musikfesten. En lång rad artister uppträdde: Fläsket brinner, Träd Gräs & Stenar, Blå tåget, Kebnekaise, Mats Ronander, Solen Skiner och Peps Bluesband. Amerikanarna hade också tagit med sig ett eget band, Holy Modal Rounders. Hog Farm hade även en ljusshow bland utrustningen och det sägs att det var första gången en ljusshow användes under en konsert i Sverige.

Festivalen höll på till långt efter midnatt. Men något nytt Woodstock blev det inte. Det var aldrig mer än några tusen i publiken. Thomas Gartz, trummisen i Träd Gräs & Stenar, har skildrat stämningar i sin bok Bok: 'Natt. Dimmor flöt över Skarpnäcks flygfält. Luftig mjölk mellan klungorna av gamla armétält, wigwam och Hog Farms husvagnar. Svarta fanor slokade i träden fuktiga av dagg. Regnbågsflaggor, smala tygband i olika färger, grunkor och prylar upplysta av eldskenet var upphängda i tälten. Himlen över fältet så innerligt stor och klar. Ljuden svävade, lyfte, drev iväg i de lugnare luftlagren långt bort i skyarna över förorterna.'

Lägret lockade inte bara till sig rockdiggare utan även en massa annat löst folk. Ungdomar på drift och missbrukare från förorterna. Samtidigt hade kvällspressen fått upp ögonen för lägret. Larmrapport om Skarpnäck: SEXORGIER med småflickor i tälten! skrek rubriken i Expressen ut. En kriminalinspektör hade gjort ett oanmält besök i lägret en kväll och enligt egen utsago blivit vittne till hur haschdimman låg tät och hur minderåriga flickor tvingades till samlag i tälten.

Det blev ett himla hallaballoo. I flera artiklar skrevs det att det knarkades och bedrevs skörlevnad i hippielägret. Polisen ville storma tältplatsen och det gjordes en anmälan till barnavårdsnämnden. Men personal från både barnavårdsnämnden och socialförvaltningen var på plats i lägret och de kände inte alls igen sig i beskrivningarna från polis och media. Aftonbladet skickade ut sin stjärnreporter Åsa Moberg till Skarpnäck men hon var betydligt mer positivt inställd till både Hog Farm och festivalen.  

Hur var det med drogerna? Amerikanarna var noga med att inte sälja någon cannabis men många har vitnat om att det röktes på ordentligt i bussarna. Det påstås till och med att man kunde testa på lustgas i ett av tälten. Det gick rykten om att Hog Farm blandat LSD i maten men även det verkade vara en överdrift. Amerikanarna var mer intresserade av morötter och biodynamisk mat än att tända på.

Mitt under denna röra av föreläsningar, demonstrationer och uppvisningar dök Pugh Rogefeldt upp i Stockholm. En vän till mig brukade alltid beskriva Pugh Rogefeldt som något nytt och revolutionerande när han uppenbarade sig upp på den svenska rockscenen. Här var alltså en kille från gurkstan Västerås som sjöng rock på svenska och som högaktningsfull sket i hur man förväntades tänka och vara i proggväldets Sverige. Pugh tänkte inte gå i någons ledband och han fick också mycket kritik från proggrörelsen och vänsterpressen.

Eller som Pugh själv beskrev det i sin biografi Från Stora gatan 51 till Hog Farm: ”Man tog fram en frontfigur i Hoola Bandoola Band som drog till med att: ’Den där Pugh ska lära sig att inte ge sig på musikrörelsen. Han borde förklara sig.’ som om jag vore en kättare från medeltiden. Vi fattade nog inte riktigt vad det var frågan om.” I en annan intervju med Jan Gradvall har Västeråssonen sagt: "Proggarna tog så väldigt allvarligt på allting. Det fanns så mycket regler om hur musiken skulle låta och vad texterna skulle handla om. Jag förstod det aldrig. Det var som en sekt."

Pugh Rogefeldt skulle ha en spelning på Fregatten vid stadsgårdshamnen. Men när han skulle köra igång var det nästan ingen publik där. Kidsen hade istället åkt iväg till Skarpnäck, lockade av alla droger som var i omlopp, för att festa och flumma runt.

Hog Farm är rätt igenom självbiografisk. Texten berättar, ord för ord, om Rogefeldts misslyckade spelning den här kvällen. Någonstans såg Pugh igenom allt det här drogliberala skitsnacket. Att locka ungdomar med droger var ett svek från alla de här hippiesarna. För i varje generation är det alltid någon som halkar dit. Och det var det som gjorde Pugh så upprörd.

Så vad skulle jag då göra för att träffa mina vänner?
Vi som hade börjat sluta knarka en i sänder

Hog farm, hog farm, hog farm
Där satt de allihop och tände på

Ja, där satt de allihop och tände på med tripp och braja
Och för min del gör det inget men det gör mig så förbannad

Hog farm, hog farm, hog farm
Kommer hit och tar oss ner igen
 

”Hog Farm” kom med på Pugh Rogefeldts succéalbum Bolla och Rulla som kom 1974. Bolla och Rulla anses allmänt som en av de bästa rockplattorna från 70-talet med klassiker som ”Dinga Linga Lena” och ”Hog Farm”. Den här gången hade Pugh tagit med sig kompband Rainrock med brorsan Ingemar ”Iro” Rogefeldt på gitarr, in i studion och resultatet blev ett betydligt tyngre rockröj än de första skivorna.

Världens första miljökonferens avslutades med sedvanliga hedersbetygelser. Var den resulterade i rent konkret råder det delade meningar om. Hog Farm reste tillbaka till staterna och fortsatte sin fredliga aktivism. Numera är det bara Pughs gamla dänga som minner om tältlägret i Skarpnäck de här sommardagarna i juni.

”Med pösande självgodhet avvisade denne polisrepresentant varje som helst samarbete med gruppen såvitt man kunde förstå av denna filmupptagning. Kan inte TV-Nytt eller Rapport eller Insyn eller något annat tv-program kontakta Hog Farm-gruppen och låna denna unika filmsekvens? Den visar i några korta replikskiften Stockholms ordningspolis gränslösa förakt för kunniga erfarna människor som kommer hit och erbjuder sig att hjälpa till med de problem som kommer att uppstå i Stockholm de närmaste veckorna.”

Att Aftonbladets Åsa Moberg var positiv till Hog Farm framgår tydligt bland annat i den här krönikan efter ett möte på stadshuset mellan representanter från Stockholmspolisen och amerikanarna.

 

Lyssna på låten här:

 

Kommentarer

Postat av: Magnus

Publicerad 2020-12-27 16:46:17

Hej, välskriven och intressant text :). Har ett par följdfrågor, kan man maila dig?
/Magnus

Svar: Absolut!Du når mig på:
daniel_karrman@hotmail.com
/daniel
Daniel K

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela