Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Den sista drottningen av Hawaii

Publicerad 2021-01-03 15:13:15 i Allmänt,

Aloha Oe

Elvis Presley I 1961 

A ho'i a'e au
Until we meet again

Numera förknippar man Hawaii med sol och bad, milsvida stränder, dödsföraktande surfare, ukulelemusik och blomstergirlanger på brunbrända brudar. Men få känner till att landet en gång var ett självständigt litet kungadöme. Med en drottning som komponerade odödliga hits.

När James Cook, den brittiske upptäcktsresande, ankrade i Honoluluviken 1778 kom han underfund med att han befann sig på en ögrupp (som han döpte till Sandwichöarna) som var i stor social och politisk förändring. Hawaii styrdes vid den här tiden av olika små folkstammar eller klaner.

Britterna blev även varse om att Hawaii inte var något ofarligt ställe. Hawaii skulle bli James Cooks död. Efter att kommendören kidnappat en lokal hövding på grund av en stöld, slogs han ihjäl av en uppretad folkmassa.

Men bara några år senare, 1782 satte en av klanledarna, Kamehameha, ledaren av den mest mäktiga klanen igång en kampanj att erövra de andra klanerna och att politiskt ena landet. Kamehameha lyckades och 1810 grundade han kungariket Hawaii och han har gått till historien som Kamehameha den store.

Hawaii levde i fred och välstånd. De hawaiianska regenter som följde honom förde en klok politik gentemot omvärlden. Som nation ville man behålla sitt oberoende gentemot stormakterna och skrev därför en lång rad fördrag med en lång rad olika länder.

Hawaiis monarker börja klä sig som sina europeiska motsvarigheter. Och man införde ekonomiska, politiska och sociala reformer som gradvis fasade ut de gamla traditionerna. Men samtidigt blev man allt mer beroende av de stormakt som man hade mest handel och mest kontakter med – USA.

USA hade redan från början en viktig roll i den unga nationen. Förenta staternas närvaro på ögruppen hade börjat med att protestantiska missionärer anlände. De fick stort inflytande i och med att hela den hawaiianska aristokratin och sedermera hela befolkningen konverterade till kristendomen. De hawaiianska kungliga familjerna fick sin utbildning i amerikanska skolor. Samhälls- och kulturliv var orienterad mot väst. Samtidigt hade USA:s ekonomiska intressen, framförallt sockerrör och ananas, vuxit i den lilla polynesiska nationen.

Under hotet av en fransk invasion sökte den hawaiianska regeringen allt mer stöd från USA. De gjorde att man erbjöd amerikanarna generösa jordkoncessioner, lukrativa handelsavtal och liberal lagstiftning avseende utländsk ägande av Hawaiianskt land. 1875 skrev de bägge länderna på ”The reprocity treaty” vilket innebar att man slopade tullarna på sockerrör från Hawaii.

Det här innebar en jättestor förändring både på det geografiska och sociala planet för den lilla ögruppen. Jordbruket som dittills hade varit småskaligt ökade till industriella nivåer. Stora landarealer avsattes för uppodling och detta ledde till ett behov av arbetskraft. För att klara av det här behovet började man importera. Hundratusentals arbetare kom från Japan och Kina. Men de nya invandrarna tog också med sig sjukdomar som drabbade den inhemska befolkningen hårt och gjorde att den minskade drastiskt.

Hawaii var inte ensam om den här utvecklingen. Nationen följde samma mönster som en lång rad mindre länder i Afrika, Asien och Sydamerika vid den här tiden som blev utsatta för västvärldens omfattande kolonialisering. Gränser ritades om, gamla kungariken delades upp, rikedomarna försvann till Europa och USA.

En liten men rik social elit bestående av europeiska och amerikanska affärsmän började dominera den lokala politiken. Men nu hade de infödda hawaiianerna börjat protestera mot att de blev allt mer marginaliserade. Kung Kalakaua I ville minska beroendet av USA och när Reprocity Treaty gick ut bestämde han att inte förnya det.

Responsen kom snabbt från Hawaiis vita elit. De organiserade sig ögonblickligen i någonting som de kallade ”Hawaiian League” och genomförde en statskupp. Under vapenhot tvingades Kalakaua I skriva under en ny konstitution som inte bara berövade honom från all hans beslutsmakt, den innebar också att bara de vita hade rösträtt. Den här nya konstitutionen har gått till historien som bajonettgrundlagen.

Kungen var nu endast en marionett i de amerikanska affärsmännens händer. Lagen fråntog dessutom asiater all rösträtt, liksom de stora delar av ursprungsbefolkningen som inte längre hade tillräcklig inkomst, förmögenhet, eller bådadera, vilket ökade de europeiska invånarnas makt. Den nya grundlagen ökade även rådets makt på bekostnad av monarkens.

Men situationen förändrades snabbt 1891 när Kalakaua I plötslig dog av ett slaganfall. Eftersom Kalakaua inte hade några barn blev det hans syster som tog över tronen. Samma år svor drottning Lili’uokalani regentseden. Hon skulle bli den första drottningen på Hawaii. Men också den sista.

Många trodde nog att den nya regenten skulle bli ytterligare en marionett. Men Lili’uokalani hade inga planer på att gå i någons ledband. Drottning Lil var högutbildad, världsvan och intellektuell. Lägg därtill handlingskraftig. Under sina resor runt om i världen hade hon blivit varse om den kolonisering och imperialism som pågick. Hon såg igenom de amerikanska lögnerna och den utsugning av Hawaii som pågick.

Det fanns ingen tid att vänta och Lili’uokalani skred snabbt till verket. Drottningen beordrade omedelbart att grundlagen skulle skrivas om. Hon avskaffade i ett slag bajonettgrundlagen. Införde mer makt till monarkin samtidigt som hon genomdrev allmän och lika rösträtt som även inkluderade den hawaiianska urbefolkningen och de asiatiska gästarbetarna.  

De här blev för mycket för de amerikanska ananas- och sockerrörsmagnaterna på ön. De såg drottningen som ett hot mot sina affärsintressen. Under ledning av företagsledaren Sanford Dole* bildade man den så kallade ”säkerhetskommittén” och genomförde en ny statskupp för att störta drottningen. 300 marinsoldater från USS Boston omringade kungapalatset och tvingade drottning Lili’uokalani att kapitulera. För att undvika ett blodbad gav drottningen upp.

Kuppmakarna ville att USA skulle annektera den polynesiska ögruppen. Men USA:s dåvarande president Grover Cleveland, en känd anti-imperialist, var skeptisk. Han hade inte minsta lust att erövra något lite örike ute i Stilla havet. Istället ville han återinföra kungariket. Men så blev det inte. Näringslivets makt var för stark.

Under förhandlingarna med drottning Lili’uokalani föreslog den amerikanska regeringen att revolutionärerna skulle få amnesti i utbyte mot att drottningen fick tillbaka sin tron. Men drottning Lili’uokalani vägrade. Hon ville att kuppmakarna skulle avrättas. När förhandlingarna strandade genomförde amerikanarna en bluffinvasion av ögruppen. De lät en lång rad stridsskepp ankra utanför Honolulu och låtsades förbereda en invasion.

Det här gjorde att monarkisterna gav upp och kuppmakarnas ledare Sanford Dole kunde bilda den kortlivade Republiken Hawaii med sig själv som president. Några år senare försökte drottning Lili’uokalani på nytt ta makten genom en uppresning. Men hon misslyckades och blev istället satt i husarrest. Och i princip var hon en fånge i sitt eget land ända fram till sin död 1917. Hawaii skulle aldrig mera vara ett självständigt land.

Drottning Lili’uokalani hade fler strängar på sin lyra. Hon var även författare. Hennes mest kända litterära verk är Hawaii’s story by Hawaii’s queen. Hon var dessutom kompositör och en oerhört skicklig musiker. Hennes majestät trakterade flera olika instrument; gitarr, piano, orgel, cittra och, naturligtvis, ukulele.

Drottningen komponerade mer än 160 sånger (eller mele som man säger på polynesiska). Hon skrev texter både på polynesiska och engelska. De allra flesta av dem är bittra kärlekssånger. Den mest kända är ”Aloha Oe” (Farewell to Thee) som drottningen skrev 1878 och var baserad på en verklig händelse.

Enligt historien reste Lil, som då var prinsessa, runt på ön Oahu när hon fick syn på kunglig officer, en viss James Harbottle Boyd, som fick en blomsterkrans (Lei som den kallas på polynesiska) när han ömt tog avsked av en hawaiiansk tjej**. ”Aloha Oe” handlar om saknad. Att skiljas från den man älskar.

Under tiden drottning Lil satt i husarrest hölls hon isolerad från omvärlden. Hon fick inte träffa någon, läsa tidningar eller böcker. Allt hon hade att tillgå var papper och penna. Det gjorde att hon komponerade fler låtar än någonsin. Bland annat omarbetade hon ”Aloha Oe”. Många menar att texten egentligen handlar om hur Drottning Lil förlorade Hawaii och hennes saknad av hemlandet.

Som av ett märkligt sammanträffande skulle deras vägar korsas; Drottningen av Hawaii och kungen av rock’n’roll Elvis Presley. Och det var via en filminspelning. Redan i början av sin karriär hade Elvis Presley spelat in filmer. Samtliga produktioner han hade medverkat i hade blivit enorma succéer. Colonel Parkers plan var att Elvis skulle spela in ett studioalbum och ett soundtrack per år. 1961 var det dags för en film som utspelade sig i Söderhavet: Blue Hawaii. Både filmen och soundtracket blev naturligtvis dunderframgångar.

Soundtracket låg etta på den amerikanska billboardlistan i 20 veckor, och på topp tio i hela 39 veckor. Endast musikalen West Side Story sålde bättre än Blue Hawaii under 60-talet. En av orsakerna till framgångarna var singeln ”Can’t Help Falling in Love” som är en av Elvis allra mest ikoniska låtar.

Med på soundtracket fanns även ”Aloha Oe”. När man gjorde filmmusiken ville man även ta med någon traditionell låt från Hawaii. Valet föll på Drottning Lili’uokalani elegi om saknad och att skiljas från den man älskar. Här sjunger Elvis både på polynesiska och engelska som det inte fanns någon morgondag. Med en röst som kan få döda att vakna till liv igen.

Det är något spöklikt över Elvis version av ”Aloha Oe”. Den är hjärtskärande vacker och avgrundsdjup mörk på samma gång. Många har gjort cover på låten som till exempel Johnny Cash, Bing Crosby och Les Paul, men ingen, absolut I-N-G-E-N, har gjort en bättre version än Elvis. Inte någon annan artist har lyckats förmedla dess inneboende smärta som Elvis.

Det skulle dröja ända till 1959 innan Hawaii blev en del av USA. Då röstade kongressen för att ögruppen skulle bli supermaktens 50:e delstat. Vid det laget hade Drottning Lili’uokalani varit död i decennier. Numera är det nog inte många som vet om att Hawaii en gång i tiden var en självständig nation. Ett eget litet blomstrande land. Nu lever minnet kvar endast i sångerna.

"To compose was as natural to me as to breathe; and this gift of nature, never having been suffered to fall into disuse, remains a source of the greatest consolation to this day.[…] Hours of which it is not yet in place to speak, which I might have found long and lonely, passed quickly and cheerfully by, occupied and soothed by the expression of my thoughts in music."
I sina memoarer ger Drottning Lili’uokalani sin syn på låtskrivande.
 

 

*Sanford Dole var kusin till ananasmagnaten James Dole. Kusinen följde med Sanford till Hawaii och grundade en tid senare Dole Food Company och medverkade till att utveckla ananasindustrin på ön.

**Det råder delade meningar vem det var som tog avsked från officeren. I vissa versioner är det prinsessan Lil själv, i andra en okänd polynesisk kvinna.

 

Lyssna på låten här:

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela