Låten och inspirationen

Midnight Train To Georgia

Gladys Knight and the Pips I 1973 

I'd rather live in his world
Than live without him in mine

Vem kunde gissa att 70-talets pinupdrottning Farah Fawcett skulle bidra med inspirationen till en av 70-talets största hits. Jodå, det stämmer och det är dessutom en bra låt. Men det var många turer innan den hamnade på listorna.

Här i Sverige är nog Farrah Fawcett mest känd för lätta komedier som till exempel Cannonball Run (1981). Hon var knappast en av Hollywoods stora karaktärsskådespelare men det är ett allmänt missförstånd att en kvinna med hennes utseende – fotomodellsnygg med fluffigt blont hår, solbränd kropp, bländvitt leende – överhuvudtaget inte kunde agera framför kameran. Eller för den skulle behövde göra det. 

Något som Farrah Fawcett själv var smärtsamt medveten om när hon kommenterade sin framgång med Charlies Änglar, teveserien som skulle göra henne till en stor stjärna: "When the show was number three, I figured it was our acting. When it got to be number one, I decided it could only be because none of us wears a bra."

 Farrah studerade microbiologi på University of Texas när hon vann skolans skönhetstävling. Sedan rullade på av sig självt. Efter att ha tagit examen flyttade hon till Los Angeles i mitten av 60-talet där hon blev fotomodell och man kunde se henne i tevereklam för Wella balsamschampo och Ultra-brites tandkräm. Därifrån var inte steget lång till att börja medverka i olika teveserier. 

Farrah kämpade för att bli tagen på allvar och bli sedd som en seriös skådis. Men i Hollywoods mansdominerade värld, där det ständigt fanns ett sug för lättklädda sexobjekt, var det inte lätt. Som ett resultat av detta fick Fawcett mest roller där hennes trendsättande frisyr var den mest dramatiska inslaget i filmen. Och hon fick finna sig i att vara en b-skådespelare.

I slutet av 60-talet blev hon ihop med skådespelaren Lee Majors. Lee Majors och Farrah Fawcett var ett av de mest omtalade kändisparen i USA under 70-talet. Båda var stjärnor i olika teveserier. Vid den här tiden satt amerikanarna klistrade framför teveapparaterna för att se Lee Majors i den populära The Six Million Dollar Man. Medan Farrah Fawcett gjort otaliga gästinhopp i serier som The Partridge Family och I Dream of Jeannie.

Några år senare skulle Farrah Fawcett få sitt definitiva genombrott som en av huvudpersonerna i den omåttligt populära teveserien Charlies Änglar. Enligt filmsajten IMDB gjorde Majors och Fawcett 1976 tevehistoria genom att vara det första par i USA där bägge hade huvudrollen i varsin topprankad teveserie.

Men framgången för Farrah blev kortvarig. Lee Major gillade inte att hon jobbade heltid med teveserier. Han ville att hon skulle vara hemma och sköta hushållet. Stå vid spisen. Det blev bara en säsong för Farrah i Charlies Änglar.

Någon gång i början av 70-talet ringde kompositören Jim Weatherly hem till Lee och Farrah. Jim Weatherly, vid den här tidpunkten en fattig kämpande musiker, var främst känd som en professionell låtskrivare till en mängd countryartister. Han var sedan gammalt god vän med Lee Majors. De hade spelat amerikansk fotboll i samma lag i ungdomen. Han sökte egentligen Lee i ett ärende men det var Farrah som svarade. Hon berättade att hon höll på att packa resväskorna. Hon skulle ta nattplanet hem till Houston för att hälsa på sina anhöriga.

Av samtalet skrev Weatherly sin mest berömda låt och som skulle bli en av soulens stora klassiker. "Midnight Plane to Houston" är en lite sorglig saga löst baserad på Farrah och Lee. Den handlar om en man som försökt finna lyckan i Los Angeles men misslyckats. Han bestämmer sig istället för att återvända hem till sina rötter. Den kvinnliga berättaren konstaterar att hon hellre lever med sin man i hans värld - än utan honom i sin egen. I grund och botten handlar "Midnight Plane to Houston" om kändisskapet baksida. Den fåfänga jakten efter lyckan. Att pengar och berömmelse inte är samma sak som lycka.

L.A. proved too much for the man
So he's leaving a life he's come to know,
He said he's going back to find
Ooh, what's left of his world
The world he left behind not so long ago

Jim Weatherly komponerade låten som en countrysång, en ballad som i sin originalversion gick i ett långsamt tempo. Han spelade in den till sitt eget album som "Midnight Plane to Houston" utan att den uppmärksammades nämnvärt. Sex månader senare ringde en lokal skivbolagsboss från Atlanta och ville använda låten till Cissy Houston (Whitneys mamma). Han undrade samtidigt om de fick ändra titeln till det lite mer R&B-ljudande "Midnight Train to Georgia". Cissy hade varit mycket bestämd på den punkten. Dess titel skulle förvirra lyssnarna med tanke på att Cissy också hette Houston. Men Cissy hade gav också en annan förklaring under en intervju: “My people are originally from Georgia and they didn’t take planes to Houston or anywhere else. They took trains.” 

Cissys version blev inte heller den någon större hit. Samtidigt hade Gladys Knight and the Pips haft en stor framgång med "Neither One of Us (Wants to Be the First to Say Goodbye)" en annan av Jim Weatherly låtar. Nu ville hon ha fler alster av honom. På vinst och förlust gav han henne ”Midnight Train to Georgia”

Gladys Knight, the empress of Soul, hade en låååååååång karriär bakom sig. Redan som åttaåring slog hon igen i en talangshow på teve, Ted Macks’s The original amateur hour. Att hon hade talang kunde alla se. När grammofonen där hemma i familjens hushåll i Atlanta gick sönder något år senare bildade Gladys tillsammans med sina syskon en sånggrupp. De skulle bli grundstenen till The Pips. Under 60-talet turnerade Gladys och hennes Pips runt på Chitlin circuit i den segregerade söder. För att i början på 70-talet gå över till Motown en mer discoinfluerad spelstil. Gladys Knight samarbetade med alla de stora soulakterna och var dessutom nära vän med den blyga Curtis Mayfield (som brukade kalla henne ”Glads”).

När nu kejsarinnan fick Weatherlys låt i händerna förstod hon att sången hade potential. Men hon var tvungen att styra upp den. Arrangera om den. Få upp tempot lite. Till producenten meddelade hon att hon ville ha en ”Al Green feel” på låten. Den lugna countryballaden förvandlade hon till en soullåt av klass. Weatherly själv var tagen: “First time I heard Gladys’ version, I was totally bowled over,” berättar han. “I never expected to hear that song performed that way. And the Pips’ backup vocals on that song was a large part of its success. It was infectious.”

Gladys Knight själv tog texten till sitt hjärta. Hon förstod den underliggande sorgen i låtens tema. I sin självbiografi Between Each Line of Pain and Glory, skriver Gladys Knight att hon hoppades ”the song was a comfort to the many thousands who come each year from elsewhere to Los Angeles to realize the dream of being in motion pictures, television or music, but then fail to realize that dream and plunge into despair.” 

Gladys Knight and the Pips blev en superframgång. "Midnight Train to Georgia" gick direkt upp på förstaplatsen på Billboards R&B-lista. Och den fortsatte sitt segertåg över hela världen. Låten vann sedermera en grammy. "Midnight Train to Georgia" är en av Gladys Knight mest kända och dessutom mest älskade låtar. Genom slumpens försyn blev det också en hyllning till bandets hemstat – Georgia.

Farah Fawcett dog häromåret av cancer, endast 62 år gammal. På sätt och vis kan man säga att, förutom alla filmer, bidrog hon även till att världen fick en fantastisk soullåt. I alla fall indirekt. Och Gladys Knight bevisade än en gång för lyssnarna att hon är och förblir the Empress.

 Lyssna på låten här: