Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Grävlingen tar hem segern

Publicerad 2021-07-04 15:57:00 i Allmänt,

Bicycle Race

Queen I 1978

Races are coming your way …

Det finns något mytiskt över touren. Tour de France, eller Le gran boucle som fransmännen kallar den, är världens största årliga idrottstävling där närmare 200 cyklister cyklar 3 500 mil på 23 dagar. Och nu är den i gång på nytt, i skuggan av fotbolls-EM.

Det är svårt att tänka sig något annat sportevenemang där en tredjedel av landets befolkning lämnar sina fåtöljer för att se loppet ute på vägarna. 20 miljoner fransmän radar upp sig för att hylla cyklisterna längs med landsvägarna, bygatorna och bergspassen. För att inte tala om de miljarder tittare som följer tävlingen från sina teveapparater världen över. Tour de France har varit ett ämne för böcker, filmer, musik. Politiker vinner val på löften om att en etapp ska gå just genom deras region. Vinnare görs till halvgudar.

Det är en tävling där drömmar förverkligas, men där drömmar även krossas. Karriärer föds och karriärer dör. För många är det ett race på liv och död (under årens lopp har också flera cyklister förlorat livet under loppet). Tour de France är något större än bara en tävling, större än livet.

Så även 1978. När det var dags för den 65:e upplagan av Tour de France var utgången milt sagt oviss. Bara under det senaste året hade de gamla dominanterna Eddy Merckx, Felice Gimondi, Raymond Poulidor och Luis Ocaña lagt av. 1976 års vinnare Lucien van Impe, hade brutit nyckelbenet och var inte redo för tävling. Och vinnaren från året innan, Bernard Thevenet, var ur form. Fältet var mer öppet än någonsin.

I stället var det holländaren Joop Zoetemelk som tippades som favorit. Men det fanns ytterligare en kandidat. En ung fransos vid namn Bernard Hinault. Hinault, eller grävlingen, Le Blaireau, som han kallades för sin aggressiva och envisa åkstil, hade under våren vunnit det spanska loppet Vuelta a España. Men han var ung och oerfaren och det var dessutom första gången han tävlade i Tour de France.

Den 29 juni satte loppet igång. Under närmare en månad skulle cyklisterna avverka tusentals kilometer runt hela Frankrike, med bara två dagars vila. Genom stekheta landsvägskörningar, uppför branta alptoppar. Redan tidigt i tävlingen var det holländaren Zoetemelk och fransmannen Pollentier som tog kommandot och slogs om den gula jerseyn. Men hela tiden låg grävlingen i deras hasor.

När det blev dags för den tuffa 16:e etappen som går uppför Alpe d’Huez attackerade Pollentier och skaffade sig snabbt en ledning på över två minuter. Men hela tiden var Zoetemelk, Hinault och Kuiper honom hack i häl. Pollentier lyckades hålla ledningen ända in i mål men vid det laget hade hans förföljare knappat in hans ledning till endast 50 sekunder. Pollentier vann etappen och kunde dessutom dra på sig den gula jerseyn.

Men då var det dags för dopingkontroll. Kontrollanterna fattade misstankar när Pollentier försvann i väg till sitt hotellrum och var tillbaka först två timmar senare. Pollentier lämnade det obligatoriska urinprovet. Problemet var bara att det inte var hans urin – utan någon annans. Den franske cyklisten blev ertappad med fusket och diskades. Holländaren Zoetemelk hade plötsligt den sammanlagda ledningen i loppet.

Vid den här tidpunkten höll Queen på att spela in sitt sjunde album nere vid medelhavskusten. De levde under den här perioden i skattexil i Frankrike. Men det var si och så med inspelningsdisciplinen så bandet bestämde sig för att flytta till Mountains studios i Montreux. Omgiven av de schweiziska alperna satte de i gång att spela in det som skulle bli Jazz.

Samtidigt pågick Tour de France för fullt. När det blev dags för den 18:e etappen korsade cyklisterna gränsen och åkte in i Schweiz. Vid det här laget hade en av favoriterna, holländaren Kuiper, brutit nyckelbenet i den tidigare delsträckan och fått bryta hela tävlingen. Nu stod det mellan ledaren Zoetemelk och Hinault. Och grävlingen var bara 14 sekunder bakom holländaren.

Det närmare 14 mil långa loppet som gick över de schweiziska alperna skulle bli en tuff mara. Åskådarna fick se holländaren Gerrie Knetemann komma farande i ensam ledning tätt följd av klungan med både ledaren Joop Zoetemelk och grävlingen Bernard Hinault (även den svenske cyklisten Sven Åke Nilsson fanns med i täten). Nu föll det sig inte bättre än att klungan med cyklister passerade rakt utanför Freddie Mercurys hotellrum. Han häpnade över vad han fick se.

Det har skrivits mycket om Freddie Mercury, men det är inte så känt att han även var mycket idrottsintresserad. I sina tonår var han en lovande boxare. Men framförallt var han en passionerad bordtennisspelare. Under turnéerna spelade han ofta och gärna ping pong. Men någon cykeltävling hade han aldrig sett. Men när nu cyklisterna passerade honom i hög fart, med alperna och jublande åskådare som fond, blev han helt tagen. Förstummad. Han kunde med en gång känna tävlingens inneboende drama. Den ödesmättade kampen på liv och död. Han var hänförd.

Nu var det nog inte bara tävlingen som gjorde Freddie Mercury hänförd. I biografin Freddie Mercury: an intimate biography av David Bret avslöjas att Freddie Mercury även lärde känna en tävlingsdeltagare vid namn ”Charles”. Denne ”Charles” hade brutit loppet på grund av en sträckning och på något sätt råkat stöta på Freddie Mercury. Det bar sig inte bättre än att de två ynglingarna tillbringade en het kärleksnatt tillsammans. Dagen efter komponerade Freddie Mercury ”Bicycle Race” av ren pur entusiasm. Och ”Bicycle Race” spritter av livsglädje.

I want to ride my bicycle, bicycle, bicycle
I want to ride my bicycle
I want to ride my bike
I want to ride my bicycle
I want to ride it where I like

Queen har alltid bejakat det omåttliga. Det extravaganta. Albumet Jazz representerar i mångt och mycket den kreativa höjdpunkten i Queens experimentella 70-tal. Svulstiga kompositioner. Låtar med komplexa taktbyten, fantasifull instrumentation och ovanliga ackordprogressioner.

En av de bästa låtarna på albumet är ”Bicycle Race”. Här är Freddie Mercury i toppform. Låten är en ohämmad hyllning till cykelsporten. Men i låtens text lyckas Mercury även nämna andra dagsaktuella händelser som Watergateskandalen, filmen Hajen, Star Wars*, samt kulturella ikoner som Jesus, John Wayne, Stålmannen, Frankenstein och Peter Pan. Dessutom lyckas han smyga in en hyllning till kokain.

I låten refereras också till ”Fat Bottom Girls”. Den andra stora hiten på Jazz. ”Bicycle Race” och ”Fat Bottom Girls” är tvillinglåtar. De hör ihop. Låtarna gavs ut på samma singel som dubbel A-sida den 13 oktober 1978. Och även i den sistnämna finns referenser till ”Bicycle Race”.

”Bicycle Race” är en extraordinär låt. Och naturligtvis skulle den ha en extraordinär marknadsföring. För att promota låten spelade bandet in en spektakulär video med ett arrangerat cykellopp. 65 kvinnliga modeller anlitades för att, spritt språngande nakna, tävla runt Wimbledons tennisstadion. Enligt sägnen så vägrade företaget som hyrt ut cyklarna ta tillbaka dem när de fått reda på att nakna damer suttit på sadlarna och Queens skivbolag fick snällt slanta upp pengar för nya.

Bilderna från cykeltävlingen bifogades som affischer i originalutgåvan av Jazz. Det här var naturligtvis på tok för vågat för den amerikanska marknaden, där man diskret målade på bikinis på tjejerna.

”Bicycle Race” är en av Queens allra populäraste låtar och en livefavorit. Under konserterna brukade fansen ringa på ringklockor som de tagit med sig in på arenan, vilket medförde att ringklockorna sålde slut hos cykelhandlarna i de städer Queen turnerade.

Nu är det inte bara Freddie Mercury som blivit inspirerad av Tour de France. I slutet av 70-talet började även medlemmarna i Kraftwerk att intressera sig för cykelsport. Framförallt deras ledare Florian Schneider. Bandet befanns sig vid tidpunkten i Holland, ett land beskrivet av Ralf Hütter som ”cycling heaven”.

1982 släppte Kraftwerk singeln ”Tour de France” en tokhyllning inte bara till loppet utan även till sporten de alla dyrkade. Soundet var inspirerat av en cyklists andhämtning, hjärtslag och ljudet från cykeln i rörelse. “It’s kind of like part of our culture, our cultural background. The Tour has been going for over a hundred years. It’s a cultural institution.” berättade Ralf Hütter under en intervju med Rolling Stone.

Kraftwerks sista studioalbum blev Tour de France Soundtracks, ett album som de spelade in till 100 års jubileet av touren. För medlemmarna i Kraftwerk var cykelsporten på blodigt allvar. Det framgick om inte annat när Florian Schneider lämnade bandet 2008. Det ryktas att Schneider hamnat i dispyt med de övriga över en cykelpump.

Hur slutade nu touren 1978? Zoetemelk låg i den sammanlagda ledningen ända fram till den 20:e etappen. Hela tiden med Hinault tätt bakom sig. Men den lille fransmannen knappade in sekund efter sekund på ledaren i varje etapp. Allt efter de andra favoriterna försvann en efter en. Till slut tog Hinault över ledningen och när sista etappen var över den 23 juli stod fransmannen som totalsegrare i sitt första Tour de France**. Grävlingen tog hem spelet till slut.

”As I remember ... he actually wasn’t very keen on riding his bicycle (if he even had one!) — he preferred being driven in a Rolls Royce! But he created a character in the song, and this character can say what he wants, and he can ride his bicycle where he likes!”
                                                               I en intervju med Huffington Post avslöjar Queens gitarrist Brian May att Freddie Mercury inte var speciellt förtjust i att cykla.
 

*I låttexten uppger Freddie Mercury att han inte gillar Star Wars. Men i verkligheten var han en mycket stor fan av filmen.

** Hinault skulle vinna ytterligare fyra Tour de France och bli en av världens främsta cyklister någonsin.

 

 

Lyssna på låten här:

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela