Låten och inspirationen

I love my dog

Cat Stevens I 1966

I love my dog as much as I love you
But you may fade, my dog will always come through

En dag när den unge tonåringen Steven Demetre Georgiou som vanlig passerade Charing Cross fick han syn på en liten tax som stod bunden vid en stolpe utanför Foyles bokaffär. Det var mitt under rusningstrafiken och Charing Cross är en livlig gata. Ingen verkade notera den lilla hunden. Alla passerade bara förbi. Den lilla taxen tittade på Steven med den där bedjande blicken som bara en hund kan göra.

Dagen gick. Steven hade svårt att få jycken ur tankarna. När han några timmar senare på nytt promenerade längs med gatan fick han åter syn på taxen. Den stod kvar. Ingen verkade äga den. Den tittade på Steven och det verkade som han kände igen honom. Steven såg att den var frusen och hungrig. När han gick fram och klappade den skällde den lite lätt och viftade på svansen.  

Steven gick in i bokaffären och frågade runt bland personerna som arbetade längs med gatan och någon visste vem ägaren var. Men alla bara skakade på huvudet. I det läget beslöt sig Steven Demetre Georgiou för att ta med sig taxen hem. Om ingen gjorde anspråk på den, så skulle han själv ta hand om den. Väl därhemma fick han övertala sin pappa, som ägde en restaurang vi namn Moulin Rouge i West End och sin bekymrade mor att taxen skulle få bli en del av familjen. Efter en viss tjatkampanj lyckade den envise killen övertala sina föräldrar och taxen var hans.

Det var början till en livslång kärlekshistoria. När den unge killen, nu under artistnamnet Cat Stevens, några år senare blev en framgångsrik popartist handlade hans första singel om den lilla hunden. ”I Love my dog” dök upp på listorna 1966 och gjorde genast sensation.

I låtens text vänder sångaren sig till sin flickvän. Han understryker att han älskar henne men samtidigt jämför han den kärlek han känner för henne med den han känner för hunden och slår fast att flickvänner kommer och går medan hans hund är trogen och lojal till honom för evigt (!).

I love my dog as much as I love you
But you may fade, my dog will always come through

All he asks from me is the food to give him strength
All he ever needs is love and that he knows he'll get

Låten hade ett lätt dramatiskt arrangemang med en klagande cello och stråkar. Närmare 50 år senare berättade Cat Stevens i en intervju med Mojo om låtens tillkomst.

”It was actually true, that song! Not far from here I found a little dog, one of those sausage dogs, tied to a post outside Foyles. No one was claiming it, so I took the dog home. The song was about him.”

Människans bästa vän är hunden sägs det. Och det kan nog vara sant. Husdjur har inspirerat till all möjlig konst; från litteratur och sång till målningar och poem. Nobelpristagaren T S Eliot skrev en hel diktsamling om katter och filmhunden Lassie lärde en hel generation om mod. Inom konsten finns alla möjliga djur porträtterade som symboler för så vitt skilda saker som status, lojalitet och kärlek.

Nu är Cat Stevens inte den enda artisten som hyllat sitt husdjur. Den mest kända låten är kanske Paul McCartneys ”Martha my Dear” som finns med på The Beatles White Album. Låten är en kärleksförklaring till den fårhund med samma namn som McCartney ägde vid den här tiden. Nu är det inte bara Paul som har haft sitt husdjur som musa.

På Pink Floyds makalösa platta Meddle dök den tillbakalutade country blueslåten ”Seamus” upp. I Nick Masons biografi Inside Out beskrivs historien bakom. Enligt Mason passade Pink Floyds gitarrist David Gilmour rocklegendaren Steve Mariotts, sångaren i Small faces och Humble Pies, hund under några dagar medan han var ute på turné. Det var en border collie vid namn Seamus. Varenda gång David Gilmour plockade upp gitarren där hemma för att spela började hunden yla. Gilmour visste inte vad han skulle tro. Medan han hade hunden i sin ägo passade han på att spela in ”Seamus” med hunden ylande i bakgrunden. Låten fick mördande kritik när den kom och betraktas som en av Pink Floyds sämsta. Gilmour tog det dock med ro och har i efterhand kommenterat låten: "I guess it wasn't really as funny to everyone else [as] it was to us".

Apropå Pink Floyd. Några år tidigare hade Syd Barrett skrivit ”Lucifer Sam” om sin siameskatt Sam. Låten dök upp på Piper at the Gates of Dawn och när man läser texten kan man förstå hur Syd Barrett med lite LSD innanför västen tyckte katten blev alltmer mystisk.

Lucifer Sam, Siam cat
Always sitting by your side
Always by your side
That cat's something I can't explain

Ginger, Ginger you're a witch
You're the left side
He's the right side
Oh, no
That cat's something I can't explain

Nåväl. Åter till en annan katt; Cat Stevens. Få artister har haft en så framgångsrik men samtidigt så skiftande karriär som han. Svensk mamma (Ingrid Wickman från Gävle*), grekisk pappa. Redan som ung visste Georgiou att han inte ville jobba på farsans restaurang.

Cat Stevens var en tämligen okänd artist när han som sin första singel släppte ”I love my dog”. Den blev en supersuccé och spelades dygnet runt på piratradiostationer som Radio Caroline och Radio London. En tid senare följde han upp framgången med debutplattan Matthew and son. Vid den här tiden var Cat Stevens en renodlad prydlig 18-årig popstjärna. Han hade kortklippt hår och var klädd i moderiktiga kostymer från Carnaby Street. Arton månader senare ändrades allt.

Det började 1968 med att han åkte på en lätt förkylning. Men förkylningen vägrade släppa och blev allt värre. En dag började han hosta blod. Det visade sig att Cat Stevens hade åkt på TBC. Cat Stevens var en hårsmån från att dö. En tillnyktrande erfarenhet för den unge popstjärnan. Eller som han själv kommenterade det för Mojo: ”Death is a great reminder. There’s no better way to sober up than to think about death.”

Under de månader han tillbringade i sjukhussängen under konvalescensen komponerade han mängder av låtar. Och när han blev utskriven var han inte längre en tonårsidol. Av den stjärnögde popstjärnan hade det blivit en seriös singer/songwriter med axellångt hår och hippiekläder.

Cat Stevens har haft en makalös karriär. Han har sålt miljontals album och blivit hyllad världen över. Men trots alla framgångar har han aldrig glömt sin första hund. Den lilla taxen som han hittade bunden vid en stolpe i Charing Cross.