Låten och inspirationen

Århundradets brott

Imperiet I 1985

Vi spelar kort om vem som gjort vad
Det här är syndarnas charad

En gång i tiden, för länge, länge sedan, skulle alla unga män i konungariket Sverige mönstra. Man mättes och vägdes. Fick göra hårda fysiska övningar, kluriga IQ-test, plågsamma uthållighetsprov samt träffa psykologen. Allt för att utröna vilken sorts soldat man passade bäst till. Sedan fick man göra värnplikten med vapen i hand. Om man inte blev malaj det vill säga.

Och de avfällingar som vägrade att göra värnplikten kastades i fängelse. För det här var på den tiden det var ett brott att inte stå upp för den svenska fanan. I en liten förort i Sveriges avlånga land, närmare bestämt i Rågsved, fanns några ungdomar som hade bestämt sig för att totalvägra.

Både basisten Fjodor, aka Lennart Eriksson, trummisen Gurra, aka Gunnar Ljungstedt och Joakim Thåström hade blivit inkallade att göra värnplikten Men det hade de inga som helst planer på att göra. De var fullt upptagna med sitt nystartade band; Ebba Grön, namngivet efter polisens kodnamn för insatsen att gripa Norbert Kröcher innan han hann kidnappa Anna-Greta Leijon.  De skulle hellre skaka galler än sätta på sig den gröna uniformen.

Thåström, eller Pimme som han kallas i kompiskretsen, är i det närmaste unik rockstjärna i Sverige. Med en laddning och mytbildning som står ingen annan efter. Unik på så sätt att han aldrig sålt ut sig. Aldrig släppt på sina ideal. Under årens lopp har han skitit högaktningsfullt vad kritiker och förståsigpåare har ansett. Han har alltid gått sin egen väg.  

Mannen som i ”Ebba the movie” spelade ”Häng Gud” på kyrkorgel. Medverkade i en porrfilm under det tyskklingande artistnamnet ”Helmut”. Gjorde covers på Taube och Bellman, innan han bytte stil och började spela industrimetal med Love, Peace and Pitbulls. Flyttade till Amsterdam med dåvarande flickvännen Amanda Ooms. Har Einstürzende Neubautens logga tatuerad på armen. Och har suttit i fängelse.

För Thåström och de andra i bandet valde att ta sitt straff, sitta av tid, för ett brott de inte ansåg sig skyldiga till. På sin debutplatta We’re only in it for the Drugs släppte Ebba Grön låten ”Totalvägra”, en minut och 52 sekunder pur punkmagi. Vad är det man brukar säga; Underbart är kort. Aldrig någonsin har den svenska Försvarsmakten blivit så dissad.

Att göra lumpen ger mig inte ett skit
Ändå är jag tvingad att sticka dit
Små gröna as försöker göra mig till man
Då väljer jag hellre att va barnslig som fan

Jag ska... Totalvägra!

Att stoppa in en massa killar i baracker
Tjejer blir till hål i kåtattacker
Så jag sa till befälet som de va
Lära sig mörda då får de va

Nu var det inte Thåström som skrev ”Totalvägra” utan Fjodor. ”Totalvägran” är en juridisk term, det vill säga den som vägrar både värnplikt och civilplikt. Vid den här tiden erbjöds i regel den som inte ville göra värnplikt möjlighet att i stället att förvandla den till civilplikt. Att man jobbade några månader på dagis eller liknande. Men tackade man även nej till det riskerade man fängelsestraff. I låten argumenterar bandet för att Sverige trots demokratin hade politiska fångar. Totalvägran handlade om en politisk övertygelse. Och att man kunde få fängelse för det var helt uppåt väggarna. 

Men fängelse blev det för både Thåström och Fjodor. Då ingen av dem tänkte tumma på sina ideal och göra värnplikten. Det var bara för dem att snällt inställa sig hos kriminalvården. Först ut var Pimme. 

Thåström tillbringade två månader på Svartsjöanstalten. Fängelsevistelsen verkar bara ha gjort honom gott. Han fick lov att ta med sig en gitarr in på fängelset. Här ägnade han tiden åt att skriva ”C.C. Cowboys” och ”Århundradets brott”. Han färdigställer det som ska bli albumet Blå Himlen Blues och får tid att finslipa det nya materialet. Något som han knappast hade hunnit med i det fria.

Thåströms besked att han skulle i fängelse mottogs knappast med jubel i föräldrahemmet i Högdalen. Kanske handlade Thåström vapenvägran inte bara om ideologiska skäl? Hans pappa var major inom armén. I flera intervjuer har Thåström vittnat om att han hade ett kyligt och ansträngt förhållande till fadern, en person som han har beskrivit som en främling. När pappan var på fyllan brukade han vifta med sin tjänstepistol som han hade gömd i en garderob inför sina förundrade barn. I sin låt ”Främling överallt” från 2005 beskriver Thåström pappan.

Jag undrar vad han längtade efter
Jag undrar vad han drömde om
Jag undrar om han hade några vänner någonstans
Jag såg aldrig någon
Kanske drömde han om medaljerna
Dom som han aldrig någonsin fick
Kanske drömde han om
att långa tåg skulle ta honom
långt långt bort

Precis som Thåström tvingades även Fjodor avtjäna några månader i fängelse. I Fjodors frånvaro startade de andra medlemmarna ett hobbyband; Rymdimperiet. Och när Fjodor väl muckade fanns inte Ebba Grön kvar längre. I en intervju med Sydsvenskan 2003 kommenterade Fjodor uppbrottet:

”Sedan var det slut, helt enkelt. Hela kemin och allting. Vi hade levt otroligt tätt. Thåström och jag bodde ihop, jobbade ihop innan Ebba, repade och spelade ihop. Det blev lite mycket allting. Jag var den förste som tröttnade. Bland annat på att turnera. Gurra har någon förklaring till splittringen som går ut på att det hände något när jag satt i fängelse i fyra månader för totalvägran. Men jag vet inte. Det var så mycket.” 

Som sagt Ebba Grön upplöstes med buller och bång. I dess ställde trädde Imperiet fram. Det går inte att komma ifrån att Imperiet var ett jävligt bra band. På deras andra fullängdare, det enastående albumet Blå himlen Blues, en av de bästa svenska plattorna under 80-talet, hade de spelat in ”Århundradets brott”. I låten skildrar Thåström tillvaron och intrycken på anstalten:

Jag sitter här med full hand och
Min enda insats är min kropp
Vi spelar kort om vem som gjort vad
Det här är syndarnas charad

Det är som tiden här står still
Här under frihetens sigill
Dom tatuerar in tristessen
Så tills nästa gång vi ses

Låten är en av Imperiets bästa låtar från den här tiden. De lever kvar som ett minne om tre unga män som stod upp för sina ideal och vägrade backa en millimeter för det som de trodde på. 

Stå upp för sina ideal, förresten; 1998 avböjde Ebba Grön ett erbjudande om tre spelningar för 18 miljoner kronor, trots att framför allt basisten Fjodor ville. Aldrig sälja ut sig, som sagt. Hur var det då att sitta i fängelse? I efterhand har Thåström beskrivit upplevelsen som ”jävligt segt”.