Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Äntligen! Rötmånaden är över

Publicerad 2021-08-29 11:45:00 i Allmänt,

Dog Days Are Over

Florence + The Machine I 2009

Happiness hit her like a train on a track
Coming towards her stuck still no turning back

Konst gör dig lycklig. Den vidgar dina vyer. Öppnar upp nya universum. Fråga bara Florence Welch i Florence + The Machine. Hon blev så inspirerad av en installation att hon skrev en låt.

”It was plastered over the south Bank in London for six months and I rode past it on my bike every day. It’s a reference to the dog star, Sirius: when it was closest to the earth, all the animals would get languid and sleepy; when it moved away, they’d wake up. I’ve tried to get in touch with him to say thanks.”

Varje morgon, när Florence Welch, förgrundsgestalt och sångare i Florence + The Machine tog cykeln över Waterloo Bridge på väg till plugget på konsthögskolan, såg hon den regnbågsfärgade ljusskylten med fluffiga bokstäver med det enkla budskapet: Dog days are over. Och varenda gång hon såg den blev hon glad.

Skylten är en installation av den schweiziske konstnären Ugo Rondinone. Den var utplacerad på flera ställen runt om i världen under samma tid. Verket refererar till rötmånaden; hundmånaden. Redan under antiken kunde man konstatera att maten höll sig sämre under sensommaren. Man fastlade att rötmånaden inföll från den dag man kunde se hundstjärnan, Sirius, i gryningen. Sirius ligger i stjärnbilden stora hund och med syftning på stjärnan gav man perioden namnet dies canicilares – hunddagarna.

Rötmånaden var enligt folktron en tid då de hände märkliga saker. Vederstyggligheter. Förutom att maten blev dålig och att husdjuren blev matta och slöa, frodades även sjukdomarna. Men även oförklarliga saker inträffade. Som till exempel att en kalv kunde födas med två huvuden.

Installationen var som sagt gjord av konstnären Ugo Rondinone. Rondinone, sedan många år bosatt i New York, beskrevs av en brittisk journalist som en charmig kameleont. En spjuver. Han har gjort sig känd för sina uppseendeväckande verk. Mest känt är kanske Seven Magic Mountains, en installation med en lång rad färgstarka totempålar gjorda av fluorescerande stenbumlingar som står mitt i Nevadaöknen, invid motorvägen vid infarten till Las Vegas, där hundratusentals amerikanare kan se den varje dag.

I samband med en utställning på Arken i Köpenhamn, en installation med 45 clownsskulpturer av plast som alla blundade, berättade Rondinone för Svenska Dagbladets reporter att hans maxim är att verken ska uppstå genom impulser – inte ur idéer. Hans konst ska kännas och upplevas – inte förstås. Motiven ska vara enkla så att alla, oavsett ålder och bakgrund, ska kunna få ut något av hans konst.

Florence Welch fick definitivt ut något av hans installation vid Themsen. Rötmånaden är över. Ett budskap som kan göra vem som helst glad. Inspirerad av verket skrev hon kort därefter ”Dog days are over” tillsammans bandets keyboardist Isabella Summers. ”Dog days are over” kom med på Florence + the Machines album Lungs. Det är en lycklig låt.

Happiness hit her like a train on a track
Coming towards her stuck still no turning back
She hid around corners and she hid under beds
She killed it with kisses and from it she fled
With every bubble she sank with her drink
And washed it away down the kitchen sink

Låten blev en supersuccé när den kom och blev bandets definitiva genombrott. I dagsläget har den 410 miljoner lyssningar på Spotify.

Nu är Florence Welch inte den enda som inspirerats av samtidskonst. En ung Bruce Springsteen blev till den milda grad inspirerad av konstnärskollektivet Ant Farms installation Cadillac Ranch att han skrev en låt med samma namn. En plats Låten & Inspirationen tidigare har skrivit om. ”Cadillac Ranch” är en livsbejakande låt om förgängelsen.

Samtidskonst och rock har många gånger korsbefruktat varandra. Konsten han blivit inspirerad av musiken och vice versa. Ytterligare ett exempel på en musiker som häromåret inspirerades av samtidskonst är Ellie Goulding.   

Hon råkade av en slump hamna på en utställning av Doug Wheeler på ett galleri i New York. Doug Wheeler är en pionjär inom "Light and Space"-rörelsen. Hans minimalistiska ljusinstallationer revolutionerade konsten när de dök upp under 60-talet. Med olika ljuskällor som neon, halogen och lysrör skapar han illusoriska effekter som ger betraktaren en känsla av en oändlig rymd eller av att flyga. Hela rum som badar i avslappnande blått ljus. Det blev som en uppenbarelse för Ellie Goulding. En gudomlig insikt.

Everything is heightened now
It's looking so much brighter now
I was lost and now I'm found
Fell off the merry-go-round

Goulding hade vid den här tidpunkten en enorm hemlängtan. Hon var trött på det ständiga flackandet, ständiga uppbrotten. Trött på turnélivet och på att ständigt resa runt. När hon nu trädde in i det blåa ljusskenet kände hon en sådan överväldigande känsla. Eller som hon förklarade för The Sun:  "(it was) a period of real self-discovery, so when I saw this blue, I had this feeling of happiness."

En känsla av lycka. En oförklarlig harmoni. I en annan intervju med BBC berättade hon när hon ställde sig i det blåa kände hon hur det tog över helt och hon kunde känna dess värme. Dagen efter skrev hon ”Brightest Blue”. En optimistisk liten låt:

Don't you worry about the future
'Cause this is the blue evolution

Konst. Enligt den store filosofen Arthur Schopenhauer är det endast i konsten vi kan finna den sanna lyckan. Något som både Florence Welch och Ellie Goulding kan skriva under på. Undrar om Florence Welch har fått någon möjlighet att tacka Ugo, förresten? 

”It was plastered over the south Bank in London for six months and I rode past it on my bike every day.”
                                                           I en intervju med Mojo berättar Florence Welch hur hon upptäckte Ugo Rondinones regnbågsskimrande verk.
 
 
 
 
Lyssna på låten här:

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela