Låten och inspirationen

For What It’s Worth

Buffalo Springfield I 1967

There's something happening here
What it is ain't exactly clear

Vid sidan av Haight-Ashbury i San Francisco hade the Sunset Strip i Los Angeles från och med 1965 växt fram som alternativkulturens främsta näste i Kalifornien. På en gatstump inte längre än någon kilometer, som sträckte sig några kvarter mellan stadsdelarna Clark och Hilldale, fanns ett överflöd av klubbar, små butiker och matställen.

Här kunde allt hända. Allt var möjligt. Hela gatan var helt enkelt ett enda stort party 24 timmar om dygnet. Trottoarerna var fulla med folk som vandrade mellan de olika inneställena. En turist kunde bli upplockad av Phil Spector i hans limousine och åka till någon av klubbarna som låg som ett pärlband utefter gatan. En fjortonåring kunde jamma med Jimi Hendrix på Whisky-A-Go-Go^* eller kanske ta en drink med Jim Morrison på The London Fog.

Mycket av gatans popularitet berodde också på att det var en av LA:s få gågator. Det var här alla folkrockare och ”LA Freaks” samlades. På rockklubbar som Whisky-A-Go-Go, The London Fog, Pandoras Box, Gazzaris eller The Troubadour, som låg vid den närbelägna Santa Monica Boulevard, började en ny musikalisk era att växa fram.

Här kunde den unga musiktörstande publiken i början av kvällen se The Doors eller The Byrds för att några timmar senare gå vidare och avnjuta The Mamas and The Papas, eller varför inte rent av Love. The Sunset Strip var helt enkelt en smältdegel för den nya kulturen som invaderade nationen.

Men medaljen hade baksida. Unga tonåringar från hela landet vallfärdade till The Strip. Och drogerna flödade. Allt som oftast tunga droger. Myndigheterna i LA såg med oro på vad som höll på att hända. Bara något år tidigare hade den fattiga stadsdelen Watts, med så gott som enbart svart befolkning, bokstavligen exploderat i ras- och fattigdomsrelaterade upplopp.

De lokala affärsmännen och restaurangägarna på Sunset Strip hade också börjat att klaga. Ungdomarna var dåliga för affärerna. Ofta hade de inga pengar att handla för och de skrämde bort de mer köpstarka kunderna. Alla ungdomar i rörelse gjorde också att trafiken korkade igen, vilket ytterligare bidrog till att affärerna tappade kunder. Dessutom hade fastighetsägarna längs med gatan planer på att göra om området till ett finansdistrikt.

Myndigheterna såg den växande skaran hippies på Sunset Strip som ett problem och började införa olika åtgärder för att få bort kidsen från gatan. Bland annat infördes ett utegångsförbud för ungdomar under 18 år efter klockan tio på kvällen. Men det här hjälpte föga. Inte förrän hösten 1966 det vill säga då en viss Ronald Reagan valdes till ny guvernör i Kalifornien. Han tänkte sätta hårt mot hårt.

Han fortsatte den inslagna linjen genom att stänga ner några av de populära klubbarna. Men myndigheternas nolltolerans fick motsatt effekt. En kväll gick det överstyr. Den tändande gnistan blev stängningen av Pandoras Box. Allt började den 12 november utanför klubben.

Pandoras Box var en nattklubb målad i lila och guld som låg mitt på The Strip. Klubben tillhörde knappast de mest ökända och hade en publik bestående av ordningsamma tjugoplussare i pullovers och minikjolar.

Under dagen hade det distribuerats flygblad längs med gatan om att det skulle arrangeras en demonstration mot stängningen av klubben. Alla inbjöds att delta. Och bara timmar före tillställningen satte igång gick en musikradiostation i Los Angeles ut och informerade om demonstrationen och avrådde allmänheten från att välja den vägen.

Över 1 000 personer dök upp till protesterna. Mestadels studenter. Men även celebriteter som Jack Nicholson och Peter Fonda. Demonstrationen började fredligt. Demonstranterna satt ner på gatan, höll varandra i händerna och sjöng sånger samtidigt som de blockerade trafiken. Bråket började när en bil med helglediga marinkårssoldater skulle försöka ta sig förbi. Marinkårssoldaterna hoppade ut ur bilen och började slåss med demonstranterna.

Polisen spärrade snabbt av delar av The Strip och beordrade demonstranterna att lämna platsen. Men nu hade massan börjat löpa amok. Uppretade ungdomar kastade stenar och flaskor mot polisen. Krossade skyltfönster och vindrutor. Någon försökte tända eld på en bil. En av lokaltrafikens bussar hade fastnat i oordningen. Ungdomarna började gunga på fordonet, samtidigt som de slog in rutorna och skar sönder däcken. De skräckslagna passagerna var tvungna att fly i panik. Peter Fonda blev gripen och förd till häktet i handbojor när han försökte filma sammandrabbningen. Mitt uppe i tårgasen och tumultet fanns även sångaren i Buffalo Springfield; Stephen Stills.

Stephen Stills och hans band Buffalo Springfield var sedan en tid tillbaka husband på Whisky-A-Go-Go. Alla trafikstörningar på gatan hade inte varit kontraproduktiva. För det var just i en trafikkö på Sunset som Neil Young hade träffat Stephens Stills och Richie Furay och därmed sått det första fröet till Buffalo Springfield. Men nu stod Stills mitt i kravallerna. Tagen av vad han såg den här kvällen skrev han genast ”For What It’s Worth”.

Den kvällen greps sammanlagt 47 personer på the Strip. Nästa helg var ungdomarna om än mer bestämda. Över 2 000 personer deltog i upploppet. De slog sönder skyltfönster och kastade sten och flaskor mot polisen. Oroligheterna resulterade i över 200 gripna.

Kravallerna på Sunset Strip var inte ett upplopp utan flera, som varade i månader. Upploppen fortsatte helg efter helg ända in i april följande år. Myndigheterna var snabba med att stänga ner klubbarna för att på så sätt får slut på oroligheterna. Men oroligheterna slutade inte. Sunset Strip liknade mest av allt en krigszon med brinnande bilar och tårgas. Demonstranterna hade med sig plakat där man kunde läsa: We’re Your Children! Don’t Destroy Us och Ban The Billyclub. Till ungdomarnas försvar ska man säga att polisen ofta missbedömde situationen och tog i med mer våld än vad som situationen egentligen krävde.

På ytan var upploppen på the Strip en tonårsrevolt iscensatt av ett gäng stökiga tonåringar i brist på bättre sysselsättning. Men för Stephen Stills, och flera av de ungdomar som var på plats, handlade oroligheterna om något helt annat. Det var en kamp mot en inskränkt vuxengeneration präglad av den amerikanska konformismen. Ett uppror mot de styrande som inte förstod sig på sina egna barn. Och nu med våld försökte slå ner den revolution mot alla konventioner som kidsen startat. De ungdomar som belägrade gatorna på The Strip tillhörde en ny generation med nya värderingar och synsätt. Och de vägrade gå hem och lägga sig klockan tio.

There's something happening here

What it is ain't exactly clear

There's a man with a gun over there

Telling me I got to beware

Nu bör man nog sätta in de här händelserna i ett sammanhang. Ha i åtanke att vid den här tidpunkten pågick det regelrätta gatustrider i varenda en av de amerikanska storstädernas slumområden. Protester mot fattigdom och rasism. Med hundratals dödsoffer. Det här var bara en krusning på ytan. Medelklasskidsens revolt. En skärmytsling med polisen. Men ett upplopp är ändå ett upplopp även om det utspelar sig i Hollywood. Eller som Stills har kommenterat det: "Riot is a ridiculous name, It was a funeral for Pandora's Box. But it looked like a revolution."

På juldagen, bara någon månad efter kravallerna startat, öppnade Pandoras Box tillfälligt för en sista kväll. Stephen Stills framförde då ”For What It’s Worth”för första gången. Strax därefter släppte Buffalo Springfield densom singel. Många uppfattade ”For What It’s Worth” som en kommentar mot det pågående Vietnamkriget och konflikten i öster fanns nog också med i Stephen Stills tankar när han skrev låten.

Låten, en av 60-talets största hits, klättrade omedelbart upp till toppen av de amerikanska hitlistorna. Med åren har den blivit en hymn för hippieeran. Den är ofta förekommande på ”bästa låtarna genom tiderna”-listor.

Till slut, efter flera månaders oroligheter backade polisen och myndigheterna. Utegångsförbudet försvann. Men Pandoras Box kunde dock inte räddas utan revs den 3 augusti 1967. Hippies Pout, Politicians Cheer, lät rubriken i Los Angeles Times. Det blev inte några finanskvarter av Sunset Strip och ungdomarna kunde fortsätta att vandra upp och ner för gatan hur länge de ville. Händelsen skrevs in i historieböckerna som ”Upploppet på Sunset Strip”. Och en billig aktion B-film med namnet Riot on Sunset Strip gjordes dessutom för att exploatera händelserna. För Hollywood är ju trots allt Hollywood.