Låten och inspirationen

Less Than Zero

Elvis Costello I 1977

Calling Mr. Oswald with the swastika tattoo
There is a vacancy waiting in the English voodoo

London bokstavligen stank. Under hela 1976 hade Storbritannien lamslagits av olika strejker inom den offentliga sektorn. När även renhållningsarbetarna gick ut i strejk blev Londonborna mer än väl varse om de dåliga tiderna. Överallt reste sig rena berg av sopor. Odören i sommarhettan var obeskrivlig. Lågkonjunkturen hade slagit sina klor i kungadömet. Arbetslösheten visade på rekordnivåer och under de senaste åren hade engelsmännen fått lära sig ett nytt ord: stagflation.

Rätt som det var, mitt under krisen, medan politikerna och åsiktsmaskinerna försökte överrösta varandra, satt han bara där framför tevekamerorna. Inför miljontals tittare, på bästa sändningstid. Oswald Mosley. Svartskjortan. Fascisten. Åldrad men fortfarande vital. Thames Televison hade bjudit in honom för en intervju. I tevesändningen propagerade han nu för att regeringen skulle sätta in tvångslagar för att få stopp på strejkerna.

Mosley kom från en adlig familj och gjorde en snabb politisk karriär. Han inledde sin bana på 20-talet hos Tories men snart blev hans kappvändartendenser tydliga då han bytte parti till Labour. I MacDonalds socialistiska regeringen var Mosley vice arbetsmarknadsminister och i den här rollen skulle han emellertid visa sig ovanligt framsynt, och i många avseenden, före sin tid. När depressionen lamslog Storbritannien lade Mosley fram ett genomarbetat förslag för att komma till rätta med krisen baserat på Keynes idéer om att främja statliga insatser. Förslaget liknade i mångt och mycket det som skulle presenteras som ”The New Deal” i USA några år senare. Det vara bara en hake med förslaget; Det uppvisade en hel del fascistiska tendenser.

Förslaget röstades emellertid ner. Bitter och nedslagen försökte Mosley bilda ett nytt parti – med det passande namnet Nya Partiet – med det förkastades helt av väljarna. Istället reste Mosley 1931 till Rom för att överlägga med Mussolini. Mosley hade en statskupp i tankarna och för den sakens skulle behövde han den italienske diktatorns stöd. Men Mussolini avrådde Mosley från att försöka genomföra en kupp. Istället gav han honom rådet att bilda ett fascistparti.

Brittiska Fascistförbundet (BUF) bildades 1932. Det skulle bli en blåkopia av dess italienska förebild. På ytan upprätthöll partiet det nationalistiskt brittiska men i realiteten var det bara en imitation på Mussolinis livsverk. Partiet hade risknippet som partisymbol, medlemmarna klädde sig i svarta skjortor, antog den romerska hälsningen och den karaktäristiska pompan. Mosley själv antog alla Mussolinis poser. På massmötena marscherade han in med sin uniformerade livvakt belyst med strålkastare och hälsad med fanfarer. Han använde Mussolinis sätt att tala till folket. Han till och med rullade med ögonen som Mussolini.

Även våldet var detsamma. Under mötena blev oliktänkande allt som oftast misshandlade. Mosleys hantlangare använde knogjärn, gummibatonger och andra tillhyggen för att sätta skräck i de politiska motståndarna. Medlemmarna arrangerade även provokativa marscher genom Londons judiska områden. I partiets högkvarter i Chelsea samlades anhängarna. I källaren hade Mosley låtit bygga bestraffningsceller dit motståndare skulle föras eller som Mosley själv uttryckte det: ”När kraschen kommer vinner den som kan kontrollera gatorna”.

Vid den här tiden var fascismen lite på modet och inledningsvis lyckades Mosley samla en stor skara anhängare. BUF stöddes finansiellt av det italienska fascistpartiet. När partiet var som störst 1934 innehöll medlemsmatrikeln över 50 000 namn.

Strax innan kriget gifte han sig med sin andra hustru i Goebbels arbetsrum, med Hitler som en av de få gästerna. Men det politiska etablissemanget i Storbritannien och resten världen tog inte Mosley på allvar. Winston Churchill avfärdade honom som en ”gyllene fjäril”. Trotskij kallade honom för en ”aristokratisk narr”.

Vändningen för Mosley och hans parti kom i samband med ”de långa knivarnas natt”, massakern då Hitler lät mörda en lång rad oliktänkande SA-ledare. Det brittiska folket fick upp ögonen för vad fascismen egentligen innebar och över en natt vände opinionen. Inom loppet av ett år förlorade BUF fyra av fem medlemmar. Mosley själv försvann långsamt in i glömskan. När kriget bröt ut använde den brittiska regeringen krigslagar för att sätta honom i husarrest.

Men nu var han åter i rampljuset. Och vindarna verkade dessutom blåsa i hans riktning. British Union of Fascist hade utvecklats till National Front. Och i konjunkturnedgångens kölvatten skördade nynazisterna framgångar i Storbritannien. Runt om i landet trakasserades invånare med karibisk eller indiskt ursprung. ”Pakibashing” var så vanligt förekommande att det hade blivit ett uttryck. National Fronts framgångar tvingade dessutom Torypartiet ut på högerkanten. Och nu satt han där i teve som om ingenting hade hänt. Som om miljontals människor inte hade dött i nazismens skugga. När landet var i kris hade den gamle fascisten åter blivit rumsren.

Samtidigt framför en av Englands alla miljoner teveapparater satt en ung Buddy Holly-lookalike med stora glasögon vid namn Declan McManus. Han trodde inte sina ögon vad han såg. Britterna hade släppt in det gamla spöket i finrummet igen och därmed legitimerade hans unkna politik. I rent ursinne skrev han ”Less than Zero”:

Turn up the TV, no one listening will suspect
Even your mother won't detect it, so your father won't know
They think that I've got no respect but
Everything is less than zero

”Less Than Zero” blev Elvis Costellos första singel. Den blev genast en succé och banade vägen för Elvis debutplatta; My aim is true. Låten ångar av vrede och svart humor. Framförallt är ”Less Than Zero” ett starkt avståndstagande mot nynazisterna. I intervjuer har Elvis Costello berättat att han själv har irländskt ursprung och även hans fru vid den här tidpunkten var irländska. Vid alla tider av kris tenderar majoriteten lasta nationens problem på minoriteterna. När de nu plockar fram en gammal nazist ur garderoben vilka kommer engelsmännen då skylla krisen på? Irländarna?

Likgiltighet dödar. Om man inte reagerar när samhället legitimerar främlingsfientliga krafter och låter en gammal nazist komma till tals i teve. Då är allt man byggt upp och skapat bortkastat. Ingenting värt. Mindre än noll.

Lyssna på låten här: