Låten och inspirationen

What’s The Frequency, Kenneth?

R.E.M. I 1994 

I never understood the frequency, uh-huh
You wore our expectations like an armored suit, uh-huh

Den 4 oktober 1986 tar CBS nyhetsankare Dan Rather som vanligt en promenad nedför exklusiva Park Avenue på Manhattan. Helt plötsligt, och till synes helt oprovocerat, blir han attackerad av två män iförda dyrbara kostymer och solglasögon. Männen, som är helt okända för Rather, puttar honom mellan sig samtidigt som de örfilar honom på huvudet. Under hela attacken upprepar de samma fråga ”What’s the frequency?” och kallar honom ”Kenneth”.

Uppskakad av den obehagliga händelsen berättar Dan Rather om den för sina vänner. Och det dröjer inte länge förrän pressen har fått nys om historien. Någon månad senare publicerar New York Magazine en artikel om incidenten. Till att börja med höjdes vissa tvivel om sanningshalten i Rathers berättelse, den var helt enkelt för otrolig för att vara sann. Men det visade sig att det fanns ögonvittnen till överfallet som kunde bekräfta Rathers historia. Samtidigt hade en viss Kenneth B Schaffer trätt fram och avslöjat att det antagligen var honom de kostymklädda männen var ute efter.

Nu måste man ha i åtanke att det här var mitt under det kalla krigets dagar. Inte nog med att amerikanerna ansåg Sovjet vara ondskans hemvist på jorden – det var också något ganska exotiskt. En nation som få amerikaner egentligen visste så mycket om. 

Schaffer var en elektronikexpert knuten till Harrimaninstitutet för avancerade studier av Sovjetunionen på Columbiauniversitetet. I början av 80-talet hade han uppfunnit en parabol som kunde få in suddiga bilder från sovjetisk teve. Tillgången på ryska medier innebar att studenterna på Harrimaninstitutet kunde följa det ryska vardagslivet på helt annat sätt än tidigare*. Under de följande åren utvecklade han sin uppfinning så den även kunde leta upp och avkoda de sovjetiska utsändningssignalerna, något som vetenskapsmännen inte trodde var möjligt vid den här tidpunkten. 

När det här begav sig var även Dan Rather knuten till Harrimaninstitutet. Han var på väg till Island för att bevaka överläggningarna mellan Reagan och Gorbatjov och utnyttjade helt enkelt universitetets faciliteter för att läsa in sig.

Schaffers teori var att de bägge männen egentligen tillhörde underrättelsetjänsten. De hade helt enkelt gjort ett misstag och tagit fel på honom och Rather. Istället för att skugga Schaffer – hade agenterna skuggat och misshandlat Rather. Vilken underrättelsetjänst, CIA eller KGB, agenterna tillhörde ville inte Schaffer avslöja.

Men historien slutar inte här. Gåtan om vem eller vilka som hade attackerat Dan Rather fortsatte att gissla New York-borna. Spekulationerna  fortsatte och olika teorier strömmade in. Händelsen blev helt enkelt en snackis som snabbt blev en del av den moderna folkloristiken. Överfallet skildrades både i sånger, filmer och i litteratur.

1997 publicerade New York Daily News en artikel där de spekulerade att en viss William Tager kunde vara gärningsmannen. Tidningen publicerade ett stort foto på mannen. Vid det här laget satt Tager bakom lås och bom för att ha mördat en studioman på NBC:s The Today Show 1994. Rather bekräftade sedermera att han kände igen mannen på fotot som den person som hade attackerat honom den här dagen på Park Avenue: "There's no doubt in my mind that this is the person."

I början av 90-talet hade REM stor framgång med det kritikerrosade albumet Automatic for the People. Förväntningarna på uppföljaren var skyhöga. 1994 kom till slut REM:s nya album Monster. Första singeln blev ”Whats The Frequency, Kenneth?” som Michael Stipe skrivit texten till. Stipe är som alltid mycket förtegen om sina texter men i det här fallet har han i flera intervjuer berättat om sina tankar.

”Frequency” handlar om att åldras. Låten är skriven från perspektivet av en man som märker att han har blivit äldre när han inte längre hänger med i ungdomskulturen. Inte längre hänger med i ungdomarnas språk och uttryckssätt.

"What's the frequency, Kenneth?" is your Benzedrine, uh-huh
I was brain-dead, locked out, numb, not up to speed
I thought I'd pegged you an idiot's dream
Tunnel vision from the outsider's screen

Historien om attacken på Dan Rather och de bägge männen från underrättelsetjänsten väckte allmän munterhet i New York. Framförallt David Letterman raljerade friskt om sin kollegas traumatiska upplevelse. ”Kenneth” var ett stående skämt i hans Late Night Show under hela det året. Bland ungdomarna blev ”Kenneth” ett uttryck för en person som inte har en aning om vad som händer. Ungefär som ”godda’ yxskaft”. Eller som Michael Stipe själv förklarar sin text:

"I wrote that protagonist as a guy who's desperately trying to understand what motivates the younger generation, who has gone to great lengths to try and figure them out, and at the end of the song it's completely fucking bogus. He got nowhere."

Dan Rather själv verkar ta både attacken och REM:s hyllning med gott humör. Vid ett tillfälle framträdde han tillsammans med bandet och sjöng ”What’s The Frequency” under en soundcheck inför en konsert i Madison Square Garden. Framträdandet filmades och visades följande kväll i David Lettermans Show. Dan Rather uppger att han är ett stort REM-fan och att han köpte Monster när det kom. Han insisterar dessutom på att REM egentligen står för ”Rathers Excellent Musicians”.