Låten och inspirationen

Bron-Y-Aur Stomp

Led Zeppelin I 1970 

Come on now well let me tell you,
What you’re missing, missing, round them brick walls

I South Snowdonia, en region belägen i det nordöstra hörnet av Wales, precis vid floden Dovey, finns en liten by med namnet Bron-Yr-Aur. Det tar bara några minuters promenad från den närmaste tågstationen, Machynlleth, för att komma till byn.

Bron-Yr-Aur är walesiska (uttalas: bromrahr) och betyder de gyllene brösten. Antagligen syftar namnet på traktens böljande, kuperade landskap. För naturen i den här bortglömda delen av Storbritannien är verkligen storslagen. Som om vår herre verkligen har haft kvinnobröst i åtanke när han en gång skapade platsen. 

Böljande gräsbevuxna kullar varvas med djupa dalgångar där små åar slingrar sig fram. Här, i utkanten av byn, mitt i det vackra walesiska landskapet, ligger ett litet stenhus med skiffertak och en blå dörr. Det var i det här huset som Led Zeppelins masterminds komponerade ett flertal av sina bästa låtar.

I början av 1970 hade Led Zeppelin precis avslutat en av sina långa turnéer. Jimmy Page och Robert Plant hade diskuterat möjligheten att hyra ett hus i Kalifornien där de skulle kunna kombinera några veckors semester med lite arbete. Men samtidigt ville de båda rockartisterna vara nära sina familjer i England, så Robert Plant föreslog istället en liten by i Wales som han hade besökt som barn. 

Trenden vid den här tiden var för unga hippies att flytta ut på landet för att komma nära naturen, leva i kollektiv och undslippa all jäkt och stress i storstaden. ”Back to basic”, som man kallade det. Jimmy Page hade aldrig varit i Wales och tyckte förslaget om några veckor i en stuga på den mytomspunna walesiska landsbygden lät som ett bra förslag. Och ville man komma bort från storstaden, var stugan i Bron-Yr-Aur det perfekta alternativet. Huset saknade både elektricitet och rinnande vatten. Något tevetittande fanns det ingen risk för.

Sagt och gjort. Plant och Page tog med sig sina respektive samt barnen och reste i väg till Bron-Yr-Aur. Med på resan var också tre av deras roddare som skulle hålla dem sällskap och sköta det praktiska. Vistelsen i Bron-Yr-Aur var egentligen mer tänkt som en semester. En chans för de två medlemmarna i Led Zeppelin att vila ut efter de senaste strapatserna. Men när de väl kom till huset bokstavligt talat flödade kreativiteten. 

Dagarna tillbringade sällskapet med långa promenader eller att åka omkring i omgivningarna med deras Jeep och studera naturen. Våren hade precis brutit ut och Wales visade upp sin allra vackraste sida. På kvällarna satt de framför brasan och drack cider och jammade. Gradvis växte det som skulle bli Led Zeppelin III fram. För större delen av låtarna på albumet komponerade Page och Plant tillsammans i Bron-Yr-Aur.

Husets inspiration och omgivningarnas märks på ett påtagligt sätt på låtarna. Led Zeppelin III skiljde sig mycket från sina två föregångare. Den bluesiga rocken hade ersatts av akustiska låtar påverkade av amerikansk och brittisk folkrock. Blandat med fantasypräglade heavy metallåtar som ”Immigrant Song”. På insidan av omslaget ger medlemmarna i bandet cred till det lilla huset. 

En av låtarna på albumet är ”Bron-Y-Aur Stomp”(notera stavningen, r:et i mellanledet har av någon anledning fallit bort). Låten handlar om en kärlekshistoria som utspelar sig i en naturskön plats. Allt till ”lägereldsstompigt” komp. Kan det vara Robert Plant som förklarar sin kärlek till sin dåvarande fru Maureen? Läser man texten noga låter platsen misstänkt lik Bron-Yr-Aur.

Jimmy Page och Robert Plant har vid ett flertal tillfällen återvänt till Bron-Yr-Aur för att komponera. Även i samband med arbetet på den nästföljande albumet, 4:an, tillbringade Page och Plant några veckor i stenhuset för att jamma. Paret spelade också in sin akustiska MTV-platta No Quarter: Jimmy Page and Robert Plant Unledded i huset.

Nu nöjde sig inte Page och Plant med en hyllning till platsen. Fler skulle komma. På Led Zeppelin albumet Physical Graffitti från 1975 finns ytterligare en sång om den lilla walesiska byn, den fina instrumentala låten ”Bron-Yr-Aur”. Men den här gången hade de iallafall stavat namnet rätt.

 Lyssna på låten här: