Brigaden som utplånades
The Trooper
Iron Maiden I 1983
The smell of acrid smoke and horses' breath
As I plunge on into certain death
Inom loppet av några minuter utplånades nästan en hel brigad, 673 man, när de red in rakt in i mot fiendens befästningar. Ryttarna med dragna svärd hade inte en chans mot fiendens kanoner. De red rakt in i döden. Lätta brigadens anfall räknas idag som en av militärhistoriens värsta misstag.
Få krig är så mytomspunna och legendariska som Krimkriget. Konflikten i hjärtat av Europa som involverade alla av kontinentens stora nationer. Här skapades hjältar och förlorare på samma gång. Och många fann sin grav här.
Krimkriget utspelades sig mellan 1853 – 1856. Lite förenklat kan man säga att det var en konflikt med Ryssland på ena sidan och de allierade makterna Storbritannien, Frankrike samt det Ottomanska riket på den andra. Kriget hade sin upprinnelse i det sönderfallande Ottomanska imperiet. Efter Greklands frigörelse från turkarna såg Ryssland sin chans att erövra både Konstantinopel och andra stora delar av sultanatet.
Ryssarna erbjöd England och Frankrike att dela upp det Ottomanska riket mellan sig. De andra europeiska stormakterna såg dock med oro på Rysslands expansionsplaner och allierade sig med turkarna. Och när Ryssland hamnade i krig med ottomanerna anslöt sig genast alliansen i kriget. Resultatet skulle bli en av 1800-talets mest blodiga och grymma krig som till stora delar utspelade sig på Krimhalvön.
De allierade tog nästan direkt sikte på den ryska flottbasen Sevastopol på Krim. Sevastopol var redan vid den här tiden den ryska flottans viktigaste anläggning. Belägringen drog ut på tiden och den 25 oktober 1854 gjorde de ryska styrkorna ett utbrytningsförsök. Med närmare 23 000 man gick ryssarna till attack mot turkarnas och britternas fästen. Bataljen skulle i efterhand bli känt som ”slaget vid Balaklava”*.
De brittiska styrkorna stod under befäl av fältmarskalken earlen av Lucan och leddes av generallöjtnant Raglan. Landskapet kring hamnstaden Sevastopol var kuperat med grästäckta dalar och ganska låga kullar. Slaget började bra för ryssarna. De anföll med sitt infanteri, och i viss mån även kavalleriet, och lyckades erövra en turkisk utpost. Men när de närmade sig de brittiska styrkorna i Balaklavadalen stötte de på patrull med en gång.
Trots att ryssarna var numerärt överlägsna lyckades britterna hålla emot deras anstormning. I det läget satte britterna in kavalleriets tunga brigad. Det gav effekt direkt. Ryssarna var inte beredda på en motattack och när en av de ryska kolonnerna krossades av de beridna krigarna valde soldaterna att fly till det egna artilleriet som var strategiskt utplacerat längs kullarna utmed dalen.
Slaget verkade vunnet. Det var nu en serie av missförstånd inträffade. Lord Raglan beordrade det lätta kavalleriet att följa efter de flyende för att: ”hindra fienden från att bära iväg kanonerna”. Den lätta brigaden bestod av 4:e och 13:e dragonregementet, 17:e lansiärer samt 8:e och 11:e husarregementet och leddes av generalmajor Earlen av Cardigan**.
Raglan var ivrig att utnyttja britternas tillfälliga övertag och helt och hållet driva bort ryssarna från fältet. Brittiskt infanteri var på väg mot slagfältet men de hade ännu inte kommit på plats. Men man var tvungna att agera snabbt innan ryssarna hann organisera om sig. Raglan ville att kavalleriet agerade omedelbart och gav därför order: Cavalry to advance and take advantage of any opportunity to recover the Heights. They will be supported by infantry which have been ordered. Advance on two fronts.
Men den något vaga ordern skapade förvirring bland de övriga officerarna och ledde till missförstånd. Vad menade han med till exempel med att avancera på två fronter? Vilken av kavalleribrigaderna skulle attackera? Osäkerheten spred sig. Ingen rörde sig. Raglan blev allt mer irriterad över att inget hände. Det var i det här ögonblicket en oidentifierad officer skrek att ryssarna i sina fästen höll på att retirera och dra iväg med sina kanoner. Fortfarande fanns det tid för kavalleriet att hinna ifatt dem.
I vilket fall fick den lätta brigaden nu order om att anfalla mot de flyende styrkor i Balaklavadalen. Otålig och förbannad lät Raglan diktera sin order till R. Airey, en underofficer. Och tanken var att den här skulle sättas i sammanhang med hans tidigare order: Lord Raglan wishes the cavalry to advance rapidly to the front – follow the enemy and try to prevent the enemy carrying away the guns – Troop Horse Artillery may accompany – French cavalry is on your left. R Airey. Immediate.
Det var den här ordern som skulle försegla den lätta brigadens öde.
Airey gav den skriftliga ordern till Kapten Nolan vid den lätta brigaden med instruktioner att överlämna den till fältmarskalk Lucan. Lucan stirrade på det lilla pappret. Han var förbryllad över Raglans order. Var han än tittade kunde han inte se några ryssar som släpade på kanoner. När Lucan ifrågasatte ordern och undrade vad de tänkte göra förklarade en upphetsad Nolan för honom:
"Attack, sir!"
"Attack what? What guns, sir?" utbrast Lucan förvånat.
"There, my Lord, is your enemy!" svarade Nolan indignerat, och pekade handen någonstans mot fjärran. "There are your guns!"
Den lätta brigaden gav sig av i sporrsträck med sträckta blanka vapen. Det tog inte lång tid att nå målet. Själva anfallet tog inte ens fem minuter. Några retirerande ryssar mötte de aldrig. Istället mötte de gevärseld och fasta kanonbatterier. Inom loppet av några minuter var större delen av brigaden utplånad av fiendeeld. Aldrig någonsin har uttrycket ”kanonmat” varit mer rättfärdigat än här. Den lätta brigaden hade inte en chans. Av brigadens 673 mannar överlevde bara 119. Och det var ren tur. En fransk styrka hade fått syn på vansinnet och kommit till undsättning genom att anfalla ett ryskt batteri. Annars hade hela brigaden gått under.
Slaget vid Balaklava slutade oavgjort. Båda stridande parter drog sig tillbaka till sina utgångspositioner. Hundratals soldater dog på vardera sidan. Men det som den skulle bli ihågkommen för var den lätta brigadens anfall. Den olycksaliga attacken räknas allmänt som en av den brittiska militärens värsta katastrofer. Och samtidigt en av militärhistoriens värsta misstag. Den skulle i efterhand bli känd som dödsritten.
Det dröjde några dagar innan nyheten om den lätta brigadens dystra öde nådde England. Den 13 november 1894 publicerade The Times en artikel om händelsen. En som läste artikeln ord för ord var den hyllade poeten Alfred Tennyson. I Sverige är Tennyson mest känd för dikten Nyårsklockan (”Ring, klocka, ring”) som man läser på skansen vid nyår. Men i Storbritannien var Tennyson vid den här tiden en av de mest hyllade och uppburna poeterna. Han var vid den här tiden också ”poet laureate”, det vill säga kungahusets egen diktare.
Han hade under pseudonym skrivit ett flertal dikter som hyllade de brittiska trupperna vid Krim. När han nu fick läsa om den lätta brigadens nederlag blev han tagen. Det var framförallt en mening i artikeln han fastnade vid: "The British soldier will do his duty, even to certain death, and is not paralyzed by the feeling that he is the victim of some hideous blunder." Det var den här meningen som gav inspirationen till hans mest kända dikt.
Tennyson hade svårt att släppa det han hade läst om missödet i Balaklavadalen och någon vecka senare, den 2 december, skrev han ”The Charge of the Light Brigade”. Dikten tog bara fem minuter att skriva. Det är en svavelosande uppgörelse med hur militärmakten såg på sina soldater. Hur en miss i kommunikationen kunde få så ödesdigra följder. Och framförallt att man förväntades gå i döden även för en felaktig order.
Den 9 december publicerades dikten i The Examiner och gjorde genast succé i det victorianska England. Det tog bara några dagar så hade den spridits till soldaterna nere i Krim. ”The Charge of the Light Brigade” är en av Storbritanniens mest kända dikter. En klassiker. En av de mest älskade mest omhuldade diktverken som generationer av skolbarn i England fått lära sig. En av alla dem som tog intryck av poemet var Londonpojken Steve Harris.
Efter supersuccén med albumet The Number of the Beast släppte Iron Maiden 1983 uppföljaren Piece of mind. Med på plattan fanns singeln ”The Trooper” som med åren blivit en av de mest klassiska och omtyckta av alla Iron Maidens låtar.
Inspirerad av Lord Tennysons dikt skrev Steve Harris låten och gav publiken sin egen version av det ödesdigra anfallet. I ”The Trooper” sparar inte det brittiska metalbandet på krutet. Sångens rytm påminner om ljudet av galopperande hästar. Sedan ger bandet en målande bild av vad som hände på slagfältet. Låtens huvudperson är en av soldaterna i den lätta brigaden. Först skjuts hans häst under anfallet, därefter möter han döden själv.
Harris, som skrivit de flesta Maidenlåtarna, är en av hårdrockens mest flitiga men även mest briljanta låtskrivare. Hårdrockens egen poet laureate. När han skrev ”The Trooper” var han inspirerad av Tennysons berömda dikt, precis som han var inspirerad av Samuel Taylor Coleridge berömda diktverk när han skrev ”Rime of the ancient mariner”.
Det finns en intressant detalj kring Steve Harris. Många gånger när han har skrivit sina största hits har han varit inspirerad av filmer. Ett exempel är ”The Number of the Beast” där han efter att ha sett Damien: Omen II inte kunde sova på natten. Eller efter att han sett första världskrigetrullen Helvetet i skyn skrev ”Aces High”. Han fick till och med inspirationen till bandnamnet Iron Maiden efter att ha sett 30-talsfilmen Mannen med Järnmasken. Nu är det inte bara filmer Harris basera sina låtar på. Harris är även en flitig bokläsare och flera låtar har sina rötter i litteraturens kända verk.
”The Trooper” släpptes som albumets andra singel och gjorde bra resultat på den brittiska listan. I USA blev den inte lika framgångsrik. På b-sidan till singeln hade de spelat in en cover på Jethro Tulls ”Cross-Eyed Mary” och till bandmedlemmarnas och fansens stora förvåning var det ”Cross-Eyed Mary” som fick mest speltid på de amerikanska radiostationerna. ”The Trooper” är en stor livefavorit och när bandet spelar den brukar Bruce Dickinson ofta vifta med en stor Union Jack. På senare år brukar han dessutom bära en tidstypisk brittisk arméuniform.
Krimkriget var ett ovanligt grymt krig och mellan 800 000 till en miljon soldater beräknas ha dött. En hel del stupade på slagfältet men de allra flesta dog av olika sjukdomar som tyfus och kolera Det var som någon uttryckte det: "notoriously incompetent international butchery". Så vem vann? Det är väl oklart om någon överhuvudtaget ”vann” kriget men de allierade såg sig nog som segrare. Rysslands maktambitioner fick sig en ordentlig törn och de tvingades skriva under ett förödmjukande fredsfördrag.
Under Krimkriget användes en lång rad nya tekniska landvinningar som till exempel minor, järnvägar och telegrafen. Men även nymodigheter som räfflade gevärspipor. Det var också det första kriget som hade krigskorrespondenter och där man använde kamera för att dokumentera händelserna. Under Krimkriget jobbade en viss Florence Nightingale som sjuksköterska och hon skulle för all framtid revolutionera sjuksköterskans roll och vårdhygienen.
Lätta brigadens anfall räknas som en av de största katastrofer som drabbat den brittiska militären. Och med tanke på alla krig England medverkat i vill det inte säga lite. Under loppet av några minuter mer eller mindre utplånades en hel brigad. Lätta brigadens missöden räknas dessutom som en av krigshistoriens värsta misstag.
Det har skrivits dikter, böcker och sånger, gjorts filmer och dokumentärer om den lätta brigadens anfall. Engelsmännen verkar inte få nog av den här historien. Det finns något mytiskt skimmer över händelsen. Det som i själva verket bara var en miss i kommunikationen.
”The Number of the Beast”
Baserad på Damien: Omen II, uppföljaren till den rysliga Omen
”Aces High”
Inspirerad av första världskriget-skildringen Helvetet i skyn med Christopher Plummer och Malcolm McDowell
”Quest for Fire”
Baserad på Jean Jacques Annauds film Kampen om elden från 1981
”Where Eagles Dare”
Örnnästet med Clint Eastwood från 1968
”Children of the Damned”
Inspirerad av skräckklassikern De fördömdas by från 1960
”Village of the Damned”
Även den inspirerad av De fördömdas by
”The Prisoner”
En brittisk teveserie som var populär i slutet av 60-talet.
”The Duellists”
Baserad på filmen Duellanterna från 1977 med Keith Carradine och Harvey Kietel
”Run silent run deep”
Baserad på filmen Ubåt anfaller från 1958 med Clark Gable och Burt Lancaster i huvudrollerna
”The Loneliness of the Long Distance Runner”
Filmen Långdistanslöparen från 1963 gjorde stort inryck på medlemmarna i Iron Maiden
”Man on the Edge”
Falling down med Michael Douglas från 1993
”The Edge of Darkness”
Coppolas Apocalypse Now 1979 behöver ingen närmare presentation
”The Wicker Man”
Baserad på Christopher Lees skräckklassiker med samma namn
*Det var här balaklavan, det vill säga mössan med hål för ögonen, uppfanns. De ryska nätterna är kalla. Och de engelska trupperna behövde även skyla ansiktet.
**Japp, det var earlen av Cardigan som fått klädesplagget med samma namn uppkallat efter sig
Lyssna på låten här:
