Låten och inspirationen

Haitian Divorce

Steely Dan I 1976

Oh, no hesitation
No tears and no hearts breakin'

Bröllop i Las Vegas. Skilsmässa på Haiti. Under 70-talet reste hundratusentals amerikaner till den karibiska ön för att bli av med ett dåligt äktenskap. En ny företeelse hade sett dagens ljus: Skilsmässoturism.

Tom Bagley och hans flickvän Patty Johnson anlände till Haiti från Walpole, Massachusetts på en torsdagskväll. Dagen efter, på fredag morgon, tar Toms haitiske advokat med honom till ett spartanskt inrett kontor i en domstolsbyggnad i centrala Port au Prince för att han ska kunna skilja sig från den kvinna han har varit gift med i sju år. Med på den lilla trippen till det karibiska landet, denna heta julidag 1986, är även ett reportageteam från New York Times.

Inne i domstolsbyggnaden ber en tjänsteman att Mr Bagley ska identifiera sig själv och förklara varför han vill ha en skilsmässa.

”Jag berättade för honom att vi inte kunde leva tillsammans längre”, redogör Mr Bagley strax efteråt för reportageteamet.

”Är du säker?” svarade tjänstemannen.

”Ja, jag är mycket säker”

Tjänstemannen sprack upp i ett leende.

”Då är du fri.”

Hela sällskapet log nu och gratulerade varandra. Mr Bagley kunde känna en tår i ögonvrån. En glädjetår.

Nästa morgon gifte sig Mr Bagley och Patty Johnson i en ceremoni som var bevittnad av reportageteamet från New York samt en brasiliansk kvinna som de träffat på hotellet kvällen innan. Bröllopet ägde rum i skilsmässoadvokaten Mr Lamarres trånga bibliotek. Brudparet satt vid ett stort ovalt bort tillsammans med den haitiske vigselförrättaren. Vigselförrättaren bläddrade i sina papper och läste sedan upp den haitiska vigselordningen på franska. Mr Lamarre översatte. Sedan var de gifta. De utbytte ringar, kramades och kysstes.

Efteråt firade de med en öl och en flaska Coke vid poolen på deras Holiday Inn hotell. På söndagen flög de hem. Den totala kostnaden för weekendresan, som arrangerades av en amerikansk resebyrå, var 1 671 dollar. Då var allt inkluderat; flygresan, hotell, transporter och legal hjälp.

Anledning till att New York Times är på plats är för att berätta för läsarna om en ny typ av fenomen som växt kraftigt i popularitet de senaste åren: Skilsmässoturism. På 70-talet gjorde haitiska myndigheter, under Baby Docs, aka Jean-Claude Duvalier, regim det enkel för utlänningar att skilja sig i landet. Det var helt enkelt ett snabbt och billigt sätt att avsluta äktenskapet man satt fast i. Utan att det ställdes några krav.

Den stora fördelen var att det inte behövdes någon fullmakt eller samtycke, det räckte med att endast den ena partnern var närvarande och ansökte om skilsmässa. För Haiti var detta en lukrativ verksamhet. Samtidigt som amerikanare kom till ön för att skilja sig kombinerade de det ofta med några dagars semester. De spenderade många dollar på hotell och restauranger vilket gav pengar till statskassan. I weekendpaketet gick det även att inkludera bröllop – en service som värdarna också erbjöd. För allt som oftast, precis som i Mr Bagleys fall, hade man även med sig sin älskarinna. Så en weekendtrip kunde både innehålla skilsmässa och bröllop samt lite avslappnande semester.

Nu var skilsmässoturism inget nytt. Redan på 50- och 60-talet kunde separationslystna amerikaner åka till Mexiko för en snabb och billig skilsmässa. Men i början av 70-talet slutade Mexiko med företeelsen eftersom regeringen ansåg att det solkade ner landets rykte.

I stället var det Dominikanska republiken och Haiti som tog över stafettpinnen. Och det var en milt sagt lönsam näring. Varje år kom tusentals utlänningar, framför allt amerikaner, till deras gemensamma ö Hispaniola, för att bli av med äktenskapet.

Men företeelsen var kontroversiell. De flesta amerikanska stater godkände den haitiska skilsmässan så länge det fanns ett ömsesidigt samtycke. Men den stod på en ganska bräcklig juridisk grund och i andra delstater fanns risken att den inte ansågs giltig. De haitiska värdarna föreslog därför att man alltid skulle konsultera en advokat i sin egen delstat innan man bestämde sig för en haitisk skilsmässa.

Mr Bagley var dock nöjd. Han såg det som ett utmärkt sätt att kombinera nytta med nöje. Och få några dagars semester i Karibien. Han berättar för reportern att han hade tagit med sig ett skriftligt samtycke från den numera före detta frun, samt en kopia på deras överenskommelse om separation som han bifogade till skilsmässoansökan.

Den nya fru Bagley, en 29-årig sjuksköterska på en kirurgavdelning, avslöjade för tidningen att det var hon som hade initierat resan. Patty och Mr Bagley hade levt ihop i över ett år. Och efter att i månader ha hört diverse undanflykter från sin blivande make varför han inte skilt sig fick hon nog. ”Jag satte ner foten.” berättar Patty med en bestämd min, ”Jag, sa; vi ska åka till Haiti.”  ”Vi hade några vänner i Washington som hade gjort samma resa. Tom kollade upp saken med en advokat han jobbat med och han fann resebyrån vi anlitade i en annons i ett magasin för jurister.”

Makarnas Bagleys exempel var inte unik. I det flesta fall vill man ha ett slut på äktenskapet efter man hade träffat någon annan. Enligt vissa advokater tidningen pratade med, ville många ha en snabb skilsmässa på grund av att den nya partnern var gravid och man önskade vara stadgade innan barnet anlände.

Men det fanns även exempel på andra syften. Amerikanska myndigheter hade upptäck att många makar som verkade lyckliga tillsammans skiljde sig av skattetekniska skäl. Det vill säga bidragsfusk. De hade inga planer på att separera från varandra men skiljde sig så de kunde få lägre skatt.

Tidningen intervjuar även Louis A. Lamarre, en av Haitis ledande skilsmässoadvokater som närvarande under bröllopet. Han varnar läsarna för att en skilsmässa utan partnerns samtycke kan vara ogiltig. Men det finns ett pris för allting. De kunde arrangera även detta mot att man betalade några hundra dollar mer. Louis Lamarre tillägger att även om en sådan skilsmässa saknar juridisk giltighet kan de ändå vara nyttiga för att bryta ett äktenskapligt dödläge. När ena partner plötsligt kommer hem och viftar med domstolshandlingarna, förstår den andra allvaret: ”Det händer att efter man levt separerade i tio till femton år. När mannen ser skilsmässopappren, går han med på det. Många gör på det viset.”

Under 70- och 80-talet kom tusentals turister till Haiti varje år för att skilja sig. Det ironiska var att haitierna själva inte kunde få en snabb skilsmässa. Både Dominikanska republiken och Haiti är och var strikt katolska länder. Monsieur Lamarre, som själv varit gift i 29 år och var far till två barn, skruvar på sig när ämnet kommer upp. Han konstaterar bara torrt att en sådan skilsmässa ”skulle vara mot haitisk tradition och sedvänja.”

När detta utspelar sig har Baby Doc blivit störtad bara några månader tidigare. Strejker, gatuprotester och allmän oro har de senaste månaderna lamslagit det lilla karibiska landet. Vissa har i stället valt att åka till grannlandet för att skilja sig. Men de billiga priserna gör att turister fortfarande söker sig till Haiti. Oroligheterna var inget som bekymrade det nygifta paret. Mr Bagley, en 33-årig advokat och vd för ett företag i IT-branschen, informerade sin blivande fru om den politiska situationen i landet först när de satt på flyget ner.

”Jag var inte orolig”, intygar hon, ”han berättade för mig att det skulle vara strejker men att de stora hamnarna fortfarande var öppna. Inte en chans att vi skulle backa. Jag har väntat på det här i 15 år.”

Mr Bagley var Pattys ungdomskärlek. De var ihop i närmare fyra år medan bägge gick på High School. Men därefter gjorde de slut. Patty ville träffa andra killar. Och 1979 gifte sig Mr Bagley med någon annan.

Patty Johnson förblev dock singel. Några år senare berättade hennes mamma för henne att Mr Bagley var tillbaka på besök i staden. Skvallret gav dessutom vid hand att han inte var lycklig i sitt äktenskap.

”Två sekunder senare”, berättar hon, ”ringde jag honom. Vi beslöt för att träffas över en drink. Därefter åkte jag i väg för att dejta en annan kille. Jag åkte hem, klockan ett på natten kom plötsligt Tommy över med en flaska champagne. And that was it.”

1976 kom Steely Dans album The Royal Scam. En av singlarna på plattan var ”Haitian Divorce”, en låt som på underfundigt sätt tar upp den nya trenden. Låten är som en såpopera. Den berättar historien om en kvinna som åker ensam ner till Haiti för att skilja sig. Väl där passar hon på att ta lite semester och ha lite kul. Hon raggar upp en lokal kille och äventyret slutar i sänghalmen. När hon återvänder till USA är hon gravid. Donald Fagen konkluderar hela historien: "Some babies grow in a peculiar way."

I intervjuer vid den här tiden kom medlemmarna i Steely Dan med kryptiska uttalanden om låtens bakgrund. ”It’s a divorce you get in Haiti and they’re not hard to come by, let me tell you” sa Walter Becker till pressen.  

Donald Fagen å sin sida fördömde sedvänjan i hårda ordalag i en intervju med Sounds 1976: ”It’s a fierce and terrible ritual. I’ll tell you that. You wouldn’t want your sister to have a Haitian divorce, believe me. It was the quick divorce, without too much red tape. If you can say ’incompatibility of character’ in french you’re as good as gold. But we added a few elements to the ceremony itself.”

Enligt Steely Dan-biografin Steely Dan: Reelin’ in the years avslöjas att det var deras ljudtekniker Elliot Scheiner, som de samarbetade med både Royal Scam, Aja och Gaucho, som fixat en snabb skilsmässa i Karibien. Troligtvis ville kompisarna föreviga händelsen med en låt.

”Haitian Divorce” är en av Steely Dans bästa låtar. Den är gjord som en reggae och Walter Becker använder en voice box (något som hade blivit oerhört populärt efter Framptons platta Frampton comes alive) för att fylla i för gitarren.

Deras skivbolag ansåg dock att tiden inte var riktigt mogen för reggae. Bob Marley var fortfarande tämligen okänd för den stora massan. Eric Clapton hade visserligen gett ut ”I shot the Sheriff” redan 1974. Men förutom den var reggaen tämligen okänd för den stora publiken. I USA gavs därför ”Haitian divorce” inte ut som singel. Det gjorde den däremot i Storbritannien. Där den blev en stor listframgång och Steely Dans bäst säljande singel någonsin i England. Låten kvarstår som en av de populäraste låtarna i bandets repertoar.

Apropå The Royal Scam. Har du någon gång funderat över skivomslaget? Det liknar en mardröm eller dålig syratripp i Gotham City. Mörka skyskrapor som förvandlats till odjur av allehanda slag. Det skapades egentligen till Van Morrison outgivna album Mechanical Bliss. Och motivet var tänkt som någon form av satir över den amerikanska drömmen. När det inte blev något av det albumet användes det i stället till Steely Dans nya platta. På det nyutgivna albumet från 1999 skriver Fagen och Becker i cd-häftet att omslaget är: "the most hideous album cover of the seventies, bar none (excepting perhaps Can’t buy a thrill)."

Mr Bagley och hans Patty var nöjda och med sin weekendresa till Haiti. Då som nu är Haiti det absolut fattigaste landet i Amerika. Det går fortfarande att fixa en billig skilsmässa i landet för endast 50 dollar. Numera gör du det dock med livet som insats. Men om du vill överraska dem där hemma och samtidigt få några semesterdagar, så är det alltid ett alternativ.