Interlude: Metro
När det brittiska bandet Metro släppte sitt självbetitlade debutalbum 1977 låg det förväntan i luften. Gruppens drivande krafter Peter Godwin och Duncan Browne hade varit med länge i branschen och gjort sig ett namn som soloartister utan att nå det stora genombrottet. Var det dags nu?Metros första singel var ”Criminal World”. Det är en låt som andas sex. Förbjudna lustar, förbjudna drifter. Gränsöverskridande passioner. ”Criminal world” är inte det minsta explicit. Inte någonstans nämns några sexuella handlingar. Det handlar mer antydningar som i raderna:
What a criminal world
The boys are like baby-faced girls
Men det här var naturligtvis för mycket som BBC som totalförbjöd låten. Och när låten inte blev spelad vare sig på radio eller teve, kom lanseringen av plattan helt av sig. Metros debutalbum blev ett kommersiellt fiasko. Och strax därefter upplöstes bandet.
Sex år senare gjorde David Bowie en cover på ”Criminal World” på sin episka platta ”Let’s Dance”. Då passerade den helt obemärkt genom censuren.
Man kan inte låta bli att dra paralleller mellan Big Star och Metro. Två lovande band som aldrig slog igenom. Nu hör det till saken att Metros album är ett av 70-talets bästa. Det handlar om melodisk polerad rock med meanderlika låtar. Albumet Bryan Ferry hade önskat han hade gjort. Den sista falnade glöden av glamrocken.
Metro är ett kriminellt underskattat album.
Lyssna på låten här:
