Låten och inspirationen

Gary Gilmore’s Eyes

The Adverts I 1977

The nurse is looking anxious,
And she's quivering in fright ...

I flera avseenden var Gary Gilmore en förbryllande person. Han var intelligent (IQ 130) och talangfull. Trots det valde han den kriminella banan. Enligt vissa för att han hade för dåligt tålamod för att vänta på det han önskade. Han tog helt enkelt det han ville ha. En egenskap som skulle dra in honom i stölder, rån - och mord.

Annars liknade Gary Gilmores bakgrund flertalet av dem som sitter i fängelse. Han växte upp i en kriminellt belastad familj. Pappan tjänade sitt levebröd genom bedrägerier. Redan vid 14-års ålder hoppade Gilmore av skolan. Han blev ledare för ett ungdomsgäng som stal bilar. Det dröjde inte länge förrän Gary hamnade på uppfostringsanstalt.

Ungdomsvårdskolan följdes av fängelse. Gary Gilmore hade begått flera grova våldsbrott. Rån och misshandel. I fängelset gjordes ett antal psykologiska tester på honom. Han uppfyllde alla kriterier för att klassas som en psykopat och fick också diagnosen psykopatisk personlighetsstörning. Men Gary Gilmore hade även andra sidor.

På anstalten visade han upp konstnärliga talanger. Han tillbringade mycket tid med att måla tavlor och vann flera tävlingar med sina alster. Det gick till och med så långt att han erbjöds frigivning för att studera på konstskola. Men frigivningen blev en flopp – det dröjde bara några dagar innan han blev gripen på nytt för rån.

För den skicklige konstnären kunde också vara brutal och elak. I fängelset fick Gilmore ofta raseriutbrott och hotade både personal och medfångar. Han tillbringade åtskillig tid på isoleringen. Han försökte dessutom vid ett flertal tillfällen att begå självmord.

Vid 25 års ålder hade han tillbringat hela nio år av sitt liv bakom galler. Än en gång ansökte han om villkorlig frigivning – den här gången för att flytta till sin kusin i Utah och börja ett nytt liv. Även den här gången fick Gary Gilmore igenom sin ansökan och i januari 1976 gick flyttlasset till Provo, Utah.

Tillvaron i mormonstaten Utah skulle dock visa sig svårare än han kunde tro. Det började bra. Gary Gilmore fick en anställning i sin morbrors skoaffär. Han skaffade sig en flickvän. Men Gilmore hade ändå svårt för att anpassa sig till livet utanför murarna.

Problemen började när han köpte en begagnad Ford Pickup på avbetalning. Trots att han inte hade några pengar lovade han bilförsäljaren en snabb amortering. Dagen efter, måndagen den 19 juli 1976, rånade han en bensinmack. Kallblodigt avrättade han biträdet bakom disken.

Dagen därpå begick han ännu ett mord. Han hade lämnat in bilen på en verkstad. Medan han väntade gick han in till ett närbeläget motell och rånade motellägaren. Framför ögonen på hans fru avrättade Gary Gilmore mannen med flera skott i huvudet och flydde från platsen. Men när han skulle göra sig av med mordvapnet lyckade han skjuta sig själv i handen. Flera vittnen hade sett honom och det dröjde bara några timmar innan polisen kunde gripa honom.

Gilmores rättegång varade bara två dagar. Bevisen mot honom var överväldigande. Den 7 oktober dömdes Gary Gilmore skyldig till mord. Straffet var döden. Han fick själv välja om han ville bli hängd eller skjuten av en exekutionspatrull. Gilmore valde det senare.

Nu måste man ha i åtanke att dödsstraffet avskaffades i USA 1972. Det året fattade högsta domstolen* beslut om att dödsstraffet var ett grymt och otidsenligt sätt att sanktionera brott. Det stred mot den amerikanska konstitutionen och avskaffades följaktligen. Alla delstater beordrades omvandla dödsstraffet till livstids fängelse.

Fyra år senare, 1976, hade högsta domstolen på nytt ändrat sin dom. Dödsstraffet återinfördes men bara i vissa fall, när det handlade om speciellt grymma mord. HD tog sitt beslut endast tre veckor innan Gary Gilmore begick sina dåd.

Så nu var det alltså döden som gällde för Gary. Trots att dödsstraffet hade avskaffats 1972 hade det vid den här tidpunkten inte genomförts några avrättningar i USA på över tio år, och i delstaten Utah hade det inte skett på 16 år. Gary Gilmore hade goda chanser att få domen omvandlad till livstids fängelse. Men när hans advokater försökte överklaga domen, avskedade han dem. Gilmore ansåg att domen var genomtänkt och rättvis. Och att han faktiskt förtjänade att dö.

I det här läget trädde hans släktingar in och lyckades få verkställigheten uppskjuten. Rasande försökte Gilmore i sin tur upphäva rättens beslut att skjuta på avrättningen. Även en lång rad människorättsorganisationer hade fått upp ögonen för Gilmores rättegång. De visste att om Gilmore blev avrättad skulle det snabbt följas av flera. En utveckling de gjorde allt för att bromsa.

Människorättsorganisationerna lyckades, till Gilmores stora förtret, att få avrättningen uppskjuten i väntan på en ny prövning. Nu tog historien istället en ny, bisarr, vändning. Gilmore försökte på nytt att begå självmord i fängelset. Än en gång misslyckades han. Då inledde han en hungerstrejk för att få bli avrättad. Den här gången gav dock domstolen med sig och medgav att Gilmore skulle dömas till döden.

In i det sista försökte olika organisationer, och även Gary Gilmores egen mor, få dödsdomen omprövad. Men den 17 januari 1977 var det till slut dags för avrättning.

Som sista måltid hade Gary beställt ett sexpack med öl. Kvällen innan hade han fått besök på fängelset av sina släktingar. Han var på gott humör och de hade druckit medhavd whisky. Johnny Cash, hans favoritartist, ringde upp honom och sjöng en sång för honom i luren. Gary Gilmore försökte sjunga med. Han avslutade kvällen med en bandinspelning till sin flickvän där han uppmanade henne att ta livet av sig för hans skull.

Till slut var cirkusen över. Klockan 08.00 på morgonen den 17 januari spändes han fast i en avrättningsstol. Exekutionspatrullen tog ställning framför den dödsdömde bakom en mur med små rektangulära hål.

Gary Gilmore sista ord innan han avrättades var: ”Let’s do it.”**

Hans sista önskan var att hans ögon skulle användas för transplantationer. Och bara några timmar efter hans död satt hans hornhinnor hos nya personer.

Det har gjorts mängder av artiklar, böcker och filmer om Gary Gilmore. Endast några år efter händelserna skrev Norman Mailer den dokumentära boken The Executioner Song om Gilmore. Och hans yngre bror Mikal Gilmore skrev boken Shot in the Heart.

The Adverts var en av de nya grupper som dök upp under punkåret 1977. Ett ganska lovande band som hade några enstaka hits. Bland annat ”Gary Gilmore’s Eyes” som släpptes hösten 1977 och tog sig in på brittiska Top 20 listan. ”Gary Gilmore’s Eyes” är en riktig punkpärla. Låten handlar om en person som till sin fasa vaknar upp på sjukhuset dagen efter en ögonoperation och upptäcker att han fått Gary Gilmores hornhinnor (!). 

They're peeling off the bandages.
I'm wincing in the light.
The nurse is looking anxious,
And she's quivering in fright...
I'm looking through Gary Gilmore's eyes.

Låten blev en smärre hit över hela Europa den här sommaren. The Adverts försvann dock snabbt in i glömskan.

Den notoriske återfallsförbrytaren och mördaren Gary Gilmore är historisk på många sätt. Han var den förste som blev avrättad i USA efter högsta domstolen återinfört dödsstraffet. Han är också den ende dödsdömde som kämpat för sin rätt att bli avrättad! Gary Gilmores dödsdom har fått en vidare betydelse än han nog anade. Hans slutord: ”Let’s do it” öppnade dörren (precis som många hade befarat) för en våg av nya dödsdomar. För en tid sedan blev den 1000:e fången avrättad i USA sedan dödsstraffet återinfördes 1977. Och fler lär det bli ...

*I fallet Furman vs Georgia

**Det var Gilmores avskedsreplik som inspirerade det team på reklambyrån Wieden + Kennedy, som vid tidpunkten arbetade med att marknadsföra skoföretaget Nike, att skapa dess odödliga slogan: Just Do It.

 

 

 

  

Lyssna på låten här:

https://www.youtube.com/watch?v=cqx18CHDxbI