Låten och inspirationen

Layla

Derek and the Dominos I 1970

What'll you do when you get lonely
And nobody's waiting by your side?

Vad kan vara värre än att älska en person man aldrig kan få? Att vara förälskad utan att någonsin få sina känslor besvarade? Redan i texten till den ursvenska ”Visa från Utanmyra” skildrade Olof von Dahlin den smärta som den olyckligt förälskade känner.

Det är den tyngsta sorg,
som jorden månde bära.
Att man skall mista bort
sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
som solen övergår.
Att man skall älska den
man aldrig nånsin får.

Layla är kanske en av de finaste kärlekssångerna i rockhistorien. Precis som ”Visa från Utanmyra” är det en desperat klagan från en olyckligt man till sin käraste. Låten var riktad till Eric Claptons stora kärlek: Pattie Boyd.

Pattie Boyd, eller Pattie Harrison som hon hette vid låtens tillkomst, var en blond före detta fotomodell. Hon var vid den här tidpunkten gift med rockikonen George Harrison. Clapton hade lärt känna makarna Harrison under inspelningen av Beatles vita album. Harrison och Clapton blev snabbt mycket nära vänner. Till saken hör att båda två hade sina hus bara några kilometer från varandra i det idylliska brittiska grevskapet Surrey. Clapton var en daglig gäst hos makarna Harrison i byn Esher. George och Eric brukade jamma tillsammans i trädgården.

Redan första gången Eric Clapton träffade Pattie Harrison slogs han av hennes skönhet. “Slowhand” ansåg att hon var en av de vackraste kvinnorna han hade sett. Ju mer Clapton umgicks med makarna Harrison ju mer attraherad blev han av kvinnan som var gift med hans bäste vän: “I went to Esher several times and every time I went, after a nice time with George and Pattie, I remember feeling a dreadful emptiness – because I was certain I was never going to meet a woman quite that beautiful for myself. I knew that. I knew I was in love. I fell in love with her at the first sight – and it got heavier and heavier for me.”

Vad gör man när man är förälskad i sin bäste väns fru? Clapton hade inte en aning vad han skulle ta sig till. Han försökte försiktigt att flirta med henne. Men Pattie gjorde klart redan från början att hon betraktade honom som en vän och inget annat.

Clapton förstod att det var omöjligt att de skulle kunna inleda en romans. Som fru Harrison, och dessutom med en egen framgångsrik karriär, var Pattie Harrison en offentlig person, ständigt i mediernas blickfång. Det skulle helt enkelt inte kunna gå att smyga med en affär.

Vid den här tidpunkten var George och Patties förhållande inne i en kris. Harrison ägnade all sin tid till att spela in All Things Must Pass och sina religiösa grubblerier. Det blev inte mycket tid över till Patti, som kände sig negligerad och osynlig. Under tiden blev Clapton alltmer förälskad i Pattie. Till slut klarade han inte av att hålla sin kärlek hemlig längre. Vid ett tillfälle då han var ensam med Pattie bekände han sin känslor för henne.

Patties reaktion var en blandning av förvåning och en känsla av att vara smickrad. De följande veckorna gjorde Eric desperata försök att vinna hennes hjärta. Men Pattie ansåg att en affär skulle vara omöjlig. Dels delade hon hans tankar om att medierna med en gång skulle få nys som förhållandet, dels var det hennes åsikt att man som gift ska vara lojal till sin partner även om förhållandet är inne i en svacka. Claptons intensiva uppvaktande fick henne att känna sig allt mer obehaglig till mods.

Slokörad gav Clapton upp sina försök att vinna Patties kärlek. Frustrerad över att inte kunna göra något åt sina innersta känslor eller att kunna anförtro dem åt någon, gick Clapton in i en depression. Han kände sig ensam, förtvivlad och tom inombords. Förlamad av en djup sorg.

Många menar att det är när en artist är som djupast nere, som mest ”blå”, som kreativiteten är som bäst. Det var under den här tiden som Clapton bland annat skrev ”Why Does Love Got To Be So Sad”. Men det är framförallt en annan låt som kommer att gå till eftervärlden: ”Layla”.

Av en vän hade Eric Clapton fått en bok med titeln The Story of Layla and Majnun. En gammal persisk saga som berättar om en yngling som blir förälskad i en kvinna han inte kan få. I ren desperation blir mannen galen. Clapton kände igen sig i berättelsen och kunde identifiera sig med huvudpersonen. Han gillade dessutom den kvinnliga huvudpersonens namn. Clapton började genast skriva en låt med bokens berättelse som tema, adresserat till sin egen stora kärlek: Pattie Harrison.

I tre kortfattade verser skriker blueslegendaren ut sin förälskelse och förtvivlan till Pattie. Sin bäste väns fru. Kvinnan han inte kan få:

What'll you do when you get lonely
And nobody's waiting by your side?
You've been running and hiding much too long.
You know it's just your foolish pride.

Clapton hade under många år försökt att hitta sin egen identitet som musiker. Han hade gjort stor succé med både Yardbirds och Cream men aldrig känt sig riktig hemma i någondera banden. Han ville spela i ett band där han var en del av kollektivet och inte den ensamme gitarrhjälten i ett megaband där individen är viktigare än musiken de spelar.

Hans senaste projekt Blind Faith, gruppen han bildat med Steve Winwood och Ginger Baker, hade blivit en flopp. Trots att intentionen varit att bara spela och ha kul, växte Blind Faith till en supergrupp innan de ens hade gett ut något material. Clapton flydde istället till den amerikanska duon Delaney och Bonnie. Här trivdes han med att stå i skuggan (även om duon marknadsförde sina konserter som Delaney och Bonnie with Eric Clapton) och vara en del av kollektivet.

Clapton trivdes till den milda grad bra i bandet att han stal huvuddelen av deras musiker och bildade sitt eget band; Derek and the Dominos. Derek and the Dominos är en parentes inom rockhistorien men deras debutplatta skulle gå till historien främst genom ”Layla”.

Albumet spelades in i Florida. Clapton hade kontaktat Creams gamle tekniker Tom Dowd för att producera albumet. Vid den här tidpunkten var ”Layla” allt annat än färdig. I Claptons version var låten i det närmaste en långsam ballad. Han hade i princip bara huvuddelen av sången och den kändes ofärdig. Historien är legendarisk hur Duane Allman, slidegitarrist i den framgångsrika Allman Brothers, en dag bara dyker upp i studion och frågar om han får vara med.

Allman påverkade hela albumet med sin närvaro och framförallt påverkade han utvecklingen av ”Layla”. För utan Allman hade ”Layla” knappast blivit den succé den nu blev. Det var Allman som bidrog med det karaktäristiska riffet till sången. Riffet, en tolvnoters flammande gitarrkaskad, hade Allman stulit från bluesartisten Albert Kings ”As Years Go Passing By” men han hade speedat upp tempot ordentligt. Stölden var något som Clapton skulle komma underfund med först år senare.

Allmans riff ändrade hela låtens karaktär. Från att ha varit en långsam sorgsen ballad blev den nu ett glödgande, frustrerat, kärleksskri. En paradox i sammanhanget är att trots Duane Allmans tunga bidrag till låten, fick han aldrig cred som låtskrivare.

Sången var nu i det närmaste färdig. Det enda som saknades var ett bra slut. Samtidigt som Derek and The Dominos spelade in sin platta höll bandets trummis, Jim Gordon, på att komponera låtar till sitt soloalbum under lediga stunder. En dag fick Clapton höra ett pianoparti som Gordon höll på att spela. Han fastnade genast för den medryckande slingan. När han fick klart för sig var det var för musik Jim Gordon spelade, frågade han om han fick använda pianopartiet i ”Layla”. Resten är musikhistoria.

Hur reagerade nu Pattie på ”Layla”? Clapton hymlade inte precis om vem låten egentligen handlade om. Han berättade det för henne rakt ut. Dessutom spelade han albumet Layla and Other Assorted Lovesongs för henne så fort han fick tillfälle. Clapton till och med gav henne ett exemplar av Layla and Majnun.

Och till slut gav hon med sig. Förhållandet mellan henne och George Harrison hade stadigt försämrats. Samtidigt som hon, i smyg, umgicks allt flitigare med Clapton. Några år senare lämnade hon till slut George Harrison och flyttade ihop med “slowhand”. 1979 gifte de sig.

Layla and Other Assorted Lovesongs fick dock ett ganska svalt bemötande av kritikerna när den kom. Även försäljningen var en besvikelse. Derek and the Dominos försvann in i glömskans dimmor. Gruppen kollapsade redan samma år albumet gavs ut. Duane Allman hade då dött i en motorcykelolycka och Jim Gordon hade spärrats in på mentalsjukhus efter att ha mördat sin mor. Det skulle dröja två år innan skivbolaget förstod ”Laylas” potential och gav ut den på singel i en nedkortad version. Först då vaknade publiken till och singeln blev den dundersuccé.

Pattie Harrison torde vara en av rockhistoriens mest omsjungna kvinnor. Redan en upp över öronen förälskad George Harrison skrev ”Something” till henne. Och Layla är inte heller den enda låt Clapton skrivit om Pattie. Ett flertal låtar handlar om hans relation till sin stora kärleken. Mest känd är kanske ”Wonderful Tonight” från 1977. Paret skulle iväg till ett party och de var redan två timmar försenade. Men Pattie hade ingen brådska utan tog god tid på sig att sminka sig och göra sig i ordning. Clapton skrev sången under tiden han väntade på att hon skulle bli klar.

”Layla” är på många sätt speciell. Rent musikaliskt är den uppbyggd kring två teman, och den blandar många stilar. Samtidigt är låtens text smärtsamt universell i sitt kärleksbudskap. Den bottenlösa sorgen av att inte kunna få den man älskar mest här i världen.

"I went to Esher several times and every time I went, after a nice time with George and Pattie, I remember feeling a dreadful emptiness – because I was certain I was never going to meet a woman quite that beautiful for myself. I knew that. I knew I was in love. I fell in love with her at the first sight – and it got heavier and heavier for me."