Den rikes krig, den fattiges död
Fortunate Son
Creedence Clearwater Revival I 1969
Some folks are born silver spoon in hand
Lord don't they help themselves
På natten den 31 januari 1968, samma dag som det Vietnamesiska nyåret Tet, inledde Vietcong och den Nordvietnamesiska armén en gigantisk offensiv. Varenda stad i Sydvietnam anfölls. Samtidigt var en stor amerikansk styrka inringad i Khe Sanh. På den senaste tiden hade amerikanska förluster i kriget kunnat räknas med nästan kuslig regelbundenhet. Varje månad återvände 1 000 soldater hem i liksäckar.
USA hade redan närmare 550 000 man i Vietnam, men nu ville generalerna ha ytterligare förstärkningar på 200 000 man. Tusentals ungdomar runt om i landet fick en inkallelseorder med posten. De flesta amerikanare frågade sig nog detsamma som CBS nyhetsankare Walter Cronkite gjorde under direktsänd teve: ”What the hell is going on? I thought we were winning the war?”
Även medlemmarna i Creedence berördes direkt av kriget. 1966 fick John Fogerty och CCR:s trummis Doug Clifford sina inkallelseorder. Bägge lyckades bluffa sig in till reserven där de tillbringade sex månader vardera på olika regementen. De undslapp tjänstgöring i Vietnam med blotta förskräckelsen.
Samtidigt rådde det bröllopsyra på den amerikanska kontinenten. Presidentbarnen Julie Nixon och David Eisenhower skulle gifta sig. De hade funnit varandra under en partikongress och det hade sagt ”klick” med en gång. Hela USA laddade för bröllopet med stort B. I medierna pratade man om en dynastisk vigsel och Time hade brudparet på omslaget.
Hemma i Berkeley, Kalifornien satt John Fogerty framför teven och åsåg spektaklet. Han hade en gnagande känsla i huvudet. Medan arbetarklassungar som han blev kanonmat i Sydostasien kunde de välbärgade roa sig kungligt. Som Julie Nixon och David Eisenhower. För de skulle inte skulle inte till något krig, de skulle inte till Vietnam. I rent vredesmod skrev han ”Fortunate Son”.
Helt fel hade inte John Fogerty i sina misstankar. Statistik visar att afroamerikaner och Puertoricaner var överrepresenterade bland de stridande förbanden. Medan senatorernas barn klarade sig ganska bra. Den stora majoriteten accepterade värnplikten. Men det fanns sätt att komma undan. Det bästa var att skriva in sig på college, för då tillät staten uppskov från inkallelsen. Problemet var bara att college kostade pengar och många familjer hade inte råd att skicka sin barn dit. Vem som skulle dö för fosterlandet handlade ytterst om vilken klass man tillhörde.
Amerikanerna tog ”Fortunate Son” till sitt hjärta. Singeln sålde omedelbart guld. Från Vietnam skickade soldater säckvis med brev till medlemmarna i Creedence. Många berättade att låten hade fått dem att hålla modet uppe långt borta i djungeln.
CCR skrev flera låtar som på olika sätt berörde Vietnamkriget. Mest känd är ”Fortunate Son” och ”Who’ll Stop the Rain”. Ett populärt missförstånd är att även ”Run Through the Jungle” handlar om Vietnam. Men den handlar istället om USA:s liberala vapenlagar och hur alla går beväpnade, en tanke som skrämde John Fogerty.
”Fortunate Son” betyder fortfarande mycket för vanligt folk runt om i USA. När Wrangler för några år sedan använde låten till jeansreklam gick protestvågorna höga. På ledarsidorna i flera av USA:s största tidningar protesterade man mot helgerånet.
Vietnamkriget är än i dag ett öppet sår i amerikanens själ. Tusentals vallfärdar varje år till Vietnammonumentet i Washington för att hedra de stupade. Men det verkar som historien upprepar sig. År efter år sänder fortfarande USA sina söner ut till krig runt om i världen. Och enligt statistiken är fortfarande personer ur de lägsta socialgrupperna som i högre utsträckning får göra jobbet.
Både Bill Clinton och George W Bush lyckades smita från tjänstgöringen i Vietnam. När filmaren Michael Moore häromåret utfrågade ett stort antal kongressledamöter om deras barn skulle tjänstgöra i Irak, visade sig att endast en (1) hade sin son i kriget. Kom ihåg Fogertys ord: it ain't no senator's son. Eller som ett talesätt från den amerikanska södern säger: ”Rich mans war, poor mans fight”.
Deep Purple “Child in Time”
Iggy and The Stooges “Search and Destroy” (delvis)
Edwin Starr “War”
The Monkees “Last Train To Clarksville”
Jefferson Airplane “Volunteers”
Jimmy Cliff “Vietnam”
Country Joe and the Fish ”I Feel Like I'm Fixin' to Die Rag”
Lyssna på låten här:
