Låten och inspirationen

Venus In Furs

The Velvet Underground I1967

Taste the whip, in love not given lightly
Taste the whip, now plead for me ...

I slutet av 1869 blev adelsmannen och författaren Leopold von Sacher-Masoch kontaktad av en ung beundrarinna vid namn Fanny Pistor. Pistor hade själv författarambitioner och såg Sacher-Masoch som ett sätt att kanske få något material publicerat. I det brev som hon skrev till honom kallade hon sig baronessan von Bogdanoff. Hon ville att de två skulle träffas.

Adelsmannen nappade på betet med en gång. Mötet dem emellan gick över förväntan. Fanny Pistor var en attraktiv kvinna i sina bästa år och Sacher-Masoch en kvinnokarl av rang. Det visade sig att de var på samma våglängd direkt. De inledde ett förhållande men ganska snart stod det klart att Sacher-Masoch hade vissa "speciella" önskemål. Den 8 december 1869 skrev paret under ett kontrakt. Sacher-Masoch förband sig att under sex månader förbehållslöst lyda sin “härskarinna” och avstå från alla sina rättigheter som älskare, medan hon lovade att vara “klädd i päls så ofta som möjligt och i synnerhet då hon är stygg mot honom”. De bestämde sig också för att resa till Italien.

Vid den här tidpunkten var Leopold von Sacher-Masoch en av världens mest hyllade och uppburna författare. Hans romaner fanns översatta till ett flertal språk och var mycket populära. Sacher-Masoch kom från ett välbärgat hem. Han föddes 1835 och växte upp i polska Lemberg, i det som då var det Österrikisk-Ungerska kejsardömet, där fadern var polispresident. Han utbildade sig till historiker men studierna gick knackigt. Sacher-Masoch var mer intresserad av kända despotiska kvinnor än att sätta sig in i historiska sammanhang. Istället började han tjäna sitt levebröd som journalist och författare.

Leopold von Sacher-Masoch var masochist. Faktum är att det är han som fått ge namn åt den sexuella avvikelse som innebär njutning genom smärta: masochismen. Vid den här tiden hade psykologin som vetenskap börjat växa fram. 1800-talets repressiva sexualmoral medförde att de sexuella avvikelserna rönte särskilt stort intresse bland dåtidens läkare och psykologer. Medan läkare fick ge namn till kända sjukdomar som Parkinson och Alzheimer, blev det två författare, De Sade och von Sacher-Masoch, som fick ge namn till två av de mest kända perversionerna: Sado-masochism. Det var helt enkelt dessa herrar som bäst och mest frekvent hade skildrat dem.

Leopold von Sacher-Masoch eget kärleksliv var präglat av hans sexuella läggning. Hans första förhållande gick i kras efter han uppmanat flickvännen att vara otrogen. Det slutade med att hon rymde med älskaren. Kanske hade han det i bakhuvudet när han nu gav sig av på en tågresa till Italien med Fanny Pistor (eller baronessan von Bogdanoff som hon nu titulerade sig offentligt).

Paret följde kontraktet till punkt och pricka. Sacher-Masoch uppträdde som baronessans betjänt och kallade sig “Gregor”. Han var klädd i livré och medan Fanny åkte i första klass, fick han nöja sig med tredjeklass vagnen.

I Italien hyrde de en villa med tillhörande tjänarstab. I huset utvecklade de sin kärleksrelation. Fanny piskade sin älskare så ofta som möjligt. Hon band fast honom i sängstolparna och gav honom smisk så att blodet rann. Hela tiden klädd i päls. Ibland lät hon de svarta tjänarna piska honom. Fanny försökte även på andra sätt göra allt för att förnedra honom. Hon låste in honom i en källarskrubb och vid ett tillfälle fick han dra plogen medan hela tjänarstaben såg på.

I Italien lät de fotografera sig tillsammans. På fotot ligger Fanny på en schäslong iförd päls med en piska i handen. Vid hennes fötter ligger Leopold. Varenda gång Fanny tappade tålamodet med sin slav, eller helt enkelt kände sig ”stygg”, lät hon honom få smaka av piskan.

Det är viktigt att ha i åtanke att piskan hade en helt annan erotisk laddning på 1800-talet än den har idag. På den tiden var det ett bruksföremål som var ofta förekommande i vardagen. Den användes mot husdjuren, tjänarna och att ge olydiga barn smisk.

För att ytterligare sätta krydda på samlivet skaffade hon sig även en älskare. En italiensk skådespelare vid namn Salvini. Tanken med det arrangerade triangeldramat var att elda på Leopolds svartsjuka. Genom att tillfoga honom så mycket psykisk smärta som möjligt, och göra honom galen av svartsjuka, skulle det få fart deras kärleksliv och få honom ännu mer undergiven till hennes vilja. Under hela den här tiden skrev Leopold frenetisk på en ny roman. Boken skulle få titeln: Venus i Päls.

Venus i Päls publicerades 1870 och är Sacher-Masoch mest kända bok. Den är i mångt och mycket baserat på de händelser som utspelade sig i villan i Italien. Bara vissa detaljer och namn är ändrade. I romanen går Leopold under namnet Severin medan Fanny kallas Wanda von Dunajew. Salvini har bytt nationalitet, i romanen är han en grekisk officer vid namn Alexis Popadopolis. Urtypen för machoman. I romanen slutar Fannys och Leopolds relation i dramatiska former. I verkligheten ebbade förhållandet bara ut.

De som tror att Venus i Päls är en porrnovell blir grymt besvikna. Romanen är med dagens mått mätt harmlös. En genomsnittlig skvallertidning innehåller mer sex. I grund och botten är det en romantisk historia om ett ungt par som bryter mot den tidens konventioner och som utforskar och lever ut sina erotiska lustar. En mörk och lite sorgsen berättelse om förträngda passioner. Boken innehåller inga obscena ord eller beskrivningar vilket gjorde att det inte fanns någonting att censurera. Men hela tiden finns perversionerna närvarande under ytan. Som en känsla eller grundton. Endast förnimbara.

Sacher-Masoch levde som han lärde. Hans andra fru, Aurora Rümelin, publicerade intima detaljer från äktenskapet i den självbiografiska boken Bekännelser (1906). I boken berättar hon att maken hade fått offentlig kritik för att han i böckerna hela tiden beskrev samma slags kvinnor. Han vädjade då till sin fru att börja ge honom smisk. Om makan piskade honom i deras samliv, skulle han inte behöva upprepa sina erotiska fantasier i böckerna. Sagt och gjort. Från den dagen lät Aurora piska sin man varje dag. Ibland tog hon pigorna till hjälp. Sacher-Masoch lät även designa egna piskor. Bland annat en niosvansad katt med järnnaglar.

Nästan samtliga romaner av Sacher-Masoch är självbiografiska och färgade av hans sexuella preferenser. Samtiden, med några få undantag, fäste sig inte nämnvärt vid det som han är mest känd för idag; den perversa grundtonen. Inslagen av starka och besynnerliga passioner skyllde man på hans slaviska temperament.

Det var först när den berömde psykiatern Richard von Krafft-Elbing började kartlägga sexualpatologin som Sacher-Masoch blev förknippad med det som vi idag definierar som en perversion. Följden blev att den hyllade författaren blev mer känd för sexuella avvikelser än sina böcker. När han dog 1885 var han i praktiken bortglömd av den stora publik som hade hyllat honom tidigare. Istället var han bara en beteckning. Idag är han endast känd för Venus i Päls och knappast för dess litterära innehåll utan mer för dess “dåliga” rykte.

I likhet med romanen är Velvets Undergrounds klassiska låt ”Venus In Furs” en resa in i sexualiteten allra mest fördolda skrymslen. Den är skriven av Lou Reed och det råder ingen tvekan om att han är inspirerad av romanen med samma namn.

Shiny, shiny, shiny boots of leather
Whiplash girlchild in the dark
Comes in bells, your servant, don't forsake him
Strike, dear mistress, and cure his heart

”Venus in Furs” var den första låt som Lou Reed skrev för Velvet Underground. Många menar att det var med den här sången som bandet hittade sitt sound. I själva låten smälts Reeds frispråkiga men samtidigt poetiska text samman med den monotona musiken. Toppad av John Cale suggestiva violinriff.

”Venus in Furs” blev aldrig en stor hit när den kom men den är banbrytande både vad gäller musiken och texten. Texten för sitt explicit sexuella, för att inte säga pornografiska, innehåll. Venus in Furs var den mest sexuellt frispråkiga låt som spelats in när den kom.

Men även rent musikaliskt bildade den skola, och blev en förebild för en lång rad punk- och new ageband. John Cale ska ha en stor del av äran för det speciella soundet. Ljudbilden är klart påverkad av avantgardekompositören La Monte Youngs hypnotiska, surrande verk vilket John Cale strävade efter att återge inom popmusiken.

Precis som romanen är andemeningen i sången att smärta och lust obönhörligen är sammanlänkande med varandra. Även om man kanske inte har samma böjelser som den unge Leopold och hans älskarinna Fanny, kan man ju istället njuta av låten. Det kanske botar ditt hjärta.

 

 

 I Legs McNeils och Gillian McCains rockbiografi Please Kill Me

beskriver Ronnie Cutrone Lou Reeds

svar på frågan vad Venus in Furs var för något.