Intermission: Stormcock
Apropå ingenting. Idag är det 48 år, fem månader och två dagar sedan Roy Harper släppte sitt album Stormcock. När den kom bedömde hans skivbolag att plattan var så ointressant att man inte marknadsförde den överhuvudtaget. Det vill säga: Inga singlar, inga annonser, inga intervjuer, inga inbokade promotionturnéer. Ingenting. Anledningen? Albumet hade inga hits. Istället valde man att försöka förtränga den. Gömma den i något arkiv.Resultatet blev att Stormcock (= ett annat namn för dubbeltrast) sålde dåligt. Den gick helt förbi den stora publiken. Istället blev den under årens lopp ett kultalbum för kritikerna och de mest hängivna fansen.
Plattan består av endast fyra låtar. Den är helt akustisk och den enda musikern är i princip just Harper själv, förutom på låten ”Same Old Rock”, där han får hjälp av en viss S. Flavius Mercurius aka Jimmy Page. De flesta låtarna är inspirerade av en resa till, och tiden han tillbringade i, Big Sur. Det dröjde länge men med åren har dock skivan till slut fått sitt erkännande. Låt oss nu en gång för alla slå fast: Stormcock är ett mästerverk. Så hatten av för Roy Harper!
Lyssna på en låt här:
