Femme Fatale

The Velvet Underground and Nico I 1966 

Man kan säga att Edie Sedgwick var 60-talets Paris Hilton. En brat utan några speciella talanger som gjorde sig ett namn och en karriär mest på grund av pappas plånbok. Vid den här tiden var Edie en av de mest firade i New York. Berömd mannekäng, beryktad för sitt extravaganta liv. Ständigt närvarande i tidningarnas skvallerspalter och vimmelbilagor. Men ändå betraktad av dåtiden med en viss avmätthet. Precis som Paris Hilton eller Kim Kardashian i våra dagar.  

Edie växte upp på föräldrarnas ranch i Kalifornien. Familjen var rik. Både modern och fadern kom från två av USA:s anrikaste släkter med mängder av kända personer som politiker och konstnärer i släktträdet. Familjen Sedgwick var redan från början snuskigt täta och blev om än ännu rikare när man hittade en betydande oljefyndighet på ägorna. Som barn behövde Edie till exempel aldrig gå till skolan. Hennes föräldrar hade ordnat med privat undervisning i huset för Edie och hennes syskon.

Men det fanns även en lång historia av psykisk sjukdom både på Edies mammas och pappas sida. Edies pappa, Francis Sedgwick, hade själv i tonåren fått diagnosen manodepression. Av en läkare fick han rådet att aldrig skaffa några barn. Francis Sedgwick följde dock inte läkarens rekommendationer – tillsammans med sin fru fick han åtta.

Två av Edies bröder institutionaliserades tidigt på olika mentalsjukhus på grund av sina själsliga sjukdomar. Även Edie drabbades tidigt av både depressioner och anorexia. Redan i tonåren tillbringade hon mycket tid på olika mentalsjukhus. Hon fick elchocker som en del av behandlingen.

1964 begav sig Edie Sedgwick till New York för att bli fotomodell. Hon jobbade bland annat för Time, LIFE och Vogue. Bilderna från den här tiden fångar på många sätt tidsandan. Med sina vackra drag, ungdomliga och androgyna look gjorde hon snabbt succé. Det var i den här vevan som hon kom i kontakt med Andy Warhol. Warhol blev så tagen av den vackra, smala unga kvinnan med de glittrande ögonen att hon snabbt blev hans favorit.

Warhol såg till att ge Edie roller i sina undergroundfilmer. Faktum är att redan första gången Warhol träffade Edie bad hans sina manusförfattare att skriva manus direkt för henne. Hon medverkade bland annat i Poor Little Rich Girl, Vinyl, Beauty #2 och Chelsea Girls. Överallt såg man dem tillsammans. Hon följde vartenda steg han tog. På varje tillställning kunde deltagarna se dem arm i arm – ofta klädda i liknande kläder. Under den här tiden kallade sig Edie Sedgwick frekvent för mrs Warhol.

Edie och Andy var det ultrahippa paret bland den tidens kulturelit och innefolk. Ständigt i medias blickfång. Premiärer. Fester. Limousiner. Haute couture. Kändisromanser. Edie Sedgwick var den odiskutabla drottningen bland Warhols fixstjärnor, framför andra superstars som Ultraviolet och Viva. Men kändisskapet medförde även att Edie kom i kontakt med droger. På the Factory flödade amfetaminet och Edie blev snabbt beroende.

Bekantskapskretsen såg dock inte med blida ögon på Edies popularitet. Avundsjukan frodades. Warhols vänner betraktade henne som en bortskämd uppkomling som körde omkring i pappas Mercedes-Benz. Vid den här tidpunkten lärde hon även känna Bob Dylan. På många sätt skulle hennes bekantskap med en store rockpoeten bli avgörande för hennes framtid. Att det bägge hade någon form av relation är utan tvivel men den stora frågan är vad för relation de hade. Om de bara var nära vänner eller om det handlade om en kärleksrelation tvistar de lärde.

Helt klar hade de stor påverkan på varandra. På insidan av omslaget till Blonde on Blonde finns en bild av Edie. Många menar också att låtar som ”Just Like a Woman”och ”Leopard Skin Pillbox Hat” handlar om henne. Dylan är som vanligt tyst som muren och har inte avslöjat ett ord om var sig det ena eller andra. Vissa Dylanexperter påstår till och med att ”Like a Rolling Stone”* handlar om den olyckliga fotomodellen.

Någon långvarig relation med Dylan blev det aldrig. I stället blev Edie Sedgwick ihop med Dylans ”sidekick”, Bob Neuwirth. Romansen blev kortvarig och på många sätt olycklig för Edie. Det var under den tumultartade relationen med Neuwirth Edie blev beroende av heroin.

Även vänskapen mellan Edie och Andy Warhol varade bara ett år. Brytningen dem emellan blev bittert. Vissa påstår att Warhol dumpade Edie, andra att hon lämnade popkonstnären för att gå vidare i karriären.

”Femme Fatale” på The Velvets Undergrounds debutalbum, ”bananplattan”, handlar om Edie Sedgwick. I en intervju med författaren Victor Bockris i Reedbiografin Transformer berättar Lou Reed hur låten kom till: ”Andy said I should write a song about Edie Sedgwick. I said ’Like What?’ and he said ’Oh, don’t you think she’s a femme fatale, Lou?’ So I wrote ’Femme Fatale' and we gave it to Nico.”

En annan av Warhols fixstjärnor, Nico, sjunger ”Femme Fatale” på albumet. Reeds vackra ballad är egentligen en ganska elak beskrivning av Edie. Hon vandrar omkring i tillvaron och krossar unga mäns hjärtan samtidigt som hon håller blicken stadigt fäst på sin egen spegelbild. Han ger en målande bild av den ytlighet och narcissism som präglar kändiskotteriet. En tillvaro där det är viktigare att synas och bli sedd än vad man uträttar.

Here she comes, you better watch your step
She's going to break your heart in two, it's true
It's not hard to realize
Just look into her false colored eyes
She builds you up to just put you down, what a clown

Kanske är det en ödets ironi att låten kom ut samtidigt som de sista sekunderna i Edie Sedgwicks 15 minuter i rampljuset snabbt tickade bort. Efter uppbrottet med Warhol dalade Edies stjärna. Hon drogs allt djupare in i drogmissbruk och psykisk sjukdom. Långa tider låg hon inlagd på mentalsjukhus och fick återigen elchocksbehandling.

Hon medverkade bara i en enda film från den här tiden. Undergroundrullen Ciao! Manhattan. På mentalsjukhuset gifte sig Edie med en medpatient, Michael Post. Äktenskapet började bra. Edie lade av med sitt alkoholmissbruk och de tunga drogerna och klarade sig hyfsat på den lugnande medicin hennes läkare skrev ut. Men hennes tid var på väg att rinna ut.

Den 15 november 1971 blev Edie Sedgwick tvingad att lämna ett party hon var inbjuden till efter att hon blivit inblandad i ett gräl. Hennes man körde hem henne. Innan hon la sig gav han henne lugnande tabletter hon fått på recept. Dagen därpå när han vaknade var Edie död. Enligt obduktionen dog hon genom en olycka/självmord på grund av en överdos av barbiturater.

Nu är inte Dylan och Warhol den ende som blivit inspirerad av Edie Sedgwick. Mängder av artister har fascinerats av hennes olyckliga och märkliga liv. Edie Brickell skrev ”Little Miss S” om henne. Den kom med på hennes och The New Bohemians debutalbum Shooting Rubberbands at the Stars. Även The Cult skrev en låt om henne kallad ”Edie (Ciao baby)” som man hittar på deras lysande album Sonic Temple.

Vackra, lilla, bortskämda Edie. Hon var egentligen mest känd för att vara känd – precis som våra dagars dokusåpakändisar. Hennes död förvånade få. Men vem var Edie egentligen? En bortskämd överklasstjej vars publika fasad dolde hennes önskan efter genuin kärlek? Eller ännu en av alla dessa wannabees som inte klarar att leva utanför strålkastarljuset?

Många har ifrågasatt Edie Sedgwicks talang. Men helt klart är att hon lyckades inspirera och påverka flera andra artister. Sångerna om henne lever kvar som falnande minnen. Edie kommer alltid att vara en ikon för sin tid.