Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Frustrerad medborgare tar lagen i egna händer

Publicerad 2020-11-15 17:42:00 i Allmänt,

Hold On

Lou Reed I 1989 

The have and the have nots are bleeding in the tub
That's New York's future not mine

Han var den frustrerade medborgaren som fått nog. Fått nog av laglöshet och klotter. Nog av att ständigt bli trakasserad av drogpåverkade tonåringar. Istället bestämde han sig för att ta lagen i egna händer. Han skulle bli känd som ”tunnelbanehämnaren”.

Det lackade mot jul. I december 1984, två dagar före julafton, klev 37-årige Bernard Goetz på den röda linjen vid tunnelbanestationen 14th street på Manhattan. Han satte sig på bänken längs med långsidan. Mitt emot honom satt fyra svarta ungdomar: Barry Allen, Troy Canty, Darrell Cabey och James Ramsey. De kom från South Bronx och var på väg till en spelarkad på Manhattan där de med hjälp av skruvmejslar tänkte bryta upp automaterna för att komma åt mynten.

När tåget började röra på sig vände sig den 18-årige Canty mot Goetz. Canty mätte honom med blicken innan han frågade:

”Hur är läget?”

”Bra”, svarade Goetz.

De fyra ungdomarna gav varandra en signal med blicken. Sedan steg Canty tillsammans med Allen fram mot Goetz och ställde sig precis framför honom medan de två andra flankerade dem på varsin sida så de andra passagerarna i vagnen inte skulle kunna se vad som pågick. Canty log illasinnat mot Goetz och sa:

”Ge mig fem dollar.”

Goetz svarade inte. Istället ställde han sig upp, drog lugnt ner blixtlåset på sin jacka och plockade fram en 38 kalibers Smith & Wesson. Först sköt han Canty innan han fortsatte med att skjuta de andra tre ungdomarna.

Tunnelbanevagnen var full av folk. Skräckslagna medpassagerare bevittnade vad som hände. Någon drog i nödbromsen samtidigt som en konduktör kom springande. "De försökte råna mig," förklarade Goetz för konduktören. Han såg sig om innan drog upp skjutdörrarna och hoppade ner på spåren. Ingen försökte stoppa honom. Sedan sprang Goetz hela vägen till nästa station - Chamber Street. Där gick han lugnt ut genom utgången, stannade en taxi som körde honom hem. Bara en timme senare hyrde han en hyrbil och körde norrut, lämnade staden där polisjakten nu var i full gång för att försöka spåra och hitta honom.

Här trycker vi på paus en stund.

Vem var denne man som så kallblodigt skjutit ner fyra ungdomar mitt framför ögonen på chockade medpassagerare? Och varför? Frågorna hopade sig. Sakta men säkert kom allt mer fakta fram om dådet. Gärningsmannen, Bernard Goetz, visade sig vara en medelålders civilingenjör som hade drev en liten firma som specialiserat sig på att kalibrera elektronisk utrustning.

Tre år tidigare hade han blivit överfallen på tunnelbanestationen Canal Street när han var på väg hem, bärande på elektronisk utrustning, av tre ungdomar som försökte råna honom. Gärningsmännen puttade först in Goetz i en glasdörr innan de brottade ner honom på marken. Som tur var fick en polisman, som var ledig just den här dagen, syn på händelsen och lyckades gripa en av männen. Det som gjorde Bernhard Goetz så förbannad var det som hände efteråt. Den gripna gärningsmannen kunde lämna polisstationen långt innan Goetz och han blev bara åtalad för ofredande trots att det handlade om ett rån. Efter den här incidenten ansökte Goetz om vapenlicens men fick avslag på sin ansökan. Under en semesterresa till Florida köpte Goetz en revolver ändå.

Som genom ett under hade ingen av de fyra ungdomarna Goetz skjutit avlidit. Men alla var svårt skadade och de skulle alla få men för livet. Jakten var nu i full gång på den oidentifierade gärningsmannen som i medierna fått namnet: ”tunnelbanehämnaren”. Till myndigheternas stora förvåning blev han hyllad av lokalinvånarna och allmänheten. De såg honom som en hjälte som vågade stå upp mot buset som höll på att ta över staden.

Nu måste man ha i åtanke att vid den här tiden rapporterades över 14 000 brott i tunnelbanan varje år i The Big Apple. Överfall, rån, mord. Nästan 38 fall om dagen. New York hade vid den här tiden den högsta brottsstatistiken i hela USA. Hela staden led av den gigantiska kriminalitet som höll på att ta över metropolen. Det fanns no go-zoner dit vanliga medborgare inte vågade åka. Överallt kunde man se vandaliseringen. Tunnelbanevagnarna var nerklottrade med graffitti. I slummen härjade crackepidemin.

Ingenstans kände man sig säker. Till och med chefen för tunnelbanan hade något år tidigare medgett att han inte lät sin tonårige som åka med tunnelbanan efter mörkrets inbrott. Och nu kom den här okände mannen från ingenstans och tog rättvisan i egna händer.

Och även pressen tog Goetz parti. Dagen efter skjutningen publicerade New York Post en ledare där man skrev:  "The editors and reporters of this newspaper understand your anger and frustration.… We endure the same fear and anger that exploded in you Saturday."

Goetz tillbringade nio dagar på flykt mellan olika billiga motell och med olika fejkade namn. Till en granne berättade han över telefon att han hellre satte en kula i huvudet än överlämnade sig till polisen. Men han ändrade sig. På kvällen på självaste nyårsafton, när det bara var timmar kvar av det gamla året, överlämnade han sig till polisen i den lilla orten Concord, New Hampshire. Vid det här laget var han en av USA mest eftersökta brottslingar.

I polisförhören förklarade Goetz för de församlade polisinspektörerna att ”inget av det jag kommer att säga nu kommer att låta vettigt”. Han jämförde sedan dådet som han hade begått med en fördämning som höll på att brista av vattenmassorna eller en råtta som blivit trängd in i ett hörn och blev stungen med ”glödgande nålar”. Eller som han uttryckte det:  ”Det bara klickade till i huvudet på mig. De tänkte leka med mig som en katt leker med en mus”, och refererade till de fyra ungdomarna.

Sedan tillade han (och det här skulle åklagarna använda mot honom under rättegången): ”Jag ville döda de där killarna. Jag ville lemlästa dem. Jag ville få dem att lida på varje upptänkligt sätt … om jag hade haft fler kulor, skulle jag ha skjutit dem igen och igen. Mitt problem var att jag fick slut på kulor.”

Under förhören erkände han också att han sagt till en av pojkarna "You seem fine, here's another", medan han sköt honom ytterligare en gång. Under förhandlingarna skulle försvarsadvokaten förklara detta med att Goetz varit i ett psykotiskt tillstånd under skjutningen.

Rättegången mot Goetz blev en av de mest omtalade och uppmärksammade det året. Den diskrete civilingenjören var nu en av Amerikas mest omtalade män. Rättegången pågick under några dagar. Juryn kom fram till att Goetz hade agerat i självförsvar och friade honom helt från åtalet för mordförsök, misshandel och vapenbrott. Istället dömdes han endast för att ha ett vapen utan licens. Straffet blev sex månaders fängelse, 5 000 dollar i böter och 200 timmars samhällstjänst. Men föräldrarna till en av tonåringarna, som blev förlamad av skotten, stämde Goetz i ett civilrättsligt mål några år senare och vann. Goetz tilldömdes att betala offret 43 miljoner dollar men några pengar fick aldrig killen.

Händelsen skulle dock inte gå obemärkt förbi. I medierna och bland allmänheten rasade debatten. Skjutningen delade nationen i två läger. Å ena sidan frågade man sig hur man nästan kunde skjuta ihjäl fyra svarta ungdomar och sedan gå fri? Hade det blivit ett frikännande om det var vita tonåringar? Å andra sidan applåderade många Goetz tilltag. Han hade ju faktiskt reagerat mot den terror som många New Yorkbor upplevde. Inte så förvånande kanske att vapenlobbyn NRA fick ett uppsving under de här åren.   

1989 släppte Lou Reed den mästerliga plattan New York, ett slags temaalbum med texter som alla reflekterade över samtiden. En betraktelse över tillståndet i USA i allmänhet och Reeds hemstad New York i synnerhet. En lång rad personer från den här tiden passerar revy i låtarna: Mike Tyson, Donald Trump, Rudy Giuliani, Kurt Waldheim, Jesse Jackson, Louis Farrakhan, Oliver North, Jimi Hendrix och Jimmy Swaggart.

Bernhard Goetz har fått sin egen låt, ”Hold on” där Lou Reed reflekterar över tunnelbanedådet och dess konsekvenser: 

You got a black .38 and a gravity knife
You still have to ride the train
There's the smelly essence of N.Y. down there
but you ain't no Bernard Goetz
There's no Mafia lawyer
to fight in your corner
for that 15 minutes of fame
The have and the have nots are bleeding in the tub
That's New York's future not mine
Oh you better hold on---something's happening here.
 

I ”Hold On” skildrar Lou Reed en stad som har abdikerat för kriminaliteten, våldet, drogerna och vandalerna. En stad där ingen går säker, ingen mår bra. En stad som håller på att gå under i sitt eget förfall.

New York klassas som en av Lou Reeds allra bästa album. Det är en avskalad platta med ett enkelt komp av trummor, bas, gitarr. En återgång till den basala, raka rocken. En av singlarna från albumet, ”Dirty Boulevard” gick upp på billboards förstaplats.

Samma år släppte Billy Joel sin singel ”We didn’t start the fire”. En låt där Billy Joel räknar upp de viktigaste nyhetshändelserna från 1949 till slutet av 80-talet. När han kommer till 1984 så tar han upp Bernard Goetz och skjutningen i tunnelbanan. Låten blev en superhit för Joel och knep förstaplatsen på Billboardlistan i slutet av 1989.

Även Beastie Boys nämner händelsen i låten ”Stop the train” från det mästerliga albumet Paul’s Boutique. Låten kan väl närmast ses som en betraktelse av tillståndet i New York vid den här tiden. Och Goetz dyker upp mitt i låten skjuter sönder en lunga på berättarpersonen medan tunnelbanetåget fortsätter sin färd.

Men det var inte bara musiken som inspirerades av händelsen. Nästan ett decennium efter tunnelbaneskjutningen, 1993, kom filmen Falling Down med Michael Douglas i huvudrollen. Det handlar om frånskilde och arbetslöse före detta ingenjören som mitt i en bilkö beslutar sig, trött och frustrerad över att ingenting fungerar i tillvaron, att ta lagen i egna händer och ger sig ut på ett korståg mot kriminaliteten och lämnar ett spår av skjutna efter sig. Falling Down var inspirerad av Goetz och incidenten på tunnelbanan.

Tunnelbaneskjutningen blev en vändpunkt. Situationen hade kommit till vägs ände i New York. Det var uppenbart för alla att det måste till en förändring. Man började tillämpa något som kallas ”broken windows”-strategin. Den innebar att polisen skulle vara närvarande i grannskapet och tidigt bryta alla tecken på civil oordning, som till exempel klotter, snatterier, vandalisering. Även små brott skulle tas på allvar. Genom att lösa små brott kom man även på de större. Det förbluffande hände att inriktningen på vardagsbrott ledde till en nedgång av antalet mord i The Big Apple med två tredjedelar. New York vändes från en stad i förfall till att bli en av världens mest trygga städer. The Big Apple är idag en av de storstäder som har den lägsta brottsligheten i jämförelse med sin storlek.

Häromåret, 30 år efter skjutningen, gjorde Newsweek ett stort reportage om händelsen och sökte upp både gärningsmannen och offren. För offren hade de inte gått bra. Alla fyra hade fått men för livet av skjutningen. Och de var märkta av ett liv av drogmissbruk och fängelsevistelser. En hade avlidit av en överdos på 27-årsdagen av skjutningen. Man misstänkte att det handlade om ett självmord.

Inte heller för Goetz hade det gått särskilt bra. Han bodde kvar i samma lya vid Union Square som 1984. Han hade försökt sig på en politikerkarriär – utan framgång. Istället hade han blivit någon form av aktivist för New Yorks ekorrpopulation - och för att legalisera marijuana. Han tillbringade den mesta tiden med att sköta om ekorrarna vid en närbelägen park och kyrkogård. De höll honom ”pretty busy” som han berättade för Newsweek. 2013 hade han blivit gripen när han försökte sälja gräs till en polis som arbetade undercover. Men det åtalet lades ner. Tiden då han var känd som ”Tunnelbanehämnaren” kändes väldigt avlägsen.

"I wanted to kill those guys. I wanted to maim those guys. I wanted to make them suffer in every way I could…. If I had more bullets, I would have shot them all again and again. My problem was I ran out of bullets."
Bernard Goetz i polisförhören.
 
 
 
Lyssna på låten här:
 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela