Låten och inspirationen

Sundown

Gordon Lightfoot I 1974 

She's been lookin' like a queen in a sailor's dream
And she don't always say what she really means

Hon var groupien som var Keith Richards personliga langare, hade ett kollektivt kärleksbarn med medlemmarna i The Band, höll i kanylen när John Belushi tog sin sista sil. Och efter sig lämnade hon ett spår av krossade hjärtan och kalla stela lik.

När John Belushi checkade in på Chateau Marmont på natten den 28 februari 1982 var han en tidsinställd bomb, ett levande vrak, en vandrande sophög, ett svart hål. Den 33-årige skådespelaren var blek, kallsvettig och nervig. Trots att han bar solglasögon var det uppenbart i vilket dåligt skick han var. Belushi hade bott vid flera tillfällen på det dekadenta kändishotellet i ena änden av Sunset Strip och bad även den här gången att få bungalow nummer tre, som han tidigare haft.

Precis som John Belushi själv, var även hans karriär på dekis. Komikern hade slagit igenom stort med Deltagänget men det var några år sedan. Sedan dess hade han en haft blygsam framgång med Blues Brothers (1980). Men de senaste filmerna Continental Divide, Neighbors och Steven Spielbergs 1941 hade alla floppat.

Nu hade John Belushi rest till Los Angeles för att skriva ett eget filmmanus efter en idé han haft i huvudet länge. Han ville ha lugn och ro omkring sig under skrivprocessen. Men det hedonistiska Los Angeles, som bokstavligen badade i droger, var knappast det rätta stället om man ville ha lugn och ro.

Den härjade skådespelaren var sedan länge djupt nere i drogmissbruk. Och han hade blivit allt mer osammanhängande och opålitlig. Han dök inte upp på inbokade möten, missade repetitioner. Tvättade sig inte, bytte inte kläder. Vänner förstod nog varthän det barkade och försökte göra allt för att hjälpa honom.

Hans bäste vän Dan Akroyd brukade ringa honom varje dag och kolla läget. Akroyd jobbade på ett manus med arbetsnamnet ”Ghostbusters”. Tanken var att han, John Belushi och SNL-polaren Bill Murray skulle ha huvudrollerna i filmen. Men enligt Akroyd hade det till och med blivit svårt att prata med Belushi över telefon. Han var helt enkelt för väck. Belushi drack alkohol, rökte gräs och snortade kokain på precis samma hedonistiska sätt som vissa av hans rollkaraktärer. Som det inte fanns någon morgondag. Nu var han ett vrak. Bortom all hjälp.

När filmproducenten Al Reinert stötte på John Belushi i hotellets garage märkte han hur desorienterad filmstjärnan var: ”He would pace around the valet area, muttering incomprehensible curses, his pupils as black and dilated as wide-open camera lenses.”

Samtidigt som kämpade med sitt manus bodde även Robert de Niro och Harry Dean Stanton på hotellet. På kvällen torsdagen den 4 mars försökte de locka med honom ner på stan för att äta på en italiensk restaurang. de Niro sökte upp honom i hans bungalow. Väl där fick han en chock. Lyan var helt sönderslagen som om någon gått bärsärkargång. Överallt långa tomma pizzakartonger, tomma ölburkar, vinflaskor, intorkade kaffekoppar, smutstvätt, tallrikar med halväten mat, sopor, papperslappar med anteckningar och högar med post-it lappar med telefonmeddelanden. de Niro lyckade inte övertala Belushi att ansluta sig till dem. Precis när skådespelaren skulle gå fick han syn på en kvinna som satt dold i ett hörn och stirrade på honom med en vass blick utan att säga någonting. I senare polisförhör skulle de Niro beskriva henne som ”trashy”.

Lite senare på natten, vid tretiden, ringde de Niro till Robin Williams som också var i stan och bad honom ta en tur förbi Chateau Marmont för att än en gång se om Belushi ville hänga på (Williams var nog ute efter lite kokain också som alla visste fanns i mängder hos Belushi). Robin Williams möttes av samma dystra syn som de Niro. Även han noterade den anonyma kvinnan. Då Belushi låg och sov, så vandrade Williams iväg i oförrättat ärende.

Dagen därpå hittades John Belushi medvetslös i sin bungalow av en vän. Polis och ambulans var snabbt på plats och försökte göra upplivningsförsök på platsen. Men allt var förgäves. Belushi var redan död. I samma veva greps även en kvinna av polisen när hon körde mot enkelriktat för att lämna området i John Belushis hyrbil, en röd Mercedes. Kvinnans namn var Cathy Smith och hon var en groupie.

Groupies har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Så länge det har funnits artister – har det funnits groupies. Man kunde stöta på dem i hotellobbyn, vid sceningången, i turnébussen. Groupien var en lika naturlig del av artistlivet som luften vi andas. Där det finns rockstjärnor, där finns det groupies.

Att definiera groupies är svårt. Även om det är en subkultur kan deras tillvägagångssätt och uttryck skilja sig markant. Vissa höll till i de finare kretsarna, bland innefolket, och var en etablerad del av kulturlivet – medan andra sög av roddarna. Ibland kunde de nischa sig, och ha sina egna gimmicks som att göra gipsavgjutningar av kändisar penisar; eller starta sina egna band; eller har på sig likadana kläder. I de flesta fall handlade det bara om flyktiga möten med rockstjärnorna, men ibland kunde det leda till kärlek och livslånga förhållanden. Det fanns tusentals olika groupies som alla hade sin personlighet eller image. En av de mest ökända var Kathy Smith.

Cathy Smith, en kanadensisk kvinna som var född och uppväxt i Toronto, hade börjat som groupie redan 1963. The Band råkade befinna sig i den kanadensiska metropolen då några av medlemmarna skulle avtjäna ett kort straff för innehav av droger och Cathy Smith blev bekant med bandets trummis Levon Helm. The Band hette vid den här tidpunkten The Hawks och var mer eller mindre ett kompband för Ronnie Hawkins.

Bandet var hela tiden på turné runt om på den amerikanska kontinenten och Cathy Smith följde med som bandets egen groupie. Det dröjde inte länge förrän alla i bandet haft ihop det och var förälskade i henne. Det gick till och med så långt att bandets klaviaturspelare Richard Manuel friade. Men Cathy Smith avböjde vänligt men bestämt men fortsatte att turnera med bandet.

En ännu mer brydsam situation uppstod något år senare när Cathy Smith blev gravid. Nu hör det till saken att Torontotjejen hade haft ett förhållande med samtliga i bandet. ALLA. Följaktligen skulle också samtliga i bandet kunna vara den potentielle fadern. Men istället för att bråka om saken, eller göra något faderskapstest, lät de saken bero. Man kom överens om att bebisen var bandets och de refererade till ungen som ”The Band baby”.

Envisa rykten hävdar för övrigt att The Bands superhit ”The Weight” handlar om Cathy Smith.

I mitten av 70-talet blev Cathy Smith ihop med den kanadensiske singer-songwritern Gordon Lightfoot. Trots att Lightfoot var gift inledde han ett förhållande med den vid det här laget ganska ökända groupien. Det skulle bli en milt sagt turbulent affär.

Relationen präglades av svartsjuka och alkohol från dag ett. Bruce och Brian Good, i bluegrassbandet The Good Brothers, som vid den här tiden var förband till Lightfoot blev avskedade under pågående turné eftersom Lightfoot ansåg att de hade ”flirtat” med Cathy Smith. Bråken mellan Cathy Smith och Lightfoot övergick ofta i rent våld. Och en kväll efter att ha druckit på tok för mycket, i ett anfall av svartsjuka och raseri, slog Lightfoot Smith så hårt att hon bröt kindbenet.      

Det var under den här tiden Gordon Lightfoot skrev ”Sundown” om sitt förhållande med Cathy Smith. ”Sundown handlar om en man som är ihop med en ”Hard-lovin Woman”. Förhållandet är romantiskt och han älskar sin kvinna mer än något annat men hela tiden sipprar svartsjukan fram. I en intervju med journalisten Matt Fink 2008 berättade Lightfoot om sina känslor:

”I think my girlfriend was out with her friends one night at a bar while I was at home writing songs. I thought, 'I wonder what she’s doing with her friends at that bar!' It’s that kind of a feeling. 'Where is my true love tonight? What is my true love doing?”

”Sundown skulle bli en hit utan dess like när den kom i mars 1974. Den gick direkt upp som etta på den amerikanska billboardlistan. Den knep även förstaplatsen på den kanadensiska listan. ”Sundown” är Gordon Lightfoots bäst säljande singel någonsin.

Förhållandet med Cathy Smith skulle vara i tre år. Under hela den här perioden skulle Lightfoot plågas av svartsjuka. Det faktum att Lightfoot själv var gift och själv de facto otrogen, verkar han aldrig ha reflekterat över. Faktum var att på grund av hans otrohetsaffär med Smith ansökte Lightfoots fru om skilsmässa kort efter att hans affär med Smith hade tagit slut. Det skulle bli, vid den tiden, den dyraste skilsmässan i Kanadas historia.

Cathy Smith tröttnade som sagt ganska snart på den melankoliske singer-songwritern. Istället styrde hon kosan mot det soliga Kalifornien och Hollywood. Här blev hon körsångerska för Hoyt Axton som hon snabbt blev ihop med. Det är Cathy Smith som Axton sjunger duett med på ”Fearless” och hon skrev ”Flash of Fire” tillsammans med honom. Hoyt Axton kämpade vid det här laget mot ett svårartat drogmissbruk och det var Axton som introducerade Smith för heroin. Och det var via heroinet Cathy Smith blev introducerad för The Rolling Stones.

Cathy Smith hade träffat Keith Richards och Ron Wood under tiden de turnerade med sitt sidoprojekt The New Barbarians. Det sa ”klick” med en gång. Under flera år i mitten till slutet av 70-talet skulle Cathy Smith fungera som groupie/droglangare för några av medlemmarna i The Stones. Framförallt droglangare för snart använde hon all sin energi till langandet. Det blev ett heltidsjobb för henne att agera drogkurir för olika personer i nöjesbranschen. Hon nådde status av Keith Richards personliga langare och det vill inte säga lite.

Tyvärr blev det lite för mycket av det goda för Cathy Smith. Hon halkade snart dit själv. Never get high on your own supply, som ordspråket säger. Hon blev mer intresserad av att själv använda narkotikan. Och det slutade med att hon förlorade pengar då hon knarkade upp allt innan hon hann sälja det. Tusentals dollar gick in i ett hål i armen för att parafrasera en känd countrysångare.

Det var i den här vevan hon blev bekant med John Belushi.

Cathy Smith hade först lärt känna den olycksalige komikern när The Band gästade Saturday Night Live 1976. När John Belushi nu befann sig i Los Angeles behövde han komma i kontakt med en pålitlig langare. Han kontaktade Smith. Belushi satt fast i ett kokainberoende och vanligtvis brukade han köpa kokain. Men den här gången ville han även ha heroin.

Belushi var rädd för sprutor och klarade inte att injicera själv. I polisförhören som skulle komma berättade Cathy Smith att hon injicerade John Belushi med inte mindre än elva Speedballs (en kombination av kokain och heroin). Det här blev John Belushis död.

Till att börja med gjorde polisen ingen koppling mellan Cathy Smiths närvaro på Chateau Marmont och den kända komikerns död. Istället var det flera av skådespelarkollegor som togs in för förhör. I förhören kom det fram att Belushi hade haft sällskap av en kvinna i sin bungalow. Robin Williams vittnade om att han var ”creeped out” av Smith och karaktäriserade henne som en ”lowlife”.  

Under tiden polisens utredning långsamt gick framåt hann Cathy Smith att fly till St Louis i ett försök att gömma sig från pressen. Men det kom snart fram vem ”Belushi mystery woman” var. På flykt undan både media och rättvisan åkte hon först till Los Angeles, sedan New York för att till slut flytta tillbaka till sin barndoms Toronto.

Till slut hann rättvisan ifatt Cathy Smith. I en intervju med två reportrar på National Enquirer berättade hon öppenhjärtigt om allt som hade hänt i Belushis bungalow den här dagen i mars. Magasinet publicerade senare intervjun med rubriken: "I killed John Belushi. I didn't mean to, but I am responsible."

Polisen använde sedan vad Cathy Smith hade vittnat om i intervjun för att lagföra henne. Hon dömdes 1986 för vållande till annans död och flera fall av försäljning av narkotika till tretton månaders fängelse och utvisning från USA.

Cathy Smith dog i augusti i år, 73 år gammal. Hon tillbringade de sista decennierna i Toronto. Den vackra kanadensiskan Cathy Smith skulle med åren bli en av de mest kända, eller ökända groupies, som någonsin härjat på den amerikanska kontinenten. Hon inspirerade kända artister till flera hits och till lika många skilsmässor.

Så vad lär man sig nu av den här historien? Använd preventivmedel om du vet att dina bandkompisar också är ihop med din flickvän, experimentera aldrig med droger, avhåll dig från langare som gillar sina egna varor och framförallt - bli aldrig kär i en groupie.