Hungry Freaks, Daddy

The Mothers Of Invention I 1965

The day you shrugged and stepped aside
You saw their clothes, and then you cried
those hungry freaks, daddy

I mitten av 60-talet dök en ny företeelse upp på rockklubbarna på Sunset Strip. Ett gäng galningar i utflippade utstyrslar som dansade som vettvillingar. De väckte snabbt uppmärksamhet i Los Angeles. Med sin syn på sex, dans och tillvaron i allmänhet var de pionjärer inom den gryende hippierörelsen. De kallade sig Freaks ...

Om de inte var världens första hippies, så var de i alla fall i Hollywoods; Vito, hans fru Zsou, Captain Fuck samt deras 45 dansare. Dessa så kallade ”Freaks”, levde i ett kollektiv och ägnade sig regelbundet åt sexorgier och friformsdans. 

Vitautus Alphonsus Paulekas, vanligtvis kallad Vito, var född 1910. Han var son till en litauisk korvtillverkare som slagit sig ner i Massachusetts i början av seklet. Vito hade en stökig uppväxt och som tonåring tillbringade han bland annat ett och ett halvt år i uppfostringsanstalt. Under depressionen livnärde han sig som maratondansare. Det var där han förfinade sin teknik som professionell dansare.

Vito var långt över 50 år när han 1962 började som gogo-dansare på klubbarna längs med Sunset Strip. Han hade ett mycket speciellt utseende. Håret var framåtkammat i en Beatlesfrisyr. Han hade en mycket ungdomlig och smärt kroppsbyggnad men hans ålder avslöjades obarmhärtigt av det rynkiga ansiktet och den gråa mustaschen.

Vito beskrivs som ett sexuellt rovdjur. En alfahanne. Helt klart var han populär hos det motsatta könet. Till vardags livnärde sig Vito på att ge kurser i skulptering med modellera för kvinnor i Los Angeles mer exklusiva områden. Kvinnorna lockades av den mystiska och spännande atmosfären i hans studio. Han hade också den populäraste övernattningslägenheten i hela LA där alla var välkomna att tillbringa natten. I synnerhet unga tonårstjejer på rymmen hemifrån.

Hans fru, Zsou, var en före detta cheerleader som hade gift sig med Vito redan vid 16 års ålder. Hon drev en av Los Angeles mest kultförklarade klädbutiker som sålde hippieutstyrsel långt innan ordet var uppfunnet. Vito var en flitig gäst i butiken och ägnade mycket tid åt att spana in de kvinnliga kunderna.

Paulekas var antagligen det gubbsjukaste som har gått i ett par skor (detta var som ni förstår långt innan #MeToo). Många vittnar om att kvinnorna som besökte Zsous butik kallt kunde räkna med att känna Vitos hand innanför kjolen när de minst anade det. Längst in i lokalen hade Vito en egen liten alkov som han möblerat med en madrass. Dit förde han eventuella kvinnliga erövringar som han lyckats förföra inne i butiken.

Om Vito var ett sexuellt rovdjur var Karl Franzoni, aka Captain Fuck, en tyrannosaurus rex. Förutom att han var Vitos bästa kompis, var han också en av ledarna i The Freaks. Franzoni var lång och smal med ett latinskt utseende. Han hade flottiga svarta lockar som omgav hans begynnande flint, getskägg samt en abnormt lång tunga som han ofta visade för omgivningen.

Captain Fuck klädde sig i röda tights som förstärkte storleken på hans genitalier, färggrann top samt en cape med ett stort ”F” inbroderat. ”F:et” stod inte för, som många tror; Franzoni, utan för Captain Fuck.

1962 grundade Vito danstruppen som sedermera blev kända som Freaks. Året efter anslöt sig Karl Franzoni. När som helst kunde de dyka upp på klubbarna på Sunset Strip och dansa som galningar. Vito, Zsou och Captain Fuck blev snabbt huvudpersoner i den galna atmosfär som uppstod i Kalifornien under mitten av 60-talet. De var helt klart några av förgrundsgestalterna i den gryende hippierörelsen. Pionjärer för den kultur som skulle sprida sig som en löpeld genom världen och bli stilbildande för musik, film, litteratur och mode under slutet av 60-talet.

Medan Haight-Ashbury i San Francisco hade sina hippies kom freaksen fram i Los Angeles. De bägge rörelserna utvecklades parallellt men de skiljde sig åt på flera markanta sätt. Medan hippies predikade kärlek och tolerans, närde en flockinstinkt avseende kläder och stil och i det närmaste gjorde tiggeri till en kommunal service, var freaksen mycket mer individualistiska. I Los Angeles var det, då som nu, showbusiness som gällde med betoning på det sista ordet. Freaksen honnörsord var mer "satsa på dig själv" än peace, love and understanding.

Eller som Frank Zappa själv definierade skillnaden: "Hippies don't really care what they look like and the freaks care a awful lot. Their packaging and image construction is a very important part of their lifestyle."  

Det är lätt att förstå Zappas entusiasm för de här vettvillingarna. De representerade all den galna anarki som han själv stod för. Och entusiasmen var ömsesidig. The Freaks brukade allt som oftast dyka upp på The Mothers spelningar och blev till slut ett så vanligt inslag i gruppens repertoar att de lite skämtsamt kallades ”The Mothers Auxiliary”. Karl Franzoni var en nära kompis med Frank Zappa och medverkade ofta på bandets foton från den här tiden. 

1965 släppte The Mothers det epokgörande album Freak Out, och skrev därmed rockhistoria. Plattan skulle för evigt ändra rockens utveckling och bana vägen för en helt ny form av rock. Öppningsspåret på albumet är låten ”Hungry Freaks, Daddy”:

Mr. America, walk on by your schools that do not teach
Mr. America, walk on by the minds that won't be reached
Mr. america try to hide the emptiness that's you inside
But once you find that the way you lied
And all the corny tricks you tried
Will not forestall the rising tide of hungry freaks daddy

”Hungry Freaks, Daddy” är tillägnat Karl Franzoni och hans freakkompisar. En hyllning till de dansande galningarna. På omslaget till albumet är bandet dock noga med att påpeka att ”Hungry Freaks” inte har något budskap. Men det stämmer inte riktigt. Förutom en hommage till hela kärleksgenerationen i vattumannens tidsålder, innehåller låten en hel del samhällskritik. Den tar upp bland annat upp konformismen och konsumtionskulturen Lyndon B. Johnsons "great society".

Det sägs att The Freaks var världshistoriens första hippies. Så kanske det var. Vito, Carl Franzoni Zsou och alla deras kompisar brydde sig nog inte så mycket om det. Det viktigaste var att få klubbarna på Sunset Strip och resten av Kalifornien att svänga. Och de gjorde dem.