Låten och inspirationen

Them Heavy People

Kate Bush I 1978

They open doorways that I thought were shut for good
They read me Gurdjieff and Jesu

Han var filosofen som egentligen inte hade någon filosofi, andlige ledaren som inte trodde på någon på någon religion. En mystiker som i grund och botten inte var särskilt mystisk. Hur man än ser på Gurdjieff så var han älskad av rockmusikerna.

Inom new age är han ett tungt namn men för den breda allmänheten är han tämligen okänd; Georgij Ivanovitj Gurdjieff, den store mystikern, mannen med den rakade skallen, yviga valrossmustaschen och genomträngande blicken. 

Han beskrivs som karismatisk, charmig och emellanåt arrogant överlägsen. Gurdjieff odlade en aura av visdom och mystik som gjorde att folk fascinerades av honom. Han reste runt hela världen och undervisade sin lära hela tiden omgiven av sitt entourage av lärjungar, älskarinnor och välgörare. Det ryktades att han var utsänd av Dalai Lama, att han var en spion. Vad som fick mystiken att tätna ytterligare kring hans person var att han var känd för att spendera stora summor pengar. För pengar verkade han aldrig ha ont av. 

Inte mycket är känt om Gurdjieffs tidiga liv. Han föddes i Alexandropol, i dåvarande Ryska kejsardömet (numera heter staden Gjumri och ligger i Armenien), någon gång i slutet av 1860-talet. Hans pappa, som var en lokal bard, var grek och hans mamma armeniska. Den unge Gurdjieff var ett vetgirigt barn och han läste alla vetenskapliga böcker han kunde komma åt. 

Som tonåring började han resa runt i Centralasien, Egypten, Iran, Indien, Tibet och Rom. Han träffade dervischer, fakirer och pratade med ättlingar till de försvunna esséerna. Blev invigd i alla deras hemligheter. Han fördjupade sig och lät sig inspireras av den ortodoxa kristna mysterierna, judendomens gåtor, buddhismen och alla de sekter och religioner som finns i regionen. Han beskrev senare sina resor i boken Meetings With Remarkable Men. Det var här han började lägga ihop religiösa idéer och visdom från öst och väst, nya och gamla traditioner tryfferat med buddistiska och hinduistiska influenser, och skapa sig sin egen livsfilosofi. 

När Gurdjieff 1912 återvände från sina resor presenterade han en ny lära. Gurdjieff var tydlig med att det inte handlade om en ny religion, man tillber inte något. Inte heller var det någon vetenskap eller filosofi, den förklarade knappast världen. Det var en praktisk lära som måste "levas" - inte studeras. Han kallade den The Fourth Way – den fjärde vägen.

Enligt Gurdjieffs teori går människorna omkring som sömngångare i tillvaron. I någon slags dvala. Allt går per automatik, allt är inrutat. Man äter, sover, jobbar och kämpar för att förverkliga sina materiella drömmar. Dag ut och dag in. 

Det enda sättet att bryta det här mönstret var enligt Gurdjieff den fjärde vägen. Att med hjälp av både fysiska och inre övningar nå en högre medvetandegrad och frigöra sig från dvalan. De olika metoderna Gurdjieff använde sig för det här kallade han "The Work". Mycket av the work handlade om inre övningar. Mindfulnessliknande meditation. Men flera av metoderna för att nå den högre medvetandegraden handlade även om dans och musik.

Gurdjieff fick snabbt många lärjungar och gav ut sina teorier i olika skrifter. När första världskriget bröt ut flydde mystikern från Ryssland. Under en tid reste han runt i USA och Europa. Han sågs med en viss misstänksamt av myndigheterna i flera av länderna (på grund av ryktet att han skulle vara spion fick han bland annat inte bosätta sig i London) men till slut valde han att slå sig ner i ett slott utanför Paris. Här höll han kurser och utbildningar i den fjärde vägen. Samtidigt som han fortsatte att resa jorden runt och predika sina läror och starta nya lokalavdelningar. 

Nu är det lätt att tro att Gurdjieff skulle vara någon slags asket som förespråkade återhållsamhet. Men så var inte fallet. Gurdjieff var lite av en Bon viveur. Han älskade att dricka alkohol, i synnerhet armagnac och njöt av att röka opium. Gurdjieff var som sagt var oerhört karismatisk och han var en kvinnokarl av guds nåde. Det sägs att han hade över 100 barn med olika kvinnor.

Vid den här tiden fick Gurdjieff en hel del hjälp av sina lärjungar att sprida sina läror och utveckla metoderna. Den ryske författaren Peter Ouspensky var den som nertecknade Gurdjieffs läror i böcker. Dansen var det Gurdjieffs fru som skapade. Och vad gäller musiken var det den ryske kompositören Thomas de Hartmann som, efter Gurdjieffs noggranna instruktioner, komponerade. Framförallt musiken har fått stort genomslag. Det handlade om ambientliknande brummande, surrande, monotona verk.

När Gurdjieff dog 1949 var han en hyllad andlig ledare. Hans lärjungar fortsatte att sprida hans läror. Gurdjieff-grupper spred sig som löss över världen och etablerades i de flesta större städer, även i Stockholm. På 70-talet fick Gurdjieff en renässans och kom i ropet på nytt. 

Gurdjieff blev en enorm inspirationskälla och influens för mängder av människor. Män och kvinnor, unga som gamla. Men även författare, konstnärer och musiker; Alltifrån arkitekten Frank Lloyd Wright, peyoteförfattaren Carlos Castaneda, kultregissören Alejandro Jodorowsky till en tonårstjej i från East Wickham några mil utanför London vid namn Kate Bush.

Den lite brådmogna Kate Bush blev tidigt musikintresserad. Redan som 14-åring spelade hon i sina storebröders band och komponerade egna låtar. Kate Bush var enormt produktiv. Hon spelade in över 200 låtar på sin pappas AKAI-bandspelare. Flera av dem skulle senare bli stora hits. 

Men när hon prövade lyckan och skickade demokassetterna till olika skivbolag fick hon alltid nobben. Fram tills dess en viss David Gilmour, till vardags gitarrist i Pink Floyd, råkade höra hennes alster på ett kassettband han fått. Han insåg genast potentialen och hjälpte Kate att spela in en mer professionell demo. Sedan gick det snabbt. Bush fick skivkontrakt med jätten EMI, men bolaget ville vänta med utgivning av hennes debutalbum The Kick Inside i närmare två år, tills hon hade blivit myndig. När albumet väl släpptes 1978 blev den en stor sensation. Och hennes första singel "Wuthering Heights" blev en superhit. Faktum är att Kate Bush blev den första kvinnan i Storbritannien att nå förstaplatsen på de engelska listorna med en låt hon själv skrivit. Med på albumet fanns även "Them Heavy People"

Man kan beskriva den unga Kate Bush, precis som miljontals andra tonåringar, som en svamp som sög i sig alla de intryck och idéer hon fick utifrån. Hon älskade filosofi, konst och litteratur. Och visdom. I synnerhet den visdom som inte fanns med i den nationella läroplanen. De kunde handla om allt från vedaskrifterna, buddhism, Wilhelm Reich, astrologi, karma, reinkarnation, sufism och inte minst Gurdjieff.

Den ryske mystikern var en stor influens för Kate Bush vid den här tiden. Man förstår att Kate Bush tilltalades av Gurdjieffs idéer. En lära där man inte tror på någon Gud utan på sina inre förmågor. En lära som bygger på musik och dans och bejakar livsglädjen. Alla intryck från vad hon tagit in och lärt sig sipprade ner i hennes låtar. Alla dessa filosofer, mystiker och gurus. Allt blev plötsligt klart, allt blev logiskt. 

They arrived at an inconvenient time
I was hiding in a room in my mind
They made me look at myself, I saw it well
I'd shut the people out of my life

So now I take the opportunities
Wonderful teachers ready to teach me
I must work on my mind, for now I realize
Everyone of us has a heaven inside

"Them heavy People" släpptes som singel endast i Japan. Men där skördade den stora framgångar. Låten är en glad livsbejakande historia som endast förstärks av att den går i reggaetakt. "Them heavy People" är en hyllning, inte bara till Georgij Ivanovitj Gurdjieff, utan till alla dessa förebilder Kate Bush hade vid den här tiden.

Nu är Kate Bush inte den enda musikern som inspirerats av Gurdjieff. Sting blev så tagen efter läst hans bok Meetings With Remarkable Men att han skrev "Secret Journey" som kom med på The Police album Ghost in Machine; jazzmästaren Keith Jarrett gjorde en hel platta med hans alster. Både Brian Eno och Peter Gabriel uppger att han varit en stor influens. Och Robert Fripp gick så långt att han uppfann ett helt nytt studioverktyg, Frippertronic, för att kunna få till Gurdjieffs sound.

Säg det som vara för evigt. Några år senare släppte Kate Bush låten "Sat in Your Lap" på albumet The Dreaming (80-talets mest underskattade platta). I låten så konstaterar hon att kunskap är något man inte får över en natt, utan att det är ett livslångt sökande.

Some say that knowledge is something sat in your lap
Some say that knowledge is something that you never have

På senare år har Kate Bush tonat ner sitt engagemang för Gurdjieff. Lite äldre, lite klokare hade kanske Kate Bush insett att det finns inget quick fix för livet, ingen patentlösning för lyckan, inga gurus som kan förändra ditt liv.