Från Kether till Malkuth
Station To Station
David Bowie I 1976
Here are we, one magical movement from Kether to Malkuth
Den 8 maj 1974 hittades den 37-årige Graham Bond död på pendeltågsstationen i Finsbury, London. Han hade slängt sig framför det framrusande tåget. Till att börja med var dödsfallet ett mysterium. Varför skulle en framgångsrik musiker med framtiden för sig ända sitt liv? Men ryktet gick att han hade blivit besatt av svart magi.
Trots att Graham Bond är tämligen okänd idag var han en av rockens verkliga pionjärer. I grund och botten var han jazzsaxofonist men sadlade snabbt om till bluesorganist. Han spelade i olika blueskonstellationer (bland annat med Alexis Korner) innan han bildade sitt eget band Graham Bond Organization (GBO). De andra medlemmarna var Ginger Baker på trummor, Jack Bruce på bas och John McLaughlin på gitarr.
Graham Bond var på många sätt en innovatör inom den gryende rockmusiken - både rent tekniskt och musikaliskt. Han var den förste att använda hammondorgel tillsammans med Lesliehögtalare i det här sammanhanget. Han var också den som introducerade mellotronen inom rocken. Men även inom musiken spelade han en stor roll. GBO spelade den råaste mest smutsiga bluesen av alla band. GBO blev på många sätt en katalysator för kommande rockband, till exempel Cream, som skulle revolutionera rockmusiken.
Trots den namnkunniga uppställningen och trots en serie med helt okej album nådde bandet inget större succé hos den stora publiken. Ingen av medlemmarna hade helt enkelt tillräckligt med "star appeal" för att kunna hävda sig i konkurrensen. Medan bandkompisarna gick vidare och fick stor framgång med Cream respektive Miles Davis, gick Graham Bond kräftgång. Vid tiden för hans död var han i det närmaste bortglömd av den stora publiken. Nu var Graham Bond även speciell i ett annat avseende - han hävdade bestämt att han var Aleister Crowleys son.
Mot slutet av 60-talet början av 70-talet började han ge ut soloskivor under eget namn. Album med märkliga titlar som Holy Magick och We Put the Magick in You (notera stavningen av "magic"). Rent musikmässigt var låtarna samma gamla vanliga intelligenta blandning av rythm & blues som alltid varit Bonds kännetecken. Men texterna skiljde sig avsevärt från tidigare. De var fulla av referenser till det ockulta och till Aleister Crowley. Fulla av "magick".
De sista åren hade Graham Bond sjangserat ordentligt. Av den prydlige unge mannen från början av 60-talet med en liten välansad mustasch hade det blivit en fetlagd långhårig lodis som inte skötte sin personliga hygien. Han drogmissbruk hade accelererat bortom all kontroll. Äktenskapet hade gått i kras, karriären likaså. Bara några månader innan självmordet hade han lagt in sig själv på mentalsjukhus på grund av "nervösa besvär". Det sista månaderna innan bortgången vittnade hans vänner och bekanta han hade varit drogfri. Å andra sidan hade han blivit allt mer besatt av det ockulta.
Graham Bond är en bra representant av det ockulta och satanismen inom populärmusiken. I hans produktion ser man klara influenser från den mörka sidan. Satanismen existerar inom populärkulturen, även om man knappast kan påstå att den är vanligt förekommande. Här måste vi emellertid göra en definitionsavgränsning. Det finns en lång rad heavy metalartister och band inom olika metalgenres som har hävdat att de är satanister. Men i de flesta fall handlar det om band som ligger lång bortom mainstreampubliken eller också att det endast har varit publikfriande gimmicks.
Men sen finns enstaka spår inom popmusiken. Som Beachs Boys inblandning med Charles Manson, Graham Bonds förvirrade soloplattor, Jimmy Pages uttalanden eller David Bowies fragmentariska referenser. Men alla spår leder tillbaka till en person; the wickedest man alive - Aleister Crowley.
Vare sig man anser att han är ett missförstått geni eller ett rent psykfall, lämnar Aleister Crowley ingen oberörd. Edward Alexander Crowley föddes 1875. Hans familj tillhörde den brittiska överklassen och var medlemmar i en sträng religiös sekt, The Plymouth Brethren, som tolkade bibeln bokstavstroget. Mycket tidigt visade Aleister prov på att inte vara som andra barn. Han gjorde bland annat uppror mot sin religiösa uppfostran genom att som tonåring sätta på kammarjungfrun, skaffa sig gonorré efter kontakter med prostituerade samt tortera katten för att få reda på om den verkligen hade nio liv.
På Cambridge studerade han bergsklättring och blev sedermera en erkänt skicklig alpinist. Men det var inte inom det området hans verkliga intresse låg. Det var inom svart magi. Tidigt kom Crowley i kontakt med den hemliga och ockulta ordern ”The Golden Dawn”. Man kan säga att The Golden Dawn var ett hopkok av kabbalah, gnosticism, alkemi, astrologi, numerologi, tarot med mera. Ordern var den första som lyckades sammanföra alla dessa ockulta ideologier med motsägande teorier till ett sammanhängande och ”logiskt” system.
Crowley steg snabbt inom graderna i ordern. Men samtidigt började de andra medlemmarna misstänka att han var galen och inom kort uteslöts han.
Istället grundade han sin egen frimurarorden Argenteum Astrum (A.A). Men trots att han klättrat inom den karriärstegen och gjort sig ett stort namn inom de ockulta kretsarna, tyckte han fortfarande inte han hade presterat något signifikant inom den svarta magin.
Men under en vistelse i Kairo 1904 ändrades allt. I en uppenbarelse fick han besök av en budbärare till den fornegyptiske krigsguden Horus. Horus meddelade att Crowley skulle grunda en ny religion, the New Order, som skulle sopa mattan av alla andra religioner.
Mötet med Horus blev grunden till en slags bibel The book of the law. Allt som står i boken är direkt förmedlat från krigsguden själv. Själva kontentan i Crowleys religion är: ”Do what thou wilt shall be the whole of the law. Love is the law, love under will”.
Ovanstående fras kan tolkas på många sätt. Crowley själv tolkade den genom excesser i sex (med både män och kvinnor, han var bisexuell), droger och svart magi. Sex var överhuvudtaget ett viktigt inslag i Crowleys religiösa övertygelse.
Bokstaven ”K” hade en speciell religiös betydelse. Bokstaven ansågs ha heliga sexuella krafter. Av den anledningen talade Crowley och hans anhängare ofta om Magick. En sort sexuell kraft.
Crowley startade ett kloster på Sicilien som skapade stora rubriker i dåtidens press. Efter ett tag hade flera av de boende i klostret antingen dött eller blivit galna. Och Mussolini valde att köra ut Crowley från Sicilien.
För Crowley började det gå utför. Det hade blivit för mycket av svart magi, sex och framförallt – droger. Hans beroende av kokain och heroin drev honom i döden. Han dog ensam och utblottad i en liten lägenhet i Hastings 1947.
Den siste av David Bowies Alter Egos skulle också visa sig vara den mest ondsinte. Efter att ha lämnat Ziggy Stardust och Aladdin Sane (A Lad Insane), figurer som bakom den hippa ytan trots allt hade en hel del humor, var det dags för The Thin White Duke.
En kallhjärtad, ohumoristisk person som flirtade med Nietzche och det ockulta. Som öppet visar sina nazistiska sympatier bland annat genom att göra hitlerhälsning på Victoria Station i London. Under de 18 månader hertigens existens varade lämnade han ett spår av känslokyla efter sig.
Under den här perioden bodde David Bowie på Doheney Drive i Los Angeles. Hans kokainmissbruk hade vid den här tidpunkten nått astronomiska dimensioner. Bowie levde mer eller mindre på kokain och mjölk (!) vilket medförde att han var kraftigt undernärd och i dålig psykisk kondition.
Bowie var dessutom besatt av olika ockulta grubblerier. Det hyrda hus som han bodde i LA såg mest ut som ett krematorium från utsidan med två vita sfinxer vid entrén. Alla fönster var täckta med tjocka svarta draperier. Där inne ägnade Bowie större delen av tiden till att måla pentagram och studera kabbala och andra läror inom mysticismen.
Bowie har alltid varit intresserad av det ockulta, Nietzche och nazismen. Flera av hans låtar har referenser till de olikartade lärorna. I "The Supermen" till exempel ger Bowie en förenklad förklaring till flera av Nietzches teorier. Det finns även spår av det ockulta i många av Bowies tidiga låtar. I "Quicksand" från albumet Hunky Dory sjunger Bowie:
I’m closer to the golden dawn / Immersed in Crowleys uniform of imagery.
Hans fascination med nazismen övergick snart till att sjunka djupare in i svart magi. I biografin Strange Fascination berättar han om den här tiden:
”Somewhere along the line it was perverted by what I was reading and what I was drawn to. And it was nobody’s fault but my own. I was never turned by some satanist. It all happened in LA. There was something horrible permeating the air in LA in those days. The stench of Manson and the Sharon Tate murders ... And I was interested in the symbols of the nazis. I think they had the most powerful set of symbols that have ever been invoked in terms of political history. The swastika. They took a buddhist symbol, the eastern symbol of the sun, and turned it so that it became a symbol of the dark. That intrigued me about the nazis. Who was the magus? Who was the black magician?” berättar Bowie.
På många sätt var Aleister Crowley sinnebilden för The Thin White Duke. Det inte bara David Bowie som blivit tjusad av den karismatiske magikern. För han fortsätter än idag att fascinera folk,”The wickedest man alive” eller ”The Beast”. Crowley och The Golden Dawn har under årens lopp påverkat många musiker. I många fall (synnerhet inom hårdrocksgenren) har det dock mest handlat om gimmicks. Men en del av har tagit hans teorier till sitt hjärta. Av alla Bowies låtar är det i ”Station to Station” som hans influenser av det ockulta märks tydligast.
The return of the thin white duke throwing darts in lover's eyes
Here are we, one magical moment, such is the stuff
From where dreams are woven
Bending sound, lost in my circle, dredging the ocean
Here am I, flashing no color tall in my room overlooking the ocean
Here are we, one magical movement from Kether to Malkuth
There are you, you drive like a demon from station to station
Titeln anspelar på ändlösa turnerandet under 1973-1976 då Bowie, som var flygrädd, mestadels tog tåget till spelningarna. ”Kether (kronan) to Malkuth (kungadömet)” är hebreiska ord. De syftar på de olika stationer, sephirot, som enligt kabbalamyten finns i livets träd, en teori som också ligger till grund för tarot. Att resa från Kether till Malkuth handlar om att som gud nedstiga till det jordiska vilket gör människan ett med det gudomliga.
Det finns också direkta referenser till Aleister Crowley:
The return of the thin white duke / Making sure white stains.
Det sista nämnda kan tolkas på flera olika sätt. Det handlar både om rena nazistiska och sexuella anspelningar. Men framförallt anspelar det på dikter från the wickedest man alive.
David Bowie själv har inga minnen från den här tiden. Han kommer överhuvudtaget inte ihåg inspelningen av albumet Station to station på grund av drogerna. I efterhand har han tagit avstånd från alla irrläror från den här tiden, även om han medger referenserna till svart magi på albumet. ”It’s the nearest album to a magical treatise I’ve ever written.”, berättar Bowie.
Vad låten och dess existentiella grubblerier egentligen handlar om är svårt att säga. Troligtvis är ”Station to Station” en beskrivning av Bowie själsliga tillstånd vid tidpunkten. En djupt olycklig människa, fast i drogerna och sin egen image, under en ändlös färd mellan Europas alla stationer.
Men det skenande tåget stannade till slut vid en station för Bowies del. Han hittade en fristad i Berlin där han började spela in Low och kunde lämna The Thin White Duke och drogerna bakom sig.
