Låten och inspirationen

Gårdakvarnar och Skit

Håkan Hellström I 2005

Så många broar jag bränt
Ingen tog mig riktigt över, nej
Men jag går inte isär när jag går med dig

Vem kunde väl tro att den före detta trummisen i Broder Daniel, Håkan Hellström, skulle bli en av Sveriges allra mest populära rockartister, sälja hundratusentals album och ha utsålda konserter på fotbollsstadium, när han släppte sin första singel ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”? Men den gänglige ynglingen med sjömanskostymen skulle gå rakt in i svenskarnas hjärtan. Och nu 20 år senare är han populärare en någonsin.

På sitt tredje album; Ett Kolikbarns bekännelser hade han med en lugn och finstämd låt med ett avslappnat arrangemang. Vars pianoslinga i förstone låter lite grann som ledmotivet till Spanarna på Hill Street. Låten heter ”Gårdakvarnar och skit” och har en gåtfull text:

Så många broar jag bränt
Ingen tog mig riktigt över, nej
Men jag går inte isär när jag går med dig

Jag vet ett berg dit jag brukade gå
Det är så vackert där, nästan som en tavla och
Nästan som en tavla över rätt och fel
För man ser gårdakvarnar
Men man ser skiten med

”Gårdakvarnar och skit” är en av de finaste kärlekssånger som någonsin har skrivits. En låt om glödande passion, lidelse och dyrkan. Men framförallt om den nakna, äkta, förbehållslösa kärleken - trots att kärestan allt som oftast sviker. ”Gårdakvarnar och skit” är en kärleksförklaring till …

… Gais.

Gais? Japp, ni läste rätt.

Gais - the beautiful loser. Laget som har gjort lidandet till en konstform. Som ständigt står på konkursens rand, dansande på nedflyttningsstrecket, i en evig förvirrad golgatavandring genom seriesystemen. Alltid jagad av kronofogden, hånad av motståndarna, förödmjukad av cyniska journalister.

Föreningen som sålde sin andel av Gothia Cup för en reklamplats i köpcentret Nordstan (och därmed gjorde BK Häcken till en av landets rikaste klubbar), förlorade mot Järla IF i ett oförglömligt kval, köpte en villa till Glenn Hysén och höll själva på att gå i kånken*. För att inte tala om resultaten på planen; 70 år av total jävla underprestation.

Trots detta. Det finns inget lag i Sverige som har så hängivna fans som Gais. Som är så älskat av de egna. Härdade och luttrade supporters som gång på gång, efter varje nederlag och efter varje tillkortakommande, tvingas konstatera: ”De é la Gais”.

Nåväl allt är inte nattsvart. Laget har trots allt haft en hel del framgångar också, även om det längesen de vann någon titel, och har fostrat legendariska spelare som: Karl-Alfred Jacobsson, Egon ”Atom-Egon” Johnson, Kurt Axelsson, Janne Olsson, Samir Bakaou, Wanderson do Carmo.

En av deras största supporters är Håkan Hellström. Och det är inte av en slump.  Håkan Hellström spelade i Gais pojklag. Han brukade vara bollkalle när A-laget spelade, sålde program utanför Ullevi vid matcherna. När han inte stod i klacken med de andra gaisfansen. Eller som han själv förklarar i journalisten Tony Baloghs bok Grönsvart Passion:

”Gårdakvarnar och skit” är en låt där Björn Olsson skrev melodin och refrängen och några ackord och där jag skrev resten. Låten handlar om att vara tillsammans med den eller de man älskar – till exempel Gais klack – och hur man i den stunden känner sig helt normal.”

För den oinvigde kan nämnas att Gårdakvarnen var lagets smeknamn under 50-talet när de ”malde ner” motståndet på planen. Det är även namnet på en av Gais många supporterföreningar. ”Gårdakvarnar och skit” är skriven av Håkan Hellström och den före detta Union Carbidegitarristen Björn Olsson, som också var albumets producent. Den släpptes som singel 2005 Men gjorde inte något större avtryck på listorna. Men vad gör det? ”Gårdakvarnar och Skit” är en närmast overkligt vacker låt. ”It’s a stunner!”, som de brittiska fotbollskommentatorerna skulle ha sagt.

Nu är ”Gårdakvarnar och skit” inte den enda låten där Håkan Hellström refererar till Gais. Både i hans videor och albumomslag kan man se referenser till makrillarna. Låten ”Valborg” från albumet Det kommer aldrig va över för mig inleds till exempel med orden:

Änglarna har åkt på pisk
Gårdarna är grönsvarta

Kärleken mellan Håkan Hellström och Gais är ömsesidig. Lika mycket som Hellström älskar Gais, älskar gaisfansen honom. 2009 framförde han ”Gårdakvarnar och Skit” live på Ullevi inför den allsvenska matchen mellan Kalmar FF och Gais. Och klubben har utsett ”Gårdakvarnar och skit” till föreningens officiella klubbhymn och man spelar den alltid innan match.

Nu är Håkan Hellström inte den enda fotbollsfantasten bland våra svenska rockartister. Ett annat exempel är Per Gessle som närmast är en fanatisk supporter av det gamla storlaget IS Halmia. Som kuriosa kan nämnas att Gessle gjorde stora rubriker i lokalpressen när han skänkte en hundralapp till den krisande lokalkonkurrenten Halmstad BK. Tröttnat på Halmia? Nej, snarare ett tecken på Gessles stora generositet.

Men är det någon rockartist som förknippas med fotboll, så är det Elton John. För många kom det som en blixt från en klarblå himmel när han köpte Watford FC 1976. Men för de som känner Elton var det ingen överraskning. Elton John fick nämligen fotbollen med modersmjölken. Hans pappa var en fanatisk Watfordsupporter. Vid den här tidpunkten, när Reginald Dwight var en liten pojke, harvade laget i botten av division tre södra. Så långt ner man kunde komma vid den här tiden i den brittiska elitfotbollen. Var och varannan helg tog pappan med honom till Vicarage Road för att titta på favoritlaget. Eller som han själv uttrycker det i sin självbiografi Jag, Elton John: ”Jag älskade grejen direkt. Spänningen att se en match på plats för första gången, förväntningarna på tåget till Watford och under promenaden till arenan, tidningsförsäljarna som gick runt i halvtid och drog resultaten från de andra matcherna, ritualen med att alltid stå på samma plats på läktaren, en sektion vid Shrodells Strand som kallades The Bend. Det var som att ta en drog man genast blev beroende av. Jag var lika besatt när det gällde fotboll som jag var ifråga om musik.”

Han fortsätter:

”Man har det i blodet: Watford var pappas lag, alltså var Watford mitt lag.”

Hela släkten var fotbollstokig. Två av Elton Johns kusiner spelade elitfotboll, bägge två med Fulham. En av dem, Roy Dwight, spelade dessutom FA cup-finalen 1959, efter att ha blivit värvad av Nottingham Forest.

1974 blev Elton John kontaktad av en journalist med Watfordsympatier. Av honom fick han veta att klubben hade enorma ekonomiska problem och stod på ruinens brant. Elton John bestämde sig då för att hjälpa klubben med pengar; han arrangerade en stödkonsert och gick in som vice ordförande. Två år senare köpte han hela klubben. Han var, som han uttryckte det, trött på att ständigt se dem förlora.

Elton John blev ett populärt inslag på Vicarage Road. Hemmafansen älskade honom. Även motståndarna var roade att se honom och på läktaren kunde man höra bortalagets supportrar sjunga: DON’T SIT DOWN WHEN ELTON’S AROUND, OR YOU’LL GET A PENIS UPP YOUR ARSE. Elton bara log och vinkade till dem.

För Elton John var det en helt ny värld som öppnade sig lång ifrån det glittriga rockstjärnelivet. Eller som han själv berättade i sin självbiografi Jag, Elton John: ”Det fanns ingen glamour, ingen lyx, inga limousiner, inget Starship. Man satte sig på tåget till Grimsby tillsammans med spelarna, man tittade på matchen, hörde motståndarfansen sjunga om ens påstått osläckliga längtan att ta närmaste man i baken, och sen satte man sig på tåget hem med en låda fisk som man fått i present av Grimsbys lagledning efter matchens slut.”

Året efter gjorde Elton John genidraget att värva den då tämligen okände 32-åringen Graham Taylor som ny tränare. Graham Taylor var vid tidpunkten tränare för division fyra gänget Lincoln City och var inte känd av den breda allmänheten. Men med Taylor vid rodret startade Watford sin vandring mot toppen. När Elton John köpte laget låg de i division 3, fem år senare, 1981, blev Watford för första gången i klubbens historia uppflyttade till den högsta divisionen. Året efter knep de andraplatsen i ligan och fick spela i Uefacupen. Men den största triumfen var när klubben 1984 nådde finalen i FA-cupen. Inför 100 000 åskådare på Wembley fick de dock fick stryk mot Everton med 2-0.

Med Elton John som ägare upplevde de lilla klubben sina största framgångar någonsin. Det är svårt att med ord beskriva vad Reg Dwight betytt för Watford. Som kuriosa kan nämnas att den här tiden även gett ett visst avtryck i Elton Johns låtar. På den ganska anonyma plattan A Single Man från 1978 är flera spelare från Watford med och körar.

Tillbaka till Gais. Håkan Hellström brukar fortfarande gå på gaismatcher. Man kan se honom på läktaren. Ibland kan man även se en annan gaissupporter, Ebbot Lundberg, där. Håkan Hellström har en gång sagt att den som håller på Gais verkligen vet vad det innebär att vara en förlorare men också hur ofantligt skönt det är att kunna vinna. Kärleken består. Ränderna går aldrig ur.

Snart sätter säsongen igång och hittills har spelet sett lovande ut. Men gaisare är ett härdat släkte. Luttrade efter de senaste årens motgångar tar de inte ut någon seger i förskott. Gais lär inte gå upp i allsvenskan i år heller. Men även om de förlorade matchen vann de i alla fall slaget på läktarna.

”Det är som att få en uppercut av en enarmad gubbe!”

Fler rockstjärnor och deras favoritlag:

Ozzy Osbourne – Aston Villa FC

Jeff Lynne – Birmingham FC

Rod Stewart - Celtic                                                               

Roger Waters – Arsenal FC

Eric Clapton – West Bromwich Albion

Iron Maiden – West Ham United

Elvis Costello – Liverpool FC

Brian Johnson – Newcastle FC

Robert Plant – Wolverhampton Wanderers

Adele – Tottenham Hotspurs

Ed Sheeran – Chelsea

Noel och Liam Gallagher – Manchester City

 

 Lyssna på låten här: