Låten och inspirationen

The Passenger

Iggy Pop I 1977 

I ride through the city's backsides
I see the stars come out of the sky 

En helt vanlig torsdagskväll satt de båda bästa kompisarna David Bowie och Iggy Pop på golvet i lägenheten de delade på Hauptstraße 155, i stadsdelen Schönberg. Anledningen till att de satt på golvet var att de, i sitt intoxikerade tillstånd, kommit till slutsatsen att stolar är onaturliga. De satt framför teven och väntade på sitt favoritprogram Starsky & Hutch. Innan deckaren började körde American Military Network sin vinjett; morseliknande signaler som lät bleep, bleep, bleep. Med rytmen från vinjetten i huvudet plockar Bowie upp en ukulele han har bredvid sig och spelar några ackord innan han vänder sig till Iggy: ”Call it ’lust for life’,” säger han” Write something up.”

David Bowie? Iggy? I Berlin? Hur gick det här till? Här backar vi bandet. Något år tidigare bodde både Bowie och Iggy i Los Angeles. De tillbringade mesta delen av tiden tillsammans. De knarkade och levde rövare så det stod härliga till. Detta var under Bowies så kallade ”mjölk och kokain”-period. Då det enda han levde på var i princip pulvret och den vita drycken.

Men båda två var medvetna att det började spåra ur. Till och med i jämförelse med andra rockstjärnor, och det fanns det gott om i det hedonistiska Los Angeles, var Bowies och Iggys drogvanor vidlyftiga. De behövde bli drogfria. Ha några vita månader. Det gick så långt att Iggy skrev in sig själv på psykakuten för att få vila upp sig. Det gick bra, ända till Bowie några dagar senare åkte till sjukhuset för att besöka sin kompis och tog med lite kokain. Bowie tog på sig skulden för fiaskot: “This was very much a ‘leave-your-drugs-at-the-door’ hospital,” berättar han i efterhand för NME.

Det var någonstans i den här vevan som tanken började gro på att flytta till Berlin. Bowie var alltid intresserad av nya influenser. Iggy hade inget vettigt för sig. Sedan hans band The Stooges imploderad fanns det inget i kalendern. Båda var dessutom i ett akut behov att komma bort från drogerna. Vila upp sig. Berlin hade alltid verkat intressant. 

1976 övertalade Bowie Iggy Pop att följa med på hans gigantiska ”Station to Station”-turné. Men de kom inte långt innan problemen började igen. Redan i Rochester, New York blev de bägge gamängerna gripna av polisen för innehav av marijuana. Det var i samband med detta som polisen tog Bowies famösa mugshot som nyligen såldes på auktion. 

I en intervju med NME 2016 minns Iggy tiden i häktet. “David was always looking out for me. He bought me a suit! I paid back everything I ever owed him later on, but at the time I just didn’t have enough dough.” 

Det var nu de definitivt bestämde sig för att flytta till Berlin. Här skulle de tillsammans och var och en för sig komponera några av rockhistoriens största mästerverk. Kreativiteten flödade. Redan på vägen till Berlin hade de börjat skriva nya låtar. De stannade till i Chateau d’Herouville i Paris och spelade in det som skulle bli Iggy Pops The Idiot. Även om de inte befann sig rent fysisk i Berlin var de inspirerade av sin nya hemort. Eller idén av Berlin.

Det Berlin som Bowie och Iggy anlände till var en delad stad. Spåren efter kriget var synliga överallt. Subkulturer växte fram bland ruinerna, droger fanns överallt, Det var vid den här tiden den kända romanen Christiane F – Wir Kinder von Bahnhof Zoo skrevs. Och inte för inte kallades staden för ”– the heroin capital of Europe”. 

Berlin var knappast något glamoröst ställe. Men det fanns en enorm energi och kreativitet under ytan. Här fick Bowie sitt lystmäte mättat för sitt intresse för Wiemarperioden och den nya tyska musikscenen. Han och Iggy hängde på diskoteken, barerna och kaféerna. En fördel med Berlin i jämförelse med London eller Berlin var att här kunde Bowie och Iggy vara tämligen anonyma. De kunde gå omkring ostört på gatorna. Tyskarna brydde sig inte så mycket om de amerikanska rockartisterna.

Till att börja med delade de lägenhet i Schönberg. Men efter att David Bowie ertappade The Godfather of Punk med att stjäla mat från kylskåpet kastade Bowie ut sin kompis. I stället flyttade Iggy in i en lya i grannfastigheten. Iggy trivdes som fisken i vattnet i den västtyska staden. Någon drogfrihet blev det dock inte- Både Bowie och Iggy festade som aldrig förr. På nätter kryssade de runt i den delade staden. Drack KöPi på Joe’s beer House, röjde på transvestitbarer, dansade loss på Dschungel och The Unlimited. Bråkade med tyska langare (vid ett tillfälle försökte de ramma sin langares bil). Nätterna var ändlösa fester.

Under den här perioden spelade David Bowie in tre legendariska album; Heroes, Low och Lodger. Även om alla inte är inspelade i Berlin, är de skrivna eller inspirerade av metropolen. Det var till exempel här Bowie spelade in den episka låten ”Heroes”. Enligt legenden befanns sig Bowie i Hansa Tonstudio och kämpade med texten till en låt han höll på att spela in. Under tiden smet producenten Tony Visconti ut från studion för att ta en rökpaus och träffa sin älskarinna. Visconti promenerade nedför Köthenerstraße och från kontrollrummet kunde Bowie se hur han kysste sin flickvän med Berlinmuren som fond. Resten är historia. 

Iggy ville inte vara sämre. När Iggy anlände till Berlin några månader senare, i april 1977, satte han genast i gång med det som skulle bli Lust for Life. Han tog med sig sitt turnéband som bestod av bröderna Tony och Hunt Sales på bas respektive trummor samt den skotske gitarristen Ricky Gardiner. Iggy skrev, spelade in och mixade Lust for Life på bara åtta dagar. Han arbetade dygnet runt. Sov inte en blund. Allt för att hålla sin bästa kompis på armlängds avstånd: “See, Bowie’s a hell of a fast guy,” berättade han vid ett tillfälle i en intervju. “I realised I had to be quicker than him – otherwise whose album was it gonna be?”

Lust for Life släpptes bara fem månader efter The idiot den 29 augusti 1977. Iggy hade följt Bowies uppmaning och gjort en låt av ackorden han satte till tevevinjetten. Låten fick till och med ge namn åt hela plattan. Namnet ger definitivt albumet rättvisa. Lust for Life är en livsbejakande samling som pulserar av uppdämd energi jämförbar med en fusionsreaktor. Tveklöst en av 70-talets allra bästa plattor och definitivt Iggy Pops Magna Opus.

 Med på albumet fanns även låten ”The Passenger”. Låten handlar om Iggy Pops tillvaro i Berlin. På dagarna brukade han planlöst hoppa på en S-bahn och åka runt staden och dess omgivningar. Han kunde se det nya Berlin växa fram på ruinerna av det gamla. Han var en passagerare i tillvaron. Som bara gled fram utan någon speciell mål eller mening. Han dåvarande flickvän Esther Friedman har bekräftat detta: “The trips inspired him to write the song, particularly the stretch out to Wannsee,” berättade hon i en intervju med Die Zeit och konstaterade att den var en “hymn to the Berlin S-Bahn.” 

Men embryot till texten fanns redan innan Berlin. Den flygrädde Bowie tog tåget eller bilen när han skulle åka någonstans. I passagerarsätet satt allt som oftast Iggy. Eller som han själv berättade i en intervju: “(It was) partly written about the fact I’d been riding around North America and Europe in David’s car ad infinitum; I didn’t have a driver’s license or a vehicle.” 

I am a passenger
And I ride, and I ride
I ride through the city's backsides
I see the stars come out of the sky
Yeah, they're bright in a hollow sky
You know it looks so good tonight 

Texten är baserad på en dikt av The Doors sångare Jim Morrison från hans diktsamling The Lords and the New Creatures. Iggy har lånat hela meningar från den. Något som The Godfather of punk aldrig hymlat med. Melodin, och framför allt det drivande riffet, var skriven av Iggy Pops gitarrist Ricky Gardiner. Det är ett av de mest klassiska riffen i rockhistorien. Och det påstås att Ricky Gardiner drog sig tillbaka efter succén med albumet för att leva ett lugnt liv på landet. Han hade liksom gjort sitt.

Tiden i Berlin var viktig för Både Bowie och Iggy i många avseenden. Tiden i den tyska metropolen förändrades deras liv. Trots allt festande lyckades faktiskt Bowie göra sig kvitt med drogerna och bli drogfri. Han gjorde sin resa från beroende till oberoende. För Iggy å sin sida var det början på en helt ny karriär.

2013 släppte David Bowie låten ”Where are we now?”. Det är ett ode till Berlin, en hyllning till staden i deras hjärtan, där han namncheckar alla de ställen där han Och Iggy brukade hänga.

Sitting in the Dschungel
On Nürnberger Strasse
A man lost in time
Near KaDeWe
Just walking the dead

När Bowie dog i januari 2016 två dagar efter sin 69:e födelsedag. Samlades hundratals Berlinbor utanför hans gamla lägenhet i Schönberg för att lägga ner blommor, foton och ljus vid ingången. Från högtalare spelade man hans låtar. Berlin glömmer inte sina amerikanska gäster.

Bowie och Iggy älskar Berlin. Och berlinarna älskar dem.