Låten och inspirationen

The Safety Dance

Men Without Hats I 1982

And say, we can dance, we can dance
Everything's out of control

”The Safety Dance” var en av de mest mytomspunna låtarna under 80-talet. Handlar låten om AIDS och står bandnamnet Men Without Hats för killar som vägrar använda kondom? Eller är det en allegori över det totala kärnvapenkriget fullt med dolda meddelanden? Nja, låten handlar om något helt annat. Den handlar om pogo.

Var, när och hur pogon uppstod är omtvistat. Pogon, den märkliga dansen där man i princip bara hoppar upp och ner på stället, var som hetast under punkåret 1977. Då dansades det pogo överallt på Londons klubbar. Den är uppkallad efter den vid den här tiden populära barnleksaken hoppstylta som på engelska kallas ”pogo stick”.

Vissa påstår att man kan finna dess rötter tusentals år tillbaka i tiden. Vissa påstår att massajerna i Tanzanias dans Adamu – där man studsar upp och ner utan att böja på knäna - var en tidig förlaga. Sonjofolket i Tanganyika har en liknande dans som de kallar för Gikhoji som de dansat sedan människans uppkomst.

Och alla som kan sin Beatles minns en scen i filmen A Hard Days Night där Ringo, inne på en klubb, dansar pogo med en annan nördig man klädd i exklusiv kostym. Men den som allmänt anses ha uppfunnit pogon är ingen annan än Sid Vicous.

Någon gång i herrens år 1976 kunde man se den blivande bassisten i Sex Pistol lösgöra sig från folkmassan på dansgolvet och studsa runt som en galning. Londonborna häpnade. I Julian Temples dokumentär The Filth and the Fury hävdar Sid Vicious att han skapade pogon som ett sätt att reta besökare som kom till Sex Pistols konserterna utan att vara punkare.

The Pogues Shane MacGowan bekräftar att det var Vicious som kom på dansen men förklarar det med att Vicious vid den här tiden brukade bära en läderponcho på konserterna. Ett klädesplagg som hindrade alla former av normal dans förutom att hoppa upp och ner.

I sin självbiografi Clothes, Clothes, Clothes. Music, Music, Music. Boys, Boys, Boys lägger Viv Albertine, sångerska i The Slits, fram en annan version. Hon hävdar att pogon var inspirerad av sättet Sid Vicious studsade medan han spelade sin saxofon(!).

Men den mest trovärdiga förklaringen, och den som av de flesta ses som de gängse, kommer från Steve Severin i Siouxsie and the Banshees. Han minns det speciella ögonblicket då dansflugan först uppstod: “We first met [Sid] at one of the concerts. He began bouncing around the dance floor, the so called legend of the pogo dance. It was merely Sid jumping up and down, trying to see the band, leaping up and down because he was stuck in the back somewhere. Just as everyone who saw the Sex Pistols started their own band, everyone who saw Sid bounce around started to pogo.”

Pogon blev hursomhelst en dansfluga av guds nåde vid den här tiden. Alla ville dansa den nya dansen. Det var den hetaste nya trenden. Chris Spedding & The Vibrators släppte låten ”Pogo Dancing” med rader som:

Pogo dancing
It's the greatest thing that's going round.
Pogo dancing
Why move from side to side
When you can jump up and down

Överallt på klubbarna i världens stora städer studsade besökarna upp och ner på dansgolvet. Ofta tankade med amfetamin och rent allmänt höga på den nya punktrenden. Men pogon var allt annat än ofarlig. En betydande risk både för hälsan och säkerheten och rena mardrömmen för säkerhetsvakterna. En anonym klubbesökare beskrev farorna med pogon vid den här tiden:

”Pogoing was very violent and very painful. People were not quite crushed to death, but serious injuries occurred. If you’ve got a hundred people all jumping up and down very frenetically together, you’re going to get people hurt, and that was a part of it. I was frightened of pogoing except with people that I knew well, because it was dangerous. Yes, performers leaping off the stage into the crowd and glasses being thrown and instruments being thrown. It was all very violent and very dangerous, and thats why I think it was so attractive to people.”

**

Montrealbandet Men Without Hats dök upp som en virvelvind på en solig dag i början av 80-talet. Bandet bestod av bröderna Ivan och Stefan Doroschuk. Gruppen red på New Wave/synthvågen som gick över världen vid den här tiden. Med sina dansanta låtar och Ivan Doroschuk distinkta baryton skiljde sig Men Without Hats från många andra artister. Bandet stora hit var ”The Safety Dance”.

”The Safety Dance” var en av de mest mytomspunna låtarna under 80-talet. Den kom just under den värsta aidsepidemin. Det spekulerades om att låten skulle handla om AIDS och att bandnamnet Men Without Hats stod för killar som vägrar använda kondom. Även kalla kriget härjade som värst vilket gjorde att många kopplade den till kärnvapen. Men låten handlar om något helt annat. Den handlar om pogo.

Men Without Hats inledde sin karriär som punkare. Och Ivan Doroschuk gillade definitivt att dansa pogo. I en intervju med MTV programmet Professor of Rock avslöjade han att han skrev låten efter att han blivit utkastad från en klubb då han dansat den energiska dansen:

“It was the end of disco and DJ’s would occasionally slip in Blondie’s Heart of Glass, Devo or Rock Lobster by the B’52s and we would get up and start pogoing. The bouncers would just interpret that as fighting and we’d get turfed. ”

”The Safety Dance” är en låt om frihet. Att få vara sig själv. Att våga stå upp mot konformismen. Mot de som talar om för en hur man ska dansa. Sången är dessutom en protestlåt mot dörrvakter på samma sätt som Magnus Ugglas ”IQ”.

We can dance if we want to
We can leave your friends behind
'Cause your friends don't dance
And if they don't dance
Well, they're no friends of mine

Låten blev en superhit. Den nådde tredjeplatsen på den amerikanska listan. Och den gick dygnet runt på MTV. Den spektakulära videon, inspelad i den lilla engelska byn West Kington, hade ett medeltida tema. Här gick Ivan Doroschuk runt med en dvärg (av någon anledning ska alltid dvärgar vara med när det handlar medeltiden) i något som liknar en medeltida bygd. Medan människor dansar runt omkring dem. Så långt man kan komma från punkklubbar och pogo.

Men Without Hats fick sina 15 i rampljuset men därefter försvann de tyst och diskret. Även om bandet fortfarande existerar och har regelbundna spelningar har de inte lyckats upprepa hitten från 1982.

**

Säg det som varar. Redan året efter betraktades pogon som ute. I det amerikanska kabelteveprogrammet TV Party 1978 förklarade Debbie Harry att pogon inte bara var död och passé. Utan också tragiskt omodern och mossig: ”Pogo is already an historic dance already, you know. I heard from my friend Alan, who just came on the boat that it’s out. It’s over.”

Harry raljerade över den knasiga trenden. Inför tevepubliken demonstrerade hon sedan med hjälp av en hoppstylta hur den historiska kulturyttringen en gång i tiden såg ut. Hennes kommentar dröp av sarkasm över den löjliga spridningen av löjliga trender. Men också en varning till de som försökte pröva detta i New Yorks klubbar. Redan nu kunde man skönja någon form av hierarki, för att inte säga ordningsregler, inom den annars så nihilistiska punken.

Men pogon skulle inte dö ut. Den skulle fortsätta i andra former. Som Mosh Pits och Wall of Death. Folk skulle fortsätta att hälla öl över varandra på konserter och studsa runt på dansgolvet. Bara på ett annat sätt.

Pogon är död, leve pogon.